Fornborgen på Börjes fjäll

(Texten är hämtad ur: Hallén, P., Storstadens utmark. Delsjöområdets historia under 10 000 år. Göteborg 2007.)

Berget bortanför den breda kraftledningsgatan kallades förr ”Börjes fjäll”, på dagens kartor står det ”Lackarebäcksfjället”. Det gamla namnet på berget är intressant. Redan i domboken för Askims härad år 1655 omtalas ”Börges fjäll” och på Wermings karta från år 1809 kallades berget också ”Börjes fjäll”. (Lindroth, H. Ortnamnen i Göteborgs och Bohuslän II. Ortnamnen på Göteborgs stads område jämte gårds- och kulturhistoriska anteckningar. Göteborg. s. 149.) Börge eller Börje är i detta fall inte ett minne efter en person utan en förvrängning av ”Borg”. Det förekommer på många platser att berg och kullar som bär namnet Borrås, Borre, Börsås eller liknande också har eller har haft en fornborg på toppen. (Karlsson Lönn, M. Borgen, Borrevägg, Rane, Slott och Slottet. i ” Borgar från forntid och med eltid i Västsverige”. s. 64-74.) Det är givetvis inte alltid så men i fallet med Börjes fjäll passar namnet perfekt. På bergets topp ligger en av traktens största och troligen starkaste fornborgar.
Letar man efter undersökningar av fornborgsberget inser man snabbt att utöver inventeringen, där berget redan på 1930-talet fick status som fornminnesskyddat område, finns det inte mycket att läsa om platsen. En informationsbroschyr från Mölndals museum ”Lackarebäck och Ekekullen” nämner borgen. Borgbergets omgivningar behandlas även i ett antal artiklar i Mölndalsposten av Lars Gahrn. Själva borgen har dock inte uppmärksammats eller beskrivits närmare. Under arbetet med denna bok bestämde jag mig därför för att genomföra en inventering av borgen. Det visade sig då att borgen var mer omfattande och långt intressant än vad som tidigare varit känt.

Den norra delen av berget saknar däremot naturliga försvarsställningar. Det är också mot norr som man kan se den längsta sammanhängande muren, men det är som vi strax skall se är den inte den enda bevarade muren. Det man idag kan se av murarna är ganska låga stenvallar men de utgjorde grunden för två till tre meter höga palissader av trä som kanske även var förstärkta med bråtar (till exempel taggiga grenar) i en linje framför muren.
Granskar man den norra muren (nr 2 på kartan) ser man att den inte har haft någon öppning. Det är egentligen ganska naturligt då en port i denna mur hade försvagat borgen. Hade fienden brutit igenom en port i den norra muren hade hela borgen fallit då det inte fanns någon bakre linje att falla tillbaka till. På borgens östra sida finns en naturlig platå (nr 4 på kartan) som bildar en naturlig försvarslinje. Vid nr 3 på kartan finns en massiv mur bevarad som fyller ut några av platåns svagare punkter. Det är troligt att den är en rest av en muranläggning som omgett en förborg. Att detta inte är en hägnadsmur från 17- eller 1800-talen är uppenbart, då muren är konstruerad på samma sätt som muren i norr. En stor del av muren kring platån är till förstörd. Söder om den bevarade muren har muren raserats och delar använts till en sentida hägnadsmur längre ned i sluttningen. Närmare kraftledningen ser det ut som om man hämtat både sten och jord i senare tid till både vägar och kraftledningsbyggen. Den stora huvudporten bör ha legat i detta område, till exempel vid nr 5 på kartan. Skulle porten till förborgen brytas upp av fientliga styrkor fanns möjligheten att retirera upp till huvudborgen och försvara de två områden på bergets östsida där det var möjligt att ta sig upp. Dessutom gjorde förborgen det möjligt att ta in hästar och boskap utan att behöva göra muren mot norr sårbar genom anläggandet av en port. En port i öster gjorde det dessutom möjligt att göra utfall mot belägrande styrkor. Eller mot en fiende som försökte passera borgen nere i dalgången.
I söder finns det en mindre stig där man relativt lätt kan ta sig upp till huvudborgen. Där stigen når toppen av berget (nr 6 på kartan) är marken packad med runda stenar som inte finns i den omgivande terrängen. Man kan tänka sig att denna väg upp till borgen var viktig men det var också en sårbar punkt. Därmed måste försvararna bygga försvarsanläggningar i form av portar och palissader. Stenpackningen var troligen grunden till någon form av försvarskonstruktion. En nedre försvarslinje fanns troligen vid den mindre platån halvvägs nedför berget.
På borgbergets södra sida finns det lämningar från många olika tidsperioder. Några av dem kan vara samtida med fornborgen. Rester av stenmurar (nr 7 på kartan) bildar tillsammans ett område som skulle kunna vara lämningar efter en förborg. Platsen skulle till och med kunna vara lämplig för en bosättning, kanske för personer som skötte borgen under fredstid. Detta är mycket osäkert men ur försvarssynpunkt skulle det inte ha varit någon nackdel om man haft ett yttre skydd för den södra porten. Borgen drog maximal nytta av det mycket goda naturliga försvar som naturen skapat och tillsammans med de murar som människan byggt upp bör denna borg ha varit svår att erövra. Vid de möjliga ingångarna till borgen fanns flera försvarslinjer. Borgen på Börjes fjäll är en av de största av fornborgarna i Göteborgsområdet. De övriga fornborgarna har normalt en omkrets på knappt 300 meter. Borgen på Börjes fjäll har över 600 meters omkrets inklusive förborgen (nr 4). Räknar man även med förborgen i söder (nr 7) blir omkretsen 870 meter.

Ofta brukar fornborgar beskrivas som bygdeborgar, där befolkningen i närliggande byar sökte skydd undan fientliga angrepp. Borgen på Börjes fjäll hade långa murarna. Det bör ha krävts en ansenlig styrka för att försvara borgen. Enbart på murarna skulle det behövas cirka 130 man samt ytterligare 40-60 för att bevaka de branta bergssidorna ifall fienden försökte klättra upp den vägen. Om dessutom förborgen i söder användes, behövdes ytterligare omkring 100 man. En total styrka på minst 200 men helst 300-400 skulle behövas för att effektivt försvara borgen. Det är lika många som under historisk tid bemannade Älvsborgs fästning. I socknarna kring borgen fanns det inte mer än några hundra människor. Det gick alltså inte att uppbåda en så stor styrka i det närmaste grannskapet. Det leder till att man måste fundera kring om borgen byggts upp av någon form av centralmakt en mäktig hövding eller en framväxande dansk kungamakt.

Borgens ålder
Det finns inte många fornborgar där man med säkerhet lyckats datera murarna men utifrån det nuvarande kunskapsläget framträder två perioder som viktiga när det gäller anläggandet av fornborgar. 1, Folkvandringstid 400-600-talen, samt 2, Vikingatid och tidig medeltid. Borgar kunde sedan återanvändas långt in i historisk tid. Ännu på 1500-talet finns det exempel på att fornborgar användes.
Under folkvandringstid utkämpades krig som var minst lika våldsamma som de under vikingatiden. Stora offerfynd av vapen och hästar i både Danmark och Västergötland från 100-tals krigare har gjort att arkeologer börjat tala om att det under den tiden pågick en kamp mellan större regioner i Skandinavien. I ett sådant läge var Mölndals och Fässbergs dalgångar i ett utsatt läge. Från havet kunde flottstyrkor snabbt nå djupt inåt land i både Fässbergdalgången och i Göta älv. Från inlandet kunde krigare komma via Säveåns dalgång och sedan vidare den väg du nu har vandrat från Kålltorp eller via Mölndalsåns dalgång. Oavsett riktning kunde inte någon fientlig armé bortse från en borg som den på Börjes fjäll. Drog man förbi utan att erövra borgen skulle man riskera att bli anfallen i ryggen.
Borgen skulle alltså passa väl in som en strategisk fästning i en krigisk tid där man uppbådade många hundra krigare i anfall som syftade till att erövra och kontrollera stora geografiska områden. Under en sådan tid behövdes också stora borganläggningar som kunde stå emot anfall i den skalan. Borgen har säkerligen använts även under senare konflikter. Den framväxande danska kungamakten under sen järnålder och under vikingatid fick tidigt kontroll över denna del av västkusten. Då utgjorde området en gränstrakt mellan det danska och norska där det säkert förekom gränsstrider. Längre inåt land i öster fanns även hotet från det götiska området. Det är inte otroligt att borgen på Börjes fjäll även användes som en del av det danska försvaret av norra Halland. Landskapet Halland sträckte sig under tidig medeltid ända upp till Göta älv.
Under medeltid låg borgen granne med det betydande godset Biskopsbo och de stora byarna i Mölndal och lite längre norrut även Eklanda. Det kan tänkas att borgen användes periodvis även under början av medeltiden och kanske ända in i historisk tid. Minnet av borgen var ännu levande i namnet Börjes fjäll under tidigt 1800-tal.