Texten nedan är hämtad ur: Hallén, P., Storstadens utmark. Delsjöområdets historia under 10 000 år. Göteborg 2007.
Genom en uppgörelse med sina grannar år 1802 fick Stora Torp ge upp ett större område i väster men fick i gengälld ett nytt område till torp, odlingar och skogsplanteringar i söder nära Stora Delsjön. I den östligaste delen av detta område anlades Yttre Torp, det torp som låg längst bort från huvudgården. Kartan från år 1815 visar två byggnader på Yttre Torp, stugan och ladugården med lador, loge och stall. Avståndet mellan dem var cirka tolv meter och de båda byggnaderna var nästan exakt lika stora.
Torpet låg där Näsets paddlarklubb idag har båthus och klubbstuga. Inte långt från torpet fanns fördämningen som reglerade vattenmängderna till Kärralunds kvarnar. Den hade tillkommit redan under slutet av 1700-talet. Det var orsaken till att torpet ibland gick under namnet Dammtorpet.
Den första torparen Lars Jonsson flyttade in i det nybyggda torpet år 1802. Hustrun dog efter endast några år och Lars bodde kvar ensam med sina döttrar. Flickorna lämnade torpet en efter en och det blev troligen svårt för att inte säga omöjligt att driva torpet helt ensam. Därför anställdes torparen Anders Hansson som fick dela Yttre Torp med Lars.
Av torpets stuga och ladugård finns idag inte några lämningar. Det är endast genom brandförsäkringen av Stora Torp och dess torp år 1840 som vi idag bilda oss en uppfattning om hur detta sedan länge försvunna torp såg ut. Själva torpet bestod liksom många andra torp av endast ett rum med förstuga och vedbod. På Yttre torp fanns dessutom ett vindsrum. Huset var cirka tolv meter långt och fem meter brett. På lite över tolv meters avstånd från torpet låg ladugården. Den var lika stor som boningshuset och där fanns två foderlador, en loge samt fähus för tre kor och stall för en häst. (Brandförsäkrings handling över Stora Torps gård, Örgryte socken 1840. Fnr: 17826.) Att man hade stall för en häst är viktigt. Det visar att man på torpet faktiskt kunde föda en häst, vilket var dyrt, och att man kunde driva ett eget litet jordbruk. Detta bedrevs på de åkrar som låg norr om torpet, där idag vattenverkets före detta tjänstemannabostäder ligger. En mindre åker låg även mellan torpet och Stora Delsjön. Yttre Torp var ett av de största torpen i Delsjöområdet.
Vid 1850-talets mitt började de nya gränserna efter laga skifte mellan gårdarna att bli klara. Det var då klart att Yttre Torp skulle överlämnas till Kärralunds gård. Samtliga familjemedlemmar lämnade då torpet. Sonen Olaus, som tidigare flyttat in till Göteborg kom tillbaka för att bli torpare på sitt barndomshem men med Claesson på Kärralund som arbetsgivare. Hans far, mor och syskon återkom snart till torpet fattiga och handikappade. Den korta tiden i Göteborg hade inte gått bra. De blev istället inhyses familj hos sin son. Under något mer än tio år levde familjen på torpet, innan huset och all dess mark köptes upp av Göteborgs stad. Planerna på ett nytt vattenverk skulle förverkligas och under år 1869 inleddes arbetena med dammar, filter och ledningar. Familjen blev tvungen att flytta. De fick kontrakt ett nytt torp under Vidkärrs gård kallat Gömmet.
Det gamla torpet revs och man byggde ett helt nytt boningshus för dricksvattensinspektören med fyra rum samt en ladugård lite längre bort från Stora Delsjön. Det nya huset låg nära de nuvarande bostäderna för vattenverkets personal, dess jordkällare är fortfarande bevarad och man kan ännu se ruinerna efter ladugården.
Dricksvattensinspektör Johansson
Dricksvatteninspektören Johan Göran Johanson med familj flyttade in i den nybyggda tjänstebostaden år 1871. Han skulle bo och arbeta på Sjölyckan fram till år 1907. Han var då 71 år gammal. När Anders Börjesson tog över som chef för Sjölyckan efter Göran byggdes en ny tjänstebostad med lämpligare utrymmen för bland annat kontoret än i den gamla byggnaden. Börjessons son Algot övertog faderns arbete fram till år 1943. Under de sista krigsåren revs den äldsta tjänstebostaden och samtidigt uppfördes två nya bostäder på Sjölyckans gamla åker. (Uppgifterna kring 1900-talets invånare är häm tade ur Andersson, R. Bland Torp och Herrgårdar, s. 13-14.)
Delsjöområdets historia 