N delen av området (nr 10) består av Prästtjärn med angränsande bergsplatåer. Dess V del består av ett myrstråk, som sträcker sig från SV hörnet längs gränsen mot Prästtjärn. En gren av stråket går via Hindtjärn upp till Prästtjärns sydspets. Längs sydgränsen mot Kåsjön består området av två relativt flacka platåer, den Ö med en bred udde utskjutande i Kåsjön.
Området är betydligt flackare och har en mindre utpräglad sprickdalstopografi än det före-gående. Sänkorna ansluter delvis till riktningarna i föregående område men är mindre utpräglade och rätlinjiga än i detta. En tvåstolpig kraftledning passerar området och utgör bitvis ett störande inslag i landskapet.
Området är till stor del jordtäckt och det kala berget spelar en betydligt mindre roll än längre västerut i Delsjöreservatet, även om inte obetydliga arealer, särskilt på platåernas krön, intas därav. Området ligger över högsta kustlinjen och den arealmässigt dominerande jordarten är en sandig-grusig morän. Torvmarker spelar stor roll och dominerar helt på lägre nivåer. Omfattande dikningar har företagits och endast ett fåtal mindre myrar på högre nivåer torde vara opåverkade därav.
Vegetationen längs områdets NV-gräns i ett stråk in mot tjärnen V om Prästtjärn består av en blandskog av tall, björk och stundtals mycket ek. Fältskiktet domineras av lingonris, blåbärsris, örnbräken och inom vissa partier finns ett märkbart inslag av liljekonvalj. Den inom detta stråk belägna tjärnen påminner till sin typ om den under område 9 sist beskrivna med undantag för att gungflyholmar saknas.
Området Ö om Prästtjärn utgöres till största delen av hyggen, som bitvis är granplanterade. Höjdplatån SV om Prästtjärn har ett trädskikt, där tall och björk dominerar, men där även inslag av asp och ek förekommer. Där jorddjupet är större i svackor och på svaga sluttningar dominerar medelålders ek med inslag av enstaka tallar. Buskskiktet utgöres bitvis av ek. I fältskiktet finns bl. a. ljung, örnbräken och blåbärsris. I sluttningen ned mot Prästtjärns SÖ del växer medelålders ekskog.
Prästtjärns V och O strand utgöres av mer eller mindre skogbevuxna klippstränder, medan den N och S stranden utgöres av sankmark. I Prästtjärns N del växer i vattnet notblomster, vit och gul näckros, flaskstarr, trådstarr och ängsull. Stränderna är bevuxna med pors, vide, myrlilja, klockljung och blåtåtel. I dess S del växer bl. a. vass, notblomster, vit och gul näckros. Tjärnen avrinner mot N. Söderut från Prästtjärn mot Hindtjärn går ett slybevuxet surdråg.
Hindtjärn har humöst vatten och omges till stor del av utdikade myrmarker med medelålders gruppställd tallskog. Enstaka inslag av björk och gran finns. Fältskiktet består främst av blåbärsris, hallon, ljung, lingonris och bladvass. I strandkanten dominerar den senare tillsammans med säv, starrarter m. m.
Från i höjd med Hindtjärn sträcker sig ett ca 1 km brett skogsbälte i östlig riktning ut mot Landvettervägen. N delen av bältet domineras av medelålders-äldre granskog, medan S delen består av yngre-medelålders tall- och björkbestånd. Mindre delar av bältet utgöres av medel-ålders ekskog.
Den breda udden i Kåsjön är bevuxen med en mycket tilltalande blandskog, där eken dominerar. För övrigt finns bl. a. björk, rönn och tall. Uppe på uddens krön är skogen glesare än på sluttningarna, och här finns talrika smärre gläntor bevuxna med en, ljung, lingonris och krus- tåtel mellan kala berghällar. Trädskiktet består av överstående tallar och ekar. För övrigt är trädskiktet tätare, men här och var finns gläntor. Buskskiktet är mycket välutvecklat och består av ek, rönn, brakved och asp. Fältskiktet över större delen av udden domineras av blåbärsris, kruståtel, örnbräken, skogskovall och liljekonvalj. Inom smärre områden finns täta grupper av ekungskog. Talrika spår av viltbetning finns.
Bockön väster om udden har likartad vegetation, dock med en förskjutning från ek mot björk. Höjdplatån SV om Hindtjärn är bevuxen med låg gruppställd tall och björk. Markvegetationen övergår från lingonris och örnbräken till ljung och kalt berg alltefter ökande nivå. I svackor i platån är trädskiktet högre och tätare. Mossen V om Hindtjärn är dikad i N delen. Den utgör en svagt välvd högmosse med tydlig lagg. Den mot SV utskjutande tarmen är odikad och har tydlig mossekaraktär i de yttre delarna med en vegetation av tuvdun, blåtåtel, pors och hjortron. I de centrala delarna dominerar ängsull och myrlilja, vilket innebär, att mossen övergått i ett kärr. Bottenskiktet utgörs av vitmossor.
Den V om kraftledningen belägna myren består i S delen av en mosse och I N delen av ett kärr. Mossen omges av en lagg och är bevuxen med martall, björk och pors. Fältskiktet består av tuvdun, ljung, klockljung, hjortron, rosling och tranbär. Bottenskiktet är sammansatt av vitmossor och renlav på torrare tuvor. Kärrets vegetation domineras av ängsull och myrlilja. Området torde ha stor betydelse för djurlivet inom Delsjöreservatet, vilket åtskilliga spår av olika slag vittnar om. Den omväxlande naturen, den goda tillgången på föda och det relativt ostörda läget är bidragande orsaker härtill.
Områdets värde betingas I första hand av att det utgör en obruten fortsättning österut från områdena 8 och 9, men det är även i och för sig av intresse. De skiftande naturtyperna myr, skog, sjö och den långa strandlinjen vid Kåsjön gör det omväxlande och tilltalande. De från natursynpunkt mest intressanta delarna är dels den till största delen med lövblandskog bevuxna udden i Kåsjöns Nö del och dels de partier med medelålders ekskog, som huvudsakligen finns i de centrala delarna.
Udden i Kåsjön har en för ett strövområde eftersträvansvärd vegetation. Lövskogen med en stor andel ek, inslaget av äldre tallar, den väl utvecklade skiktningen av vegetationen och förekomsten av gläntor, gör området särskilt lämpligt och tilltalande. Därtill kommer stranden och utsikten över Kåsjön.
Området är i sin helhet lämpligt som strövområde. Gångstigar längs Kåsjön och runt Prästtjärn finns delvis, men en komplettering bör ske. På grund av läget utgör det en östlig port mot Delsjöreservatet och vissa anläggningar torde bli önskvärda här. Dessa bör i så fall lokaliseras till de med granskog bevuxna områdena N om vägen till vatten- verksanläggningen vid Hindtjärn. Denna väg är den enda inom området och bör inte dras längre in.
Områdets värde som strövområde torde öka, om de monokulturer av gran och tall, som dominerar i de delar, där ”ekonomiskt” skogsbruk bedrives, på sikt ersätts av blandbestånd. Det är vidare önskvärt, att de delar som i dag inte är präglade av skogsbruk, även i framtiden får förbli opåverkade därav.
Den planerade motorvägen kommer att tangera områdets V del. Genom bullerstörningar och i ännu högre grad genom att avskära förbindelsen med västligare områden kommer den att innebära ett stort ingrepp, som väsentligt minskar områdets värde. Områdets östligaste del har förts till klass D, udden i Kåsjön till klass B och övriga delar till klass C.
Ur: Delsjöreservatet: en utredning för Göteborgs stadskollegium, Gako AB, Göteborg, 1969
Bilden i sidhuvudet visar Prästtjärn våren 2018, foto: Per Hallén
Delsjöområdets historia 