Reservatets gränser

I direktiven för utredningen sägs att denna bör ske med beaktande av angränsande områden i PartiIle och Råda, vilket bland annat innebär, att reservatets gränser är en regional fråga. Under utredningens gång har också en regional arbetsgrupp varit verk­sam med studium av frågor, som berör Delsjöreservatets fortsättning österut och möj­ligheter till anknytning med det s. k. Härskogsreservatet.

 

Reservatets gränser har diskuterats och föreslagits med utgångspunkt från målsättningen att ytterligare intrång i reservatet, som inte tjänar för friluftslivet väsentligt ändamål, bör förhindras.

Den södra gränsen har naturligt nog föreslagits längs den nya sträckningen för riks­väg 40.

Den västra gränsen mot staden är entydigt bestämd av stadsplanelagda områden så när som på det område vid Kallebäck, som ligger i anslutning till Svenska Konserverings- forskningsinstitutet. I stadens generalplan har här utlagts ett institutionsområde som Byggnadsstyrelsen, åberopande tidigare överenskommelser, önskat ta i anspråk för en aktuell utbyggnad av institutet. Samma område har Delsjö Golfklubb önskat dispo­nera för anläggande av en 9-hålsbana, som komplettering till befintlig 18-hålsbana. De motiv som klubben framför är att en 9-hålsbana skulle avsevärt öka anläggningens ka­pacitet och att detta skulle vara värdefullt med hänsyn till den stora efterfrågan, som klubben kan avläsa i form av inträdesansökningar. De överläggningar som ägt rum med representanter för Kungl. Byggnadsstyrelsen har givit vid handen, att den aktuella ut­byggnaden av institutet bör kunna ske på sätt som icke hindrar att golfbanan anlägges. Arbetsgruppen har därför föreslagit en gränsdragning som möjliggör en utbyggnad med en 9-håIs golfbana.

 

Den norra gränsen har fastställts med beaktande av fastställda och utbyggda stads­planer. Ett mindre stadsplanelagt men ej utbyggt industriområde i Kålltorp, Apslätten, föreslås med hänsyn till läge och naturvärden intaget i reservatet.

 

Den östra gränsen har inte kunnat fastställas, då dispositionen av markområden i Partille och Landvetter öster om Kåsjön – Öjersjö ej är regionalt fixerad. Diskussioner och undersökningar om en sammankoppling av Delsjö- och Härskogsreservaten pågår som nämnts inom Stor-Göteborgs Samarbetskommitté. Reservatsgränsen mot öster har där­för utredningen angivits som en etappgräns, vilket innebär, att arbetsgruppen gärna ser att Delsjöreservatet blir den inre delen av ett stort sammanhängande naturreservat. Vid planeringen av ett sådant reservat måste man emellertid beakta den gränsverkan som motorvägar har både som fysiska objekt och som bullerkällor. För att uppnå det angivna syftet måste därför motorvägsplaneringen inriktas så att motorvägarna hamnar i ur reservatssynpunkt lämpliga lägen. Så är nu inte fallet med den planerade motor­vägen Råda-Partille, och arbetsgruppen anför nedan motiv för denna uppfattning. Då arbetsgruppen emellertid utgår ifrån att motorvägsplaneringen i samband med beslut om Härryda flygfält blir föremål för omprövning, har arbetsgruppen för närvarande inte velat acceptera Råda-Partilleleden som gräns för det inre reservatet, utan anser att reservatet tillsvidare är öppet mot öster. Ytterligare ett komplext gränsproblem i öster utgör Öjersjöområdet. Det är ett fritidsbebyggelseområde till stor del utbyggt efter en år 1959 fastställd byggnadsplan, sedan 1964 belagd med byggnadsförbud enligt 110 § Byggnadslagen. Området visar samma utvecklingstendenser till helårsanvändning som andra fritidsbebyggelseområden nära regionens centrum. Att ta ställning till områdets planförhållande och fastställa dess framtida utnyttjande är i första hand ett internt kommunalt problem i Partille. Men frågan rymmer aspekter som har med reservatet att göra och som arbetsgruppen velat påtala.

Området är mycket stort, och det ligger som en propp mitt i det tilltänkta samman­hängande reservatet. Byggnadstomter är utlagda ända ned till Kåsjön och Hålsjön och möjligheterna att föra vandringsleder, spår och vägar genom området är små. Alla tomter är inte bebyggda. Arbetsgruppen, som helst skulle se att området inlöstes och succesivt eliminerades, är införstådd med att detta ej är möjligt. Det är då väsentligt att åtgärder vidtagas för att minska nackdelarna med ett bebyggelseområde i detta läge. Planområdets gränser bör då beskäras, så att sjöstränderna blir fria, och så att naturliga passager runt området kan etableras. Det är vidare angeläget att försöka åstadkomma en uppdelning av området i smärre enheter, så att vandringsleder, spår, och vägar kan föras genom området. Den enda möjligheten att genomföra dessa an­gelägna förändringar torde vara, att området lägges under stadsplan. Det är arbets­gruppens förhoppning att det pågående utredningsarbetet i Partille skall leda till beslut i denna riktning.


Ur: Delsjöreservatet: en utredning för Göteborgs stadskollegium, Gako AB, Göteborg, 1969