Planerna att uppföra nytt ridhus på söder sida om Delsjövägen går tillbaka till 1955, då Göteborgs Fältrittklubb i brev till Fastighetsnämnden anhållit om tomt i närheten av Stora Torp. Sedan ärendet väckts, har frågan vid flera tillfällen varit föremål för beslut i Fastighetsnämnden. Göteborgs Fältrittsklubbs och Föreningen Ryttarkamraternas senaste framställning av den 23 mars 1965, föranledde Fastighetsnämnden den 19 oktober 1965 att efter Stadsläkarens och Stadsbyggnadskontorets hörande, intill den 10 oktober 1967, reservera ett område norr om Töpelsgatan för nytt ridhus. Området är beläget på åsen mellan Delsjöbäcken och Lillatorpsgatan. Det har måtten ca 90X350 meter med en areal av ca 29.600 m2. Anläggningen var beräknad att rymma 250 hästar. Planerna på en central anläggning för ridsport har sedan dess preciserats i en programutredning, daterad november 1968 upprättad av Göteborgs fältrittklubb. Efter beskrivning av verksamhetens stora omfattning och betydelse framförs i programutredningen två villkor för lokalisering av en ny anläggning, dels att den skall ligga i direkt kontakt med Delsjöterrängen, dels med nära tillgång (800 meters gångavstånd) till allmänt kommunikationsmedel. Det senare kravet tyngs då med påpekande om den stora grupp av barn och ungdom som rider, ttt ytterligare önskemål är att utom- husanläggningar som hoppbanor och utomhusmaneger förläggs i nära, helst direkt, kontakt med ridhuset. Därigenom, menar klubben, att ridtimmarna bättre kan utnyttjas, och att väsentligt ökade möjligheter kan skapas för träning och tävlingar. Programutredningens totala ytbehov illustreras av ritningar, som visar hur en sådan anläggning skulle kunna placeras på områden i anslutning till tidigare diskuterad tomt. Ridhuset, omfattande tre maneger 20X40 m, omgivna av stallar för 160 hästar, skulle tillsammans med parkeringsplats för 100 bilar och paddock placeras på tidigare reserverad ås väster om Delsjöbäcken. Hoppbana om 10.000 m2 och två dressyrbanor om 20X60 meter med två framridningsbanor skulle lokaliseras på campingplatsen öster om bäcken. Klubben framhåller, att en sådan lösning i utomordentligt hög grad fyller de samlade önskemål, som ridsporten kan ställa. Man har dock under hand låtit förstå, att man är medveten om svårigheterna, att på denna plats genomföra en sådan lösning och är beredd att diskutera lösningar där utomhusbanorna är skilda från ridhuset. Arbetsgruppen är införstådd med riktigheten i de programbedömningar, som gjorts i Fältrittklubbens senaste utredning. Det innebär bland annat att man som villkor för en ny anläggning, förutom direkt kontakt med Delsjöterrängen och allmänna kommunikationsmedel, enligt arbetsgruppens mening, bör upptaga ära samband mellan ridhus och utomhusanläggningar. Arbetsgruppen har därför försökt bedöma, om Kärralunds campnigplats i framtiden kan disponeras för ridsportanläggning. För en sådan utveckling kan tala, att campingplatsen inte har direkt anslutning till huvudvägnät, och därför har ett undanskymt läge. Mot en nedläggning av campingplatsen talar många skäl. Det är en anläggning av god klass, där staden gjort betydande investeringar. Den har ett bra läge för de turister, som är intresserade av att någon tid vistas i staden. Den kan dra fördel av att kombineras med den planerade restaurang- och förläggnings- byggnaden på Skatås, och kan i det sammanhanget komma till användning när större evenemang i framtiden planeras i Skatåsterrängen. På vintern kan den fungera som nödvändig parkeringsanläggning för den teknikbacke som är planerad på Skatås. Enligt arbetsgruppens uppfattning talar övervägande skäl för att campingplatsen skall
bibehållas, vilket innebär att ett av villkoren för ridsportanläggningen, direkt samband ridhus-utomhusanläggningar, ej kan uppfyllas.
Arbetsgruppen har därefter sökt bedöma konsekvenserna av att bygga ridhuset i tilltänkt läge med bevarande av campingplatsen. Ur ridsportens synpunkt uppstår då de av Fältrittklubben framhållna nackdelarna med från ridhuset skilda utomhusanläggningar. En förnyad kontakt med 1 :e stadsläkaren har givit vid handen, att en så stor anläggning som här avses, kommer att medföra lukt- och flugproblem, även om möjliga arrangemang för att undvika dessa vidtages. Olägenheterna kommer att påverka bostadsbebyggelsen vid Lillatorpsgatan och dessutom i väsentlig grad förhållandena på campingplatsen. En annan lokalisering bör med hänsyn till dessa hygieniska aspekter prövas. Ytterligare en omständighet bör beaktas. Verksamheten kring Skatås har efter hand ökats, och i samband med den nu planerade utbyggnaden, kan man förutsätta en ytterligare kraftig ökning av aktiviteten på och omkring anläggningen. Ett nytt ridhus med väsentligt ökad kapacitet och med samma entré till detta terrängavsnitt måste medföra risker för framtida konflikter.
Arbetsgruppen har därför kommit till den uppfattningen att det nya ridhusets lokalisering bör omprövas, dels med hänsyn till ridsportens krav på en fullgod anläggning, dels med hänsyn till hygieniska problem, som kommer att uppstå runt anläggningen, om den förlägges i tilltänkt läge nära intill bostäder och i kontakt med en campingplats, dessutom med hänsyn till de konflikter om utrymmet som kommer att uppstå både i samband med huvudanläggningen och ute i terrängen.
Arbetsgruppen har diskuterat ett alternativ, som gruppen anser bör prövas. I samband med förvärv och planering av Råda säteri, har Råda kommun i natur- och kulturvårdens intresse bundit sig för att hålla stora områden i anslutning till säteriet i öppet skick. Preliminära kontakter har antytt, att en ridsportanläggning här skulle vara tänkbar. Kravet om kontakt med Delsjöreservatet kan väl tillgodoses genom planerade portar under riksväg 40. Kravet på tillgång till allmänt kommunikationsmedel tillgodoses genom bussförbindelse Heden-Mölnlycke med kortare restid till S:t Sigfridsplan än 10 minuter, och ett gångavstånd fram till säteriet, som ej väsentligt överstiger angiven gräns på 800 meter. Kravet på direktkontakt ridhus-utomhusanläggningar tillgodoses helt. Ridsportanläggningen skulle dessutom kunna utnyttja säteriets bruksbyggnader och betesmarker och dra fördel av en för ändamålet helt kongenial miljö.
Ur: Delsjöreservatet: en utredning för Göteborgs stadskollegium, Gako AB, Göteborg, 1969
Delsjöområdets historia 