Terra Nova betyder den nya jorden och var ett inte helt ovanligt namn på torp som etablerades i samband med laga skiftet. Torpet låg under Kålltorps gård och var en ersättning för det gamla torpet Skatås. Torpet Skatås skulle enligt överenskommelsen i samband med skiftet övergå till Kärralunds gård. När den nya gränsen fastställd började arbetet med att uppföra ett nytt torp med bostad och ekonomibyggnader. Ny mark skulle dessutom förberedas för plogen och inte minst skulle en stor stenmur byggas utmed den nya gränsen. Den stenmuren kan man fortfarande se idag där den klyver området med föreningsstugor i två delar. Intill dagens motionscentral med informationsplats och stretching plank ser man stenmuren tydligt. Den fortsätter sedan ned över de stora gräsmattorna.
Stenmuren från laga skiftet är ännu väl synlig mitt i Skatås. Foto: Per Hallén 2016
Torpet Terra Nova låg på nästan exakt samma plats som stuga nr 18 gör idag. Ned mot motionsspåret låg en mindre åkeryta och en väg som ledde mot torpet Sandhåla. På en stor del av lekängen och på det område där det idag finns röda baracker låg huvuddelen av Terra Novas åker.
År 1851 var torpet färdigbyggt och de första torparna att flyttade in. Det var två torparfamiljer som kom ungefär samtidigt, Erik Börjesson med familj och Anders Olsson med familj. Anders Olsson flyttade ut redan år 1853 och Erik år 1855. Samtidigt med dessa bodde det även tre drängar i huset. (Husförhörslängden)
År 1905 köpte Göteborg gården Kålltorp och torpet Terra Nova blev en del av stadens egendomar. Namnet ändrades vid denna tid till Skatås. Anledningen till att Göteborg köpte Kålltorps gård med dess torp var att man ville få mark till ett sanatorium. Torpen på utmarken lämnades orörda och påverkades inte av sanatoriebygget på samma sätt som själva gården Kålltorp. När byggnaderna på Kålltorps gård brandförsäkrades år 1916 blev även torpet Skatås synat och värderat. Skatås var brädklätt och målat med oljefärg, troligen ljusgul. Det fanns ett rum och kök i huset samt en vind. Det fanns fem fönster och tre dörrar och torpet var försett med en kakelugn och en spis. Torpets ladugård var av timmer och resvirke. Väggarna var brädklädda och rödfärgade under ett tak av tegel. I ladugårdsbyggnaden fanns förutom fähuset också lada, loge och en vedbod. Allt detta rymdes inom en byggnad, som var tio meter lång, fem meter bred och två och en halv meter hög.( Fnr: 46681) Den sista familjen på Skatås hette Karlsson. De tvingades flytta 1937 efter endast sex år på torpet, då området behövdes för andra ändamål. (Andersson)
Källor
Brandförsäkringshandling över Kålltorps gård, Örgryte socken 1916. Fnr: 46681.
Göteborgs Häradsskrivare, Mantalslängder, FIa:4-17, 1802-20. Göteborgs Landsarkiv.
Husförhörslängd, Örgryte socken, AI:1-AI:12, 1773-1863. Göteborgs Landsarkiv.
Lantmäterimyndigheternas arkiv, 14-ÖRG-85, Laga skifte av utmarken.
Lantmäterimyndigheternas arkiv, 14-ÖRG-218, Laga skifte av Kålltorps by.
Litteratur och vidare läsning
Andersson, R., Bland Torp och Herrgårdar. Sammanställning av artiklar i Skatåsbladet 1995-98. Utgiven av Roger Andersson i samarbete med Skatås Motionscentral. 1998.
Hallén, P., Storstadens utmark. Delsjöområdets historia under 10 000 år. Göteborg 2007.
Wilhelmsson, SA., Örgrytegårdarna samt några göteborgslanderier. Inbundna stenciler vid Göteborgs universitetsbibliotek.
Delsjöområdets historia 