Inom det område som lagmannen Ekström på Kålltorp hade hägnat in uppfördes torpet Skålmekärr någon gång mellan 1822 och 1825. Den första torparen hette enligt husförhörslängden Niklas Håkansson och han hade med hustrun Anna Persdotter samt sönerna Johan Peter och August. Familjen stannade på torpen fram till november 1828 då de flyttade till Örgryte stomgård där de fick anställning vid gårdens bränneri.
När lantmätaren 1843 kom till området stod det snart klart att torpet inte längre skulle vara en del av Kålltorp utan bli ett torp under Kärralund. Texten nedan är ett utdrag ur protokollet till den karta som upprättades 1843-55.
Lagas skifteskartan 14-ÖRG-85. Byggnaderna mellan 278 och 281 är torpet Skatås. Den röda linjen genom området markerar gränsen mellan Kärralund och Kålltorp. Delar av stengärdesgården är ännu synliga i dagens Skatås.
”Nr 5. Herr Löjtnanten Wirgin begärde att Skiftes- och Godemännen måtte uti penningar bestämma värdet på den del af torpet Skatås, som nu frångående Kålltorpsgårdarne, tillfallit Kärralund, deruti Herr Claesson, i svaromål för sistnämnde hemman, instämde. I öfrigt hade Löjtnanten Wirgin inga odlingsanspråk att anföra”. (14-ÖRG-85)
Det var under 1840-talets början som torpet övergick till att benämnas Skatås istället för Skålmekärr i kyrkans husförhörslängder. När torpet bytte ägare, fick det också en ny torpare, Anders Pehrsson från Bollebygd. Han kom tillsammans med sin hustru Johanna Månsdotter, sonen Carl och döttrarna Britta Christina och Anna Britta. Fram till år 1866 var han ensam torpare. Utöver familjen bodde i stugan pigan Anna Fredrika Fredriksdotter, även hon från Bollebygd. Troligen hade hon någon form av koppling till familjen. Anna bodde på Skatås mellan åren 1863 och 1871, därefter flyttade hon till Göteborg. Även torpets båda döttrar hade blivit stora och båda flyttade åren 1869-71 från Skatås. Anders och den övriga familjen lämnade torpet under 1860-talet. De flyttade först ned till Kärralunds gård för att arbeta som tjänstefolk. Ganska snart fick Anders ett nytt torparkontrakt på torpet Rosendal under Vidkärrs gård.
Den sista torparfamiljen på Skatås (under Kärralund) blev Lorens Olsson och hans hustru Sabina Svensdotter samt barnen Sven Peter och Johan August flyttade in på torpet år 1872. De kom från torpet Nybygget under Sävenäs gård. De bodde kvar fram till 1878 då Kärralunds ägare bestämde sig för att avveckla torpet och utvidga åkerarealen i området. Familjen fick sitt kontrakt uppsagt och flyttade till en ny bostad i Lunden.
Under Olssons tid på torpet (1872-78) inträffade en av de märkligaste och kanske mest exotiska händelserna i Delsjöområdets historia, torparna inkallades för att jaga ett förrymt djur – en apa!
Apslätten. Foto: Per Hallén 2015
Det har funnits en del spekulationer kring namnet Apslätten, bland annat att området haft samma form som seglet apa, men det förefaller märkligt då området hade en helt annan utformning i äldre tid. Men tack vare ett brev som skickades till GP och publicerades 14 augusti 1982 har vi fått en annan version som dessutom går att till stora delar verifiera.
”Många talavekalare inkom med förmodade tolkningar av lek- och idrottsplatsen namn. Blott 84-årige Oscar Lorentson, född Olsson, lämnade en förklaring, som verkar plausibel, därför att den bygger på en muntlig tradition från far till son och sonson och uppger en verklig händelse som namngivare. Jag återger det korta brevet med detaljer: I G-P:s bilaga fanns nyligen en artikel om Kålltorps Apa. Jag tror det icke har så mycket med Kålltorps herrgård att göra, utan med Kärralunds herrgård. Som min farfar Lorents Olsson, född den 17/5 1841 och hans hustru, min farmor Sabina Olsson, född den 25/10 1835, berättat återger jag den episod som sägs ha gett upphov till namnet. Min farfar var rättare eller statare, som det visst kallas på Kärralunds herrgård. Mina farföräldrar talade om ett resande sällskap som reste omkring och visade sina konster, bl.a. hade ett positiv som de spelade på och en apa som gjorde vissa konster. Så en dag var apan försvunnen. Man sökte överallt efter henne. Efter några dagar fann man henne just på den plats som nu kallas Kålltorps Apa. Vi var barn när de talade om det. När själva episoden utspelades kan jag inte ange. Min far Sven Olsson föddes 1867 på Kärralunds herrgård. Ungefär vid den tiden torde händelsen ha utspelat sig. Det var folket på Kärralunds herrgård som hittade på namnet Kålltorps Apa. Jag har skrivit mina farföräldras namn och födelseår, så man kan kontrollera att det inte är några påhittade grejer. Vännen Oscar Lorentson”. (GP 14/8 1982)
Uppgifterna om vilka personer som fanns på Skatås vid denna tid stämmer väl med husförhörslängden. Någon apa nämns naturligtvis inte där, men berättelsen är övertygande. För drygt åtta år sedan deltog några av Oscar Lorentsons ättlingar på en vandring jag höll i Kålltorpsområdet, samtalet vi då förde stärkte ytterligare min övertygelse om att detta verkligen är förklaringen till varför vi idag har en plats som kallas Apslätten. Det som ytterligare stärker att apan hittades just där är att området som idag kallas Apslätten var en del av inägomarken där det fanns träd. På utmarkerna fanns det på 1870-talet inte ett enda fullvuxet träd och lockade knappast en förrymd apa.
Källor
Göteborgs Häradsskrivare, Mantalslängder, FIa:4-17, 1802-20. Göteborgs Landsarkiv.
Husförhörslängd, Örgryte socken, AI:1-AI:12, 1773-1863. Göteborgs Landsarkiv.
Lantmäterimyndigheternas arkiv, 14-ÖRG-85, Laga skifte av utmarken.
Lantmäterimyndigheternas arkiv, 14-ÖRG-218, Laga skifte av Kålltorps by.
Tidning
Göteborgs Posten
Litteratur och vidare läsning
Andersson, R., Bland Torp och Herrgårdar. Sammanställning av artiklar i Skatåsbladet 1995-98. Utgiven av Roger Andersson i samarbete med Skatås Motionscentral. 1998.
Hallén, P., Storstadens utmark. Delsjöområdets historia under 10 000 år. Göteborg 2007.
Wilhelmsson, SA., Örgrytegårdarna samt några göteborgslanderier. Inbundna stenciler vid Göteborgs universitetsbibliotek.
Delsjöområdets historia 