Fräntorp

När laga skifte av utmarken inleddes 1843 framträder för första gången vilka intressen Fräntorp hade på den gemensamma utmarken. Gården hade inga torp och endast en begränsad mängd åkermark nära dagens sjukhusområde. När skiftet äntligen var fastställt 1855 hade Fräntorps ägor på utmarken ökat avsevärt och sträckte sig ned mot det som idag är Robertshöjdsområdet.

Fräntorp_1843

Fräntorps gård och dess intagor på utmarken före 1843. Kartan är skapad av: Per Hallén

Redan i inledningen av protokollet till den laga skifteskartan noteras hösten 1843 att det rådde osäkerhet kring exakt var gränsen gick mellan Örgryte och Partille. Det skulle bli utdragna förhandlingar innan ett domstolsutslag hösten 1848 fastställde den östra gränsen och arbetet med skiftet kunde inledas.

Fräntorp_1855

Fräntorps gårds ägor efter laga skifte av utmarken. Kartan är skapad av: Per Hallén

Fräntorp en medeltida gård?

Fräntorp omnämns i skriftliga källor, mantalslängd och Nya Lödöses tänkeböcker, först under 1500-talet, men dess historia bör vara äldre. Namnet Fräntorp har troligen sitt ursprung i ”frände” alltså mansnamn (Lindroth) och ”torp” kan tyda på att gården har ett medeltida ursprung, eller kanske till och med äldre enligt vad ortnamnsforskningen idag anser om ortnamnet ”torp”. (Wahlberg s 322)

Det finns många namn på gårdar i gamla Örgryte socken som innehåller namnet ”torp”, förutom Fräntorp även Torpa by, Kålltorp och byn Torp. I några fall kan gårdarna spåras tillbaka till 1400-talets senare del men för äldre perioder finns det inte några bevarade uppgifter. Blickar man över älven och ser på motsvarande ortsnamn på Hisingen, där det finns bättre, fler och äldre källor, går det att spåra många gårdar tillbaka till 1380-talet. Dessa gårdar existerade kring 1380 och hade därmed klarat sig igenom pestens härjningar. (Ortnamnen i Göteborgs och Bohus län 4). Den största delen av odlingsexpansionen bör därmed ha ägt rum före digerdöden, vilket är logiskt och samma förhållande bör gälla även söder om älven. Orsaken till etablerandet av alla nyodlingar och torp i området var att folkmängden ökade efter att jordbrukets avkastning ökat och gjort det möjligt att försörja fler människor. (Myrdal) Till och med i dagens stadslandskap kan vi med hjälp av ortnamnen se spåren av medeltidens bönder.

Under vilken gård eller by lydde Fräntorp under sin tidiga historia? Det är en svår fråga att svara på utifrån nuvarande kunskapsläge. Det går givetvis att utpeka några av de troligaste platserna varifrån nyodlingen vid Fräntorp utgick. Fräntorp låg mellan två betydande byar, Härlanda (som även var egen socken med en stenkyrka från 1100-talet) och Ugglum. Då gränsen mellan Örgryte och Partille var oklar på 1840-talet kan vi utgå från att gränsen inte var bättre fastställd mellan Härlanda och Partille under medeltiden. På andra sidan Säveån låg Utby och det kan också vara en möjlig plats varifrån de första invånarna i Fräntorp anlände. Utöver byarna fanns även två större friliggande gårdar, Sävenäs och Kärra (Kärralund). Båda dessa gårdar skulle också ha kunnat bedriva nyodling och skapat Fräntorp.

Medeltidslandskap

Kartan visar var gårdarna och byarna låg i det medeltida landskapet. Den röda linjen markerar gränsen för utmarken 1843 inom Örgryte socken. Under medeltiden bör utmarkerna ha varit större och man kan se på kartan hur Kålltorp, Torpa by och Fräntorp har skapat små inbuktningar i gränslinjen. Kartan är skapad av: Per Hallén (grundkarta: (c) OpenStreetMaps bidragsgivare)

Äldre skriftliga uppgifter kring Fräntorp

När Fräntorp först framträder i skriftliga källor så är det i mantalslängden 1580 som upprättades vid Älvsborgs slott, men så mycket mer än namnet på gården ger inte denna källa. I Nya Lödöses Tänkeböcker år 1592, alltså domstolshandlingar, framträder för första gången händelser som utspelade sig i trakten av Fräntorp. I protokollet från domstolsförhandlingarna berättas att Liffländer från staden hade en skuld på 12 daler till Anders i Frennetorp. Det var en ganska betydande summa trots den besvärliga inflation som rådde i landet 1592. (Wilhelmsson ) Det hade räckt att hyra ett stort utrymme på en båt och frakta varor tur och retur mellan Stockholm och Dundee. (Lagerqvist)

Några år senare berättas det i Tänkeböckerna om bonden Alf Andersson Laris som stod åtalad och erkände att han och hans hustru samt Kristoffer Olsson hade stulit och slaktat en kviga uppe i Munkebäcken. Stöld hade vid denna tid ett högt straffvärde och de dömdes till döden, men det var bara Kristoffer som avrättades, Alf benådades och utvisades ur Nya Lödöse. Kanske förlorade Kristoffer sitt liv på galgbacken som låg strax söder om Torpa by, alltså inte långt ifrån hemmet i Fräntorp.

Nya Lödöses Tänkeböcker ger inte några detaljer kring hur Fräntorp såg ut under slutet av 1500-talet. De uppgifter som finns gör att man kan misstänka att där fanns minst två gårdar, alltså en liten by, och att gårdarna var frälse. Jordebokens uppgifter från år 1736 listar inte mindre än fem brukare på Fräntorps gård, det behöver inte betyda att det fanns fem gårdar, men det är sannolikt att det ännu vid den tiden fanns en liten by på Fräntorps ägor.

Under 1600-talet finns uppgifter om att släkten Oxenstierna var ägare till Fräntorp. Det är högst osannolikt att någon av dem verklige bodde eller ens besökte gården/byn vid denna tid men det hindrade inte att Fräntorp fått status av säteri och därmed var helt skattebefriat. Statusen som säteri förlorade Fräntorp 1740. (Lantmäteristyrelsens arkiv. Örgryte socken Fräntorp nr 1. År 1768)

Säteriet

Fräntorps huvudbyggnad och ekonomibyggnader på 1768 års karta.

Trädgårdsmästaren Olof Andersson arrenderad gården av änkan Anna Rödbeck under 1720-talet. Det lär vara Olof som byggde upp en krogrörelse i ett av husen som låg vid landsvägen som sträckte sig över gårdens ägor. Men i en tid när näringslivet omfattades av många regleringar som hindrade för mycket av konkurrens så var en krog vid Fräntorp något som ogillades av krögare i Partille som gick till den lokala domstolen. Enligt Tingsrättens dom skulle krogverksamheten vid Fräntorp upphöra. (Wilhelmsson)

Bebyggelsehistoria

Under Fräntorps långa historia har givetvis gården förändrats vid många tillfällen, inte minst bebyggelsens placering i landskapet. Området där de första husen och ekonomibyggnaderna uppfördes är idag bebyggt med villor vid Tvärvägen och det lär inte längre vara möjligt att hitta några spår, om inte något skulle komma upp ur jorden vid trädgårdsarbete!

Tvärvägen_2015

Vid dagens Tvärvägen låg fram till 1813 Fräntorps huvudbyggnad, ekonomibyggnaderna låg till höger i bild. Under 1820-talet var hela anläggningen flyttad till området där idag Folkets hus byggnad finns. Foto: Per Hallén 2015.

Den äldsta kända kartan över Fräntorp är från 1768 och visar gårdens ägor. Från Säveån sträckte sig markerna upp till dagens Östra Torpavägen. Gårdens byggnader, som låg vid det som idag är Tvärvägen, är tydligt markerade och norr om dessa fanns en stor trädgårdsanläggning. All bebyggelse, inklusive ekonomibyggnader, torp och trädgårdsmästarebostad uppges i protokollet till kartan vara nybyggda.

”Inn- och uthusen, så till sjelfwa bostaden, som torpen och trädgårdsmästarens boställe, äro merendels alla nybyggde, i synnerhet the förra, eller innhusen, hwilka med öfwerrum och sådane inrättningar, af källare, bak- och torkugnar äro försedde, som på andra ställen sällsynte finnas.” (Lantmäteristyrelsens arkiv. Örgryte socken Fräntorp nr 1. År 1768) Intrycket som kartans protokoll ger är alltså en mycket påkostad anläggning under den tid som Lars P. Quiding var ägare av Fräntorp.

Torpen_1768

Torpet Emaus och Qwidings torpen på 1768 års karta.

När Sven Peter Malm köpte gården 1813 kom gården att förändras grundligt då den nya ägaren valde att bygga helt nya hus och ekonomibyggnader närmare landsvägen. Den gamla bebyggelsen hade legat uppe vid Tvärvägen men de nya övertog området där tidigare trädgårdsmästaren haft sin bostad nära den plats där folkets hus idag ligger. Huvudbyggnaden fanns kvar till 1877 när den förstördes i en brand.

Från och med 1813 låg Fräntorps huvudbyggnad och ekonomibyggnader i detta område där trädgårdsmästaren tidigare hade haft sin stuga. Foto: Per Hallén 2004

Från och med 1813 låg Fräntorps huvudbyggnad och ekonomibyggnader i detta område där trädgårdsmästaren tidigare hade haft sin stuga. Den gamla vägsträckan används ännu och dess ålder syns i vägkantens stenmurar. Foto: Per Hallén 2004

GhmD 20414

Den enda kända teckningen som visar den huvudbyggnad som uppfördes 1813 och som förstördes av en brand 1877. Bilden från Göteborgs Stadsmuseum är ursprungligen hämtad från Attman 1953.

Dokumentationen av detta numera försvunna hus är mycket god när det gäller 1820-talets mitt, både en brandförsäkring och en bouppteckning ger möjligheten för den som så önskar att studera varje rum ned på mikronivå. Att lista allt som finns med i dessa två källor är inte möjligt, men här följer ett litet smakprov.

I bouppteckningen efter Sven Peter Malm 1825 listas möblerna i hemmet efter rum, Matsalen, förmaket, andra förmaket, gröna förmaket, sängkammaren, billard salen, blå rummet, lilla gästrummet, stora gästrummet, herrns rum, förstugan. Det fanns många fina och dyra möbler i huset. Flera av sängarna och sofforna var av ”Mahogeny” och värderades till mellan 50 och 100 riksdaler banco. I ”billard salen” fanns givetvis ett billardbord värt 50 riksdaler och soffor värderade till 83 riksdaler. Bouppteckningen visar på ett hushåll där det bodde en mycket välbeställd familj 1825. Detta ger ett utmärkt komplement till brandförsäkringen från 1823 som uppger att huvudbyggnaden, uppförd 1813, var i en våning och 40 ½ aln lång 18 ½ aln bred och 8 alnar hög från stenfoten (alltså ca 24 m långt, 11 m brett och nästan 5 m högt) Under den östra ändan av huset fanns en välvd källare byggd av sten. (Brandförsäkringshandling 12966)

Förutom denna huvudbyggnad eller caractärsbyggnad som den kallas i brandförsäkringen fanns en byggnad 36 meter bort som var av trä och målad med rödfärg och hade tak av gult tegel. Den byggnaden uppges användas till bland annat brygghus och skafferi. Ytterligare 40 meter åt öster reste sig ekonomibyggnaderna som hade tagits i bruk 1821. Även dessa var rödmålade träbyggnader med tak av tegel. Inne i en av byggnaderna fanns en brunn med tillhörande pump för att förse kreaturen med vatten, det visar på en ganska påkostad anläggning. (Brandförsäkringshandling 12966)

Bouppteckningar från denna tid innehåller många detaljer, även när det gäller kreaturen. Ofta finns namnen på gårdens kor angivna, så även i denna bouppteckning från Fräntorp. I ladugården stod korna Fina, Kari, Rosetta, Fisken, Bleka, Grimma, Krona, Brunetta, Lilja, Rölla, Planta, Silkedocka, Spetta och Herdinna tillsammans med fyra icke namngivna kvigor, en tjurkalv, två vuxna tjurar och 6 oxar samt tre hästar, inte heller dessa fick sina namn redovisade i bouppteckningen, men det är inte unikt för Fräntorp utan något som går att se i många bouppteckningar från denna tid.

Gården var 1825 välutrustad med bra vagnar och kärror för jordbrukets behov och för transporter av både personer och gods. Jordarna plöjdes med de senaste typerna av plogar, bland annat en plog från Floda bruk. Fräntorp hade en betydande trädgård och listan över trädgårdsredskap är lång i bouppteckningen. (Bouppteckning efter Sven Peter Malm, Sävedals häradsrätt FIIa:20 1825)

Under de kommande 29 åren genomgick inte byggnaderna på gården några stora förändringar. Under den Carnegieska tiden hävdar Stenström att Fräntorps omgivningar förskönades, framförallt när det gäller parkens utformning. ”Grottan var i Carnegies dagar använd som berså med vilsoffor och bord. Den härliga Fräntorpsparken med storartade terrasseringar och gångar är väl ett minne från de Carnegiska glansåren. (Stenström, del II s 149). Det är troligt att parken utvecklades men den hade utvecklats under lång tid, det framgår inte minst av 1768 års karta. Om du vill läsa mer om Carnegie rekommenderas Attman 1953 (se litteraturförteckningen).

Fräntorp1854

Karta till Brandförsäkringshandling 20518 år 1854

När Baron Otto Reinhold Bennet var ägare av gården 1854 hade den då 33 år gamla ladugården med tillhörande byggnader tjänat ut och ersattes av helt nya ekonomibyggnader på samma plats som de gamla byggnaderna. Kreaturens hem restes denna gång av gråsten istället för trä och hela anläggningen fick givetvis en modernare utformning än vad den gamla hade haft. (Brandförsäkringshandling 20518) Fram till 1870 tillkommer en del bodbyggnader, bland annat en vagnbod samt ett nytt spannmålsmagasin. (Brandförsäkringshandling 24009) En omfattande renovering av huset som tidigare varit brygghus genomfördes och taket byggdes om till bostadshus. Det hade fyra boningsrum, kök, brygghus med förstuga samt ett rum på vinden. Allt om den renoveringen finns redovisat i detalj i brandförsäkringen år 1873. (Brandförsäkringshandling 24886)

Dagens-Nyheter den 11 oktober 1867.

Dagens Nyheter den 11 oktober 1867.

När det på nytt upprättades en brandförsäkring över Fräntorp 1877 redovisas först samma ladugård och andra ekonomibyggnader, men med tillägget av ett vandringshus som drev gårdens nya tröskverk, det var alltså oxar eller hästar som gav kraften åt tröskverket. En ny bodbyggnad omnämns också innan det sist i dokumentet omnämns ”en kvarvarande källare efter den 1877 avbrända Corps De Logei” , därmed anges ett exakt år för när den gamla huvudbyggnaden försvann. (Brandförsäkringshandling 25887)

Göteborgs Aftonblad 25 februari 1899

Göteborgs Aftonblad 25 februari 1899

Vid sekelskiftet 1900 köper Säveåns AB Fräntorp men det innebär inte några förändringar av gården, den brukas av en arrendator som inte låter bygga nytt eller riva de gamla byggnaderna. I brandförsärkingen från 1920 finns alla byggnader som fanns 1877 kvar på tomten. Den välvda stenkällaren till den gamla huvudbyggnaden står kvar och används medan den byggnad som kraftigt byggdes om 1873 brukas som ny huvudbyggnad. (Brandförsäkringshandling 53584)

Fräntorp1920

Karta hämtad ur Brandförsäkringsverket, Fräntorp, Örgryte socken nr 53584, år 1920. Byggnaden markerad med nr 8 är källaren, alltså resterna av den huvudbyggnad som förstördes av en eldsvåda 1877. Nr 1 markerar byggnaden som 1920 användes till huvudbyggnad.

Säveåns AB ägde många gårdar i den östra delen av Örgryte socken och erbjöd 1924 Göteborgs stad att köpa marken i samband med att socknen införlivades med staden. Det dröjde några år innan staden bestämde sig för att köpa in området och beslutet grundade sig på en ganska omfattande undersökning av de marker och byggnader som skulle komma att ingå. Fräntorp beskrivs i stadsfullmäktiges handlingar enligt följande.

”Manbyggnaden å egendom Frändtorp är uppförd av plank på gråstensfot med källare, utvändigt pinnad och kalkputsad försedd med tak och tegel på brädbotten, innehållande tillsammans fem rum och två kök jämte ett vindsrum. Huset är i mindre godt stånd.

Källaren, väster om boningshuset är grundmurad av gråsten, kalkfogad och täckt med asfaltspapp i mindre godt stånd.

Vedbodlängan, intill källaren, har södra väggen av gråsten samt är för övrigt uppförd av resvirke, brädklädd, rödfärgmålad och täckt med tegel i mindre godt stånd.

Hönshuset, väster om manbyggnaden är uppfört av resvirke, brädklätt, oljemålat och täckt med asfaltspapp, i mycket bristfälligt skick.

Magasin, öster om manbyggnaden, är uppfört av timmer, brädlklätt och rödfärgmålat och täckt med tegel. Huset är i mindre godt stånd.

Redskapshus, uppfört av resvirke, brädklätt, rödfärgmålat och täckt med tegel, innehållande redskapsbodar och avträden i mindre godt skick.

Redskapshus av resvirke, rödfärgmålat och täckt med tegel i mindre godt stånd.

Ladugårdskomplexet, bestående av fyra längor omkring en gård jämte ett å gården utspringande öppet vagnskjul. Ladugårdslängan har undervåning av gråsten med kalkfogade väggar, inrymmande fähuset; byggnaderna för övrigt äro av timmer eller resvirke, brädklädda, rödfägmålade och täckta med tegel, inrymmande stall, fähus, logar, lador, vagnbodar och skjul. Byggnaderna äro i mindre godt stånd.

Statfolkshuset vid landsvägen är uppfört av plank på gråstensfot, brädklädt, rödfärgmålat och täckt med tegel, innehållande två lägenheter om vardera ett rum och kök. Byggnaden är i godt stånd.

Uthusbyggnad av resvirke, brädklädd, rödfärgmålad och täckt med asfaltspapp, innehållande vedbodar och avträde i godt stånd.” (Göteborgs stadsfullmäktiges handlingar, Göteborg 1926 N:o 222.)

GhmR 148 14_Fräntorp_1937

Fräntorps manbyggnad 1937.

 

Spannmålsmagasinet vid Fräntorp år 1937, det var då utdömt.

Spannmålsmagasinet vid Fräntorp år 1937, det var då utdömt.

När anläggandet av småstugeområdet Fräntorps inleddes 1936 innebar det också slutet för gården Fräntorp vars kvarvarande byggnader revs. Huvudbyggnaden stod kvar längs och 1937 undersöktes möjligheten att låta småstugeområdets invånare arrendera byggnaden och använda den som ett Folkets hus. En inspektion av lokalen visade dock att det skulle krävas en omfattande renovering och dessutom saknade huset elektricitet. I november 1939 revs Fräntorps gårds sista byggnad för att bereda plats för ett nytt Folkets hus. (Fräntorps egnahemsförening och Törnqvist)

Fräntorps folkets hus under uppbyggnad.

Fräntorps folkets hus under uppbyggnad. Bilden hämtad ur: Törnqvist 2007.

Torpet Emaus låg till vänster där vägen tar slut. Foto: Per Hallén 2004

Torpet Emaus låg till vänster innan bullerplanket vid motorvägen. Foto: Per Hallén 2004

Ägare av Fräntorp

1638 antecknas i jordeboken att Erik Oxenstierna var ägare av gården och därefter övergick den till hans dotter Sigrid och hennes make Axel Leijonsköld, Fräntorp var 1672 ett säteri (alltså helt skattebefriat).

1676 Håkonsson

1714 Håkonssons änka Anna Rödbeck

1730 Borgmästare Dan Lenberg

Ca 1743-1770 Lars P. Quiding

1770-1800 Fredrik Bratt (och sterbhusdelägarna)

1800-1813 Handelsmannen Wetterling

1813-1826 Grosshandlanden Peter Malm (samt hans änka Karin Darin)

1826-1849 Grosshandlare David Carnegie (samt hans änka Anna Stina Beckman)

1849-1859 Baron Otto Reinhold Bennet

1859-1863 Lantbrukaren J.T. Noring

1863-1873 Byggmästaren Johan Erik Ruterfeldt

1873-1900 Lantbrukaren Carl Bengtsson

1900-1926 Sävens Aktiebolag

1926- Göteborgs stad

(Wilhelmsson)

Flygfoto över Fräntorpskolonin 1960. Lantmäteriet

Flygfoto över Fräntorpskolonin 1960. Lantmäteriet

Käll- och litteraturförteckning

Riksarkivet, brandförsäkringshandlingar

Brandförsäkringsverket, Fräntorp, Örgryte socken nr 12966, år 1823-25

Brandförsäkringsverket, Fräntorp, Örgryte socken nr 20518, år 1854

Brandförsäkringsverket, Fräntorp, Örgryte socken nr 24009, år 1870

Brandförsäkringsverket, Fräntorp, Örgryte socken nr 24886, år 1873

Brandförsäkringsverket, Fräntorp, Örgryte socken nr 25887, år 1877

Brandförsäkringsverket, Fräntorp, Örgryte socken nr 53584, år 1920

Landsarkivet i Göteborg, Bouppteckning

Sävedals häradsrätt FIIa:20 1825

Kartor

Lantmäteristyrelsens arkiv. Örgryte socken Fräntorp nr 1. År 1768.

Lantmäterimyndigheternas arkiv. 14-ÖRG-85, Laga skifte av Örgryte utmark 1854

Tryckt källa

Göteborgs stadsfullmäktiges handlingar, Göteborg 1926 N:o 222.

Tidningar

Dagens Nyheter

Göteborgs Aftonblad

Bilddatabas

Carlotta, Göteborgs stadsmuseums arkiv- och föremålsdatabas

Litteratur

Attman, A., D. Carnegie & Co. 1803-1953: en hundrafemtioårig merkantil och industriell verksamhet, Göteborg 1953

Fräntorps egnahemsförening 1936-1956: minnesskrift, Göteborg, 1956.

Johansson, Albert N. (red.), Redbergslid med omnejd genom tiderna, 2., rev. och utök. uppl., Gamla Redbergspojkar hembygds- och kamratförening, Göteborg 1964.

Lagerqvist, Lars O. & Nathorst-Böös, Ernst, Vad kostade det?: priser och löner från medeltid till våra dagar, Stockholm, 1999.

Lindroth, H. Ortnamnen i Göteborgs och Bohuslän II. Ortnamnen på Göteborgs stads område jämte gårds- och kulturhistoriska anteckningar. Göteborg. Utgiven i 3 häften 1925, 1927, 1929.

Myrdal, J., Jordbruket under feodalismen : 1000-1700, Stockholm, 1999.

Ortnamnen i Göteborgs och Bohus län. 1, Ortnamnen i Sävedals härad jämte gårds- och kulturhistoriska anteckningar, Göteborg, 1923.

Ortnamnen i Göteborgs och Bohus län. 4, Ortnamnen i V. Hisings härad. Göteborg 1936.

Stenström, F. Örgryte genom tiderna. Del I-II. Göteborg 1920-24.

Törnqvist, Å-L., Fräntorps Folkets hus. Drömmen om ett hus och vägen dit. Examensarbete, Bebyggelseantikvariskt program, institutionen för kulturvård 2007:26.

Wahlberg, M., Svenskt ortnamnslexikon. Utarbetat inom Språk- och folkminnesinstitutet och Institutionen för nordiska språk vid Uppsala universitet. Uppsala 2003.

Wilhelmsson, SA. Örgrytegårdarna samt några göteborgslanderier. Inbundna stenciler vid Göteborgs universitetsbibliotek. Artikel om Fräntorp.

————————————————————————-

ARTIKEL OM FRÄNTORP AV S:A WILHELMSSON

De äldsta påträffade uppgifterna om Fräntorp förekommer i Nya Lödöse
Tänkeböcker: År 1592 hade Anna. Hans Liffländera att svara för en skuld på 12 daler till Anders i Frennetorp. År 1597 bekände Alf Andersson inför rätten, att han och Kristoffer Olaöon stulit en röd kviga från Laris i Frennetorp och medgav att han och hustrun samt ”then synderen Kristoffuer Olsson” hade slaktat samma kviga ”uppe i Munchkebeckenn”. Straffet för grov stöld var den tiden hårt och rätten kunde icke fria hans liv, ”wthann efftir lagen dömbdher thil galgie och grenn och ligga ogiller för gerningenn sinn”. En månad senare vart han dock benådad till livet men utvisades från staden. Om han ändå uppenbarade sig där ”så skall hans förttiente straff stå öpidh wthann alla nådher”. Kompanjonen Kristoffer Olsson var då redan avrättad. [1]
Fräntorp uppträder sent i jordeböckerna, först 1638, och upptages då som frälse med . Erik Oxenstierna som ägare. Gården namnes ej bland skattehemmanen i Örgryte på l500-talet, vilket tyder på att den redan då var frälse och att de under 1590-talet nämnda Anders och Laris var frälsebönder. Erik Carlsson Oxenstierna (16l6-1662), friherre till Eka och Lindö, herre till Björne och Främmestad, var 1641 överste för Smålands kavalleriregemente och åren 1657-1660 landshövding i Skaraborgs län. Han var från 1643 gift med sin syssling Margareta Bielke af Åkerö (1622-1655) och efter
hennes död med Ebba Ulfsparre af Broxvik.
Det var denne Erik Oxenstierna, som hösten 1642 ihjälstack arkitekten Simon De la Vallée på Stortorget i Stockholm. Den rättsliga följden för Oxenstierna stannade vid, ”att han för denna sak fick pardon den 18 februari 1643”. [2]
År 1672 innehades Fräntorp, då kallat säteri, av Erik Oxenstiernas dotter Sigrid (1649-1721) och hennes make, hovmarskalken friherre Axel Leijonsköld (1640-1712). Detta par hade emellertid för pantat egendomen mot 1000 rdr specie till landsbokhållaren lärs Håkonsson, som fick rätt ”att efter godtycke och för säteri försvara den”. [3] 1676 lagbjöds Fräntorp för Håkonson och 1678 blev han ägare. [4] 1696 betygades av rätten, att säteriet var väl och försvarligt bebyggt. [5]
Om Håkonsson är antecknat, att han 1696 skänkte den altartavla, eom intill 1799 fanns i Örgryte gamla kyrka.
I jordeböckerna 1714/1715 noteras Håkonssons änka Anna Rödbeck som ägare egendomen hade hon 1722 utarrenderad till trädgårdsmästaren Olof Andersson som bättrade upp sina affärer genom att hålla krogrörelse där, vilket ej såga med blida ögon av gästgivaren i Partille. Det blev rättegång och Andersson ingav på fru Rödbecks vägnar en skrift, vari det heter, ”att i följd av dess salig mans undfångna sätesfrihet för hemmanet Fräntorp, förmnar hon att ingen kan taga från henne den nåd, som konung Carl XI henne
fölänt, att bygga på hennes eget,enär det är ingen förnar”.
God dag – yxskaft, tyckte tydligen rätten, vare utslag lyder som följer
”Men som av K.M. nådigt förlänte sätesfriheten icke kan extenderas
såvida, att emot l664 års gästgivareordning krögeri den ordinarie gästgivarerörelsen till förfång dar hållas kan, så provar Tingsrätten för skäligt, att denna krog, som icke mycket över 1/2 fjärdingsväg från gästglvaregård belägen är, skall förbjudas.” [6]
Den samtida Göteborgshistorikern Cederbourg antecknar 1739 landskamrer Lars Håkonssons arvingar som ägare av frälsehemmanet Fräntorp, vilket han beskriver som ”en mycket vacker lägenhet”. [7]
I 1730 års JB noterades borgmästare Lenberg Som ägare, varför han torde varit en av dessa arvingar. Dan Lenberg, borgmästare i Vänersborg, hade gården utarrenderad. I slutet av 1730-talet och början av 1740-talet antecknas Oluf Arfwidsson som arrendator. I JB 1736 upptages ej mindre än fem brukare: Oluf, Bengt, Truls, Gunilla och Per. År 1743 arrendetades och beboddes Präntorp av I.H.RöhI. [8]
Lenberg antecknas ännu 1747 som ägare. Han arrenderade då ut egendomen till jaktlöjtnanten Stephan Ståhle, som han anmälde för att mot kontraktet ha låtit förfalla. [9] Enligt JB 1748 brukade Ståhle 1/3 av gården.
Rådman Sven Wenngren i Göteborg, själv från Vänersborg, var 1754 förmyndare för Lenbergs dotter Anna Elisabet och sålde samma år Fräntorp till körsnären i Göteborg Lars Quiding för 7000 daler silvermynt. [10]
Lars P. Quiding (1714-1789) hade 1743 vunnit burskap som buntmakare i Göteborg. Som ägare av Fräntorp ville Quiding ”skyndsamt från utrikes ort införskriva pileträd till utplantering å Präntorps utmärker till tunnband’, men uppgav försöket på grund av grannarnas motstånd. [11]
Quiding och hans hustru Anna sålde 1770 Präntorp till superkargen Fredrik Bratt för 28.000 dir Stmt. I priset ingick på gården befintlig boskap, åk- och körredskap, spannmål och viktualier.- Quiding inköpte senare Vidkärr och ett par Torpagårdar.
Fredrik Bratt (1729-1793), son av rådmannen i Göteborg Jacob Bratt och Sophia Schröder, var gift med Catharina jilargareta Minten, dotter av vin-
handlaren/traktören Johan Minten och Regina Werkamp. Bratt innehade Fräntorp till sin död och sterbhusdelägarna efter honom intill 1800. Handlanden Johan D;son Wetterling inköpte på offentlig auktion 1800 ett helt mantal Fräntorp för 15.000 rdr rgs. Säljare var förutom änkan Bratt sönerna J.J. och Pr.Bratt, magarna Jacob D. Wetterling (Johan D. Wettertings son) och Peter Wennerholm samt omyndiga dottern Magdalena Bratt. [12]
Johan Danielsson Wetterling (1741-1804), son av handlanden i Göteborg Daniel Wetterling och Maria Justina Jurgensson, hade 1763 vunnit burskap som handlande i Göteborg och raedlemsskap l Handelssocietoton. Han var gift med Catharina Maria Jacobsson, dotter av notarie Anders Jacobsson och Rebecka Malmér.
Wetterling var under sista åren av 1790-talet redogörare för och tillsamman med P.P.Ekman och G.B.Santeesons Enka & Co ägare av Lisebergs Sockerbruk. Han gick ur tiden 1804 och makan 1805. Sonen Jacob, ägare av Böö, som han 1797 genom gåvobrev bekommit av föräldrarna, ärvde Fräntorp.
Jacob Daniel Wetterling (1771-1822) vann burskap som handlande och förening med Handelseocieteten 1805. Var gift med Sophia Regina Bratt (1773-1845), dotter av ovannämnde Fredrik Bratt och Catharina M. Minton. År 18l3 sålde Wetterling Präntorp till grosshandlaren och riksdagsmannen Peter Malm. Köpeskillingen var 44.000 rdr rgs. Den stora skillnaden i pris sedan 1800 får nog helt ses som en följd av den våldsamma inflationen under kontinentaltlden.
Sven Peter Malm (1779-1025), son av grosshandlaren och innehavaren av landeriet Kvibergsnäs Jonas Malm, erhöll 1802 förening med Handelssocieteten i Göteborg och l8o4 burskap som handlande i staden. Han antecknas från faderns död 1808 till 1811 tillsamman med äldre brodern Niclas Malm som besittare av Kvibergsnäs. – Peter Malm var gift med Catharina Darin (1779-1048), dotter av rådmannen Johan Göran Darin och hans maka Ulrica. Peter Malm och Catharina Darin hade flera barn, vilka dock gick ur tiden före fadern.
I bouppteckningen efter Malm, som avled på Fräntorp 3 sept.1825, värderas hemmanet till 24.000 rdr b:co. Sterbhusdelägarna (änkefru Aiälm,. brodern kommerserådet Kletas Malm, halvbrodern grosshandlaren Wilh.Malm samt systrar och halvsystrar) sålde 1826 Präntorp till grosshandlaren David Carnegie s:r för 17.010 rdr b;co.
David Carnegie s;r (1772-1837) var född i Skottland, son av köpmannen George Carnegie och hans maka Susan Scott. George Carnegie hade under 1750-talet inflyttat till Göteborg och här bedrivit betydande import- och exportaffärer men 1769 återflyttat till Skottland. Sonen David kom 1786 till Göteborg för att hos faderns gode vän Thomas Erskine och John Hall s:r utbildas i handelsyrket. Både Erskine och Hall hade varit bokhållare
hos George Carnegie men 1766 bildat egen firma. David Carnegie visade tydligen stora anlag för köpmansyrket, blev 1793 bokhållare i firman och hade vid sekelskiftet 1800 nått sådan ställning hos John Hall s;r, att han åtnjöt högre lön än någon hög svensk ämbetsman den tiden. [13]
År 1801 erhöll Carnegie burskap som handlande och förening med Handelssocieteten i Göteborg. Samma år ingick han äktenskap med Anna Christina Beckman, dotter av göteborgsköpnannen Hans Jacob Beckman och Christina Eleonora Åman. Genom giftet blev Carnegie besläktad med flera ledande köpmän i staden.
Tillsamman med köpmannen Jan Lamberg grundade Carnegie l803 firman D. Carnegie & Co men kvarstod, samtidigt i Den Hallska firman efter John Hall seniors död 1802 t.o.m. 1806.
Davld Carnegie s:r har blivit mycket omtalad och omskriven och ej fått sa vackert eftermäle för sitt hårdhänta agerande i Halls konkurshärva. Konkursen och den efterföljande tjugoåriga processen väckte stor uppmärksamhet och har som bekant lämnat stoff till både skillingtryck och en roman. Krönikörer har under årens lopp mer eller mindre tillförlitligt behandlat ämnet, innan en grundlig undersökning av tillgängliga handlingar publicerades 1953. [14] David Carnegies brorson David Carnegie j:r inflyttade 1830 från Skottland till Göteborg och anställdes på farbroderns kontor.
David Carnegie j:r (1813-1890). son av sjökaptenen James Carnegie och Margaret Gilllespie, erhöll 1835 burskap sorrn grosshandlare, l Göteborg och förening med Handelssocleteten samt upptogs 1836 som delägare i firman D.Carnegie & Co. Sistnämnda år inköpte han på konkursauktion de Lorentska socker- och porterbruken vid Klippan. David Carnegie s:r gick ur tiden 1837 cch makan 1840. Enda barnet, dottern Susan Mary Ann (18l9-1859) ärvde den stora kvarlåtenskapen. Carnegies familj hade sommartid bebott Fräntorp, men änkefru Carnegie inköpte kort före sin död 1840 även Stora Torp. Den unga arvtagerskan ägde således två sommarställen” i Orgryte. Hon gifte sig l845 med sin kusin David Carnegi J:r, då änkling efter sin första maka Julie Zeuthen. Familjen
var sedan bosatt i Skottland Fräntcrp hade 1837 värderats till 21.600 rdr b:co. men”är Garnegie 1849 sålde egendomen, var det för 33.333.1/3 rdr b:co. Köpare var löjtnanten friherre Otto Reinhold Bennet (1813-1895). Näste ägare blev lantbrukaren Theodord Noring, som 1859 köpte egendomen för 80.000 rdr mt och 186l erhöll fastebrev, Noring kom emellertid på obestånd och tvingades överlåta sin egendom till borgernärerna.
Borgmästare Johan Erik Reuterfeldt (1815-1880) köpte 1863 Fräntorp av sysslomannen i Norings konkursmassa för 79.000 rdr rmt. Beuterfeldt inne hade egendomen till 1873- då han sålde till carl Bengtson. Köpeskillingen var då 80000 kronor.
Vid sekelskiftet 1900 övergick Präntorp till Säfveans A-B.
År 1926 försålde Säfveans A-B större .delen av sina jordegendomar till staden. I försäljningen ingick även byggnader. Vid värderingen upptogs byggnaderna på Fräntorps mark till värdet 65. 800 kronor, därav manbyggnaden till 20.000 kr. Den beskrives då på följande sätt: Manbyggnaden på Fräntorp är uppförd av plank på gråstensfot med källare utvändigt pinnad och kalkputsad samt försedd med tak av tegel på brädbotten, innehållande tillsamman 5 rum och 2 kök jämte ett vindsrum. Huset är l mindre gott stånd.” (Ur Stadsfullmäktiges handlingar 1926
nr 222).

Noter

1. Göteborgs Jubileumspublikationer: VI s. 267, 409, 410, 412

2. Ur ”Den Introducerande Adelns Ättartavlor” av Gustav Elgenstierna.

Enligt versionen i SBL avled De la Vallée den 28 november 1642 i Stockholm ”sedan han på kvällen den 20 nov. på Stortorget blivit kullriden och slagen med pistolkolven av översten friherre Erik Oxenstierna”.

3. Landsarkivet Göteborg: Sävedals härads dombok 1672.

4. Landsarkivet Göteborg: Sävedals härads dombok 1678.

5. Landsarkivet Göteborg: Sävedals härads dombok 1696.

6. Ur ”Örgryte genom tiderna” av F. Stenström.

7. Ur ”En kort Beskrifning öfwer —– Götheborg”, av Erik Cederbourg. sid 126.

8. Landsarkivet Göteborg: Sävedals härads dombok 1743.

9. Landsarkivet Göteborg: Sävedals härads dombok 1747.

10. Landsarkivet Göteborg: Sävedals härads dombok 1754.

11. Ur ”Örgryte genom tiderna” av F. Stenströlm.

12. Landsarkivet Göteborg: Sävedals härads dombok 1802.

13. Ur ”D. Carnegie & Co 1803-1953” av Artur Attman.

14. Ur ”D. Carnegie & Co 1803-1953” av Artur Attman.

Försäljningar av gården under 1800-talet: Landsarkivet Göteborg: Sävedals härads uppbud och lagfarter.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: