Området är beläget N om L. Delsjön och består av en långsträckt bergsrygg (Slättås) och en dalgång Ö därom, vilka sträcker sig från L. Delsjön mot NNV. På krönet av den inte särskilt branta bergsryggen finns en stor och mycket störande TV-mast. Dalgången begränsas i N av Svarttjärn. Området utgör ett övergångsområde mellan de intensiv- utnyttjade markerna kring Skatås och de mer orörda längre österut.
Berggrunden består helt av gnejs, vars strykning överensstämmer med den starkt struktur- präglade höjdryggens riktning. Bergsryggen saknar helt eller har ett extremt tunt jordtäcke (vittringsgrus eller svallgrus i småsänkor). På nedre delen av sluttningarna finns svallad morän, medan dalbotten intas av lera, som till stor del är täckt med kärrtorv. Den ursprungliga myr-marken är nu helt utdikad. Även i dalen finns en del kalt berg. Smala brantstående bergsribbor sticker upp ur torven och intar allt större ytor ju längre åt N man kommer. En mindre bergknalle i N delen utgör vattendelare. Den nordligaste delen avvattnas till Svarttjärn resten till L. Delsjön.
Höjdryggen har tidigare varit ljunghed men är nu delvis lövslybevuxen. De viktigaste vegetationstyperna är de kala klippytornas lav- och mossamhällen, de något jordtäckta ytornas ljung-hed med mer eller mindre markant inslag av gräsarter och de mer jordtäckta ytornas björk— aspsly med ljung i fältskiktet och enstaka småtallar. På grund av flera bränder är Ijungheds karaktären relativt välbevarad i S delen av höjdryggen. Samma vegetation finns på områdena med berg i dagen i dalsänkan.
På sluttningen ned mot Delsjöarna finns slutna, planterade granbestånd. Mer eller mindre slutna björkbestånd finns på sluttningen ned mot Brudaremossen och i viss utsträckning på den motsatta sluttningen.
De utdikade sankmarkerna i dalen är till största delen granplanterade, men planteringen har delvis förstörts genom brand. Gran finns också på nedre delen av sluttningen mot L. Delsjön, medan den övre intas av al och hassel. Utmed en cykel- och ridväg i dalens Ö del finns en björkridå.
Svarttjärn har sanka gungflystränder och mycket säv och vass i vattnet. Här växer även bredkaveldun m. fl. indikatorer på näringsrika förhållanden. Via en bäck sker en viss förorening från Brudaremossens soptipp till den igenväxande tjärnen. En över sjön lagd vägbank påskyndar troligen igenväxningen.
Området är på grund av TV-masten och granplanteringarna i dalen mindre attraktivt än områdena längre österut. Höjdryggen bör få utvecklas fritt, så att den i största möjliga utsträckning blir skogbevuxen, varvid byggnaderna vid TV-masten blir mindre framträdande i landskapet. Granskog i dalbottnen kan accepteras (önskvärt är dock med en lövridå utmed vägen), men däremot bör granen på sluttningen ned mot L. Delsjön på sikt ersättas med blandskog. Utmed vägen i dalen bör röjning och genomhuggning ske, så att den vackra bergsbranten Ö om vägen framträder.
Området har förts till klass C med undantag av den nordligaste delen som förts till klass D.
Ur: Delsjöreservatet: en utredning för Göteborgs stadskollegium, Gako AB, Göteborg, 1969
Bilden i sidhuvudet visar Radio- och TV-masterna på Slätås. Foto: Per Hallén 2017.
Delsjöområdets historia 