Området (13) begränsas av bebyggelsen längs Öjersjövägen i N, av den planerade motorvägsringen i Ö och S och av Öjersjövägen i V. Det har relativt dålig kontakt med övriga delar av Delsjöområdet beroende på att det är omgivet av vägar och bebyggelse. Området består av ett flertal relativt flacka bergsplatåer med ofta mycket branta sluttningar. De mellanliggande sänkorna, som delvis är av sprickdalstyp, har varierande riktning och bredd. De kan både vara utbildade som smala och branta raviner och som breda sjö- eller sankmarksfyllda sänkor. Det är skogsbevuxet och ett extensivt skogsbruk bedrives. Inom området finns Stora och Lilla Hålsjön, Lilla Bråta tjärn och Stora Tutjärn.
Platåerna i området är täckta av ett tunt men i stor utsträckning sammanhängande täcke av osvallad morän. Det kala berget är främst koncentrerat till branta sluttningar och mindre kullar på platåerna. Området ligger till största delen över högsta kustlinjen varför lera och svallavlagrlngar saknas nästan helt. Undantag utgör sänkorna i områdets S gränszon. En stor del av de större sänkorna intas av torvmark och så är även fallet med en del småsvackor uppe på platåerna. Hydrologln i området är jämförelsevis opåverkad av mänskliga ingrepp. Endast en del av sankmarkerna på de lägsta nivåerna är berörda av dikningar.
Vegetationen inom området domineras av medelålders-äldre blandskog med tall som huvud-trädslag och gran och björk I varierande andelar. Enstaka rena tall- och granbestånd finns. Inom området har skogsbruket bedrivits med varierande Intensitet. Hyggen av nämnvärd storlek förekommer inte och den vanliga bilden är, att föryngring kommer upp I luckor i bestånden eller under skärm av fröträd.
Markvegetationen domineras på torrare områden av ljung, lingonris, kruståtel m. m. och på friskare marker av blåbärsris, örnbräken, skogskovall, blodrot och skogsstjärna.
På mossar och i sankmarksstråk nere i ravinerna finns vitmossor, blåtåtel, pors och ett busk- skikt av al- och björksly. Buskskiktet på torrare mark utgörs ofta av en, asp och björk, medan rönn och ek är vanliga i sluttningar och raviner.
I St. Tutjärn, som har klart vatten och tendens till gungflystränder, växer flaskstarr, säv, gul och vit näckros, trådstarr, notblomster och dyfräken. I strandkanten finns vitmossor, sileshår, blåtåtel, tuvdun, vitag, myrlilja, rosling, tranbär och pors.
St. Hålsjöns S del har omväxlande klipp- och sankstränder med huvudsakligen vass, säv och vita näckrosor växande i vattnet.
L. Hålsjön har klippstränder och skogsbevuxna moränstränder med al och pors växande i vattenbrynet. Vegetationen i vattnet domineras av säv och notblomster.
Bråtatjärn ligger i en håla på alla sidor omgiven av mer eller mindre branta skogsbevuxna bergknallar. Tjärnen omges nästan på alla håll av gungfly, som abrupt övergår i lavbevuxna klipphällar. Cungflyet är närmast fastmarken bevuxet med enstaka björkar och pors. I denna zon finns också mycket blåtåtel. Längre ut på gungflyet finns gles vass, enstaka tuvdunstuvor, ljung, klockljung och myrlilja. I strandkanten består vegetationen främst av starrarter, ängsull, vattenklöver, säv, vass, notblomster, gul och vit näckros.
I området finns goda viltbiotoper. På många ställen är aspen kraftigt viltbetad.
De skogklädda bergsplatåerna och de ofta mycket branta ravinerna dominerar landskapsbilden, i vilken de i branta sänkor liggande sjöarna och tjärnarna utgör tilltalande inslag.
Det är önskvärt att området i framtiden sköts ungefär som hittills. Skogsbruk kan med fördel bedrivas, under förutsättning att större hyggen undvikes och att övriga hänsyn till landskaps-vården tas.
Storleken samt den kuperade och omväxlande terrängen gör området lämpligt som strövområde. Till skillnad från de flesta andra delar av Delsjöområdet präglas denna i hög grad av den befintliga skogen och här ges möjligheter att direkt komma in i skogsterräng.
Inom området finns endast en sämre bilväg – traktorväg. De redan befintliga stigarna kan med fördel kompletteras med nya gångstigar.
Skulle behov uppkomma att lokalisera någon form av extensiv anläggning till området, torde detta kunna ske utan att områdets värde som strövområde minskar. Detta under förutsättning att man undviker trakterna kring sjöar och tjärnar samt de inre delarna.
Den planlagda motorvägssträckningen längs Ugglemossen kommer att dela området mitt itu och göra det oanvändbart som strövområde. N delen av området har förts till klass C och S delen till klass D.
Ur: Delsjöreservatet: en utredning för Göteborgs stadskollegium, Gako AB, Göteborg, 1969
Bilden i sidhuvudet visar Hultet nedergården 2016, foto: Per Hallén
Delsjöområdets historia 