Området (nr 9) är beläget i Delsjöområdets NÖ del och begränsas i ö av område nr 10 och i V av område nr 8. Det ger ett orört, vilt och naturskönt intryck och uppvisar flera jämförelsevis ursprungliga och intressanta vegetationstyper. Det har i betydande utsträckning undgått mänskliga ingrepp och har av oss bedömts vara det jämte område 7 från naturvårdssynpunkt värdefullaste i Delsjöreservatet.
Området kan schematiskt sägas bestå av en större nordvästlig platå och en mindre sydostlig, skilda från varandra genom en ravin med riktningen NÖ-SV. I synnerhet i den NV platån finns ett antal mindre och grundare raviner och sänkor dels i nyssnämnda riktning dels i N-S riktning. Inom området ligger fem tjärnar, av vilka Furås-, Björnås- och Bergåstjärn är de största. Morfologin är betingad av sprick- och krosszoner i de två nämnda riktningarna, som inte överensstämmer med berggrundens strykning.
Området ligger till stor del över högsta kustlinjen och sammanhängande ytor med osvallad morän förekommer, främst på de flackare sluttningarna. På krönen och i brantare sluttningar dominerar kalt berg. Tunna men sammanhängande moräntäcken finns dock i viss utsträckning på mer vidsträckta platåytor. De flesta sänkor, både på högre och lägre nivåer, intas av torv- marker. Torven torde inte i nämnvärd utsträckning underlagras av lera. Svallad morän intar betydligt mindre arealer än osvallad sådan, medan typiska svallgrusavlagringar främst finns på sluttningarna vid Björnås, där de bitvis har en inte obetydlig mäktighet.
Hydrologin i området är med undantag för de allra lägsta nivåerna helt opåverkad av mänskliga ingrepp.
Områdets vegetation är mycket varierande. De tre viktigaste biotoperna är branter och raviner, torrare platåer med flacka sluttningar samt myrstråk med småtjärnar i sänkor. Området är otillgängligt och föga påverkat av skogsbruksåtgärder, varför vegetationen har drag av ursprunglighet. Platåerna utgör igenväxande ljunghed, medan på lägre nivåer den tidigare Ijunghedskaraktären är helt försvunnen.
På åtskilliga ställen, lokaliserade till sluttningar och krön, finns krattekområden av varierande storlek. Fältskiktet består här huvudsakligen av blåbärsris, kruståtel, skogskovall, liljekonvalj och örnbräken. Torrare partier är bevuxna med ljung. Där buskskikt finns är brakveden dominant. Ekskogen är opåverkad av skogsbruksåtgärder. Den ger ett tilltalande intryck och är mycket lättframkomlig.
I raviner och nedre delen av branta sluttningar förekommer lundbacksvegetation. Utmärkande är att åtskilliga lövträdsarter finns blandade med varandra. I fältskiktet finner man bl. a. rödblära och vänderot samt flera ormbunkar t. ex. träjon, majbräken, ekbräken och hultbräken. Buskskiktet består huvudsakligen av hassel och kaprifol. I ravinbottnarna finns på sina ställen smärre al-björkkärr med ett fältskikt av blåtåtel och ormbunkar samt ett bottenskikt av vitmossor. Där inget slutet trädskikt förekommer, domineras kärren av blåtåtel, ängsull, flaskstarr och myrlilja med vitmossor i bottenskiktet.
Flackare sluttningar mot N och NÖ har ett trädskikt av tall, björk, asp, ek och rönn. Mark-vegetationen är huvudsakligen av frisk typ med blåbärsris, kruståtel, skogskovall, hallon, örn-bräken, skogsstjärna och på fuktigare ställen blåtåtel.
Nederdelen av sluttningen mot Björnåstjärn är bevuxen med tall och björk med ett fält- och buskskikt av blåtåtel, tuvdun, pors, odon, björk- och tallplantor och med ett bottenskikt av vitmossor. Sluttningen övergår i ett gungfly, där även hönsbär, hjortron, tranbär och klockljung finns. I Björnåstjärn växer vit och gul näckros samt säv.
Vegetationen i och kring Furåstjärn påminner mycket om den vid Björnåstjärn. Mindre utbrett gungfly och större inslag av pors är den största skillnaden. Furåstjärns O strand utgöres av en klippstrand. Tjärnen O om Furåstjärn är av samma typ.
Från Furåstjärn sträcker sig ett med pors, blåtåel och starrarter bevuxet sankmarksstråk ned till Bergåstjärn, vars Ö klippstrand på krönet är bevuxen med krattek. V sidan påminner om Furåstjärn och består av en med tall och björk bevuxen tuvdunsmosse. Buskskiktet utgörs av tall, björk och pors och i fältskiktet dominerar ljung, klockljung, blåbärsris, rosling, tranbär, tuvdun och sileshår. Bottenskiktet består på torrare ställen av renlav och på fuktigare av vitmossor. Tjärnen SV om Bergåstjärn håller på att växa igen. Den är omgiven av gungfly och har gung- flyöar spridda över vattnet. Vegetationen är huvudsakligen av mossetyp. Gungflyets bottenskikt består till övervägande delen av vitmossor. I fältskiktet återfinns vitag, tranbär, rosling, rund- och storsileshår, hjortron, klockljung, ljung, ängsull samt flera starrarter som t. ex. flaskstarr och dystarr. Närmast fastmarken finns en zon med tuvdun, pors blåtåtel, klockljung och vitmossor. I denna zon förekommer även myrlilja. Ute i vattnet växer bl. a. gul och vit näckros samt ängsull.
Denna tjärn, som är helt opåverkad av mänskliga ingrepp, utgör ett vackert och pedagogiskt värdefullt exempel på en igenväxande sådan.
Uppe på de flacka, platåartade höjdryggarna inom området består trädskiktet av en blandning av tall och björk. Som underväxt förekommer asp och enstaka granar. Buskskiktet, som i gläntor utgöres av tätvuxet aspsly, visar tydliga spår av viltbetning. Fältskiktet består av ljung, klockljung, lingon, kruståtel och örnbräken. Gläntorna täckes nästan helt av ljung och klockljung. Här och var förekommer smärre svackor med relativt grunda torvmarker med blåtåtel, tuvdun, hjortron och i kanterna även blåbärsris.
Från viltsynpunkt är området av stor betydelse, vilket spårstämplar och betning verifierar. Dess otillgängliga och ostörda läge-samt den variationsrika, bitvis frodiga vegetationen är de främsta orsakerna härtill.
På grund av dess ”vlldmarkskaraktär” och relativt orörda natur är området av betydande värde och bör bevaras med nuvarande huvuddrag i behåll. Växtligheten inom området bör i huvudsak få utvecklas fritt. Området bör hållas fritt från anläggningar. De befintliga stigarna bör kompletteras med nya sådana. Naturen inom området är av stort pedagogiskt värde och kan utnyttjas i biologi- och naturvårdsundervisning. Den planerade motorvägen kommer inte att påverka området direkt, men de indirekta påverkningarna genom bullerstörningar och avskärning av förbindelsen med västligare områden blir högst betydande. Områdets värde kommer att minska i hög grad, om dessa planer blir förverkligade.
Hela området har förts till klass A.
Ur: Delsjöreservatet: en utredning för Göteborgs stadskollegium, Gako AB, Göteborg, 1969
Delsjöområdets historia 