Margretetorpet låg på höjden ovanför det som var torpet Kolmadens ladugård (idag möteslokal och omklädningsrum). Detta var troligen det första av torpen på utmarken under Stora Torps gård. Exakt när det byggdes går inte att helt säkert fastställa. Den tidigaste noteringen kring torpets invånare återfinns i födelseboken för Örgryte socken år 1768, då torparen och före detta soldaten Anders Björck och hans hustru Margareta Ericksdotter fick sin dotter Anna Brita. Då noteras deras namn i födelse- och dopboken, men inte vilket torp de bodde på. Samma år som Anna Brita föddes avled Anders av ”bröst”, han blev 64 år. Änkan Margareta tilläts bo kvar på torpet tillsammans med sin dotter. Det vanliga var annars att änkor utan söner i arbetsför ålder fick lämna torpen ganska omgående. Mantalslängderna avslöjar att Margareta var hushållerska på Stora Torp. Det var därför som hon fick stanna kvar på torpet tillsammans med Anna Brita. Mor och dotter finns antecknade i husförhörslängden fram till år 1780, men det är något oklart om de bodde kvar på torpet eller om de flyttat ned till gården Stora Torp. Även sedan änkan Margareta var borta kom hennes namn att förknippas med torpet. Ännu år 1815 när den första kartan upprättades över Stora Torp med utmarker, bar torpet hennes namn; Margretetorp.
Vilka som bodde på torpet under 1800-talets första år går inte att få fram. Husförhörslängder fördes inte i Örgryte socken mellan 1780-talet och år 1814 och i mantalslängderna finns inte något Margretetorp omnämnt. Man kan tänka sig att huset var tomt eller användes som ladugård, stall eller lada, under början av 1800-talet. När husförhörslängderna åter börjar föras i Örgryte socken år 1815, fanns inte något Margretetorp med i dessa. Kanske var det bara Margareta och hennes familj som bodde på torpet innan det revs.
Men bara några få meter från Margretetorp hade det vid den tiden redan byggts en ny stuga, Trefligheten, men det är en annan historia.
Delsjöområdets historia 