I Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning skildrades 1935 det åtta år gamla koloniområdet i Delsjöområdet på följande vis:
”För endast ett tiotal år tillbaka var trakten, där Delsjökolonin nu ligger, nästan rena vildmarken. Det var en plats, dit många av stadens invånare promenerade med familjer och matsäcksknyten under soliga söndagsförmiddagar, och på Kristi himmelsfärdsdag vandrade ungdomen flockvis dit ut för att höra göken gala.
Nu söker sig det unga Göteborg per bil och båt och tåg längre ut från stadens hank och stör. I dungen, där göken gol, mogna jordgubbarna som bäst i sommarhettan, och på den kala bergknallen, där söndagsvandraren förr dukade upp sitt matsäcksknyte, slingra klängrosorna i kapp med vildvin och kaprifol. Men i luften ligger fortfarande samma obeskrivbara doft av mylla och ångande nykokt kaffe. Och ur skorstenen på en av de små kolonistugorna stiger röken mot en blå sommarhimmel.
Det var år 1927, som de första tomterna till Delsjökolonin började styckas ut. Sedan dess har det sprängts och röjts, timrats och byggts, oräkneliga lass av sand och sten ha körts bort och en mängd jord har förts dit, innan kolonien kunnat visa sig i sitt nuvarande skick. Och nu ligga 132 små mönsterträdgårdar kring lika många små trevliga hus. Med få undantag ha kolonisterna själva byggt sina stugor från golv till tak, och samma flitiga fingrar som burit bort sten och sprängt i berg ha också timrat upp ’växthuset’, grävt jordgubbslandet och planerat de första fruktträden på tomten.
Trädgårdarnas storlek variera något, men i medeltal äro tomterna omkring 300 kvadratmeter. Enligt kolonistadgan får endast en fjärdedel av den odlade arealen användas till växter av samma slag eller gräsmatta, och på de blomstrande och välskötta trädgårdarna syns det tydligt, att brukarna inte behövt några allvarligare uppmaningar att efterfölja det stadgandet. Kärleken till jorden är kanske större än någonsin i vårt industrialiserade tidevarv, och man kan knappast överskatta värdet av den vila och avspänning som pysslandet i den egna täppan ger efter en hel dags arbete bland maskinerna.
Men finns det 132 hus och trädgårdar där ute, så finns det åtminstone dubbelt så många trädgårdsmästare. Ty i många fall blir det hustrurna, som få den drygare delen av arbetet på sin lott medan mannen sköter sin plats på dagarna. Men det är kärt besvär. Vilken husmor böjer sig inte hundratals gånger mot jorden, om hon sedan får hämta upp lika många liter härliga röda bär?
Delsjökolonin har redan svart på vitt på sina brukares trädgårdstalanger, och det kan hända, att det blir flera pris och diplom efter Sveriges västra trädgårdsmannasällskap utställning i mässhallen i september.
Bevattningsfrågan är lyckligen löst sedan man fått ett par brunnar inom området och vattenledning till så gott som varje hus. Delsjökolonin håller sig med sitt eget privata lilla vattenverk, som också är koloniens stolthet. Från en brunn nere i dalen pumpas vattnet upp i en stor cistern, och enligt beräkningar bör samhället på det viset kunna förses med ända till 45,000 liter per dygn. Och den som ändå inte är nöjd med vattenfrågan kan ta sig en 20 minuters promenad ned till Härlanda tjärns utmärkta badplats.
Förutom nöjena i den egna täppan kunna kolonisterna då och då glädja sig åt diverse nyttiga trädgårdsföredrag, och fyra gånger om året anordnas också fester för allmänheten.
Just nu ligger Delsjökolonin inbäddad i rosor, men tidigt på hösten eller sensommaren, då astrar och dahlior blomma i täpporna, är den kanske som vackrast. Då ha också de allra flesta bekanta i staden hunnit hem från sina respektive sommarnöjen, skolorna ha börjat, och lite var är tacksam för att få komma ut till Delsjön och få en nypa frisk luft innan sommaren tar slut på allvar.
Men det är inte bara under den varmare årstiden man trivs bra där ute. Det finns t.o.m. familjer, som tillbringat juldagarna i sina kolonistugor. De ha vandrat dit för att hämta grönkålen till julbordet och blivit så hänryckta över lantlivets behag, att de helt enkelt stannat kvar och firat julen i kolonistugan.” (Ur: Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning 29 juli 1935)
Bilden i sidhuvudet visar en vy över området. Närmast i bild finns i dag en parkeringsplats, 1935 kunde man på den platsen skörda hö och på bilden syns några höstackar.
Delsjöområdets historia 