Kvarnmästaren i Böö

På YouTube-kanalen ”Delsjöområdets historia” pågår publiceringen av filmer som berättar om platser utmed Delsjöbäcken. I skrivande stund har vandringen ännu inte nått kvarnen i Böö, men lite i förtid passar jag här på att presentera kvarnmästaren som drev kvarnen som fick sin kraft från Delsjöarna. Berättelsen är hämtad ur Göteborgs-Posten sommaren 1913.

”Ännu för blott några år sedan låg i dalsänkan strax nedanför den plats, där Ekmanska sjukhuset i Örgryte nu ligger, en gammal kvarn, uppförd i början av 1800-talet.

Stiger du ut på stenbron öfver bäcken och kastar ett öga ned i denna skall du numbera blott finna några fattiga rännilar, som leta sig slingrande vägar mellan mängden af stenar på botten. Du har svårt att föreställa dig, att bäcken en gång gifvit så mycket vatten, att det kunnat drifva ett vattenhjul, nog kraftigt för att de hvita mjölnarna uppe i kvarnrummet skulle kunna hinna med sina 24 tunnor mäld på dygnet. Ännu för några decennier sedan snurrade dock det gamla kvarnhjulet muntert i den vattenfyllda bäcken, dåtidens handlande i Göteborg gåfvo mjölnarna tillräckligt att göra, kvarnstenarna malde och någon hisingbo höll utanför kvarndörren med spannmål till julmäld. Staden hade ännu icke fått ögonen på Delsjön, då den icke behöfde vatten för de vattenledningar, som ännu icke funnos.

Det var när de kommo, och staden började ta vatten ur sjön, bäcken blef den lilla krympling till bäck som du ser från bron. Hjulet stannade en vacker dag, och eftersom man ännu icke hade något annat att tillgå, sannade stenarna, kvarnkammaren fick ligga där öfvergifven och mala bäst den kunde på minnena, mjölnarna hade tjänat ut och kvarnbesökaren vände åt annat håll.

Den siste ägaren sålde kvarnen och gärdet ofvanför. Så kom det gamla kvarnhset bort, och uppe i kvarnbacken kom den nya tiden och satte sig fast.

Genom grönskan nere kring bäcken ser du sjukhusets hvita fasader, men ännu kan du en stilla och tyst sommarkväll höra det gamla vattenhjulet som förr arbeta i bäcken och lyssnar du, kan det hända att du hör kvarnstenarna i gång inne i kvarnkammaren.

Du kanske inte tror det, om jag säger dig, att jag talat med gamle kvarnmästaren. Jag träffade honom visserligen icke i det gamla kvarnhuset, eftersom det icke längre finns till. Ej häller gick han och spökade nere vid bron med mjölskofvel i handen och en förvirrad blick på den nya omgifningen. Jag fann honom i en helt annan infattning, njutande sin middagsblund, hvarur jag obarmhärtigt väckte honom genom att stiga in genom dörren till n:r 8 i Dicksonska stiftelsen, där han njuter sitt otium på gamla dagar.

Den forne kvarnmästaren på Böö kvarn är ännu frisk och kry, som en mjölnare skall vara, trots sina 85 år. Inget enda grått hår. Om inte åldern förmått något, skulle en lekman vara böjd att åtminstone tillmätta 30 års samlade mjöldamm öfver de ångande mjölbingarna någon hithörande värkan. Ty hela 30 år har den gamle skött stenar och mäld i Böö kvarn, och han har en del att berätta från den tid, då nämnda kvarn med värdighet uppbar sitt stadgade rykte att vara den förnämligaste och bäst malande kvarnen på trakten. Den som behöfde julmäld, nog viste han, att kvarnen i Böö malde det bästa mjölet. Ty mjölnarna i Böö voro förfarna i yrket och skvallrade icke ur skolan, hvadan det kom sig, att de blefvo ensamma om det hedervärda yrkets många små finesser och ensamma visste till exempel hur duken i sikten skulle placeras för att mälden skulle bli god.

Åldringen är gammal örgrytebo. Kom till socknen anno 54. Socknen såg lite annorlunda ut då mot nu, hade inte så mycket villor och sommargäster (den gamle är inte så förtjust i villor), folkskolan räknade knappast ett 100-tal barn, Ranängsbärgen lågo ännu oupptagna, likaså gärdena ute vid Böö. Så började de förstöra egendomarne, säger den gamle, och skymde utsikten med villor.

Kanske har han rätt. Man bör vara rädd om utsikten och jorden.

Men staden behöfver bådadera, och den nya tiden, som hakat sig fast ute på de gamla fria odalhemmanen, möter en rätt sympatisk under en vandring härute.

X.X.” (Ur: Göteborgs-Posten 5 juli 1913)

Bilden i sidhuvudet visar kvarnmästaren i Böö, Anders Olsson hämtad ur Göteborgs-Posten 5 juli 1913.