Dricksvatten är inte till för att bada i!

”Det är i år (1945) 74 år sedan vattenverket började läska göteborgarna med Delsjöarnas goda vatten, och inte mycket yngre lär väl en pålitligt återkommande stridsfråga vara. Bort med badförbudet! Kräver det radikala och frisksportande folket i närmast liggande bebyggda trakter, och senast har ropet utgått från Kålltorps socialdemokratiska förening. Denna önskar inte blott Delsjöns upplåtande till bad utan också skydd för fritidsområdet mot den framträngande bebyggelsen samt vidare bastu, omklädningsrum och campinganordningar. Önskemålen vidarebefordrades till stadsfullmäktige i torsdags i form av en motion av hrr O.H. Strömberg och Torsten Henriksson, vilka yrka på att en beredning tillsättes för utredning av frågan.

Major Glosemijer såg rött på sin tid, så fort det bara andades något om badning i hans dricksvattensjö, och vattenverksstyrelsen har alltid avvisat alla framställningar om borttagande av förbudet. Det finns nog inte stora utsikter att den inställningen förändrats nu heller, enligt vad det låter på styrelseordf. Ing. Knut Öberg, när HT resonerar med honom om saken:

–Under de 20 år jag tillhört styrelsen har frågan då och då kommit upp, men det har alltid sagts bestämt ifrån att någon badning kan inte förekomma under nuvarande förhållanden. Tvärtom har styrelsen på senare år lyckats skydda sjöarna effektivare än förut genom att man fått staden till att inlösa återstående markerna runt om stränderna. Vi har alltid varit rädda för att få bebyggelse på nederbördsområdet, och nu är den farna borta.

»Det synes oss nu inte längre finnas några vettiga skäl för att upprätthålla detta gamla förbud. Sist frågan var uppe till offentligt meningsutbyte framfördes det mest psykologiska skäl för badförbudets vidmakthållande. Sådant kan botas med upplysning. Det bör i varje fall inte få utgöra något hinder för ett utnyttjande av ett utmärkt badvatten. Då man t.o.m. av älvvattnet kan göra ett gott dricksvatten, så kan man utan större hinder göra delsjövattnet rent – även om de stora sjöarna hade några tusen badande under varma sommardagar. »

Så talar nutidens kålltorpare, men de få inte medhåll av sakkunskapen:

–Man kan omöjligt bortse från det psykologiska momentet, menar ing. Öberg. Alldeles uppenbart skulle befolkningen i det distrikt som fourneras från Delsjön inte känna sig tilltalade av tanken att massor av badande legat i det dricksvatten som kommer ur kranarna. Emellertid skall man visst inte tro att föroreningarna genom badning äro oväsentliga. Den klorering som infördes för ett tiotal år sedan klarar av det bakteriologiska, men ammoniakfällningar m.fl. kemiska föroreningar är inte de nuvarande reningsanläggningar byggda för. Skulle mot förmodan myndigheterna behjärta önskemålen om badtillstånd är en utbyggnad av reningsanläggningarna den direkta konsekvensen härav.

Endast en och annan badvik kan uppletas.

Det slår aldrig fel, att varje gång denna gamla diskussion flammar upp, erinrar en och annan om att vattenverksstyrelsen varit inkonsekvent nog att på sin tid tillåta travtävlingar på isen. Ing. Öberg tillbakavisar i förväg angreppet genom påpekandet att bakterierna i den eventuella hästspillningen på isen rådde säkert solen på. Delsjövattnet är ett ovanligt rent vatten än så länge, och det finns ej skäl att försämra det. Fiskeförbudet tar sikte på samma sak, ty risken för död fisk som driver ner till filterintaget kan man inte bortse från.

Talet om att Delsjöarna skulle vara så lämpliga för badändamål tillbakavisas också av ing. Öberg. I själva verket är botten som regel inte bra, och det är egentligen endast en och annan passande badviks som går att uppleta. En sådan är den nedanför den branta backen, där den traditionella promenadvägen från staden slutar, men där skulle inte många badande kunna rymmas. Bästa badplatsen finns på andra sidan Lilla Delsjön, och det var där som kapten Bertilsson på sin tid fick sitt mycket omtalade prejudikat på att det är böter på att bada i göteborgarnas dricksvatten.” (Ur: Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning 26 mars 1945)

Bilden i sidhuvudet visar dåvarande ordföranden i vattenverksstyrelsen ing. Knut Öberg. Hämtad ur Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning 26 mars 1945.