Kallebäcks källa

Af Kallebäcks Källa man mig fordom Namn har gifwit, Men sen af Götheborg jag köpt och hägnat blifwit, Kung Gustaf mig besökt, mig nådigt unnadt är, Att jag härefter namn af Gustafs Källa bär. Den 17 november 1787

Källan vid Kallebäck har varit viktig inte bara för lokalbefolkningen utan för hela staden. Ur de stora sandlager som istiden en gång skapade har det under 10 000 år flutit fram ett rent och välsmakande vatten. Egentligen är det inte en källa utan en hel rad av källor, som har funnits från det nuvarande huset vid Gustavs källa ända upp till Skårs höga. Den första beskrivningen av källorna är från 1600-talet men det kan inte råda något tvivel om att den goda tillgången på dricksvatten var viktig redan för stenåldersmänniskorna i Kallebäcksområdet för 8000 år sedan. Då låg Kallebäck vid en havsvik.
Rent dricksvatten var en bristvara i Göteborg under 1700-talet och gick att sälja med god förtjänst. År 1759 berättas det om Magnus Rebba på Kallebäcks nordgård som öppnat ett näringsställe på gården, där bland annat vatten från källorna såldes. Till en början hyllas inrättningen för sina rimliga priser, men ganska snart kom klagomål på att vattnet såldes till ett för högt pris. (Stenström, F. Örgryte genom tiderna. Del II s. 25.)

I tidningen Götheborgska Magasinen fällde man detta år följande ironiska kommentar. ”Med skyldig heder den ärlige Rebba som sätter ej högre taxa på det för träffliga Kallebäcksvattnet än på spisöhl”. (Nyberg, B. Historisk bakgrund i ”Källorna i Kallebäck”. s. 6.) Även andra Kallebäcksbor utnyttjade källorna genom att fylla tunnor med vatten som sedan såldes inne i Göteborg, där det var ständig brist på rent vatten. (Ygge, B. Källorna i Kallebäck. s. 15.) Under åren 1786-87 byggdes en vattenledning från Kallebäcks källa in till Göteborgs stad och den stora reservoaren vid nuvarande Kungsportsplatsen. Över källan lät stadsarkitekt C W Carlberg uppföra ett källhus med ett rum för källan samt ett förrum. När byggnaden stod klar år 1787 ansågs den så betydelsefull att självaste Gustav III besökte platsen. Minnesstenen över kungens besök som vi idag kan se på platsen restes först år 1801. (Lönnroth, G. Kulturhistoriskt värdefull bebyggelse i Göteborg : ett program för bevarande. s. 142-43. Se även Bjur, H. Vattenbyggnadskonst i Göteborg under 200 år. s. 24-36.)

I ett tidigt översiktsverk av stadens historia, Granberg, Per Adolf (1815). Staden Göteborgs historia och beskrifning, berättas om hur källan och vattenledningen kom till.

”I bredd med Barmhertighets-Stiftelser torde man med skäl kunna sätta dem, hvarigenom någon allmän beqvämlighet eller nytta vinnes. Af detta slag är vattenledningen i Göteborg. Man hade ifrån Stadens anlläggning beklagat sig öfver brist på friskt vatten, och denna klagan var så mycket mera billig, som ganska få källor finnas inom fästningen, och några dagars vestlig storm gjorde vattnet i kanalerna helt salt. Redan 1714 föreslog derföre Stadens dåvarande Byggmästare, Jacob Fergill, att ifrån Kallebäcks källa, hvars vatten är af en utmärkt godhet, genom rör under jorden, leda inom fästningen det vattenförråd, som invånarne behöfde. Den summa han ansåg erfoderlig till detta företag lärer icke hafva öfverstigit 10 000 Daler Silfvermynt, men antingen man, denna tiden, icke trodde sig kunna insamla så mycket penningar, eller andra orsaker vållade andra hinder, blef förslaget utan verkställighet. Emedelertid var detta förslag väckt och blef ofta framställdt; man trodde i synnerhet, och kanske nog allmänt, då Direktör Sahlgren anslog ett för den tiden betyligt kapital, som till nogon för Staden gagnelig inrättning borde användas, att denna donation skulle tjena till utförandet af vattenlednings-planen; men allmänheten bedrog sig i sin väntan, och förslaget hvilade till dess någa medborgare på 1780-talet företog sig att utföra det. De personer, som härtill mest bidrogo, vore Grosshandlaren Henry Greigh och Politi-Borgmästaren Kommerse Rådet Daniel Pettersson. Den förre åtog sig isynnerhet styrelsen af arbetet och förvaltningen af medlen. Dessa medel insamlades genom subskription, och den Summa som på detta sätt, ifrån 1785 till 1788, inflöt, steg till 17 400 R:d, 38 sk. 11 r:st.; hvarjemte Staden beviljade en utsyning af 20 tolfter blockar på dess skog i Säfvedahls Härad.

Den källa hvarifrån vattnet skulle ledas är belägen något mer än en fjerdedels mil ifrån Staden, och uppkommer i en sandbacke, hvars höjd öfver hafvet är omkring hundrade alnar. Källan har fått sitt gamla namn af Källebäcksby. Genom en mängd af ådror, som sammanflyta, har den ett ymnigt vatten, hvars tillopp hvarken förminskas af sommartorrkan eller vinterkylan. Arbetet börjades (i September 1786) demred, att vattnet från de särskilta årdrorna leddes genom kullerstens-trummor till en gemensam cistern, som är anlagd der sluttningen af höjden begynner, och öfver hvilken sedermera byggdes ett hus. Från cisternen lades trädrör, bestående af borrade stockar, under jorden, i en rak sträckning fram till Mölndahls å, hvarefter en vinkel gjordes på andra sidan ån, och ledningen fortsattes åter, i så rak linia som var möjligt, till vallgrafven. Man företog sig i början att äfven der vattnet passerades lägga rören under botten af ån eller grafven, men jemte den olägenhet att en lagning på sådane ställen icke utan en odräglig kostnad kunde verkställas, uppkom häraf den ännu större, att rören rubbadedes av isen, höjde sig genom den ofvanliggande jorden och börtos sönder. En annan plan togs derföre, 1795, enligt hvilken, på dessa ställen, gjordes ett slags bro för vattenledningen. Vid Staden skedde grafningen för rören genom sjelfva fästnings-porten, inom hvilken det första vattentappnings-stället anlades nära det hvalf hvarigenom östra hamnen faller ut i Vallgrafven. Ofvanpå detta hvalf bygdes sedan en stor reservoir, bestämd att emottaga vatten från källan och genom det förråd som under natten inströmmar, hafva en behållning för dagen åt särskilta vattentappnings-ställen som borde anläggas. Den 17 november 1787 var arbetet så långt hunnit att vattnet kunde tappas vid Kungsporten, man fortfor att lägga rören till det vattentappnings-ställe som inrättades vid Domkyrkan, och äfven till någon del dem som skulle gå åt stora torget.

Men härmed afstanade också arbetet för en tid; de insamlade Summorna voro använda och medel saknades icke endast att fullfölja utan till och med att underhålla hvad man börjat, och efter Grosshandlare Greighs iråkade obestånd var det svårt att finna någon, som ville åtaga sig styrelsen af ett verk, hvarvid voro såkra utgifter men inga inkomster att påräkna. Ändteligen emottog Grosshandlaren Zach. Roos, 1793, befattningen dermed, och insamlade genom ny subskription de medel, som till verkets fullföljande voro nödvändiga, under det han emdlertid gick i förskott för de angelägnaste uppgifterna. Den stora reservoiren vid Kungsporten, som blott var påbegynt, blef nu fullbordad. Den rymmer 1700 t:r vatten, och ofvanpå den är inrättad en mindre, ämnad att särskildt emottaga det vatten som skall ledas till stora torget , i fall der framdeles kommer att inrättas en springkälla. Ett vattentappnings-ställe blef emedlertid der anlagt.

Omkostnaderna ifrån 1795 till och med 1801, hade endast genom frivilliga gåfvor blifvit bestridda, ehuru de stigit till 13 000 R:d men som gåfvorna började aftaga, och dessutom, till sjelfva sin grund voro osäkra, öfverenskommo Trankokeri-idkare i Göteborg att under 2 år betala till verkets understöd 1 sk. för hvart fat tran som kokades. Denna afgift blef 1804, genom Konungens Resolution, fästad vid hvart fat silltran som utskeppades, med då Summan i alla fall befanns otillräcklig, stadgades att hvad som än fordrades skulle, efter taxering, af Stadens invånare betalas. Som Sill_fångsten få år derefter alldeles upphörde, har vattenledningen också sedemera ensamt underhållits genom taxering, hvilken jemkas efter de kostnadsförslag som hvart år uppgöras. Utgifterna hafva varit ganska olika, i anseende till de olika arbeten, som förrättats; de voro 1811: 1263 R:d. 24 sk. 4 r:st. och 1812 2068 R:d: 14 sk. 6 r:st.

Ännu finnes ej mer än trenne allmänna vattentappnings-ställen: vid Kongsporten, vid Domkyrkan och på Stora Torget. Tappningen är så inrättad att genom en lätt tryckning, på en metall-knapp utflödar vattnet genom ett der under anbragt rör, och rinner så länge tryckningen fortfar. På hvart ställe kunna flera på en gång hämta vatten, och särskilta inrättningar äro gjorda för de körande. Några husägare, på södra stora hamnegatan, hafva erhållit tillåtelse att leda in vatten in i sina hus och gårdar, hvaremot de låtit på sin enskilta bekostnad lägga de rör, som, långs efter samma gata, skola leda vatten till lilla torget, der det fjerde vattentappnings-stället kommer att anläggas.

De flesta sednare åren hade Grosshandlaren Roos förvaltningen af kassan och förde räkenskaperna; men för öfvrigt består Direktionen af fem Ledamöter, hvaraf ingen äger något arfvode. Löntagare äro endast en Byggmästare, en Notarie och en Vaktmästare.

Vid källan har en marmor-sten blifvit upprest med Svensk inskrift på ena och latinsk på andra sidan, tillkännagifvande hufvudsakligen: att källan i anledning af ett besök, som Konung Gustaf den tredje der gjorde, erhållit namn af Gustafs källa. Arbetet har blifvit förrättadt genom Herr A. Blackvood, som irfån Skottland blifvit till detta ändamål efterskrifven.” (Granberg, Per Adolf. Staden Göteborgs historia och beskrifning / [Del 2], Senare delen. 1815. Stockholm. s. 129-134.)