Sävedals härads dombok berättar att bönderna i Kallebäck 1772 fick tillstånd att uppföra ett nytt torp på utmarken.[1] Det är oklart om det verkligen byggdes något torp under 1770-talet eller om bönderna nöjde sig med att odla upp området. I mantalslängden 1815 omnämns under Kallebäcks Sörgård ”ett hus” där smeden Johannes Andersson var bosatt.[2] Husförhörslängden för samma år räknar torpet som en del av Kallebäcks högar och där finns även Johannes hustru Elin Olofsdotter och sönerna Olof och Jonas omnämnda.[3] Torpet skulle kunna vara äldre än 1815 då det saknas husförhörslängder 1792–1813 för Örgryte. Mantalslängderna nämner inte smeden och hans familj under tiden före 1815. Det behöver dock inte betyda att torpet inte fanns, endast att Johannes inte betalade någon skatt. Torpets invånare går att följa åren 1815–1828[4] som boende på ett hus under Kallebäcks Sörgård. Det är först 1828 som namnet Kalfmåssen skrivs in i husförhörslängden.[5] Sonen Jonas, även han smed, kommer vid denna tid att ta över torpet men hans far fick bo kvar fram till sin död 1840, där finns den något märkliga noteringen i husförhörslängden ”ej uppgiven såsom död förrän vid husförhör”.[6] Sonen Jonas hustru Anna gick bort 1837 och då upprättades en bouppteckning som ger oss en liten inblick i förhållandena på torpet Kalvmossen. En viktig sak att notera är att även om det var ett torp under Kallebäcks Sörgård så ägde torparen byggnaderna, de värderades 1837 till 110 riksdaler banco. Hela boets värde var 198 riksdaler och 9 skilling, byggnaderna utgjorde alltså mer än hälften av boets värde. Guld och silverföremål brukar alltid listas direkt efter fastigheten och stugan fanns ett par guldörhängen, två guldfingerringar, en silverfingerbor och en silver sticknål. Hemmet var välutrustat i köket med allt vad som kunde behövas för matlagning och kaffekokande. Maten intogs på porslinstallrikar och maten lades upp på större lerfat. Stugan var möblerad med skåp, hörnskåp, två slagbord, en brunmålad och en omålad soffa, fyra stolar, en bänk samt kistor och skrin. På väggen hängde ett väggur och det fanns enkla fönstergardiner vid fönstren. Givetvis fanns även säng med tillhörande textiler och ett sängomhänge. Anna gick klädd i en blå ”wadmalsfruntimmers rock” och hade klänningar i svart, rödrutigt, mörkrandigt samt flera andra färger och mönster.
I bouppteckningen finns det inte några dragdjur upptagna men däremot ett antal kärror av olika slag. Plog, årder eller harv finns inte med och det tyder på att man inte ägnat sig åt något mer omfattande jordbruk vid denna tid. De redskap och dragdjur som behövdes kunde troligen hämtas från Kallebäck.
I bouppteckningen finns även upptaget smedjeredskap till ett värde av 10 riksdaler banco, det är en klumpsumma utan att föremålen listats lika detaljerat som för övriga föremål men visar ändå att det fanns en smedja vid Kalvmossen under 1830-talet slut.
En intressant post i bouppteckningarna är listan över skulder där man kan få en inblick i var invånarna i torpet lånade pengar vid behov eller hos vilka handlanden som man hade kredit. Anna hade en skuld till Gunne Pettersson i Kallebäck på 13 riksdaler och 16 skilling, det var den största av skulderna. Hon hade även lånat 3 riksdaler, 16 skilling från Johannes Johansson i Brattklef, som låg endast kort stycke bort utmed landsvägen. Skulder fanns även hos olika handlare i Göteborg, Broddelius, Lindgren, Thulin.[7]
Efter Jonas död övertogs Kalvmossen av Anders Johansson som bodde på Kalvmossen fram till sin död 1875. Redan när Anders tog över torpet pågick sedan flera år arbetet med att skifta utmarkerna i Örgryte och Partille. Under 1850-talets inledning hade gränsfrågan mellan socknarna klarats ut och nu återstod att verkställa skiftet. För Kalvmossen innebar detta att markerna inte längre skulle tillhöra Kallebäck utan Skår. Bönderna i Kallebäck hade kämpat för att få behålla markerna utmed landsvägen. Men då de vid den tidpunkten inte kunde inte hitta bevis för att de fått häradsrättens tillstånd och kunde endast hävda att deras förfäder fått laglig rätt till torp och nyodling. Detta muntliga påstående togs det inte någon hänsyn till och de förlorade Kalvmossens marker och flera andra torp som i stället tillföll Skårs gård.[8]
Efter Anders Johanssons bortgång upprättades en bouppteckning och den ger en ny möjlighet att se vad som fanns i Kalvmossens byggnader 1875. Torpets byggnader, ett boningshus och ett uthus värderades till 200 kronor. Det fanns i uthuset en ko, en tjurkalv, ett och ett halvt år gammal, fyra får, en häst samt 11 höns. Till skillnad från bouppteckningen 1837 så redovisas här alltså några djur. Uppsättningen möbler i stugan är snarlik den som fanns några decennier tidigare och skåp och soffor sägs vara gamla, kanske var det till och med samma möbler som fanns kvar i huset. Samma sak gäller även andra delar av bohaget, det var gamla föremål man ägde. Några smidesredskap finns inte med i denna uppteckning så smedjan var troligen försvunnen vid denna tid. Under rubriken skulder i bouppteckningen berättas att byggnaderna på Kalvmossen efter bodelningen skulle tillfalla P. Oléhn i Göteborg, och ägare av Skår, men att änkan skulle enligt avtalet få bo kvar på Kalvmossen till sin död.[9]
När änkan Anna Bengtsson 1895 skulle lämna torpet så såldes alla tillhörigheter, två kor, två hästar, två får, gårds-, åker- och körredskap samt möbler och husgerådssaker m.m., enligt annonsen som fanns i bland annat tidningen Förposten.[10]
Till Kalvmossen kom 1896 Carl Joh. Andersson med sin hustru Edla och son. Husförhörslängden visar att familjen vid denna tid ändrade sitt efternamn till Kling. Torparparet mötte några gånger örgyteskildraren Fritz Stenström som i sin ungdom plockat Calla till sitt herbarium vid Kalvmossen, men när han åter strövade i markerna under 1910-talet inför skrivandet av sin hembygdsbok var Callan borta då markerna hade dikats ut av torparen Kling.
”Det var Torparen Kling, som dikat bort kärret med callan för att få bort frosten från sin mossjord. Han bodde i många år på torpet Kalvmossen med sin fru Edla, ett gammalt förnöjsamt par ungefär som Bonden Paavo och hans äkta hälft”.[11]
Torpet låt under Skårs gård som vid denna tid ägdes av Melcher Lyckholm. Han lät 1907 försäkra några av byggnaderna. Boningshuset beskrivs som uppfört av plank på en gråstensfot och huset innehöll ett rum och kök samt ett mindre vindsrum. Vid den västra ingången fanns en balkong, eller snarare en veranda, med tak. På den östra sidan fanns en utbyggd förstuga. Rummet i stugan hade tak och väggar kläda med panelbrädor samt försett med tapetbeklädnad. I köket var väggar och tak täckta med brädor. På norra sidan av stugan låg den gamla ladugårdsbyggnaden som vid denna tid användes till ved- och redskapsbod. Den nya ladugården, vars byggnadsår inte uppges, hade uppförts på andra sidan vägen. Där fanns fähus och stallrum med plats för en häst och fem nöt. I byggnaden fanns även en loge och två lador.[12]
Familjen Kling lämnade Kalvmossen 1917 och Carl Aron Carlsson tog över som torpare.[13] De skulle stanna kvar till 1931.[14] Gården Skår och alla dess marker kom att köpas av Göteborgs stad och 1930 granskades alla fastigheter som skulle ingå i köpet. Torpet Kalvmossen beskrivs enligt följande. ”Boningshus av trä på gråstensgrund, rödfärgmålat och täckt med tegel. Inrymmer en lägenhet om 2 rum och kök samt ett vindsrum. Under byggnaden finnes källare med jordgolv. Byggnaden är i tämligen gott skick. Hönshus, av trä med papptak i tämligen gott skick. Vedbolänga med avträde, uppförd av resvirke och täckt med tegel, är i mindre gott skick. Ladugård av dels oklätt timmer, dels resvirke på gråstensgrund, täckt med tegel. Innehåller loge, lada och ladugård i tämligen gott skick. Materialbod, uppförd av trä, rödfärgmålad och täckt med papp. Är i mindre gott skick. Källare, murad av gråsten och övertäckt med jord. Är i mindre gott skick. Smedbostaden sammanbyggt uthus, belägen sydväst om huvudgården, uppförd av trä på gråstensgrund, rödfärgmålad och täckt med tegel. Inrymmer en lägenhet om 2 rum och kök samt å vinden tvenne skrubbar. Uti tillbyggnaden finnas vedbodar.”[15]
Efter att staden tagit över ägandet av Kalvmossen var det inte längre torpare som bodde i huset utan arrendatorer. När arrendet av Kalvmossen annonserades 1930 annonserades detta i tidningarna: ”Jordbruksarrende. Å stadens fastighet Skår Västergården i Örgryte belägna torpet Kalfmossen, i areal innehållande sammanlagt cirka 2,08 hektar varav cirka 3 hektar utgör åkerjord, med därå varande staden tillhöriga bostads- och uthusbyggnader, kommer att utarrenderas för en tid av längst 5 år, räknat från och med 14 mars 1931”.[16]
Kalvmossens byggnader finns ännu, 2026, kvar och är permanent bebott.
Referenser
[1] Ortnamnen i Göteborgs och Bohus län 2 Ortnamnen på Göteborgs stads område (och i Tuve socken) jämte gårds- och kulturhistoriska anteckningar 1925, s. 77.
[2] Mantalslängder 1642-1820 Göteborgs och Bohus län 1669-1820 (O) 105 (1815) Bild 4250 / sid 419
[3] Örgryte (O) AI:2 (1814-1815) Bild 16 / sid 23 (AID: v27559.b16.s23, NAD: SE/GLA/13678)
[4] Örgryte (O) AI:3 (1815-1820) Bild 23 / sid 37, Örgryte (O) AI:4 (1821-1823) Bild 38 / sid 65, Örgryte (O) AI:5 (1822-1825) Bild 22 / sid 35, Örgryte (O) AI:6 (1825-1828) Bild 24 / sid 39.
[5] Örgryte (O) AI:7 (1828-1830) Bild 32 / sid 42.
[6] Örgryte (O) AI:9 (1835-1840) Bild 36 / sid 61.
[7] Sävedals häradsrätt (O) FIIa:23 (1835-1837) Bild 864 / sid 1707.
[8] Akten till laga skifteskartan 1843-54 Örgryte sockens utmark nr 85 (14-örg-85)
[9] Sävedals häradsrätt (O) FIIa:32 (1870-1880) Bild 449 / sid 883.
[10] Förposten 1895-03-30, s. 3.
[11] Stenström 1920, Del II, s. 25.
[12] Brandförsäkringsverket. Örgryte socken 1907. Försäkringsnummer 39103.
[13] Örgryte (O) AIIb:16 (1916-1922) Bild 1420 / sid 228.
[14] Örgryte (O) AIIb:20 (1923-1933) Bild 1920 / sid 314.
[15] Göteborgs Stadsfullmäktiges Handlingar 1930. N:o 255, s. 14-15.
[16] Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning 1930-09-30, ”Jordbruksarrende”, s.2. I en motsvarande annons i Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning 1949-01-27, s. 10, uppges att torpets areal var 2,1 hektar, varav 1,5 hektar odlad jord och 0,3 hektar gårdstomt och trädgård samt ytterligare 0,3 hektar betesmark och berg. Byggnaderna utgjordes bl.a. av ett bostadshus om två rum och kök, en ladugårdsbyggnad, inrymmande stallar m.m., en vedbod och en källare.
Arkiv
Brandförsäkringsverket (Centrum för näringslivshistoria, digitala läsesalen: https://naringslivshistoria.se/sok-i-arkiven/digitala-lasesalen/)
Lantmäteriet, 14-örg-85, laga skifteskarta med akter. (https://historiskakartor.lantmateriet.se/hk/viewer/share/14-%C3%B6rg-85/0004si9l/lm14/REG/14-%C3%B6rg-85/Laga%20skifte)
Riksarkivet (via Arkiv Digital)
Mantalslängder 1642-1820 Göteborgs och Bohus län 1669-1820 (https://sok.riksarkivet.se/arkiv/sqcNeBUQrH6d0002H087k3)
Sävedals häradsrätt (https://sok.riksarkivet.se/arkiv/BoyTmyXTyg8qta00I810yx)
FIIa Bouppteckningar, huvudserien
Örgryte kyrkoarkiv (https://sok.riksarkivet.se/arkiv/qygT1r8xweZJUG018W43t3)
AI:2-AIIb:20 Husförhörslängder.
Litteratur
Stenström, Fritz, Örgryte genom tiderna: en minnesbok. D. 1 och 2, 2. faks.-uppl., Sällsk. Örgryte odalmän, Göteborg, 1986[1920]
Ortnamnen i Göteborgs och Bohus län 2 Ortnamnen på Göteborgs stads område (och i Tuve socken) jämte gårds- och kulturhistoriska anteckningar, Dialekt- och ortnamnsarkivet, Göteborg, 1925-1929
Tidningar
Förposten
Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning
Delsjöområdets historia 