Villande trollrunor!

Förra veckan berättades det här på Delsjöområdets historia om fyndet av ”trollrunor” på Storön i Stora Delsjön. Efter tidningsartikeln i augusti 1932 skrevs det inte något ytterligare om runorna på ön, inte förrän ”tala ve Kal” uppmärksammade saken 1986 och då avslöjade vad som hänt! I artikeln från den 3 maj detta år berättas följande.

”Bland museets klipp finns en artikel ur HT, daterad 4/8 1932 med rubriken Trollrunor på en ö i Delsjön? Artikeln berättar att en anställd vid vattenledningsverkets anläggning vid Delsjön på en berghäll upptäckt en inristning bestående av tvenne runor och en bild av en oxe. Fyndet är beläget på öns södra sida. Terrängen är här sumpig och föga inbjudande till promenader, varför folk sällan haft sina vägar åt det hållet ens under vintertid då det varit möjligt att komma till ön. Hällen på vilken ristningen är gjord, reser sig lodrätt från den sumpiga och ljungbevuxna marken.

HT fort till platsen och fotograferade ristningarna. Överlärare J Alin, runexpert, fick se bilden och blev ganska skeptisk. De två runorna fann han vara f och r och tillhöra ett yngre runalfabet. Möjligen kan runorna vara någon slags besvärjelse eller trollformel, säger Alin och tillägger: Annars har vi ju exempel på att folk roat sig med att rista runor av olika anledningar… Våra hällristningar äro gjorda med rundade skåror, medan dessa äro spetsiga. Figurens ben ser dessutom lite misstänkta ut. Man brukade inte rita djur med spetsiga ben, och i all synnerhet göra bakbenens avslutning ett konstigt intryck.

På det i arkeologiska museet förvarade HT-klippet finns en betydelsefull anteckning, gjord av museets dåvarande chef Nils Niklasson: -Ristningen utförd av en hantlangare från stadsingejörskontoret vid avvägningen för ca 6 år sedan.’

Den skulle alltså varit gjord omkring 1926. Såvitt jag kunnat utröna har denna avslöjande bekännelse ej offentliggjorts tidigare. Varför är svårt att säga. Möjligen hade Niklasson kommit överens med Alin, att det var bäst så. Man tyckte kanske att det var genant att denne tagit ristningen lite för mycket på allvar. Niklasson och Alin var av allt att döma goda vänner.” (Ur: Göteborgs-Posten 3 maj 1986)

Per Hallén vid ristningen 9 januari 2010.

Ristningen finns inlagd i ”Fornsök” som övrig kulturhistorisk lämning (L1969:490) vilket visar att den inte var bortglömd även om tidningarna inte skrivit om ristningen. I beskrivningen kan man läsa: ”Hällristning på nästan lodrät bergvägg ca 2 m h mot N 35 grader V. Ristningen är mitt på klippväggen och består av 1 tjur? Och 2 runtecken. Tjuren är 0,2 m 1 och 0,12 m h. runtecknen är 0,08 m h. Ristningen är 1 cm br och 0,5 cm dj. Sentida!”

Bilden i sidhuvudet visar ”tjuren”, Foto: Per Hallén 2015.