I Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning den 4 augusti 1932 fanns en längre artikel om ”trollrunor” som påträffats på en ö i Delsjön, artikeln återges här i sin helhet.
”Ett intressant fynd har i dagarna gjorts ute på den s.k. Storön i Delsjön. Bertlof Börjesson vid vattenledningsverkets anläggningar vid Delsjön har nämligen på en berghäll upptäckt en inristning, bestående av tvenne runor och en bild av en oxe.
Fyndet är beläget på öns södra sida. Terrängen här är sumpig och föga inbjudande till promenader, varför folk sällan haft sina vägar åt det hållet ens under vintertid, då det varit möjligt att komma till ön. Hällen på vilken ristningen är gjort, reser sig lodrätt från den sumpiga och ljungbevuxna marken. Den är jämn som en vägg med endast ett fåtal sprickor. De tvenne runorna hava en höjd av c:a 7,5 centimeter, medan figuren torde vara omkring två decimeter lång. Skårorna äro djupa och hela ristningen synnerligen tydlig.
En medarbetare i H.T. avlade i går ett besök på ort och ställe tillsammans med upptäckaren. Medan vi puttra iväg över sjön i den enda båt Delsjön kan ståta med, berättar herr Börjesson om hur han kom att göra fyndet.
– Det är ju inte varje dag man ger sig ut på öarna, och det hade nog inte blivit av, att jag givit mi i land på ön den här gången heller, men så fick jag sjögräs i propellern, så jag var tvungen få upp båten litet på land. I allmänhet är det oländigt och fuktigt på den sidan av ön, den södra, så man har inte någonting där att göra, men nu var det inte så farligt. Så kom jag att titta på en flat lodrät häll, och där syntes två runor, men annars var det mest mossa på berget. Emellertid hade jag blivit nyfiken och tog till att skrapa bort mossan, och under den fanns bilden av oxen.
Vi ha med anledning av fyndet vänt oss till överlärare J. Alin, som varit i tillfälle att se våra fotografier av ristningarna.
– Det är inte lätt att säga, vad det här är fråga om, säger överlärare Alin. Tydligt är i alla fall, att inristningen inte är tidigare än från vikingatiden. Av allt att döma, är den gjord med ett skarpt föremål, exempelvis en järnmejsel. Våra hällristningar äro gjorda med rundade skåror, medan dessa äro spetsiga. Figurens ben se dessutom lite misstänkta ut. Man brukade inte rita djur med spetsiga ben och i all synnerhet göra bakbenens avslutning ett konstigt intryck.
De tvenne runorna, vilka äro tecken för bokstäverna f och r, tillhöra ett yngre runalfabet. Nu är det ju så, fortsätter herr Alin, att runorna användes så sent som in på 15–1600 talen, och uteslutet är det inte, att inristningen kan härstamma från den tiden. Vad den kan ha haft att betyda är inte lätt att säga. Man kan t.ex. gissa på att den varit någon slags besvärjelse för att skydda boskapen från sjukdom. Sådana inskriptioner ha vi många. Det kan också tänkas, att den som gjort ristningen därmed velat komma åt en misshaglig granne med trollkonster, vilka skulle drabba hans boskap. Kanske äro runorna då en trollformel. Annars ha vi ju exempel på att folk i sen tid roat sig med att rista in runor av olika anledningar. Platsen förefaller dock inte så väl vald för dylika påhitt. Dessutom är det länge sedan allmänheten hade tillfälle att komma ut på ön annat än vintertid, när isen bär. Men inte är det väl troligt, att någon besvärat sig med en sådan omsorgsfull inhuggning i vinterkylan. Inte heller kan man tro, att det varit några barn, som utfört teckningen, därtill är den alltför skickligt gjord, även om benen på oxen peka på en naiv mästare, slutar herr Alin.
Det kan i detta sammanhang vara av intresse att erinra om, att folk flera gånger trott sig ha hittat runinskrifter i Delsjötrakten, vilka sedan endast visat sig vara vittringar i berget. Sålunda påträffade Linné dylika år 1746 på södra delen av Klöfveåsen men de voro inte annat än naturliga repor i berget. Något sådant kan det ju inte vara tal om den här gången. Den vetenskapliga undersökningen kommer väl småningom att bringa klarhet rörande ristningens ålder. Fyndet har anmälts vid musei arkeologiska avdelningen.” (Ur: Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning 4 augusti 1932)
Några dagar senare, den 7:e augusti, fick fyndet även spridning via Svenska Dagbladet som hade en kortare notis om ”trollrunorna”. Därefter blev det tyst i tidningarna, inget mer skrevs om fyndet förrän efter dryga femtio år! Det skall vi återkomma till nästa vecka här på Delsjöområdets historia.
Bilden i sidhuvudet visar Bertlof Börjesson vid ristningarna, hämtad ur Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning 4 augusti 1932.
Källa
Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning 4 augusti 1932
Delsjöområdets historia 