”Något gott kan komma även av onda tider. Hade det inte varit nödvändigt att bygga stora flyktingförläggningar i Sverige, är det väl inte så säkert att Skidfrämjandet kunde ha skapat ett så omfattande idealiskt fritidsområde som friluftsbyn vid Skatås”[1]
Under krigsåren hade staten använt Skatås för militära behov, för utväxling av krigsfångar och slutligen som flyktingläger dit de vita bussarna förde kvinnor från koncentrationslägren i Tyskland. I januari 1947 skickade Göteborgs och Bohusläns turisttrafikförening en skrivelse till drätselkammaren i Göteborg.
»Inför det inkvarteringskaos, som hotar i Göteborg sommaren 1947, har GBTF förutom för provisoriskt hotell undersökt de olika utvägar, vilka kunna tänkas i någon mån lätta de väntade svårigheterna beträffande även förläggning av vandrarhemskaraktär.
Såvitt turistbyrån kunnat finna är en av lösningarna den, att Skatåskolonien, som instundande februari — enligt härvarande utrymnings- och civilförsvarsmyndighet — kommer att lösgöras från sin nuvarande uppgift som yrkesskola för norrmän, iordningställes som vandrarhem i stadens egen regi eller på det sätt drätselkammaren finner lämpligt.
I dagens läge är framskaffandet av en utrustning motsvarande den behövliga och på Skatås befintliga icke tänkbar. Förutsättningen är således att utrustningen kommer att ingå samt att vägbelysning och vägvisare anordnas från Kärralund.
Med hänvisning till ovanstående vågar Göteborgs och Bohusläns turisttrafikförening härmed vördsamt hemställa, att drätselkammaren vid nästkommande sammanträde ville upptaga till prövning sådana åtgärder, att Skatås med utrustning erhölle erforderlig uppsnyggning beträffande sov- och serveringsutrymmen och att nödiga belysnings- och vägvisareanordningar uppsattes så att det på detta sätt framskapade vandrarhemmet kunde öppnas instundande 15 maj. Förfrågningar för engelska scouter och andra liknande grupper föreligga till den tiden.
Turistbyrån är beredd att återkomma med förslag för driftens uppläggning eller står till förfogande för diskussion om hithörande spörsmål.»[1]
Staden gjorde en utredning av frågan och konstaterade att ” Skatåslägret, som nu är till salu och äges av Kronan genom Kungl. civilförsvarsstyrelsen, är sedan en tid tillbaka utrymt och användes senast för yrkesutbildning av norska ynglingar. Det uppfördes under år 1944 av statens utrymningskommission. Norrmännen utförde en del förbättringsarbeten å byggnaderna, vilka äro i gott stånd. De bestå av 23 vinterbonade paviljonger, matsal, bastu och ekonomibyggnader, utförda enligt s. k. blocksystem. Tjugoen av paviljongerna kunna omedelbart användas till bostäder med plats för 168 sängar. Ordnas dessa i ‘över- och undersängar’, kan antalet platser avsevärt ökas. Matsalen rymmer 280 personer och är sammanbyggd med kökslokalerna. Lägret har egen vattenledning från borrad brunn och avloppsanläggning med kloreringsbrunn. Dessutom finnes inner- och ytterbelysning.
Förutsättningarna för att lägret skall kunna användas som sommarhem för turister synas därför vara goda. Som en fördel kan även nämnas det nära läget till stadens badplats vid Härlanda tjärn.”[2]
Stadens företrädare ansåg att inköpskostnaden skulle bli hög och hade därför undersökt möjligheten att inte bara använda Skatås sommartid utan även skapa en större friluftsgård som kunde utnyttjas för vintersport, inte minst för stadens skolor. Byggnaderna som redan fanns i området hade kostat staten 350 000 kronor men skulle kunna säljas till Göteborgs stad för 100 000 kronor med villkoret att byggnaderna användes för friluftslivets behov, inte permanenta bostäder.[3] Stadsfullmäktige valde att gå vidare med förslaget och köpa området av staten och utveckla Skatås till ett centrum för friluftslivet i området.[4]
Friluftsbyn i Skatås blev snabbt en populär plats bland turisterna som besökte Göteborg. Under sommaren 1948 hade byn haft 2 592 svenska och 816 utländska gäster. De som valde att bo i sexmansförläggning fick betala en krona per natt medan dubbelrummen kostade två kronor och 50 öre per natt. De som sökte sig till Skatås kunde inte förvänta sig hotellstandard på boendet. Toalettanordningen var enkel och tvättvattnet fick hämtas vid en pump ute på gårdsplanen, men läget var lugnt och ostört. Serveringslokalen kunde erbjuda grötfrukost, kaffe och läskedrycker. Vid Skatås fanns möjlighet att roa sig med badminton, varpa eller ”andra ädla fritidsspel” och under slutet av sommaren 1948 öppnade Skatås nya bastu.[2] Göteborgs stad beskrev den nya anläggningen som ”Göteborgs Vålådalen”.[3]
Vanligtvis kom besökarna från Sverige eller de nordiska länderna. När en svart man från Sydafrika kom på besök i Skatås väckte detta stor förvåning. Det var oklart varför han kom till Skatås och han fick utstå att bli flitigt fotograferad av de övriga gästerna.[4]
Vintertid fanns det från 1950 möjlighet att låna både skidor och kälkar i Skatås. Det var drätselkammarens hyresintendent G. Fornander och Skidfrämjandes Åke Sterner som i december 1950 personligen köpt in utrustningen till Skatås.[5]
Verksamheten vid Skatås såg olika ut beroende på årstid. Sommartid var Skatås Göteborgs största hotellverksamhet med 222 bäddar för turister. Under övriga delar av året var det idrottsföreningar och skolor som använde Skatås. Åke Sterner rapporterade 1953 att omkring 10 000 skolungdomar lärt sig orientera i Skatås omgivningar under hösten.[6] Skatås hade alltså på några få år etablerats som Göteborgs främsta centrum för friluftsliv. De stora skarorna besökare gjorde också att den ganska enkla anläggningen började bli något sliten efter knappt tio års användning. De första tankarna på att bygga om Skatås framfördes under våren 1956. Det var chalmerister som gick sista året under sin utbildning som skulle skapa de första förslagen.[7] Resultatet blev ”Emil-planen” som presenterades 1957.
Vandrarhem, friluftsliv och idrottsaktiviteter dominerade i Skatås men 1954 strömmade besökarna till Skatås av en helt annan anledning. Händelsen, som idag troligen är okänd för flertalet Skatås besökare, fick dock stor uppmärksamhet i tidningarna. Den folkkäre Lennart Hyland hade i sitt radioprogram Karusellen utropat Frufridagen som skulle äga rum söndagen den 24 januari. I Skatås firades denna dag av omkring 2 000 fruar som samlades vid Friluftsfrämjandets anläggning. GP:s reporter som anlände till Skatås blev varnad av en idrottsman, ”Gå inte in”. Men reportern följde inte rådet utan besökte lokalen där det dracks kaffe, röktes och pratades hushållsbekymmer. Inne i lokalen påträffade även ”tre förskrämda manliga åskådare” enligt texten i GP. Uppsluppenheten hos fruarna var stor och tidningens rubrik löd ”2 000 lössläppta fruar dansade hambo på Skatås”, det lär ha rått en något av en dansk uppsluppenhet. Förutom hambo dansades det även schottis och polka, deltagarna fick alltså rejält med motion denna dag. Intendenten på Skatås, Åke Sterner, konstaterade att ”det enligt bestämmelserna är förbjudet att dansa så här mitt på middagen, men det finns ingen chans att klara sig mot 2 000 lössläppta fruar”. Han var dock glad att det var många av besökarna som nu upptäckt Skatås genom sitt besök på anläggningen och den fyra kilometer långa poängpromenad som SKF:s friluftssektion anordnat mellan Kålltorps ungdomsgård och Skatås.[8]
Intresset för friluftsliv och motion ökade i hela landet. Staten lät under 1960-talet genomföra flera stora utredningar av hur naturen skulle skyddas och hur människor skulle få tillgång till naturen.[9]Intresset för nya moderna friluftsanläggningar gjorde att de befintliga stora friluftsgårdarna i landet undersöktes. Skatås hade 1964 besök av 160 000 personer med som mest 1 500 besök under en dag, det var mer än någon annan friluftsgård i Sverige vid den tiden. Fiskartorpet i Stockholm nådde nästa upp till samma nivåer, 150 000, där kunde det komma upp till 5 000 personer under en dag. Härskogen utanför Göteborg hade 80 000 besök med som mest 4 000 under en dag. [10]
Skatås fortsatte att drivas som både hotell och friluftsanläggning de följande åren.[11] Vid mitten av 60-talet började kritiska röster höras som talade om en dålig och smutsig anläggning.[12] I Göteborgs Tidningen ställdes frågan ”är Skatås en skandal?” Idrottsnämndens direktör Roland Jerneryd förnekade inte problemen på anläggningen men att den troligen skulle ersättas med en modernare inom fem år.[13]
De första planerna på ett helt nytt Skatås presenterades under 1966 och det var storslagna visioner. Det stod dessutom klart att idrottsverksamheten skulle koncentreras till Skatås, inte till Brudaremossen som tidigare hade föreslagits.[14] Det blev den stora utredningen kring Delsjöområdets framtid som 1969 kom att ge ramen för den stora ombyggnaden av Skatås.[15] Detaljerna i förslaget lyckades staden hålla hemliga in i det sista.[16]
Bilden i sidhuvudet visar Skatås Friluftsgård år 1972. Foto Staffan Westergren / Göteborgs stadsmuseum.
Litteratur
1960 års naturvårdsutredning, Naturen och samhället: betänkande, Stockholm, 1962.
Delsjöreservatet: en utredning för Göteborgs stadskollegium, Gako AB, Göteborg, 1969
Schantz, Peter, ”Det tätortsnära naturmötet”, Sandell, Klas & Sörlin, Sverker (red.), Friluftshistoria: från ”härdande friluftslif” till ekoturism och miljöpedagogik : teman i det svenska friluftslivets historia, Stockholm, 2008.
Sverige 1962 års fritidsutredning, Friluftslivet i Sverige [Elektronisk resurs] D. 3 Anläggningar för det rörliga friluftslivet m.m., Sv. reprod.-ab, Stockholm, 1966, http://urn.kb.se/resolve?urn=urn:nbn:se:kb:sou-8210358
Källa:
Göteborgs Stadsfullmäktiges Handlingar (GSH)
Tidningar:
Göteborg av idag
Göteborgs Handels och Sjöfartstidning (GHT)
Göteborgs-Tidningen (GT)
Göteborgs-Posten (GP)
Noter:
[1] GSH 1947 nr 208.
[2] GSH 1947 nr 208.
[3] GSH 1947 nr 208.
[4] GSH protokoll nr 8 år 1947 §11.
[1] GHT 1948-06-31 ”Friluftsbyn Skatås”.
[2] GHT 1948-06-31 ”Friluftsbyn Skatås”.
[3] Göteborg av idag, nr 2 1948.
[4] GHT 1948-06-31 ”Friluftsbyn Skatås”.
[5] GHT 1950-12-06 ”Staden har köpt skidor och kälkar”.
[6] GT 1953-11-05 ”Fullt hus på Skatås året om”, GT 1956-04-25 ”Stadens största hotell gör klart för säsongen”.
[7] GT 1956-04-25 ”Chalmerister gör ny plan för Skatås”.
[8] GP 1954-01-25 ”2 000 lössläppta fruar dansade hambo på Skatås”.
[9] Se;1960 års naturvårdsutredning samt 1962 års fritidsutredning i tre volymer.
[10] 1962 års fritidsutredning, Friluftslivet i Sverige. D.3., Anläggningar för det rörliga friluftslivet mm, s. 77. Fiskartorpet i Stockholm har en lång historia, se; Schantz 2008, s. 238-257.
[11] GHT 1959-10-10 ”Skridsko- och skidåkning på friluftsdagen i Skatås”, GT 1960-02-01 ”Fin start på Sport 60”, GT 1960-07-25 ”Semesterort mitt i skogen”, GT 1963-02-22 ”Tre banor vid Skatås”.
[12] GHT 1964-06-03 ”Vandrarhemmet Skatås”.
[13] GT 1964-10-29 ”Är Skatås en skandal?”, GT 1964-10-29 ”Ser detta ut som en skandal?”.
[14]GHT 1966-10-05 ”Det gamla militärlägret i Skatås ersätts av anläggning för 7 miljoner”, GHT 1967-12-20 ”Skatås är bättre än Brudaremossen”.
[15] Delsjöreservatet 1969, s. 108-113, GT 1969-02-14 ”9 fotbollsplaner, storhotell på Nya Skatås, klart 1972”.
[16] GT 1969-02-17 ”Kommunalt mygel av ondo?”.
Delsjöområdets historia 