Torpet Rosendal

I vår tid passerar stora delar av trafiken till och från höjdområdena i Björkekärr rakt över tomten där Rosendal låg. Den som promenerar har bäst möjlighet att se de få lämningar som finns kvar efter torpet. Om du kommer från Studiegången och går på trottoaren på höger sida av Rosendalsgatan kan du i det gräsbevuxna området se några stenar som utgör resterna av grunden till ett av husen som tillhörde torpet. Väljer du i stället att gå gångvägen på vänster sidan av Rosendalsgatan ned mot radhusen så kommer du att på din vänstra sida att se en grindstolpe som förr stod i den stengärdesgård som omgav torpets tomt. Detta är lämningar som troligen flertalet av nutidsmänniskorna passerar utan att ägna dem en tanke.

Kartan visar Rosendals läge och dess åkrar vid 1930-talets mitt. Kartöverlägg: Per Hallén.

Torpet som låg under Vidkärrs gård omnämns i husförhörslängderna för första gången 1828. Då var Anders Johansson och hans hustru Maria Petersdotter samt deras dotter Charlotta, blott ett år gammal, bosatta i huset. Anders var som torpare skyldig att göra dagsverken på Vidkärr samt att hålla det arrenderade torpet i gott skick, både byggnader och den odlade marken kring torpet. Anläggandet av Rosendal var ett första steg i etablerandet av allt fler torp på utmarken. Sedan tidigare fanns några torp närmast gården på inägomarken.

Resterna av husgrunden, förmodligen till stenbyggnaden som visas längre upp på sidan. Foto: Per Hallén 2023.

Familjer och inneboende arbetare kom och gick på Rosendal. Vissa år växlande invånarna två till tre gånger. Det är därmed inte meningsfullt att närmare gå in på de som arrenderade torpet, det skulle endast bli en lång lista av namn.

Under 1800-talets sista år expanderade Säveåns trävaruaktiebolag sitt landinnehav och Vidkärrs gård med underlydande torp kom att bli en del av det lilla imperium som företagets ägare Sörensen byggde upp. Hans plan för området var att bygga en förstad till Göteborg och trakten där Rosendal låg skulle förvandlas till en villastad.[1] Planerna kom dock aldrig att förverkligas. I stället fortsatte jordbruksdriften vid torpet under de följande decennierna. Slutligen önskade företaget att sälja de stora markarealerna till Göteborg efter att hela Örgryte införlivats med Göteborg 1922. För att bilda sig en uppfattning om marker och byggnaders värde skickades inspektörer ut från staden och 1926 beskrevs Rosendal enligt följande.

”Torpet Rosendal. Boningshuset är uppfört av plank, rödmålat och täckt med tegel, innehållande tre rum och två kök jämte ett rum utan eldstad. Huset är i dåligt skick. Vedbod sammanbyggd med boningshuset, är uppförd av resvirke, brädklädd, rödfärgmålad och täckt med asfaltpapp i mindre godt stånd. Ladugårdsbyggnad av gråsten, kalkfogad och täckt med asfaltpapp i mindre godt stånd. Avträdeshus av resvirke, brädklädt och täckt med bräder i dåligt skick. Källare av gråsten med brädtak i mindre godt skick.”[2] Boningshuset värderades till 8000 kronor, vedboden till 2000, Ladugårdsbyggnaden 1000, avträdeshuset 100 och källaren till 200 kronor, totalt 9500 kronor för hela Rosendal. Trots de negativa omdömena om byggnadernas skick avvek inte värderingen av Rosendal jämfört med värderingen av Gömmet eller Smörslottet.[3]

Torpet hade alltså två kök vilket möjliggjorde för två familjer att bo samtidigt i huset. Det intryck som ges i husförhörslängderna med snabba växlingar av invånarna i huset är att det var mer av ett arbetarhus än ett torp, även om det formellt räknades som ett torp.

När stadens planer för att börja bebygga området började ta fastare former besökte representanter för dåvarande Historiska museet trakten och fotograferade många av de äldre byggnaderna. Det finns flera bevarade foton från 1946 av torpet. Under början av 1950-talet revs Rosendal och nya hus med tillhörande nya vägar växte i snabb takt fram över torpets tidigare tomt.