Bildspel från höstvandring

Redan innan solen gått upp påbörjades dagens vandring i Delsjöområdet. Det var dimmor som låg över sjöar och tjärnar och skapade lite höstkänsla. Dessutom var belysningsstolparna vid Svarttjärn släckta och gav möjlighet att slippa konstgjort ljus under det första hundratalet meter på vandringen, som därefter gick in på småstigar bort mot Delsjöarna. Området är mycket vackert under alla årstider något jag tycker tydligt visas i dagens bildspel.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Kvarnfallet i Oxled och Strängsmossens damm

”I Oxled minner namnet Kvarnfallet om en kvarn, som en gång funnits vid de gamla betesmarkerna i södra Sävedalen”, det kan man läsa i hembygdsboken ”Den kluvna hällen”.[1] Några sidor längre fram i samma bok berättas om hur hästar ännu på 1920-talet betade i den inhägnad som kallades Oxled som sträckte sig från nuvarande Vallhamra idrottsplats bort mot Soldatängen där Hultets soldattorp låg. Genom området rann Hultbäcken som gav kraft till en liten kvarn vid Kvarnfallet i närheten av nuvarande Oxledsskolan.[2], Moderna ingrepp i landskapet, bland annat har bäcken lagts i kulvert långa sträckor, har gjort det svårt att hitta de äldre spåren i landskapet.

Kvarnfallet våren 2019. Foto: Per Hallén

Idag ligger bäcken till stor del i en kulvert. Foto: Per Hallén 2019

På de skifteskartor som upprättades över först utmarken 1849[3] och därefter över Ugglums by 1860[4] finns vid en första anblick inte några spår av någon kvarn vid bäcken.

Laga skifte av utmarken 1849. Den möjliga kvarndammen ser du om du följer med blicken från ”7” åt höger till den blå linjen som markerar bäcken. Där den svarta linjen möter den blå finns en svag markering som kan vara dammen.

Men när kartorna studerats närmare finns det en antydan till en mindre damm i bäcken men mindre än den nuvarande nära Oxledsskolan. Denna damm finns även med på den ekonomiska kartan från 1935.

Ekonomiska kartan 1935

I akten till skifteskartan över utmarken 1849 betecknas området som ”betesmark”, varken kvarn eller damm omnämns.[5] Inte heller på kartan från laga skiftet av Ugglums by 1860 ges någon information om en kvarn.[6] Vid skiftet delades området vid Kvarnfallet mellan 1/6 mantal Högen, ägd av Börje Carlsson och 3/32 mantal Kullegården, ägd av Anders Olsson. Enligt beskrivningen till kartan är området ”bäckedalar” men någon kvarn omnämns inte. Inte heller protokollen som upprättades i samband med de båda kartorna omnämner kvarnar i trakten. Även ett antal senare kartor över Högen och Kullegården har undersökts men inte heller där har några spår av kvarnen kunnat hittas.[7] Men ute i landskapet har det visat sig finnas oväntade spår.

Våren 2018 höll jag i en guidad vandring för Svenska Turistföreningens lokalavdelning Lerum-Partille och kom då att samtala med Anders Boström vars barn för ett antal år sedan hittat stora stenar som visade sig vara resterna av en fördämning. Vi träffades åter några dagar efter vandringen för att se på lämningarna samt andra spår i landskapet, som vi skall återkomma till vid ett senare tillfälle.

Fördämningen vid Strängsmossen. Foto: Per Hallén 2019

Strängsmossen. Foto: Per Hallén 2019

Fördämningen som hittats var byggd för att skapa en ganska stor damm som omfattade stora delar av Strängsmossen. Djupet kan inte ha varit speciellt stort men den omfattade en stor areal och gav förmodligen en tillräcklig reservoar för att ge kraft åt en enklare kvarn, troligen med liggande vattenhjul, en så kallad skvaltkvarn. Även om dessa anses ha minskat i betydelse i landet efter 1850[8] är det svårt att tänka sig att denna bäck kunnat ge tillräckligt med kraft för att driva en större hjulkvarn.

Skvaltkvarnar var oftast små. På bilden visas Eskilgårds skvaltkvarn i Halland, Foto: Digitalt museum.

Nedan har ett kartöverlägg lagts över open street map för att visa bäckens gamla sträckning och den lilla möjliga kvarndammen vid det som idag kallas Kvarnfallet samt hur fördämningen vid Strängsmossen skulle ha påverkat landskapet. Dessutom har två möjliga platser för kvarnar markerats med röda cirklar, ingen av dessa har kunnat beläggas i historiska källor utan indikerar bara var det kan ha varit lämpligt att bygga dessa kvarnar.

Kartöverlägg: Per Hallén 2019.

Käll- och litteraturförteckning

Källor

Lantmäteriet

Rikets allmänna kartverks arkiv

Ekonomiska kartan, 1935, Partille NV

Lantmäterimyndighetens arkiv
14-PAR-59, Laga skifte år 1849.
14-PAR-82, Laga skifte år 1860.

14-PAR-93, Hemmansklyvning år 1863, Ugglum Kullegård

14-PAR-155, Hemmansklyvning  år 1893, Ugglum högen.
14-PAR-173, Hemmansklyvning, Laga skifte år 1899 för Ugglum högen.

Litteratur

Bringéus, N.-A. (1979). Arbete och redskap : materiell folkkultur på svensk landsbygd före industrialismen. Lund.

Rådström, L., Strömberg, L., Andersson, B., Fröding, H., and Hellgren, Å. (1988). Den kluvna hällen : Partille och dess människor under 1900-talet. Partille :

Noter

[1] Rådström et al. 1988, s. 33-34.

[2] Rådström et al. 1988, s. 43.

[3] 14-PAR-59, år 1849.

[4] 14-PAR-82, år 1860.

[5] 14-PAR-59, år 1849.

[6] 14-PAR-82, år 1860.

[7] 14-PAR-93, 14-PAR-155, 14-PAR-173.

[8] Bringéus 1979, s. 110-11-

Vandringens dag!

STF (Svenska Turistföreningen) har utnämnt andra söndagen i september till Vandringens dag. En av alla turer som arrangerades idag gick från Kåsjön till Jonsered och arrangerades av lokalavdelningen Lerum-Partille. Vandring är verkligen det oöverträffade sättet att lära känna och uppleva ett område – exempelvis Delsjöområdet. Friluftsfrämjandet sammanfattar vandringens stora fördelar på sin hemsida.

Det gör gott för kroppen

Gång är fenomenal träning eftersom det är både skonsamt och enkelt. Vandring kan resultera i en mängd med hälsofördelar, bland annat ökad fettförbränning, mindre risk för hjärtsjukdom, diabetes och benskörhet, samt lägre blodtryck. När du dessutom vandrar i terräng ger du kroppen automatiskt ett intervallpass, du aktiverar fler muskler och får upp mer flås. När du kämpar dig uppåt i en uppförsbacke stärks både bål och underkropp på ett effektivt sätt. Använder du dessutom stavar aktiveras armmusklerna och pulsen höjs – då ökar energiförbrukningen ännu mer.

Det motverkar stress

Vandring är meditativt. Under en tur på några dagar lämnar du kontor och vardagsstress bakom dig. Du hamnar i en vardag där skoskav och väder är ditt största huvudbry. I Japan använder man uttrycket shinrin-yoku – som kan översättas till “Forest bathing“. Det betyder att vandring i naturen ska användas för att hantera stress. Livet blir enkelt – du vandrar, lagar mat, sover. Du tar hand om dina fötter, du andas. Där ute på vidderna eller i skogen får tankarna plats att flyga fritt. Det finns ofantliga mängder med forskning som visar att en vistelse i naturen får pulsen att gå ned och att halten av stresshormonet kortisol i blodet minskar.

Du är skapad för det

I forna kulturer satt man upprätt på golvet, med benen i kors eller på huk. Det är positioner som kräver styrka i ben och rygg, samt god balans. Att sitta på en stol är ingenting som vår kropp är byggd för. Vi får ont och minskad cirkulation. Men vi lever i ett samhälle nu som är skapat för sittande, medan vi är skapade för att röra på oss. En sak som verkligen sätter stopp för det eviga sittandet – och kan ge dig nya perspektiv – är vandring. När du är ute på en vandring känner du mer än någonsin att kroppen är gjord för rörelse. Den anpassar sig snabbt till lunket och hittar en rytm. Den känner igen sig. För våra förfäder, som var jägare och samlare, var rörelse nödvändigt för att överleva.

Givetvis blev det en vandring på 13 kilometer i Delsjöområdet idag, men inte i organiserad form utan ett eget strövtåg. Den började strax innan gryningen för att få bäst möjlighet att se skogens invånare vakna. Nu var många av invånarna lite skygga idag men det blev en fin träff med en av traktens orädda råbockar.

Även om det inte är vandringens dag i morgon, passa på att utnyttja söndagen till en Delsjövandring –ty en tur till Delsjön hör till den rätte göteborgarens vanor!

Kåsjön – inventeringen 1968

Området (nr 11) består av Kåsjön, som är något mindre än St. Delsjön. Sjön ligger i östligaste delen av Delsjöområdet på en höjd av 110 m ö. h. Den omges på alla sidor utom den Ö, där en allmän väg löper fram alldeles invid stranden, av jämförelsevis flacka och vidsträckta, skogklädda höjder.

Sjön, som är en typisk näringsfattig klarvattensjö, är reglerad och används som ytvattentäkt. Ett vattenverk finns NÖ om Hindtjärn med en pumpstation vid stranden N om Bockön. Vattnet är rent och klart och innehåller, trots att myrmarker V och NV om sjön avvattnas till denna, endast obetydliga mängder humusämnen. Endast en ringa grad av rening krävs, innan vattnet kan användas som dricksvatten. Sjön hade vid undersökning i juli 1968 ett siktdjup på 11 m. Veterligen finns inga lödningar utförda i Kåsjön, men i samband med siktdjupsbedömningen noterades djup på 10-20 m på flera ställen i centrala delen av sjön. I V delen är djupet mindre och denna del är av en tröskel nästan helt avstängd från resten av sjön. Vid lågt vattenstånd ligger tröskeln helt över vattenytan och sjön delas upp i Stora och Lilla Kåsjön. Så är den i något fall markerad på äldre topografiska kartor.

Blockiga moränstränder och klippstränder dominerar. Sankstränder finns endast i obetydlig utsträckning i inre delarna av större vikar med undantag för den grunda V delen av Lilla Kåsjön, där myrmarker når fram till sjön och bildar strand. De flesta öarna inklusive den största (Bockön) utgör klippöar.

Vegetationen kring sjön framgår av respektive områdesbeskrivningar. Det på grund av bebyggelse ej medtagna området vid Öjersjö är till stor del bevuxet med blandskog. Runt hela sjön finns i allmänhet en lövträdsridå närmast vattnet (mest björk, även ek, rönn, al, asp m. m. och i någon mån tall). I vattnet har iakttagits dyfräken, notblomster, näckrosor m. m. och i viss utsträckning glesa bestånd av bladvass och/eller säv. Vid de sanka stränderna i sjöns västligaste del växer även pors, ängsull, starrarter m. m. Bockön är bevuxen med blandskog (mest tall) och har ett risdominerat fältskikt. Övriga mindre öar har en likartad vegetation men med större lövträdsinslag.

De sanka stränderna i Kåsjöns västligaste del är av spåren att döma goda älgtillhåll. Fågellivet i sjön är ordinärt. Relativt stora mängder vitfågel (huvudsakligen gråtrutar och fiskmåsar) uppe-håller sig tidvis här. Bland häckfåglarna är drillsnäppan och gräsanden två karaktärsarter, som båda häckar med ett flertal par. Vidare ser man regelbundet knipa och kricka i sjön. Sedan lång tid tillbaka har storlom häckat på en mindre ö i V delen av sjön, men sommaren 1968 misslyckades häckningen av okänd anledning. Några mer genomgripande fiskevårdsåtgärder har inte företagits, utan Kåsjön har ett naturligt fiskbestånd och fritidsfiske bedrivs endast i mindre omfattning.

En större, välordnad allmän badplats finns vid Kåsjöns Ö strand och en omfattande bebyggelse av i huvudsak fritidshus finns mellan allmänna vägen i Öjersjö och Ö delen av sjöns S strand. I det sistnämnda området torde allemansrätten vara åtminstone delvis utsläckt. För övrigt är stränderna och bakomliggande områden obebyggda och sjön gör med sina många uddar och öar ett anmärkningsvärt orört och naturskönt intryck. Värdet som strövområde (både till fots och per båt) torde vara odiskutabelt.

För att inte förändra sjöns nuvarande för den friluftssökande allmänheten tilltalande karaktär i negativ riktning, är det önskvärt, att all nytillkommande bebyggelse (inklusive större anläggningar för friluftslivets behov) koncentreras till de redan bebyggda strandavsnitten. Under förutsättning att ingen vattenförorening sker, kan här utan olägenhet ytterligare bebyggelse av olika slag äga rum. Av vattenvårdsskäl är all motorbåtstrafik förbjuden och sådan är även av andra skäl olämplig i ett så begränsat och av allmänheten så livligt besökt vattenområde.


Ur: Delsjöreservatet: en utredning för Göteborgs stadskollegium, Gako AB, Göteborg, 1969

Vindskydd vid Kåsjön 2018, foto: Per Hallén

Bilden i sidhuvudet visar Kåsjön 2018, foto: Per Hallén

Delsjöområdet – ett hälsolandskap

Att vistas i skog och mark gör gott, det vet de flesta som besöker Delsjöområdet regelbundet. Den senaste tiden har det varit mycket i media om vetenskapliga undersökningar som bekräftar och belägger den känsla av välbefinnande som många av oss känner när vi är ute i naturen. Den 1 september berättade SVT Nyheter om en brittisk studie som publicerats i Scientific Reports. Undersökningen visar att det är bättre att springa (och jag förmodar att gå) i naturen jämfört med ett löpband inomhus. Undersökningen har utgått från de som verkligen besökt naturen, inte bara mätt de som har möjlighet att besöka naturen då de bor nära ett grönområde.

I SVT:s program ”Vetenskapens värld” visades också den 1 september ”Frisk av naturen” (länken fungerar till 28 februari 2020).

Naturen är viktig för vår hälsa, inte bara för att träna i den, utan framförallt för att vi mår bra av naturen och minskar risken för depressioner och andra psykiska problem. Den som saknar kontakt med naturen riskerar sin hälsa. Forskarna jämförde bland annat en promenad i naturen med en promenad utmed en stadsgata. I naturen minskade stress, stärker immunsystemet, förbättrar humöret samt ger förbättrat psykiskt välbefinnande. Gatumiljön gav däremot motsatt effekt.

Delsjöområdet och våra andra grönområden är alltså verkliga hälsolandskap som säkerligen har räddat många från sjukdomar och hjälpt andra att återhämta sig.

Njut lite extra nästa gång du tar en promenad i Delsjöområdet!

En stig i Delsjöområdet stärker mer än benmusklerna! Foto: Per Hallén 2019.