Delsjöområdets historia

Delsjöområdet 1950

”Delsjöreservatet i öster mot gränsen till Partille kommun har blivit något av en ögonsten för göteborgarna av idag, särskilt ungdomen. Där finns friluftsbad vid Västra Långvattnet och Härlanda tjärn, som också får vara skridskobana på vintern, där finns Skatås, skidbackar, ridvägar och en ridbana, härliga promenadvägar och dito stigar i en underbar natur samt mycket annat. Men bebyggelsen tränger på från väster och göteborgarna undrar hur det skall gå med reservatet i framtiden. De ser, hur flikar av bostadsområden har skjutits in på området, och anar oråd.

Det är emellertid ingen fara, förklarar fastighetsdir. Frans Persson. Nu är det snart slutbyggt i västra delen av området, det som ligger närmast Delsjövägen. Däremot skall hela området norr om Härlanda tjärn upplåtas för bostadsbebyggelse och så blir det en sjukhusstad vid Smörslottet och ev. ytterligare ett småstugeområde öster om vägen mellan Fräntorp och Härlanda tjärn. Men från höjderna norr om tjärnet och till Boråsvägen i söder skall naturen bevaras i ungefär det skick den nu befinner sig. En golfbana på Gunla mosse kommer inte att förstöra den utan snarare bidraga till att området blir ännu snyggare och livligare frekventerat. Och kanske golfspelet kan göras till en göteborgarnas favoritsport i lika hög grad som fotboll och segling. Man har vissa förhoppningar i den riktningen, naturligtvis genom arbete på lång sikt med stöd från de kommunala myndigheterna. Ja, varför inte? Man kan fördriva tiden på sämre sätt än att tillbringa den ute i vacker natur och misshandla bollar med klubbor.

Nya ”Ekmanska”

Det nya sjukhuset, som blir större än Sahlgrenska f.n. har fått slätten kring Smörslottet – omkring 250000 kvm. – till sin disposition och har möjligheter till ytterligare expansion åt öster. Då måste emellertid den nuvarande vägen mellan Härlanda tjärn och Fräntorp flyttas och det är stadsplanerarna beredda på. Nya ”Ekmanska sjukhuset” skall anläggningen, som blir en hel liten stad, kallas. Spårväg håller på att dragas fram från Vidkärr med en vändslinga utanför stora ingången. Torpagatan blir den stora pulsådern för bilar och andra fordon som inte behöver spår för sin fortkomst. Det blir således väl sörjt för förbindelserna med storstaden västerut, vilket med säkerhet också kommer att behövas.

Stort villaområde

Söder om sjukhusområdet har stadsplan fastställts för ett villaområde på närmare 800 000 kmv., begränsat av Torpa- och Ellösgatorna i nordväst, Renströmska sjukhusets område i väster, bergpartier norr om Härlanda tjärn i söder, vägen mellan Fräntorp och Härlanda tjärn i öster samt bergsluttningar, som avskärmar sjukhusområdet i nordost. Här skall det byggas både friliggande och radhusvillor, plats har undantagits för en folkskola, två lekstugor och daghem, butikscentrum i mitten och ändå finns lite över för kommande behov. En stor matargata går tvärs igenom villaområdet från Torpagatan omedelbart öster om Vidkärrs barnhem och får ev. en busslinje. Man justerar gränsen för Renströmska sjukhusets område något för att dra fram en ersättning för den nuvarande promenadvägen från Vidkärrs barnhem till Härlanda tjärn.

Det blir ett av stadens tjusigaste bostadsområde, då terrängen är mycket kuperad och de allmänna platserna på grund härav blir både många och stora. Dessutom kommer det ju att ligga alldeles invid Delsjöreservatet, vars gräns åt norr således torde vara fixerad.

Staden har redan fått arbetstillstånd för gatorna i första etappen och troligen kommer där att byggas på nästa års kvot. Man tar inte hela området på en gång utan börjar närmast det blivande sjukhusområdet och Renströmska sjukhuset.

En fri glugg vid Stora Torp

Går man däremot till gränsen mot väster är det mer obestämt. Vid Apslätten blir det emellertid inte någon mer bebyggelse. Hasselblads planer på att uppföra en kamerafabrik i närheten – firman behövde ett område med så dammfri luft som möjligt – men de planerna har nu ändrats och kamerafabriken förläggs betydligt mer centralt – till Lilla Bommen – utan hänsyn till dammig luft.

Vid Lilla Torp blir det möjligen några villor i radhus i dalen mellan Kärralund och Lilla Torp. Det blir emellertid ingen stor historia och inte alls någonting i stil med HSB:s kil invid Iskällareliden mellan Lilla och Stora Torp.

Vid Sota Torp hävdar fastighetsdirektör Persson att det bör vara en öppen glugg från reservatet ut mot väster. Där finns några stora öppna fält, som användes till provisoriska bollplaner, och det vore synd att bygga för den gröna skogsridsån. Man har inte heller planerat någon hyreshusbebyggelse på detta område och ingen annan bebyggelse heller för den delen.

Ingen bebyggelse i söder

Fortsätter man söderut kan man med tillfredsställelse notera, att det inte finns några planer på att nagga Delsjöreservatet i kanterna. I Skår är det slutbyggt utom i Förtroligheten, där stadsplanen är fastställd men inte helt genomförd. Man kommer inte att inkräkta på reservatet och det sker inte heller norr om Boråsvägen. Där utgör det höga bergsparitet f.ö. en naturlig gräns.

I grusgropen under berget vid Kallebäck kanske det blir en vatten fabrik eller någon annan icke störande industri. Framtiden för Delsjöreservatet tecknar sig sålunda ganska ljus enligt de nuvarande planerna.

Skulle någon försöka ändra på dem i avsikt att spoliera göteborgarnas vackra fritidsområde är vi övertygande om, att motståndet kommer att bli hårt och bestämt som några någon yppar fula avsikter beträffande Slottsskogen eller Allén.

Restaurang vid Delsjön?

Men själva Delsjöreservatet då, kommer det att förbli i sitt nuvarande skick? Vi har redan nämnt golfbanan, men f.ö. ämnar man i görligaste mån bevara naturen i oberört skick och i varje fall inte ingripa för att göra någon trädgårdsanläggning av det hela, möjligen kultivera och försköna lite här och var. En restaurang eller ett värdshus vid Stora Delsjön skulle göteborgarna säkerligen uppskatta och det har också varit på tal att bygga något för både sommar- och vinterbehov i närheten av teknikbacken mot sjön. Även om göteborgarna inte får något friluftsbad vid Delsjön, som har föreslagits, så finns det ändå anledning att göra ett besök där för att njuta av den vackra utsikten. Redan nu går en bilväg nästan ända fram förbi vattenverkets anläggningar.

Radar” (Ur: GT som den 9:e juli 1950)

 

Södra delen av Delsjöområdet kommer att bevaras ungefär som det är idag. Det ska visserligen bli en golfbana till höger om stora Delsjön, som synes överst t.v. men den kommer närmast att förhöja skönheten, påstås det. Man kan se hur bebyggelsen snikit sig in på reservatet vbåde vid Olbergsgatan närmast och Iskällareliden mellan Lilla och Stora Torp. Det skall inte bli någon mer bebyggelse att tala om i den kanten, lovas det.

Referens

Göteborgs Tidningen (GT)

Blacktjärnsstugan – enligt planen 1969

”Som replipunkt för de besökare som från Södra Sävedalen kommer till reservatet föreslås en raststuga väster om Uggleberget. Berget har i naturinventeringen klassats som naturattraktion och det är här möjligt att åstadkomma en utsiktspunkt med ett fritt och högt läge. Vid Blacktjärn knyts ett antal populära vandringsleder och skid- stråk samman och dessa förhållande motiverar raststugans tillkomst. På östersluttningen av Stora Getryggen ner mot stugan finns, sedan länge rekognoserade teknik¬backar av hög svårighetsgrad, som är möjliga att bygga ut. Raststugan bör, förutom serveringsdel, förses med bastu och omklädningsrum. Att i detta läge anlägga terräng¬spår är däremot inte önskvärt. Ett rörelsestråk från stugan norr om Getryggen till Svarttjärn bör dock rekognoseras och arbetas upp.

I dalgången norr om stugan redovisas parkeringsplats för 200 bilar. Behov av reserv-utrymmen för parkering i detta läge har påtalats i samband med parkeringsfrågorna. Stugan kan ur teknisk synpunkt anslutas till VA-nät. Om sådan anslutning skall ske eller om vacuumanläggning istället skall väljas, bör utredas i samband med fortsatt programarbete för anläggningen.” (Ur:  Delsjöreservatet 1969, s. 122-123)

 Ur: Delsjöreservatet 1969, bilaga 29.

Referens

 Delsjöreservatet: en utredning för Göteborgs stadskollegium, Gako AB, Göteborg, 1969


Bilden i sidhuvudet visar Blacktjärn 2 juni 2020. Foto: Per Hallén

Delsjöpodden avsnitt 18: Delsjöskogen den nya guideboken

Hör mer om den nya guideboken ”Delsjöskogen” i detta avsnitt av Delsjöpodden. Avsnittet finns via denna länk.

Boken visar dig vägen till Delsjöområdets ”hemligheter”. Uppdelad i 11 kapitel får du veta mer om människorna i området, djuren och naturen, hemska brott och spännande sagor om dolda skatter och otäcka troll!
Per Hallén, bokens författare, presenterar i detta avsnittet boken i stora drag, men bäst är givetvis att införskaffa den och bege sig ut i markerna på upptäcktsfärd.

Adlibris

Bokus

Akademibokhandeln

Ny bok: Delsjöskogen

Äntligen är den nu här: ”Delsjöskogen, storstadsbornas gröna vardagsrum”, den finns redan i de större nätbokhandlarna. Det är en fortsättning på boken ”Upptäck Skatås” som kom 2018.

Den finns att köpa bland annat via:

Adlibris

Bokus

Akademibokhandeln

Delsjöområdet i Göteborg och Kåsjöområdet i Partille bildar ett stort grönområde som mycket omtyckt utflyktsmål under alla årstider. I boken Delsjöskogen finns berättelser om händelser, platser och personer från områdets rika historia.

Med hjälp av kartor och beskrivningar i boken kan du upptäcka nya platser och upptäcka redan kända platsers historia. Utanför de stora stråken väntar dig de bästa upplevelserna i Delsjöområdet. Där finns husgrunder som skvallrar om gångna tiders torpare, där finns spåren efter stenhuggarnas arbete, rövarnas gömställen och dammar som gav kraft åt kvarnarna i området.

I boken berättas naturens historia. Hur landskapet och träden har förändrats från en ädellövskog, till ett landskap av ljung och berg innan de stora skogsplanteringarna fick granskogen att breda ut sig. Även de flesta av djuren var länge borta från området, men kom tillbaka igen delvis med människans hjälp.

Dramatiska historier om mord och ond bråd död vid avrättningsplatsen samt glädje och nöje då stadens befolkning sökte friluftsliv vid sjöarnas stränder och prövade på nya och oväntade friluftsaktiviteter. Man kan exempelvis fråga sig varför Herr Zetterström stod utanför Stora Torps stall iförd en röd rock och en rävsvans på vänster axel hösten 1887.

Almanachan

Almanackan (Almanachan) var under slutet av 1800-talet ett av stadens mest kända original som omnämns i flera skildringar av Göteborg, exempelvis Fredbergs ”Det gamla Göteborg, del I” finns en skildring av denna man och hur hans märkliga livsstil samt hur Almanackan hittades en dag i början av 1890-talet i en uthusbyggnad vid Stora Torp. Även Bent A. Öhnander har i ”Götebosska Gubbs å Gumms” lämnat en skildring, som till stor del bygger på Fredbergs text. Bilden ovan är också hämtad ur Öhnanders bok men han uppger inte sina bildkällor.

I Roger Anderssons text ”Bland Torp och Herrgårdar” en sammanställning av artiklar i Skatåsbladet 1995-98 finns en mer utförlig presentation som där Andersson har forskat i Almanackans historia. Det visar sig då att detta original hade släktband till torparen Pistol som även han var en känd ”delsjöprofil”.

Men det finns även samtida skildringar av Almanachan, dagens berättelse är från 1892 och publicerades några dagar efter detta kända originals död.

”Almanachan, ett gammalt, af de fleste göteborgare kändt original, hvars rätta namn är Johan Andersson, hittades här om dagen liggande i en uthusbyggnad på Stora Torp i Örgryte socken. Han var mycket medtagen, hvarför han affördes till sjukhuset i Mölndal.

Denna notis må gifva anledning till några rader om den stackars gamle mannen, helst Göteborg har rätt ondt om slika original.

Den underlige gamle var allmänt känd, sade vi, med rätta borde det heta, att han var mest känd i de lägre samhällslagren. Åtminstone var han föremål för gatpojkarnes synnerliga uppmärksamhet hvarhelst han drog fram. Och detta föranleddes af en mängd egendomliga drag hos honom.

Almanachan, Herren vete hur många år han gått omkring i samma oföränderliga skepnad, gaf redan till det yttre en egendomlig anblick, klädd som han var vinter och sommar i gulhvita, trasiga, tunna moleskinnskläder. På fötterna bar han ständigt ett par kolossala träskor och på armen ett stort knyte. Ansiktet var gult, liknande pergament, och långt hvitt hår omgaf hufvudet.

Och så gjorde han dagligen, i hetta och strängaste köld långa färder från Fässberg, där han med förkärlek höll till, ända ut till Klippan i vester och Gamlestaden i öster. Under dessa promenader stannade han på hvarje vattenpost som låg i hans väg, i kretsgångar mätte han väglängden från gathörn till gathörn, och det torde ej finnas någon trottoir i staden, hvars stenantal han ej hade reda på. Men mötte han på sin stråt ett par pinnar som lågo i kors, gjorde han långa omvägar kring de samma och återvände slutligen dit för att med ett par djerfva ansatser hoppa jemfota öfver dem. Detta erbjöd en rätt kostlig syn och många hade roligt däråt.

Den gamle, som för det mesta var sluten, kunde emellertid vara rätt meddelsam mot dem han kände och som visat honom välvilja. För dem kunde han precis säga almanachans tecken för den eller den dagen, såsom tiden för solens och månens uppgång, månens skiften, planeternas gång m.m., kort sagdt, han kunde almanachan utantill. Och däraf det öknamn man tillagt honom.

Han hade i alla tider undvikit fattigvårdens hjelp, tiggde sällan uppenbarligen, men tog gärna mot det vänliga menniskor gåfvo honom. Nu torde det vara första gången man har tagit verklig vård om det gamla orginalet.” (Göteborgs Aftonblad 2 juli 1892)

Göteborgs_Aftonblad_2_juli_1892

Referenser

Andersson, R. Bland Torp och Herrgårdar. Sammanställning av artiklar i Skatåsbladet 1995-98. Utgiven av Roger Andersson i samarbete med Skatås Motionscentral. 1998.

Fredberg, Carl Rudolf A:son, Det gamla Göteborg: lokalhistoriska skildringar, personalia och kulturdrag. D. 1, Göteborg, 1919-1920.

Öhnander, Bengt A., Götebosska gubbs å gumms, Tre böcker, Göteborg, 2000.

Tidning

Göteborgs Aftonblad