Skötsel och skötselprinciper för Delsjöområdet 1969

”För att Delsjöområdet skall behålla sitt nuvarande värde och motsvara alla de mångskiftande krav som ställs, är det av stor vikt att skötseln utformas på lämpligaste sätt. I resp. områdesbeskrivning finns vissa uttalanden i skötselfrågor varför nedanstående får utgöra en sammanfattning. I stora drag kan man säga att ett områdes skötsel blir beroende av de naturliga förutsättningarna och användningsformen. Av de naturliga förutsättningarna är det i huvudsak vegetationen och då främst trädskiktet man har möjlighet att påverka. Först måste dock konstateras att varje ingrepp i naturen, även om det verkar begränsat, får konsekvenser i flera led, som man inte alltid kan överblicka. En uttunning av trädskiktet medför t. ex. bland annat en förändrad sammansättning av markvegetationen. Man måste komma ihåg att ett ingrepp i för människan positiv riktning i ett avseende ofta får icke önskvärda konsekvenser i ett annat.

Då det gäller skötseln av trädskiktet (skogen) har det i den allmänna miljödebatten piskats upp ett obefogat granhat bland allmänheten. Många sätter numera likhetstecken mellan god naturvård och förekomsten av lövskog. Detta är en alltför stark generalisering. Visserligen har lövskogen från miljösynpunkt vissa fördelar framför granskogen, men inom ett område som detta bör man eftersträva största möjliga variation och därför bör både löv- och barrskogar förekomma. En ren barrskog har nackdelen av att ge ett mörkt intryck under sommaren medan den kala lövskogen är föga attraktiv under vintern. Genom att kombinera barr- och lövträd på lämpligt sätt kan därför rätt mycket vinnas. Blandskogen ger sommartid ett ljust intryck tack vare lövträden och behåller den gröna färgen under vintern med hjälp av barrträden. I Delsjöområdet leder en naturlig beskogning i stor utsträckning till en blandskog av tall och diverse lövträd, som syns vara tilltalande från de flesta synpunkter, och enligt vår mening bör gynnas inom större delen av området.

Genom att sköta skogen så att den skiktar sig, d. v. s. att även smärre träd lämnas kvar vid gallring, kan man inom områden, som blir mycket utnyttjade, få en naturlig och tilltalande visuell och akustisk avskärmning och därigenom få området att ”rymma mer besökare” utan att det verkar överfullt.

Då Delsjöområdet är mycket kuperat, kommer träden ofta att bilda siluetter på höjder. På grund av det ofta ringa jordjupet och den relativt knappa tillgången på åtkomligt vatten, kommer tallen med tiden att dominera i dessa lägen. Detta är en stor fördel eftersom den som regel utgör en mycket vacker siluett (exempel tallarna på Stora Torps tånges yttersta spets). På de mer eller mindre färska brandfälten, där beskogning pågår, tar björken och i viss mån även aspen (som dock ofta hålls tillbaka av viltbetningen) initiativet, medan tallen följer strax efter. På dessa brandfält har man på grund av rikligt och varierande trädslagsmaterial möjligheter att i framtiden skapa önskvärd beståndstyp.

På de av oss som naturområden markerade arealerna bör tills vidare inga skötselingrepp företas. Naturen bör här så långt möjligt få utvecklas fritt. Dock kan skötselingrepp bli nödvändiga inom större eller mindre delar i framtiden, för att förhindra en fullständig igenväxning. Inom delar av vissa strövområden (t. ex. 5, 6, 8 och 13) bedrivs idag ett mera traditionellt skogsbruk. För Delsjöområdets allsidighets skull bör detta ske även i fortsättningen. Inom sportområdena bör skötselingripandena mest ha karaktären av parkvård, d. v. s. uppkivstning av träd, risrensning m. m. Det naturliga utgångsmaterialet är av sådan kvalitet, att det som regel kan användas. Inom intensivområdena, där naturen kommer att bli mer eller mindre starkt omvandlad, måste man artificiellt tillskapa en ”naturtyp” som svarar mot de speciella kraven. Då det gäller markvegetationen bör denna särskilt uppmärksammas inom områden, där an- vändningstrycket är hårt. Man bör försöka att tillskapa ett vegetationstäcke av sådan sammansättning att det tål slitage utan att se nedslitet ut. Att sträva efter att behålla ett naturligt men sämre hållbart vegetationstäcke är helt missriktat.

Viktiga skötselåtgärder inom ett friluftsområde är upphuggning av utsiktspunkter, utglesning av trädridåer vid sjöar m. m. De smärre öppna ängar och lyckor, som finns inom området, bör även i fortsättningen hållas öppna. Detta sker lämpligen genom slätter. Marken blir härigenom mera inbjudande för besökare, och höet användbart för viltutfordring.

För att möjliggöra ett rikt djurliv inom området är det angeläget att all jakt, oavsett markägarekategori, upphör. Eventuell avskjutning bör endast ske när särskilda skäl talar härför och då under samordnade former. Jakten, särskilt som den f. n. bedrives inom vissa delar, är en stor olägenhet för områdets utnyttjande som friluftsområde, särskilt under älgjaktstiden. Ökade insatser i form av vinterutfordring av viltet bör leda till större stammar och till att den besökande allmänheten får flera tillfällen att iaktta djuren. Nuvarande fiskevårdsåtgärder torde för en tid framåt vara tillräckliga. Att fiskevattnen fyller en stor funktion framgår av att cirka 20 fiskare dagligen utnyttjar Göteborgs stads kortfiskevatten.

Den allra viktigaste åtgärden är slutligen att ett kontinuerligt renhållningsarbete sker inom alla de delar av området, där nedskräpningstendenser märks. I detta ingår även förebyggande åtgärder såsom utplacering av ett tillräckligt antal papperskorgar på strategiska ställen. Om inte nedskräpningen hålls efter kommer området ganska fort att ge ett mycket förfallet och ogästvänligt intryck och värdet som friluftsområde att sjunka. Tyvärr är det knappast möjligt att här ytterligare precisera skötselprinciper för området, beroende på den stora variationen i flera avseenden. Det är därför av vikt att konkreta skötselfrågor bedöms av kompetenta personer.

Av mycket stor betydelse för Delsjöområdets framtida användning och gestaltning är förvaltningsorganets sammansättning och uppbyggnad. Det beslutande organet bör inrymma en bred sakkunskap representerande alla de mångskiftande intressen som finns inom området. Det verkställande organet bör ges en sådan status och förses med sådana resurser att beslutade åtgärder utan onödigt dröjsmål kan verkställas.”

Text och bilder ur: Delsjöreservatet: en utredning för Göteborgs stadskollegium, Gako AB, Göteborg, 1969

Konstgräsplan tas bort i Skatås – blir reserv-parkeringsplats

Från den 1 januari i år går det inte längre att boka planerna med konstgräs i Skatås, de skall nämligen försvinna. På Göteborgs stads hemsida skrivs följande:

”Planen kan inte vara kvar i befintligt tillstånd då den är i dåligt skick och dessutom bidrar till spridning av mikroplast. Planen har tidigare varit föreningsägd och det har inte gjorts några åtgärder för att minska spridningen av gummigranulat till naturen. Detta är särskilt allvarligt då planen ligger i ett område som är riksintresse för friluftslivet och ett naturreservat.” Det sista påståendet, att det är ett naturreservat är lite förvånande, det ligger en bit österut! Göteborgs stad har avvisat förslag på att göra området kring Skatås till naturreservat, förmodligen med baktanken att ha det som markreserv. Däremot är området ett friluftsreservat, enligt beslut från 1970, något stadens företrädare inte vill kännas vid.

Det är nog mer än en besökare som undrat över beslutet att anlägga en gräsmatta av plast i Delsjöområdet! Nu skall dessa bort, men det skall inte bli riktigt gräs utan området skall förvandlas till en reserv parkeringsplats, antagligen blir infarten för bilarna via grusåttan. På stadens hemsida skrivs: ”Planen tas bort och ytan ska istället användas som parkering och uppställningsyta vid evenemang och liknande.”

Fotbollsplanerna anlades på Härlanda tjärns torvmossar när det under början av 1970-talet stod klart att Brudaremossens soptipp inte skulle stängas omedelbart och att sopor dessutom kanske var ett lite riskabelt underlag. Men om nu platsen är dåligt utnyttjad (d.v.s. bokad) skulle det vara mer lämpligt att ge området åter till naturen genom att till exempel anlägga ett våtmarksområde som skulle kunna göras tillgängligt för besökare och på ett pedagogiskt sätt kunna visa våtmarksområden under alla årstider. Det finns nästan en moralisk plikt för staden företrädare att utföra stordåd för natur- och kulturvärden i Delsjöområdet nu när man inom några veckor kommer att låta grävskoporna rulla in i naturen nära Härlanda tjärn.

Premiär: Delsjöpodden

Nu äntligen finns det en podd om Delsjöområdet! Det nya året inleds med premiäravsnittet där du bland annat får höra hela sagan om ”Trollet vid Delsjön”. Hemsidan om Delsjöområdets historia har funnits sedan 1999. Under de senaste tjugo åren har text och bild tillsammans med enstaka filmer varit det främsta sättet att presentera och sprida information om området. Via en podd är det min förhoppning att alla ni trogna besökare här på Delsjöområdets historia skall få sällskap av nya besökare genom att lyssna på berättelser om områdets historia, aktuella händelser, spännande platser och personer.

Delsjöpodden: Avsnitt 1: Ett nytt år med en ny podd och en saga

Detalj från karta över Kålltorps gård 1796. Har valts ut att bli symbol för den nya Delsjöpodden.

Skolbygget vid Härlanda tjärn startar under januari

Det har nu kommit information om ett öppet hus där det skall presenteras information om byggstarten av bostäder och skola utmed Robertshöjds- och Smörslottsgatan. Fastighetskontoret har redan rivit garagen invid grusplanen vid Härlanda tjärn, markarbetet inför skolbygget skall inledas efter årsskiftet, alltså nu i januari.

Garagen är nu borta. Foto: Per Hallén 2019.

Öppet hus kommer att hållas i Brf Björkekärrs lokal, Trätorget, ingång på gaveln under Jerkstrands konditori. 21 januari kl 10-12 samt 17-19.

Fornlämning L2019:7544 Hög

Nu finns gravhögen vid Apslätten med i Riksantikvarieämbetets register och synlig via Fornsök. Registreringen av fornlämningen är resultatet av en guidad tur i Delsjöområdet för Stadsmuseets arkeologer, högen väckte stort intresse bland arkeologerna. Vi besökte även röjningsröseområdet norr om Skatås, som påminner mycket om det område i Kallebäck som undersöktes arkeologiskt under hösten. Även Stora Torp besöktes och där visades den gamla bytomten och stenmagasinet, en intressant plats som borde undersökas närmare.

Högen vid Apslätten (L2019:7544 Hög) beskrivs enligt följande i Fornsök:

Lämningstyp
Hög
Form: rund
Beskrivning av lämning
Hög, 10,5 m i diam och 0,5 m h. I ytan enstaka rundade stenar 0,15-0,25 m st.
Antikvarisk bedömning

Fornlämning
Rekommendation för antikvarisk bedömning

Fornlämning
Antikvarisk kommentar

Grad av skada

Ej skadad
Undersökningsstatus

Ej undersökt
Centrumkoordinater (SWEREF 99 TM N,E)

N 6400274, E 322870
Mätmetod

RTK, medelfel: 0 meter
Registreringsunderlag

Digitalt ortofoto. Noggrannhet på underlag: Upplösning 0.5 m
Höjd över havet

Min: 38 m, Max: 39 m
Datum för senaste fältbesök

2019-09-10
Terräng kring lämning

Relativt flack bergssluttning. Lövskog med markvegetation och intilliggande promenadstigar.
Vegetation på lämning

3-4 medelstora lövträd samt mindre grupper av hassel.