Ugglemossen med omgivningar – inventeringen 1968

Området (nr 12) är beläget N om Öjersjövägen och sträcker sig från Odenssvaleås i V till bebyggelsen vid Kåsjön i ö och begränsas av Kåsjön i N och bebyggelsen längs Öjersjövägen i S. Det består av ett tallskogsbälte i N, ett gammalt brandfält i centrum och S och av Ugglemossens S del som en utskjutande tarm mot S.

I SV har området en typisk sprickdalstopografi med ungefär N-S bergsryggar omväxlande med starkt markerade sankmarksuppfyllda dalar. Mot NÖ ersättes ryggarna av flackare, mer vid-sträckta och oregelbundna kullar, mellan vilka finns oregelbundna grunda sänkor med varierande riktning.

I SV delen av området dominerar kalt berg på ryggarna, medan sänkorna intas av torvmarker. Mot NÖ spelar det kala berget allt mindre roll och en sandig, osvallad morän dominerar. En del mindre sänkor intas fortfarande av torvmark.

Ugglemossen är dikad i sin S del och även i övrigt är området, med undantag för den del som avvattnas till Kåsjön, påverkat av dikningar.

Större delen av området upptas av ett brandfält, där markvegetationen på de flacka kullarna och ryggarna domineras av ljung, blodrot, hönsbär och örnbräken med ett bottenskikt av mossor och lavar. I de sanka stråken mellan bergsryggarna dominerar blåtåtel, ljung och klockljung. Trädskiktet består av glest växande björkar i yngre ålder med inslag av enstaka tallar.

Den N delen närmast Kåsjön är bevuxen med yngre-äldre tallskog med varierande inslag av björk. Markvegetationen domineras av lingonris, ljung, örnbräken och blåbärsris.

I områdets SV hörn ligger S hälften av Ugglemossen, vars största del utgöres av ett kärr, vari växer bl. a. myrlilja, pors, klockljung, ängsull, tuvdun och blåtåtel i fältskiktet medan bottenskiktet domineras av vitmossor. Kärret är ganska torrt. I södra spetsen finns ett antal diken och här övergår kärret i en mosse. Växtligheten består av björk, klockljung, ljung, tuvdun, kråkris, pors, renlav och hjortron. Mossen är inte ett resultat av den företagna dikningen utan har funnits tidigare. Mosseplanet ligger betydligt högre än kärret. Söder om mossen ligger ett helt björkbevuxet utdikat kärr.

Genom den omväxlande naturen och läget i anslutning till de stora sammanhängande orörda områdena N och V därom, är området av betydelse för djurlivet (här avses i första hand älg och rådjur).

Stranden mot Kåsjön består omväxlande av klipp-, morän- och sankstrand. I vattnet växer säv, notblomster, gul och vit näckros, starrarter och vattenklöver. I strandzonen huvudsakligen pors och blåtåtel.

Inom områdets N del bedrives ”ekonomiskt” skogsbruk. Några skäl mot att så får ske även i fortsättningen finns inte, om man tar rimliga hänsyn till områdets övriga nyttjande, vilket lämpligen bör bli som strövområde. Skogsbilvägar bör inte anläggas. Vad brandfältet beträffar är det lämpligast, om beskogningen där får sköta sig själv tills vidare.

Ugglemossen ligger i en välutbildad sprickdal och utgör ett markant inslag i landskapsbilden. Den bör inte utdikas ytterligare, så att den växer igen.

Området är lämpligt som strövområde. Zonen närmast Kåsjön är mest tilltalande. Brandfältet är mera enformigt. Ett fåtal stigar finns inom området. De bör kompletteras med nya.

Flera mindre vägar når fram till områdets S och SÖ delar, dit man lämpligen kan lokalisera t. ex. en campingplats eller en golfbana. Viktigt är dock att en minst 200 m bred strandzon vid Kåsjön får förbli intakt.

De genom området planerade motorvägssträckningarna kommer att gå genom dess centrala alternativt V del och kommer i första fallet att göra det helt olämpligt som strövområde och i andra fallet väsentligt minska dess användbarhet. I båda fallen avskärs den obrutna förbindelsen med västligare områden. SÖ delen av området har förts till Klass D, övriga delar till klass C.


Ur: Delsjöreservatet: en utredning för Göteborgs stadskollegium, Gako AB, Göteborg, 1969

Tjuvfiskarna fann foreller

Denna söndag skall vi bege oss tillbaka till 1965 och försöket att i hemlighet plantera ut regnbågsforeller i några av Delsjöområdets mindre sjöar. Det visade sig dock att Göteborgs tjuvfiskare var välinformerade och samlades i stort antal i Delsjöområdet!

”I hemlighet har skogssällskapet i Göteborg företagit rotenonbehandling av fyra små tjärnar i Delsjöreservatet norr om Delsjöarna och för 14 dagar sedan planterad man in en stor mängd regnbågsforeller. Man hoppades att ingen tjuvfiskare skulle märka något utan att fiskarna som är uppväxta i fiskodlingar och alltför begivna på att nappa ännu, skulle få förvildas i fred till i sommar då man ämnar börja sälja fiskekort.

Men det dröjde inte länge förrän sjöarnas plötsliga fiskerikedom uppmärksammandes. På kort tid har fiskevakterna gripit över 20 tjuvfiskare. Dessa har fråntagits sin utrustning och samtliga har åtal att vänta för olaga fiske.

Tidigast 1 juli öppnas de fem småsjöarna för sportfiske med lättspinn och fluga för allmänheten. Det gäller Östra och Västra Långvattnet, Björketjärn och Odensvaletjärn. Tjärnarna kommer allteftersom de utfiskas att förses med ny ädelfisk, man hoppas få dit laxöring och bäckröding vid sidan av regnbågsforellerna. Fiskekorten kommer att kosta ca 10 kr. för dag.” (GHT 26 maj 1965)

Källa

Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning (GHT)

 

Bilden i sidhuvudet visar Svarttjärn där det idag råder fiskeförbud, men det beror på att vattnet är förorenat efter många års utsläpp från Brudaremossen. Foto: Per Hallén 2018.

Lämningar efter stenålderns bönder har hittats i Kallebäcksområdet

Under onsdagseftermiddagen (2 oktober) höll Stadsmuseets arkeologer Karolina Kegel och Ulf Ragnesten en visning av utgrävningen som pågått några veckor av röjningsröseområdet vid Kallebäcks höga, eller Skårs höga som det står på dagens kartor. Anledningen till utgrävningen är förslaget att bygga en ny skjutbana – som det har berättats om här tidigare. Hur det blir med den anläggningen är ännu ytterst oklart men en arkeologisk undersökning var en förutsättning och den har nu genomförts.

Det finns inte många registrerade röjningsröseområden i Göteborg men troligtvis finns det långt fler än de som hittills prickats in på fornminneskartan. Vid inventeringen av området hittades flera rösen, det kunde röra sig om rester efter röjning av marken inför odling men det skulle också i några fall kunna vara gravar. Endast en utgrävning skulle kunna ge närmare besked.

En grävning har nu alltså genomförts och Karolina Kegel och Ulf Ragnesten visade under onsdagseftermiddagen runt i området.

Området med röjningsrösen. Foto: Per Hallén 2019.

Karolina Kegel inleder visningen. Foto: Per Hallén 2019.

Områden med röjningsrösen är ofta svåra att tolka och det kan finnas spår från många olika tidsåldrar. Människor har återvänt gång på gång till bra odlingsmark så det kan finnas lämningar från många årtusenden på en och samma plats. Här i Kallebäck väntades fynd från järnåldern, alltså för dryga två tusen år sedan, i detta område. Till en början hittades inte mycket av fynd, inte ens träkol efter eldar hittades. Det var lite märkligt då det annars är vanligt med ett brandlager i denna typ av fornlämning, skapade då skogen röjdes för att bereda plats för odlingen. Här tycks det som om marken redan var öppen och i stort sett trädlös när röjningsrösena kom till, det var oväntat. Bristen på fynd av träkol gör att det blir svårare att datera. Men under de senaste dagarnas arbete på platsen gjordes ett betydelsefullt fynd som får betydelse för tolkningen av området, en stor hög med slagen flinta hittades samt spetsen av en skära. Äntligen påträffades alltså föremål som går att datera och det är ett fantastiskt fynd, områdets historia flyttades från år noll enligt vår tideräkning tillbaka till 1700 år före Kristus och gränslandet mellan yngre stenålder och bronsålder. Därmed finns alltså fynd som är samtida med hällkistan i Kallebäck som ligger knappt en halv kilometer bort från de nyupptäckta fornlämningarna.

Ulf Ragnesten visar och berättar om fynden. Foto: Per Hallén 2019.

Avslagen flinta som visar på ett mycket avancerat arbete med stenen, typiskt för yngre stenålder. Förmodligen är detta en rest av redskapstillverkning samt när man behövde vässa sina redskap. Foto: Per Hallén 2019.

Ulfs finger visar på spetsen av den skära som hittades på platsen. Man kan nästan höra stenåldersjordbrukarens svordom än idag….! Foto: Per Hallén 2019.

Den övre delen av området där det hittats mycket sten, men inga föremål. Foto: Per Hallén 2019.

Området utmed den gamla Boråsvägen är utan tvekan mycket intressant och lär vila på fler hemligheter. Utanför det område som nu har undersökts har fler rösen samt en tidigare okänd grav upptäckts. Undersökningen av detta område har visat att röjningsrösena kan vara mycket gamla och det har givetvis betydelse även för röjningsrösena söder om Skatås och för området kring Delsjökolonin. Under den senaste veckan har det även påträffats en del träkol i marken, det kommer att göra det möjligt att få fram dateringar. Kanske är det rester efter järnålderns bönder som röjde i området, eller så väntar nya överraskningar när dateringarna från C14 dateringarna är klar om några månader. Det lär sedan dröja ytterligare en tid innan rapporten kommer ut på Stadsmuseets hemsida, givetvis kommer den även att presenteras här på Delsjöområdets historia liksom alla andra tänkbara upptäckter som görs i området.

Foto: Per Hallén 2019.

 

 

Göta artilleriregemente med damer besökte Delsjön 1868

I Göteborgs-Postens veckokrönika kunde läsarna den 23 maj 1868 läsa följande.

”Göta artilleriregementes yngre officerare hade i går e.m. anordnat en vacker kavalkad med damer. Kl 5 e.m. samlades å exercisheden 18 par damer och herrar anförda af major L. Lindgren, hvilka efter en rond omkring heden gjorde en promenad genom de af åskådare uppfyllda alléerna, hvarefter ridten fortsattes till Delsjön, hvarest tält voro uppslagna och kaffe samt några andra förfriskningar serverades. Några strida, men hastigt öfvergående regnskurar lyckades ingalunda att nedstämma humöret, de kommo snarare väl till pass för att hindra dammet på vägarne att lägga sin obehagliga slöja öfver den vackra gruppen af ungdom, elegans och behag. Man har sagt att mannen visar sig fördelaktigast till häst och qvinnan i dansen. Vi kunna numera icke gå in derpå, vi hade igår tillfälle iaktaga att qvinnan är förtjusande – äfven som amazon.” (Ur: Göteborgs-Posten 23 maj 1868)

Någon bild från denna utflykt har inte påträffats, bilden i sidhuvudet visar Göta artilleriregemente. Exercis på Heden i Göteborg. Bilden är hämtad från Göteborgs stadsmuseum, Carlotta.

Klubbhus och bollplaner för IFK i Delsjöområdet 1959

IFK Göteborgs anläggning i Delsjöområdet kom till efter att föreningen fått arrende på marken 1959. Innan dess var det föreningen Ryttarkamraterna som hade samma område för sin verksamhet. Inför stadens beslut yttrade sig Skogsnämnden som framförde följande fördelar ”att platsen är lättillgänglig med allmänna kommunikationsmedel, vilket synes särskilt värdefullt för ungdomsverksamhet, att parkeringsplats kan anordnas söder om tillfartsvägen mitt för fältets södra del och att platsen har god anslutning till Delsjöreservatets vägnät för friluftslivet”. Men Skogsnämndem framförde också några mindre invändningar, ”marken vid skötseln av hittillsvarande ridbana visat sig svårdränerad med påföljd att banan tidvis varit oanvändbar, att ridväg är framdragen utmed västra skogsbrynet på sådant sätt att den skiljer de naturliga byggnadsplatserna från det öppna fältet samt att motortrafik inom området med hänsyn till den rekreationssökande allmänheten ej kan tillåtas”. Sammantaget gav dock Skogsnämnden sitt stöd till etableringen.[1]

Dagarna innan beslutet berättade Arbetartidningen om den förestående förändringen.

”Idrottsföreningen Kamraterna i Göteborg har för avsikt att på 25 år arrendera ett område i Delsjöreservatet för att iordningställa vissa idrottsanläggningar. Dessa avses inte användas uteslutande av föreningens egna medlemmar utan skall också kunna upplåtas till skolor och skolungdom på idrottsdagar och vida andra tillfällen.

På området som nu disponeras av föreningen Ryttarkamraterna torde komma att anläggas en fotbollsplan, en löparbana, hopp- och kastbanor samt ett klubbhus. Föreningen Ryttarkamraterna önskar inte för sin del begära fortsatt upplåtelse av området utom vad avser den del som användes för dressyrbanan. Området har en areal av 2425 hektar och är beläget väster om den gångväg som från Iskällarelidens södra ändpunkt sträcker sig mot Delsjön.

Till följd av vissa svårigheter med dräneringen liksom behovet av att dra fram spillvattenledning och elledningar torde kostnaderna för att iordningställa området bli ganska höga. Området anses emellertid vara mycket lämpligt för det nämnda ändamålet, varför fastighetsnämnden för sin del på tisdagen beslöt reservera det för idrottsföreningen att upplåtas åt denna på villkor som senare skall fastställas.” (Ur: Arbetartidningen 13 augusti 1959)

Foto: Per Hallén 2019. Idag har även dressyrbanan flyttats och blivit fotbollsplan. Någon löparbana eller hopp- och kastbanor syns inte till.

Den 27 augusti sammanträde stadsfullmäktige och under§16 beslutades att ”Med bifall till stadskollegiets hemställan i ärendet beslöt stadsfullmäktige att bemyndiga fastighetsnämnden att mot avgift och villkor, som nämnden ägde bestämma, till Idrottsföreningen Kamraterna Göteborg på 25 år utarrendera ett område inom Delsjöreservatet i stadsdelen Torp med i huvudsak de gränser som på handlingarna i ärendet i bilagd karta utmärkts med röd begränsningslinje.”[2]

Blå-vita fåglar? Foto: Per Hallén 2019.

Tidning

Arbetartidningen

Källa

Göteborgs Stadsfullmäktiges Handlingar (GSH)

Noter

[1] GSH Nr 310 år 1959.

[2] GSH protokoll Nr 9, §16, s. 5.


Bilden i sidhuvudet visar IFKs anläggning i Delsjöområdet 2019. Foto: Per Hallén