Delsjöområdets historia

När det var kanotpremiär i Delsjön

Den 11 juni 1972 berättade GT, i en text av Jacob Wennerberg, om att det nu fanns möjlighet att hyra kanoter vid Delsjön.

”Här är en glad överraskning till alla paddlingsintresserade göteborgare! – Nu finns möjligheten att hyra kanot i Stora Delsjön!

Tio plastkanadensare står till förfogande alla dagar vid Sjölyckan intill gamla reningsverket. Ungdomar mellan 12 och 15 år kommer på vardagsförmiddagar också erbjudas gratis kanotskola.

Man skall vara minst 14 år gammal, kunna simma 200 meter och ha flytväst på sig för att få paddla ut på Delsjöns vågor. Det är Trygg-Hansa och Svenska kanotförbundet som tillsammans med kommunen står för initiativet. Verksamheten startade för tre år sedan och liknande kanotuthyrningar finns nu på ett tjugotal platser i landet.

Hyran blir fem kronor för en timme och tjugo kronor för en hel dag. Allmänheten har tillträde till båtarna mellan 12-17 på vardagar och 10-17 på lördag och söndag. Kanotskolan pågår alla vardagar mellan 10-12 på förmiddagen.

Eleverna kommer förutom paddlingsteknik att få lära sig att ta sig upp i en kanot som slagit runt. Tävlingar och stafetter skall också ingå i utbildningen.

Göran Sandberg och Håkan Matsson är instruktörer – den senare med en 2:a resp en 3:e placering på 5.000 och 500 meter vid förra årets junior-SM i kanot.

– Vi tror att kanoterna blir väl använda under sommaren, säger Håkan.

– Redan första dagen har folk varit jätteintresserade.

GT kan tipsa alla barnfamiljer att det här kan vara något att tänka på. De rymliga kanadensarna bär utan svårighet mamma, pappa och två små barn.” (Ur: GT 11 juni 1972)

Bilden i sidhuvudet är hämtad ur GT 11 juni 1972.

Reaktioner på planerna att anlägga golfbana – 1959

Den 9:e september 1959 fanns det en artikel i tidningen Ny Tid om planerna på en ny golfbana inom Delsjöreservatet. Beredningen för natur- och kulturskydd var kritisk till placeringen medan Skogsnämnden stödde förslaget.

————————————

Det är synnerligen angeläget att Delsjöreservatet bevaras för framtiden som ett strövområde, framhåller beredningen för natur- och kulturskydd i sitt yttrande angående förslaget att anlägga en golfbana i Delsjöområdet. Ju mer staden växer, desto värdefullare blir området, vilket för övrigt har ytterst få motsvarigheter i svenska städer, heter det vidare i utlåtandet.

Den del av reservatet, som skulle användas för golfbanan, borde den promenerande delen av befolkningen ha prioritetsrätt till. Visserligen kan förslagets tillskyndare göras gällande, att golfbaneanläggningen är så utformad att allmänheten mycket väl kan promenera inom området – tees, fairways och greens omfattar uppskattningsvis 25 procent av hela detta område, varinom golfbanan planerats – men utvecklingen torde snart komma att visa att de som tycker om att ströva i skog och mark undviker banområdet, där man riskerar att ”få en golfboll i huvudet”. Inom beredningen råder därför på grund av sistnämnda synpunkter tveksamhet beträffande områdets användning till golfbana.

Om golfbanan, trots den minskning av allmänhetens strövområde som den ändå innebär, skall komma till utförande, vill beredningen för sin del stödja alternativet med placering av administrationsbyggnaden vid Kolerakyrkogården. Vidare skulle beredningen föredraga, att som parkeringsplats i första hand användes den 200 meter öster om Kolerakyrkogården belägna, nu igenfyllda grusgropen och ej planen mellan gamla Boråsvägen och kyrkogården, vilken plan utgöra en mycket vacker utsiktsplats.

* Golfbanan borde helst lagts på annan plats

Beredningen hade helst sett, att golfbanan förlagts till annat område. Skogsnämnden har i sin skrivelse till fastighetskontoret den 9 juli 1959 framhållit, att på grund av ökningen av antalet motorfordon ”får man utgå ifrån att närheten till allmänna kommunikationer ej längre är utslagsgivande för banans orientering”. Med understrykande av sistnämnda synpunkt vill beredningen framhålla, att en golfbana mycket väl kunde ha legat på längre avstånd från stadens bebyggelse. Från fastighetskontorets och skogsnämndens sida har emellertid förklarats, att ingående undersökningar har visat, att den föreslagna platsen för en golfbana är den enda möjliga. Om det verkligen förhåller sig så, att plats ej finnes inom rimlig tid för ytterligare golfbanor inom Göteborg torde i varje fall de under debatten i detta ärende uttalade förhoppningarna om golfen som en folksport vara överdrivna, konstaterar beredningen. Huruvida staden under sådana förhållanden skall lämna ett betydande stöd – avseende bl.a. kapitalkostnaderna – till golfsporten, tillkommer det dock andra att bedöma, tilläggs det i betänkandet. På grund av att snårskogen brett ut sig på det för golfbanan ifrågasatta området skulle en golfbana ej medföra något allvarligt ingrepp på växtligheten, däremot måste konstateras, att planerade arbeten skulle störa djurlivet, anför beredningen vidare.

Referens

Ny Tid, 9 september 1959.

Delsjökolonin

Våren är här, även om det varit kyligt de senaste veckorna. De små odlingsområdena i Delsjöområdet får nu allt mer liv och vi skall i dag blicka tillbaka på Delsjökolonins historia, ett utdrag ur min bok Upptäck Skatås.

Domarringen. Foto: Per Hallén

Mitt i koloniområdet finns en domarring, alltså en grav från järnålder. Strax norr om kolonin på åsen närmare Skatås finns ett antal röjningsrösen som är lämningar av ett äldre jordbruk. Detta visar att denna trakt var bebodd och jorden brukad redan för minst två årtusenden sedan. När Delsjöns koloniförening startades i maj 1927 var kolonisterna alltså inte de första jordbrukarna på platsen.

Den nya vägen från Lilla Torp till Vattenverkets anläggning som var färdigställd 1925 gjorde trakten kring nuvarande Delsjökolonin mycket mer tillgänglig och var säkerligen en faktor när Föreningen Göteborgs Koloniträdgårdar sökte och fick ett avtal med stadens Drätselkammare på ett arrende av mark i Delsjöområdet.

Området omfattade 5545 hektar av mark på dels Lilla torps och dels Kärralunds tidigare utmarker. Det första arrendekontraktet löpte på tio år och ställde en hel del krav på koloniföreningen när det gällde områdets utformning, framförallt när det gällde prydlighet. Det fick inte förekomma någon djurhållning inom området, prydnadsträd var förbjudna, endast fruktträd fick planteras inom området.[1]

Redan efter ett drygt år hade många uppfört sina stugor när Göteborgs Tidningen kom på besök våren 1928. ” Om man far igenom trakterna kring Delsjön, vinner man, efter passerandet av långa obebyggda områden på en sluttning uppkastade en hel del små stugor, som antingen stå helt färdiga eller också äro under uppförande. På några håll är endast grunden lagd, och här och där ser man personer i arbete med målning av stugan eller grävning i jordbiten utanför. Det hela verkar ett Klondyke eller nybyggarland i miniatyr.”[2] Men de första kolonisterna hade ett hårt arbete med att bygga upp sin stuga och trädgård. Ytterst få hade under 1920-talet tillgång till bil så det var till fots eller per cykel som man fick transportera sig själv och allt material som skulle användas. Den närbelägna soptippen i Björkedalen som var nästan jämngammal med kolonin var i detta sammanhang inte enbart av ondo. Därifrån gick det att hämta virke och annat material som sedan kunde återanvändas inom kolonin.

Midsommarfirande i Delsjökolonin. Foto: Per Hallén.

Det var inte bara hårt arbete med stugor och trädgård som lockade människor att spendera den lilla fritid som fanns i Delsjökolonin. Det utvecklades redan efter några år ett nöjesliv i form av kolonins egen dansbana som beslutades 1929. Det kunde hållas upp till 20 danskvällar varje sommar och dessa lockade inte bara de som hade stuga i området utan folk från andra delar av staden. För att upprätthålla ordning och reda i området anlitade, och avlönades, två poliskonstaplar. Under slutet av 20-talet fick kolonin också en liten kiosk som snart kom att utvecklas till en mindre affär. Det var långt att föra varorna från staden till kolonin så den lilla butiken blev en viktig inrättning.

Flera försök har gjorts att få kollektivtrafik till kolonin och Delsjöområdet men de få satsningar som gjorts har varit ganska kortlivade. Under åren 1928-30 fanns busstrafik från Kungsportsplatsen vidare mot Danska vägen och Redbergsplatsen som förlängdes upp till Delsjökolonin. Denna trafik sköttes av ett privat bussbolag men trafiken lades ned när spårvägen dragits fram till St. Sigfrids plan. Styrelsen för Delsjökolonin begärde då att staden skulle ordna trafik med bussar från den nya ändhållplatsen för spårvägen upp till kolonin. Staden ville inte göra denna trafik permanent, inte ens under sommaren ”densamma tills vidare endast borde anses såsom provisoriska intill dess närmare erfarenheter vunnits rörande trafikbehovet”, skrev man i Stadsfullmäktiges Handlingar 1930. Redan följande år upphörde trafiken med bussar, inte bara till Delsjökolonin utan även till Kärralunds villasamhälle.

Det första årtiondet klarade sig odlarna i kolonin helt utan elektrisk ström men 1937 försågs dansbanan, affären, kaffestugan och kiosken med el men ingen av stugorna kopplades till de nya ledningarna. Det dröjde till 1949 innan elnätet byggdes ut i större skala inom kolonin och även då var det några arrendatorer som inte önskade att få el inkopplat, tolv av föreningens stugor valde att klara sig utan el.

I samband med krigsutbrottet 1939 byggde militären stora luftförsvarsanläggningar i området och en av de strålkastare som skulle användas vid ett eventuellt luftangrepp mot Göteborg placerades inom kolonins område. Butiken, kiosken hade fått sällskap av en kaffestuga, som alla var flitigt utnyttjade av kolonister, arbetare vid soptippen och det växande antalet soldater under krigsåren. När kriget var slut 1945 började en gradvis avveckling av den service som funnits inom koloniområdet. Kiosken stängde 1959, kaffestugan 1961 och slutligen butiken som höll ut ända till 1980.[3]

Blomsterprakt i koloniområdet. Foto: Per Hallén.

När kolonin fyllde 30 år 1957 var det givetvis stor fest för de 132 medlemmarna, då fanns ännu ett 30-tal av de ursprungliga pionjärerna kvar. En av dessa, Max Magnusson fick tillsammans med Per Jansson medalj för förtjänstfullt arbete, ytterligare tolv fick diplom för minst 25-årigt medlemskap i föreningen. Vid denna högtidsdag medverkade även polismästaren som kommit för att tacka för hjälpen med att fånga en härjande inbrottstjuv. Kurt Andersson, Sven Johansson och Bertil Hedlund hade lyckats hjälpa polisen att gripa mannen som då hade genomfört ett 50-tal inbrott.[4] Samtidigt som man firade fanns det en underton av oro inför framtiden. Göteborgs Tidningens reportage från högtidsdagen avslutades med konstaterandet att det inte fanns några ungdomar i området, bara äldre och medelålders folk. De unga ville hellre ha bil än kolonistuga.[5] Men Delsjökolonin överlevde inte bara 40- och 50-års dagarna, även 75 års festen kunde firas 2002 men då med en större framtidstro än under 30-års dagen. I det häfte som trycktes upp i samband med 75-års firandet ” Delsjöns koloniförening under 75 år”  konstateras att ”Man har under de sista åren märkt en tendens till att koloniboendet blivit attraktivt, då det finns inom räckhåll för de flesta. Korta resvägar och billiga boenden, men ändå en härlig rekreation på den fritid man har.”[6] Kolonin har visat sig fortsatt livskraftig och under 2000-talet har kolonistugornas attraktionskraft knappast avtagit då en stuga i Delsjökolonin 2017 kan kosta bortåt en miljon kronor. Föreningens 90-års firande i juli 2017 lockade många besökare och över 100 personer var och lyssnade på när författaren till denna bok presenterade områdets historia. Intresset för både Delsjöområdet och kolonin är fortsatt stort hos Göteborgarna så förhoppningsvis kommer även 100-års dagen att bli firad invid föreningshuset och den forntida domarringen.

Inför mitt föredrag under kolonins 90-års firande. Foto: Per Hallén.

Tidningar och litteratur

Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning (GHT)

Göteborgs Tidningen (GT)

Roos, Olle, 1927-2002 Delsjöns koloniförening under 75 år. Göteborg 2001.

Noter


[1] Roos 2001, s. 8-9.

[2] GT 1928-04-17, ”Delsjökolonien, den nya anläggningen närmar sig sin fullbordan, många hus under tak.”

[3] Roos 2001, s. 16-17, 27, 43, 45-46, 60-64. GSH 1930:289, GSH 1935:248.

[4] GHT 1957-07-08, ”Polisberöm och medaljering på Delsjökoloniens 30-årsfest”.

[5] GT 1957-07-07, ”Ingen vill byta koloni mot bil”.

[6] Roos 2001, s. 149.


Bilden i sidhuvudet är från Kamerareportage och visar de första stugorna under uppförande 1927.

Valborg vid Härlanda tjärn 2012

För andra året i rad blir det inte något valborgsfirande vid Härlanda tjärn. Därför kommer här en repris på filmen från 2012, så var det då!

Delsjöpodden avsnitt 17: Det vilda Delsjöområdet

Lyssna på Delsjöpoddens 17:e avsnitt via denna länk.

Delsjöpodden gästas denna gång av  frilansjournalist  Karin Fingal som bland annat är med och driver hemsidan ”Det vilda Göteborg” och är författare till en bok med samma namn, samt en bok om att vandra på Bohusleden och  ”Weekendvandra kring Göteborg – västkustens vackraste vandringar med bekväma boenden och god mat” . Karin är också en flitig besökare i Delsjöområdet och i detta avsnitt får du lite tips på trevliga platser och upplevelser i området, samt en utmaning – vågar du pröva…?