Delsjöområdets historia

Nytt fiskekort – 1962

Under rubriken ”Nya fiskekort för Delsjöarna – Många nya bestämmelser” berättade tidningen Arbetet följande i en artikel den 18 januari 1962.

Höjer_Svensson

”Fiskepremiär med nya fiskekort blir det på lördag i göteborgssjöarna Stora och Lilla Delsjön, Västra och östra Långvattnet, Blacktjärn, Stora och Lilla Björketjärn samt Odensvaletjärn. Fiskekorten – som innehåller en rad nya bestämmelser – börjar säljas på torsdag.

Fiskekortet ger tillstånd att i ovan nämnda sjöar med undantag för Odensvaletjärn utöva fiske med spö inklusive isfiske med pimpelspö. I Odensvaletjärn får en bart flugfiske bedrivas. Som flygfiske räknas inte kast med plastkula. – vad som ska kallas flugfiske diskuterades livligt innan denna bestämmelse kom till, omtalar jägmästare Tore Svensson och Inge Höjer vid Skogssällskapet. – Vi tror att ovannämnda distinktion är hållbar.

En bestämmelse som existerat tidigare men inte kommit på pränt i fiskekortet förrän nu lyder; Endast ett spö per fiskande får vara i bruk.

Fisketillståndet avser endast sportmässigt fiske med traditionella redskap. Levande agn som fisk, mask o d får inte användas. Vid fiske med pimpel- och metspö får dock en krok agnas med mask.

Fiskekortet berättigar till fångst av högst fem laxfiskar. Båt får inte användas.

De fiskandes skyldigheter har också utökats med några paragrafer. Fiskekortets innehavare är således bl a skyldig att medge undersökning av medförd utrustning och bagage. För undvikande av olovligt fiske har bevakningen kring sjöarna kraftigt skärpts. Skogssällskapet har engagerat bl a civilklädd polis för kontroll av fiskekort, fångster o d.

Fiskekortet gäller en bestämd dag. Förslaget att göra det giltigt 24 timmar slopades.

Under 1965-1966 släpptes 5 150 kg regnbågslax och 6 000 stycken bäckrödingar och laxöringar ut i de ovannämnda sjöarna. 1964 rotenonbehandlades bivatten till Stora och Lilla Delsjön och foderfisk släpptes ut. Samma år och under 1965 företogs kalkning av vattnen. 400 kg regnbågslax släpptes ut. Därefter rotenonbehandlades och gödslades Delsjön. Sedan dess har utsläppen av ädelfisken pågått successivt.” (Ur: Arbetet 18 januari 1962.)

 

Referens

Arbetet

Kolmaden anno 1911

Torparen August Johansson bodde på Kolmaden under inledningen av förra århundradet tillsammans med sin hustru Alma Kristina Wilhelmina Johansson, född Tapper. Men när August blivit 53 år gammal avled han och efterlämnade en ganska stor familj på torpet.

I bouppteckningen berättas att deras myndiga dotter Helga Charlotta Kristina var gift och bodde på Sjölyckan ett kort stycke från Kolmaden tillsammans med sin man arbetaren Erik Martin Lindberg. Men i stugan fanns döttrarna Hulda Juliana Amalia (19 år), Hilda Dorotea Wilhelmina (10 år), Elsa Wiktoria Elisabet (7 år) samt sönerna Algott Mauritz Natanael (15 år) och Einar Wiktor Harald (12 år), deras rättigheter skulle bevakas av arrendatorn vid Stora Torp, Karl Teodor Nilsson.

Den som klev in som gäst i Kolmadens stuga 1911 hade kunnat välja på att sätta sig i en av tre soffor, varav en var en resårsoffa, det fanns även sex stoppade stolar och fyra trästolar som antagligen var placerade invid torpets fyra bord. Besökaren kanske fick kaffe serverat i en servis av nickel eller möjligen en av porslin. På ett av borden var torpets symaskin placerad. I stugan fanns även en komod, en skänk samt två draglådor. På vägen hängde en spegel och ett väggur. Rummet lystes upp med två lampor och två ljusstakar. Torpets fönster inramades med Lufter Gardiner med Cornischer och på golvet fanns mattor.

Familjen var ganska stor, men ändå hade man inte mer än tre sängar att dela på. Dessa bäddades med tre bolstrar, fem täcken, två filtar, två dynor, tio lakan och två sängtäcken samt diverse linne. Det fanns givetvis en del kläder efter August, men dessa beskrivs inte lika ingående i bouppteckningar från 1900-talet som man kan hitta i 1800-talets bouppteckningar.

Ute i ladugården, i dag samlingslokal, kunde en besökare till Kolmaden 1911 hälsa på torpets två kor, två grisar och åtta höns. Ute på tomten stod hela fyra bisamhällen som både pollinerade och gav honung till torpets invånare och gäster.

Bouppteckningen efter August berättar att det fanns diverse jordbruksredskap vid torpet, men inte vilken slags redskap. Det låga värdet på två kronor visar dock att det inte rörde sig om någon plog eller andra större redskap utan några enklare handredskap.

En liten inblick i August ekonomiska förehavanden får man också genom bouppteckningen. Den största skulden kom till efter Augusts död, nämligen kostnaden för begravningen som var på hela 100 kronor, jämfört med boets totala värde av 603 kronor och 25 öre. Sedan fanns även en skuld till Ivar Henneberg i Bö enligt motbok på 61 kronor och 6 öre samt till Karl Teodor Nilsson, arrendatorn av Stora Torp, på 35 kronor.

Denna ganska kortfattade bouppteckning ger oss ändå en inblick i hur det kunde se ut i torpen i Delsjöområdet för drygt hundra år sedan.

Källa

Bouppteckning efter torparen August Johansson
Askims, Hisings och Sävedals häradsrätt (O) FII:24 (1911) Bild 5430 (AID: v444448.b5430, NAD: SE/GLA/11066)


Bilden i sidhuvudet visar torpet Kolmaden 2020, stugan är den samma som 1911. Foto: Per Hallén.


Läs mer om Delsjöområdet i boken ”Delsjöskogen”.

Stora Torp – enligt planen 1969

Utredningen av Delsjöområdets värde för Göteborg 1969 lyfte fram Stora Torps värde för området. Ändå vansköttes byggnaderna. Delar av ekonomibyggnaderna revs några år efter att utredningen var klar och i dag finns det de som önskar sälja de byggnader som ännu är kvar i stadens ägo. Insikten om deras betydelse saknas tyvärr hos allt för många. I utredningen från 1969 skrevs följande:

”I byggnadsminnesinventeringen har angivits att Stora Torps huvudbyggnad och den omgivande parken föreslagits som byggnadsminne. Samtidigt framhålles det kulturhistoriska värdet av ekonomibyggnader och förvaltarbostäder.

De yttre förhållandena kring Stora Torp såväl när det gäller uppfart och åtkomlighet, som när det gäller miljöförhållande och arkitektoniskt uttryck, har i grund förändrats genom tillkomsten av radiohuset och de anläggningar som samtidigt beretts utrymme. Ur miljösynpunkt speciellt betydelsefull är den parkeringsanläggning som byggts framför Stora Torp. Den bryter direktkontakten från Delsjövägen och skapar oklarhet om infartsförhållande med mera. Byggnadernas värde och det förhållandet att Stora Torp är en av de lättåtkomligaste entréerna till reservatet, befogar en översyn av planförhållandena kring Stora Torp ur kulturhistorisk synpunkt och reservats- synpunkt.

Men det är inte bara planförhållandena på Stora Torp som bör omprövas, utan också bebyggelsens användning. Huvudbyggnaden utnyttjas idag för kontors- och bostadsändamål. Det är emellertid knappast troligt att denna användning kommer att bestå och det finns därför anledning att redan nu överväga hur byggnaden i framtiden skall utnyttjas.

Av övrig bebyggelse, som ur miljösynpunkt har stor betydelse, bör speciell uppmärksamhet ägnas åt den stora U-formade ekonomibyggnaden. Dess tekniska standard är mycket dålig och det krävs ett snabbt ingripande, om inte byggnaden helt skall förfalla. Samtidigt som man prövar även denna byggnads användning – den arrenderas idag ut som stall m. m. – bör den omgående bli föremål för en byggnadsteknisk upprustning.

Alla dessa förhållande befogar att Stora Torp med parkområde, ekonomibyggnader och entréer göres till föremål för en speciell utredning.” (Ur: Delsjöreservatet 1969)

Vill du läsa mer om Stora Torps historia? Införskaffa då boken Delsjöskogen där kapitel 3 helt ägnas byn Torp och dess historia.


Bilden i sidhuvudet visar Stora Torps huvudbyggnad 2018. Foto: Per Hallén

Referens

Delsjöreservatet: en utredning för Göteborgs stadskollegium, Gako AB, Göteborg, 1969

Finns det en silverskatt i Kallebäck?

Har det hittats en silverskatt i Kallebäck? Det är möjligt att så skett någon gång, men det finns inte några säkra besked om den saken. Men det finns en saga som berättar om ett fynd av silverpengar i närheten av Kallebäck. Även sagor och sägner har sin plats när ett områdes historia berättas.

I Institutet för språk och folkminnens (Isof) arkiv finns en rik skatt av sagor och sägner! Insamlandet av äldre folktro tog fart när Sverige trädde in i industriåldern, då ökade intresset för att dokumentera det gamla jordbrukssamhället. Skansen i Stockholm och landskapsstugorna i Slottsskogen här i Göteborg är exempel på den traditionen. Så är också insamlandet av lokala sagor och sägner.

År 1890 berättade torparen Nils Peter Johansson, född 1848 i Marks härad, om det dolda silvret i Kallebäcks berg.

”Å gården Kallebäck i Örgryte socken finns ett berg vari finnes en skattkammare med kistor fulla av silver och guld. Men det är ej många som lyckats hitta ingången till denna skattkammare. En vallpojke hade dock för mycket länge sedan lyckats hitta ingången. I kammaren stod tre kistor med en svart höna å vardera såsom ”vård” (vakt). Vallpojken lyfte försiktigt undan en höna och öppnade locket på kistan och fann denna full av silvermynt. Han grep handen full av silverpengar och stoppade i fickan utan att bli störd i sitt förehavande, men då han ännu en gång försökte gripa i myntet, flög hönan upp och högg honom i ansiktet så han måste släppa mynten. Han lade då ned locket och satte hönan åter på sin plats. Följande dag förnyade han sitt besök i skattkammaren och gjorde på samma sätt och med samma resultat. han fortsatte sedan dessa besök en lång tid och samlade långsamt ihop många pengar fast än han ej kunde ta mer än en handfull var gång. Slutligen omtalte en medtjänare för hans husbonde att vallpojken hade gott om pengar. Husbonden tog honom i i förhör och pojken omtalade nu hur han kommit i behållning av pengarna. Efter det kunde han aldrig mer finna vägen till skattkammaren.” (Källa: Isof:s arkiv i Göteborg, Kort 832 ur Västsvenska Folkminnesföreningens (VFF) samling)

Fler sagor och sägner finns i den nya boken ”Delsjöskogen” som du kan köpa via denna länk.

Bilden i sidhuvudet är hämtad från Göteborgs stadsmuseum, Carlotta: Kallebäck 1950.

Kung Oscar I reste genom Kallebäck 1845

Oscar I hade tillträtt som Sveriges kung 1845 och följande år var han på resa genom landet tillsammans med prinsen Gustav. En av resans etapper gick på gamla Boråsvägen i trakten av Kallebäck och Skår. Det var ett besök som befolkningen i området ännu talade om när Fritz Stenström nedtecknade Örgrytes historia under 1920-talet. Istället för att använda Stenströms text istället öppnar vi Post- och Inrikes Tidningars utgåva nummer 205 från år 1845 för att se hur besöket skildrades av den samtida pressen.

”I går (sista april) kl. omkring 7 e.m. ankommo H.M.Konungen och Prins Gustaf till Landvetters gästgifvaregård, der de möttes af 16 unge, välklädde, med blomsterbuketter prydde bönder till häst, hvilka beledsagade den Kungliga vagnen till Kallebäcks högar, belägne vid pass 1/4 mil från staden, der de höge resande emottogos af ett stort fackeltåg, bestående af 60 af stadens unge borgare till häst. Från Kallebäck gick tåget till staden i föjande ordning: 1, Länsmannen till häst; 2, Landshöfdingen; 3, en Hingstridare i Kunglig livré; 4, ett detachement af Kronprinsens Hussarer; 5, en afdelning ridande Borgare med facklor; 6, H.M. Konungen och H.K.H. Arffursten; 7 en afdelning ridande Borgare med facklor; 8, den Kungliga sviten.

Utanför Grosshandlaren Grönvalls hus i Kallebäck voro anbragte 2:ne stora marechaller; vid vägen som leder till Färgeriet Levanten, befunnos äfven tvenne dyliga, hvarförutan alla byggnaderna voro eklärerade. På ömse sidor om landsvägen utanför Fabrikör Buchholtz egendom voro uppreste 24 stycken med grönt klädda marechaller, emellan hvilka gärgade glaslampor voro upphängde. Hela Kallebäcks bro var klädd med grönt och upplyst af 8 marechaller. På båda sidor om vägen vid bron hade ortens unga flickor, till ett antal af några och 30 personer, uppställt sig på tvenne leder, för att helsa de höge resande välkomna, medelst att beströ vägen med blommor och kasta blomsterkransar och blomsterbuketter i den Kungliga vagnen – allt under den talrkt församlade menighetens lifliga hurra- och lefve-rop.

Överallt, der det Kungliga tåget passerade, voro byggnaderna, ända till de minsta kojor, upplysta, och i flera fönster såg man transparenter, hvilka alla häntydde på folkets kärlek till den älskade landsfadern. Vid den provisionella bro, som leder öfver Mölndals-ån, hade Örgryte sockneboar uppfört en stor båge, hvars hvalf, ekläreradt med 800 lampor, var ämnadt att föreställa regnbågen; men förmedelst den starka stormen var det omöjligt att bibehålla den lysande. Öfverst på denna hvalfbåge var anbragt en transparent 5 alnar hög och 4 alnar bred, med H.M. Konungens krönta namnchiffer och devis: Allt för Dig!

Då den Kungliga vagnen passerade förbi egendomen lilla Skår afbrändes ett mindre fyrverkeri. De utmed landsvägen belägna länderierna, tillhörige f.d. Landsh. Virgin, Hrr Lundström, Lindström, Cabré, Butsch m.fl., voro på det rikaste upplyste och tusentals pots-à-feu anbragte utåt de närmast landsvägen belägne gröna häckarne. Hade ej blåsten varit så ytterst häftig, som den var, så skulle H.M. Konungen, ända från Kallebäcks högar till residenset, der han steg ur sin vagn, så att säga rest genom ett haf af ljus – i så stor skala var den af enskilta personer den älskade Monarken till ära anställda ekläreringen tilltagen.

Vid ankomsten till den s.k. Kungsporten, der en afdelning af Götha Kongl. Artilleri var uppställdt, beneventerades de Höge resande med ett par korta tal af stadens Justitie-Borgmästare, Hr P. Ekman, och H.H. Biskopen. I Kjellbergska flickskolans i närheten af nyssbemälte port belägne lokal bildade de öfre fönsterrutorna en serie af transparenta bokstäfver, hvilka åter formade devisen: Lefve vår älskade Kung! Genom de nedre delarne af fönsterna såg man grupper af hvitklädda, blomsterbekransade flickor, elever i nyssbemälte läroanstalt. Den vid planen, inanför Kungsborten, belägna vatten-reservoiren bildade en slags obelisk, från hvilken hundratals lampor gjöto sitt sken öfver densamma omgifvande föremålen. För öfrigt var hela staden, dess vid de stora hamngatorna belägna publika byggnaderna, broar och kanaler, äfvensom domkyrkan, på det rikaste illuminerade.

Glanspunkterna i denna eklärering utgjorde Rådhuset och ett af Grosshandlare Hr S. Arfvidsson vid lilla torget uppfördt tempel, i hvars midt Konungens krönta namnchiffer, sammansatt af kronglas, strålade i prismatisk glans. På hvar sin sida om detsamma sågos statyrer, föreställande Sanningen och Rättvisan, den förra igenkänlig på sin attribut: en spegel, och den senare på sin symbol: en vigtskål.

Det Kungliga tåget gick, i ofvan omförmälta ordning (med undantag af bönderne, som redo Stora Södra Hamngatan framåt), öfver Lejonbryggan, Stora torget, förbi Ostindiska huset, öfver Kämpebryggan och Lilla torget, der en afdelning af Götha Kongl. Artilleri-regemente var uppstäldt och nästan hela Officers-korpsen församlad, till residenset, der Hans Maj:t inträffade klockan 1/2 10 på aftonen.” (Ur: Post- och Inrikes Tidningar nr 205 år 1845)

Därmed har vi följt hela detta stora tåg av kungligheter utmed hela dess väg från Kallebäck in till stadens centrum. Tidningen har sedan en minst lika detaljerad skildring av kvällens aktiviteter och den fortsatta resan mot Lund, men dessa utlämnar jag då de inte har någon koppling till Delsjöområdets historia.

Referens

Post- och inrikes Tidningar