Hästsport å Delsjön vintern 1909

I en tidigare artikel har jag berättat om ryttartävlingar på Delsjöns is år 1929 men idag skall vi blicka ytterligare tjugo år längre tillbaka i tiden och ägna uppmärksamheten åt en tävling som hölls under slutet av februari 1909.

”I lördags omkring kl 2 e.m. rådde på den vackra och i vanliga fall så fridfulla och lugna Delsjön ett sprudlande lif. På dess isbelagda yta rörde sig en brokig samling människor  med eller utan stålsko å fot, eller också uppflugna på någon ädel, fyrbent springare. Officerarnes sportförening å Kviberg samt Fältridklubben hade nämligen gemensamt arrangerat en galoppbana å isen, som nu skulle pröfvas. Banan var lagd på St. Delsjön med början å dess vestligaste del, och gick genast efter passerandet af en häck in på den östra delen af sjön. Just i gattet, som förenar de båda delarna af St. Delsjön var ett mycket aptitligt stockhinder uppbygdt, kanske blott en smula för lågt. Efter att ha gått i en sväng på förutnämnda dels södra ända passerades åter stockhindret och man befann sig återigen å den vestra delen af sjön. Längden af denna bana var omkring 2500 m. Hindren utgjordes utom af ofvan nämnda stockhinder af tre stycken häckar – vanliga dimensioner – trefligt placerade och bra att hoppa på.

Den ekonomiska sidan af hindrens arrangerande hade Fältridklubben iklädt sig, under det att anordnandet af desamma öfverlemnats åt officerarnas sportklubb, som å sin sida uppdragit det åt löjtnant Ahlman. På så sätt hade å Delsjön skapats en framstående kapplöpningsbana, visserligen en smula för hård för en eventuell kullridning, men däremot så mycket bättre att galoppera på.

Strax efter kl. 2 e.m. samlades bakom kapten af Sandeberg 12 officerare för att fullfölja första täflingen om »Ridderstolpes pris 1909«. Af de 17 anmälda hade således redan 5 af en eller annan anledning dragit sig tillbaka. Öfver den förut beskrifna banan ledde mastern fältet i ett lugnt, emellanåt kanske allt för långsamt tempo. I en väl sammanhållen grupp galopperades banan fram och utan någon passning lemnades stockhindret för andra gången bakom fältet. Strax efteråt, då masterns »rid« hördes, skilde sig tre hästar från det öfriga fältet – »Corona«, »Carola«, och »Alba«.

Efter några galoppsprång tappade »Corona« en sko och gick omkull. Ryttaren, löjtnant Mannerfelt, slapp undan med några mindre skråmor. Sedan äfven »Carola« blifvit af med en sko, blef det en lätt sak för »Alba« att först galoppera in genom målet.

Resultatet blef sålunda: 1. Alba efter Goldregen, löjt. Göransson. 2. Alaska efter Cheep-Chase, löjn. Kjellén. 3. Iren efter Pollux, löjtn. Lovén. 4. Carola efter Krupp, löjtn. Ekstrand.

Förste man erhåller 30 points, andre man 27 p., tredje man 24 p. Öfriga deltagare erhålla hvardera 21 points. Under upploppet gick äfven löjtnant von Sydow å »Druid« omkull, beroende på ett par tappade skor. Hvarken häst eller ryttare kom till någon skada.

Under ridten förekom en sak, som man måste slösa några ord på. Det var nämligen en ryttare på en rödaktig stickelhårig häst, som hela tiden följde med i fältet. Påpekas bör, att inom hippologiska kretsar anses ett sådant tillvägagångssätt synnerligen ogentilit. Att mannen i fråga ej i tid afslutade sin ridt trots kraftiga uppmaningar från de täflande ryttarne, utan i stället deltog i upploppet under lifligt användande såväl af spå som sporrar, vittnar föga till förmån för hvarken hans intelligens eller djurskyddsvänliga läggning, i all synnherhet som han äfven å samma häst deltog i den följande jakten och förut ridit en jakt för sig själf. Emellertid är det att hoppas, att något sådant hädanefter ej kommer att inträffa.

Därefter hade Fältridtklubben arrangerat en jakt, hvartill äfven medlemmar ej tillhörande klubben inbjudits. Bakom mastern, kapten Hamilton, samlades ett fält af 23 deltagare, bland hvilka märktes en dam – fru von Sydow – samt dessutom en mängd uniformerade och ett fåtal civila ryttare. I ett tämligen hastigt tempo galopperades samma bana som förut i ett på djupet mycket utdraget fält, hufvudsakligen beroende på att mången ryttare endast ville vänja en »ungdom« att galoppera i sällskap. Utan något missöde kommo samtliga med vid halali – vid den närmast staden belägna delen af sjön. Fru von Sydow utdelade kvistar åt samtliga deltagare i jakten.

Äfven under jakten tappade en hel del hästar skor, och som det hardt när är omöjligt för en häst att oskodd taga sig fram på is, bör det vara en lärdom för hvarje ryttare, att vid ett sådant här tillfälle mer än eljest uppmärksamma sin häst skoning.

Efter en tilltalande sportdag, som länder arrangörerna till stor heder, skildes man åt och hvar och en begaf sig vederbörligen uppfriskad hem til sig.

Egentligen hade det varit meningen att Fältridklubbens distansridt skulle egt rum under lördagen, men den har på grund af det dåliga väglaget uppskjutits. Håller det nu rådande snövädret i sig, kommer den antagligen att ridas om onsdag.

G–n” (Ur: Göteborgs Aftonblad 1 mars 1909)

Bilden i sidhuvudet är hämtad från Göteborgs stadsmuseum, Carlotta och visar herrskapet från Stora Torp som går på isen omkring år 1902.

Ge dig ut och Upptäck Skatås!

Nu finns den nya boken ”Upptäck Skatås” att köpa via nätet eller i butiker.

Äntligen är uppföljaren till ”Storstadens utmark” publicerad. Under de tio år som förflutit sedan den förra boken om Delsjöområdet har mycket nytt påträffats i arkiven. I boken väntar dig skildringar av flera sedan länge bortglömda händelser i området under de två senaste århundradena.

I ”Upptäck Skatås” är det ett 20-tal platser i terrängen kring den nutida motionscentralen som får sin historia berättad. Urvalet gjordes genom att välja platser inom två kilometers enkel gångväg från Skatås. Som läsare får du följa hur Skatåstrakten förvandlades till ett område för motion och friluftsliv. Dagens motionscentral har rötter i 1940-talets militär- och flyktingläger som blev ett friluftscenter, ”Göteborgs Vålådalen” enligt hur Göteborgs stads företrädare beskrev anläggningen. Förutom själva Skatås ges även området kring Härlanda tjärn stort utrymme, då det finns en rik friluftshistoria att berätta från det gångna århundradet då tjärnen blev stadens första anlagda insjöbadplats och en arena för idrott på vatten, både fruset och blött.

Friluftslivet i området har på många sätt förändrats sedan 1940-talet, idag finns ett större bredd än någonsin av olika sätt att vara aktiv ute i naturen.

Även om mycket förändras är det ändå den enkla och vardagliga promenaden som fortfarande är populärast, den kräver minimalt i form av utrustning men ger utövaren mycket tillbaka i form av hälsa och upplevelser. Ett bra sätt att få ut mer av promenaden i Skatås är att ta med boken ”Upptäck Skatås” ut på turen. Boken är lätt att ta med (formatet 12,5 * 19,5 cm) under en vandring i området. De 152 sidorna är rikligt illustrerade med färgbilder och äldre svart/vita fotografier samt kartor, i några fall även med angivna koordinater för att underlätta att hitta fram till exempelvis fornlämningar eller lämningar efter torp.

Vilka platser kan du hitta i boken? Kartan nedan visar dig inom vilket område som platserna finns.

Boken Upptäck Skatås visar dig vägen till platser inom det markerade området på kartan ovan.

 

Boken är utgiven av Universus Academic Press:

152 sidor, rikligt illustrerad i färg

 

ISBN:978-91-87439-44-5

 

Beskrivning:

Skatås i Delsjöområdet är Göteborgs mest välbesökta friluftsområde där människor från stadens alla delar möts under promenader, jogging, cykling eller andra friluftsaktiviteter.

I boken Upptäck Skatås finns tips på omkring 20 intressanta platser att besöka i området. Alla ligger inom två kilometers gångväg från motionscentralen

Friluftslivets tidiga genombrott skildras då människor från staden fiskade i områdets sjöar, ibland med livet som insats.

Dramatiskt var det också när tyskt stridsflyg lågsniffade över Skatås och Delsjöarna under andra världskriget och när torparfamiljen på Sandhåla blev brutalt överfallna 1847. Drama av ett helt annat slag inträffade 1978 då sändningarna från VM i fotboll stoppades på grund av en ekorre.

 

Om författaren

Per Hallén

Per Hallén är fil.dr. och universitetslektor i ekonomisk historia med ett stort intresse för stadens grönområden i allmänhet och Delsjöområdet i synnerhet. Boken Upptäck Skatås är en uppföljare till Storstadens utmark som publicerades 2007 av samma författare.

 

Markarbeten på Skatås motionsfält

För lite över ett år sedan kom nyheten att det skulle skapas en ny plats för spontanidrott och evenemang i Skatås. Enligt planen skulle dräneringen av den 20 000 kvadratmeter stora platsen ha genomförts under 2017, men så blev det inte. Det är först nu som arbetet med att försöka dränera har inletts och gräsplanen vid Skatås har stängts av. På Skatås hemsida finns följande information: ” Marken ska dräneras för att fältet ska kunna fungera för spontanidrott, lek och evenemang under alla årstider. Hela Skatås motionsfält är stängt så länge markarbetena pågår. Motionsfältet planeras vara färdigt och öppna till sommaren 2018.”

Det är knappast en lätt uppgift att försöka skapa ett bra underlag på denna plats då underlaget i hela området är en torvmosse.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Planerna på motorväg i Delsjöområdet under 1960-talet

Förra söndagen berättades om 1940-talets syn på hoten mot Delsjöområdet och hur grönområdet allt mer naggades i kanten. I dagens berättelse skall vi bege oss tillbaka till slutet av 1960-talet då det planerades för omfattande infrastrukturprojekt i Göteborg med omgivningar.

Planerna på en motorväg genom Delsjöområdet var en följd av beslutet att bygga en ny satellitstad för 150-200 000 invånare i Angered-Bergum med tillhörande infrastruktur. Arbetet med den nya staden inleddes med ett första spadtag 1965. (GHT 1965-10-15)

Ur GHT 1965-10-15

Ett år tidigare skrev GT om planerna på nya vägar.

”En motorväg över Gerås och Partille skall ingå i en planerad inre ringled i regionen. Vart den ska ta vägen från Partille sägs ingenting om, men på regionplanekontoret påstås att den ska fortsätta rakt in i Delsjöreservatet och dela sig ungefär vid Bertilssons stuga till Råda och Stora Torp. Är det riktigt – någonstans måste den ju ta vägen – så blir man minst sagt betänksam. Delsjöreservatet är inte större än att det behövs odelat av stora trafikleder.” (GT 1964-04-26) Dels skulle motorvägen gå från Partille i norr ned mot Råda och det skulle även byggas en förbindelse mot väster i riktning mot Stora Torp och Delsjövägen. Den senare sträckan mot Stora Torp finns inte med i den följande diskussionen, den togs bort i ett tidigt skede av planarbetet. Men motorvägen mellan Partille och Råda kom att diskuteras utförligt. Inte minst ansågs den som viktig som förbindelse med nya ”Härryda flygfält” som höll på att planeras, alltså det vi dag kallar Landvetter flygplats. (GHT 1965-10-15)

I den stora utredningen som GAKO gjorde för Göteborgs stad angående Delsjöreservatet finns en föreslagen motorväg inritad genom Finngösaravinen och vidare mot Öjersjö, rakt igenom områdets centrala och mest vildmarkslika delar. Utredningen visade att en motorväg i nord-sydlig riktning skulle bli en barriär samt skapa mycket buller. Förutom vägens ingrepp menade utredningens författare att det fanns risk att ytterligare anläggningar av olika slag skulle förläggas till Delsjöområdet. Risken, menade man, var stor att Delsjöområdet successivt skulle ätas upp av anläggningar. (Delsjöreservatet s. 10, 88-89, GHT 1969-10-23)

Vägförvaltningen ansåg dock att det var nödvändigt med en motorvägsförbindelse genom Delsjöområdet för att möta den ökning av trafiken som man då förväntade sig. (GHT 1970-04-21) Kritikerna var dock många, bland andra kommunalrådet Torsten Henriksson, som ogillade planerna på en motorväg. Dock var han mer positivt inställd till en motorväg genom Änggårdsbergen invid Botaniska trädgården. Det fälldes därför kommentarer i pressen kring att Henriksson lekt mycket i Delsjöområdet som barn och därför ville skydda det området framför Änggårdsbergen. (GHT 1969-09-04)

GHT 1969-09-04

Under rubriken ”Motorvägsplaner hot mot Delsjöreservatet” skrev GT våren 1970 om de då ännu aktuella planerna.

”Det kallas visserligen Delsjöreservatet men något naturreservat i lagens mening är det inte, i varje fall inte ännu. Den utredning som GAKO gjorde om Delsjöområdets framtid syftar väl till att befästa karaktären av naturvårdsreservat för detta område som för Göteborg blivit lika betydelsefullt som Slottsskogen en gång var, en storstadens lunga som sammankopplad med Härskogsområdet skulle få imponerande proportioner.

Det finns emellertid myndigheter för vilka naturvårdssynpunkter och fritidsintressen beträffande Delsjöreservatet kommer i andra hand. Vägförvaltningen anser exempelvis att den behövliga motorvägen mellan Boråsleden (riksväg 409 och Alingsåsleden (E3) samt vidare norrut mot Angered lämpligen bör korsa Delsjöreservatet mellan Råda och Partille. Den leden är visserligen inte lika förmånlig från naturvårdssynpunkt som en dragning längre österut, men sett från kommunikationsteknisk synpunkt är den att föredra.

Eftersom det åligger vägförvaltningen att bedöma vägprojekt efter vad som är fördelaktigast för trafiken och för vägverket är det kanske inte så mycket att bråka om, att förvaltningen väljer det alternativ som måste bli värst för Delsjöreservatet och de göteborgare som vill skydda det för ödeläggande ingrepp. En motorväg tvärs genom skulle få otrevliga verkningar både på grund av buller och avgaser.

Härryda flygfält blir en bullerkälla av stora mått och trafiken dit kommer också att kräva särskilda anordningar. Naturvårdsrådet i Göteborgs och Bohuslän trycker också i sitt yttrande över GAKO-planen på att det kan räcka med en motorled och att den inte bör gå genom Delsjöreservatet utan betydligt längre österut. Förre regionplanechefen, professor Bertil Hulten, var också av den meningen.

I princip måste det också vara riktigt att sådana ringleder som det är fråga om i detta fall bör dras så långt från en snabbt växande storstad som möjligt. Att man inte ska förstöra ett för storstaden livsviktigt naturområde med en tvärande motorväg är självklart. Det har ingenting med framsynt planering att göra och man får hoppas att sådana planer snabbt avskrives. Det är illa nog om man måste klyva det stora och sammanhängande grön- och strövområdet som utgöres av Delsjö- och Härsjöreservaten med en motorväg. Trafikprognosen pekar emellertid hän emot att en sådan blir nödvänding. Trafiken ska inte tvingas in till Göteborg för att växla över från Rv 40 till E3 eller omvänt. I 10-årsplanen för huvudtrafikleder i Göteborg och närmaste omgivningar finns en sk Österled inprickad från Råda över Öjersjö till Partille. Den bör få en annan sträckning öster om Kåsjön istället för väster om.” (GT 1970-04-22)

Det planerade nätet med nya motorleder i Göteborgsområdet. Ur GHT 1969-10-24.

Planerna på en motorväg blev aldrig verklighet. Orsaken var att den tänkta nya staden i Angered-Bergum inte växte i den takt som planerats på grund av de ekonomiska problem som drabbade inte bara Göteborg utan hela Västvärlden under 70-tals krisen. Det fanns inte längre pengar, eller behov, av den nya vägen. Nu kanske ni tror att Delsjöområdet är skyddat från framtida motorvägar? Tyvärr är så inte fallet. Den som granskar det nuvarande naturreservatets gräns och jämför det med planerna från 1960-talet upptäcker att det skyddade området inte sträcker sig över det område där motorvägen var planerad att gå fram. Hotet om en ny vägsträcka genom området är inte på inte borta. Frågan om en motorväg genom området var senast aktuell under början av 1990-talet som en del av det så kallade Adelsohn-paketet. Då var det tänkt att motorvägen skulle gå i en tunnel under Delsjöområdet. (GT 1993-04-14, GP 1996-02-10, 1999-09-05) Kanske kommer dessa planer att återkomma i ny utformning i framtiden.

Referenser

Tidningar

Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning (GHT)

Göteborgs-Posten (GP)

Göteborgs Tidningen (GT)

Litteratur

Delsjöreservatet. Konsultbyrån GAKO. Göteborg 1969.


Bilden i sidhuvudet är hämtad från Digitalt museum, E 6:an. Ny motorväg mot Halland från Lackarebäck, 1980-tal.

 

Delsjöområdet ”naggas i kanterna”

I en artikel i Göteborgs Tidningen 1944 förnekades att det fanns planer på höghusbebyggelse i Delsjöområdet och att en planerad folkhögskola på åsen mellan Delsjöarna, alltså mitt i området, nog skulle kunna avstyras. Men som vi idag vet har detta ”naggande” fortsatt och ännu finns inte något säkerställt skydd för det populära Delsjöområdet.

”Delsjöområdet, d.v.s. i varje fall områden kring Delsjöarna och Härlandatjärn böra gå fria från bebyggelse och istället avsättas till friluftsreservat. Åtminstone anser fastighetsdirektör Frans Persson detta och även stadsplanechefen, arkitekt Tage William-Olsson menar att dessa präktiga marker skola få vara i fred.

Någon stadsplan för området är emellertid inte fastställd ännu. Det ”naggas lite i kanterna” då och då och detta har kommit personer som ömma för området och för den nytta som göteborgarna ha av detta enastående stycke natur att oroa sig. Så mycket mer som det i en artikel i en morgontidning talas om höghusbebyggelse i Delsjöområdet.

– Det måste vara en anka, förklarar stadsplanechefen när han får höra talas om det, något sådant har inte varit på tal.

Delsjöområdet skall bli friluftsreservat, anser hr William-Olsson. På tal om den tilltänkta nordiska folkhögskolan ute på åsen mellan de båda Delsjöarna menade han att den ”skulle nog kunna avstyras”. Ju mindre det byggs i det området, dess bättre. Men det blir ju bebyggelse längs Delsjövägen, mellan denna och Stora Torp.

Att Delsjöområdet inte skall bebyggas utesluter inte att en sådan specialsak som t.ex. den nordiska folkhögskolan förläggs dit, finner fastighetsdirektören. Någon stadsplan för området finns som s sagt inte, men å andra sidan har någon bebyggelse där inte diskuterats. Däremot finns planer på viss bebyggelse längs en framtida trafikled från Stora Torp upp mot Delsjön, men hur den skall te sig är ännu endast klart i utkast. Fastighetsaktiebolaget Carnegie skall f.ö. bygga hyreshus på området mellan Stora Torp och Delsjövägen. För ekbacken nedanför Kärralund finns en plan med punkthus som emellertid inte är annat än en plan ännu. Blir det bara fred och tillgång på material torde bebyggelsen i hela detta område, d.v.s. på båda sidor om Delsjövägen gå mycket hastigt, tror fastighetsdirektören.

Det har varit en tyst förutsättning att Delsjöområdet aldrig skall bebyggas utan förbli ett friluftsreservat, förklarar konsul Henning Beyer, sekreterare i Göteborgs stadsfullmäktiges beredning för naturskydd, som bl.a. har i uppdrag att undersöka vilka platser inom stadens nuvarande gränser ”som borde för framtiden få bibehålla sin natur och således ej bliva föremål för utnyttjande varken till byggnadstomter eller gator”.

Hr Beyer påminde om att det tidigare varit tal om att lägga ned vattenverket vid Delsjön. Numera har av olika anledningar den tanken frångåtts och därav följer bl.a. att områdena runt omkring sjöarna inte skola bebyggas. F.ö. fick ju staden för några år sedan företa en stor och dyrbar expropriation i dessa trakter bl.a. i syfte att förhindra bebyggelse. Det exproprierade området kan sägas sammanfalla med Delsjöns nederbördsområde.

Att fixera en stadsplan för detta område ansåg hr Beyer skulle bli svårt. Beredningen för naturskydd samarbetar emellertid med stadsplanekontoret. Varje stadsplan underställes beredningen, som sedan yttrar sig därom och ingriper om det skulle behövas. Följaktligen vakar beredningen också över ”naggningen” av Delsjöområdet och slår larm om det skulle visa sig att stadens tomtpolitik tenderar att gripa över på de som friluftsreservat tänkta markerna.

Om tidningsuppgiften angående höghusbebyggelse i Delsjöområde misstänkte konsul Beyer att den torde ha gällt inte själva Delsjöområdet, utan närmast marken mellan Stora Torp och Delsjövägen, som ju skall bebyggas med hyreshus. När staden lade sig till med Stora Torp och kringliggande området skedde det f.ö. också för att skydda Delsjönaturen för bebyggelse.” (Ur GT 6 maj 1944)

Bilden i sidhuvudet är hämtad från Göteborgs stadsmuseum, Carlotta: Delsjön, foto från år 1937.

Referens

Göteborgs Tidningen (GT)