Kajsa räv vid Delsjön – människornas kompis

Förra veckan berättades det här på Delsjöområdets historia om en insändare i GP som förfärade sig över att möta en räv och krävde åtgärder. Denna söndag återvänder vi till Delsjöskogen och presenterar Kajsa, rävhonan som skrämde signaturen »Delsjövän» så mycket att han kastade kniv på henne.

”Kommer ni promenerande på stigarna kring Västra Långvattnet i Delsjöområdet skall ni inte bli förvånade om det springer en nyfiken räv efter er, på behörigt avstånd. Det är bara Kajsa som är hungrig.

Kajsa är en fjolårs rävunge som är mycket tam och tycker om människor. Av den enkla anledningen att snälla människor matat henne så länge hon kunnat klara sig själv.

Det började med att hon nyfiket kom fram till badvakten Bruno Json Asp vid Västra Långvattnet. Bruno förstod att den lilla räven var hungrig och slängde ut ett par brödbitar utanför badvaktstugan.

Räven kom fram och åt. Kom igen nästa dag. Så har hon hållit på sedan dess.

Bruno döpte räven till Kajsa, ett namn som hon också lystrar till.

Jag har själv ofta mina vägar förbi Västra Långvattnet. Första gången jag mötte Kajsa blev jag mycket förvånad – räven är ju tam! Nu är vi kompisar, Kajsa och jag.

När jag springer förbi sjön händer det att hon kommer springande efter mig. Då är hon hungrig. Hon följer efter mig flera hundra meter som en hund. Då hon förstår att jag inte har någon mat att ge henne ger hon upp och försvinner bland träden.

Bevakar fiskare

Det händer också att hon sitter vid sjöstranden och väntar på fisk. Nästan hela sommaren och hösten har en äldre man regelbundet fiskat vid Västra Långvattnet. Kajsa satt där troget och väntade på en smakbit.

Vid ett tillfälle såg jag hennes missnöje över utebliven fångst gå ut över ett par fiskande ungdomar. Eftersom det inte blev något napp tog Kajsa en av grabbarnas metspöfodral och sprang i väg med.

Det kan hända att man kan komma mycket nära Kajsa, som t ex när jag tog den här bilden. Men som alla rävar, är hon för det mesta listig och på sin vakt.

Visst är hon glad för lite käk men släppa dom där människorna alltför nära in på livet gillar hon inte. Även om det faktiskt är dom som livnär henne.

Nåväl, mötet med Kajsa är lika spännande varje gång. Särskilt nu sedan vi blivit vänner – och känner varann!” (Ur: GT Söndags Extra 21 december 1969. Text av Göran Norlén)

Bilden i sidhuvudet visar Kajsa räv, foto: Göran Norlén.
”Vackra Kajsa bevakar skogsflanörerna i delsjöområdet. Medhavda smörgåsar blir allt som oftast hennes lunch… Och flanören får sällskap en stund på stigen av Kajsa, som envist följer efter tills hon är säker på att det inte vankas mer mat.”

E-bokens dag – dags att upptäcka Skatås?

I dag, 18 september 2020, är det e-bokens dag! Om du inte redan har ”Upptäck Skatås” som e-bok kanske det är dags att inhandla den i dag inför höstens vandringar i området. E-boks formatet gör det lätt att ta med boken ut på vandringen i skogen.

Du kan köpa den via bland andra:

Adlibris

Bokus

 

Härlanda tjärn – otjänlig för bad

Under torsdagen (17/9) satte Park- och naturförvaltningen upp anslag vid Härlanda tjärn som varnar för bad i sjön på grund av algblomning, berättar G-P. Det är blågröna alger som blommar och skapar gifter som kan påverka framförallt barn och hundar. Algerna kan ge feber, huvudverk, hudirritation och irritation i ögon och hals. Dessutom kan den som drabbas bli illamående som framkallar kräkningar, även diarré kan bli följden av kontakt med algerna.

Det är med andra ord en god idé att inte bada i Härlanda tjärn och absolut inte låta exempelvis hunden dricka vattnet i sjön.

Behövs skyltar som varnar för djur?

Skall vi verkligen behöva acceptera att det strövar omkring djur i skogen vid Delsjöarna? Borde inte dessa jagas bort, åtminstone borde det finnas stora varningsskyltar så att inte oskyldiga drabbas av att möta en räv!

Detta är givetvis inte min åsikt! I en insändare från 1970 påträffades nyligen den värsta form av naturfobi jag skådat på länge. Frågan är om personen som under signaturen »Delsjövän» verkligen var allvarlig eller var ute för att provocera. I vår tid hade »Delsjövän» fått akta sig för större rovdjur en räven, tänk om »Delsjövän» stött på vargen!

”Då jag för några dagar sedan befann mig i delsjöreservatet, blev jag på vägen till Bertilssons stuga anfallen av en räv. Först då jag kastade en kniv mot räven kunde jag skrämma den på flykt. Enligt uppgift lär det också förekomma älg i området.

I ett område som är till för rekreation och idrott och användes av många,  däribland barn hör inte vilda djur hemma. Dess förekomst är en SKANDAL.

Det minsta man kan begära är att skyltar sättes upp om att det finns vilda djur! Beträffande hundar finns det endast skyltar vid badplatsen, man har satt upp skyltar, som varnar barn för att leka vid omkullblåsta trädstammar det är i och för sig bra, men verkar löjeväckande då man inte varnar för de vilda djuren mot vilka barnen är helt försvarslösa.

Delsjövän” (Ur: Göteborgs-Posten 23 juli 1970)

Insändaren väckte givetvis reaktioner och några dagar kom en insändare under rubriken ”Lägg kniven hemma!”

”De i Delsjöreservatet vilda djuren är inte så vilda som Ni tror. Räven som ni blev anfallen av är inte »vild». Själv har jag vandrat i skogarna kring Delsjöarna i många år och mött både räv, älg, rådjur, grävling och ormar men aldrig blivit anfallen av några djur. Räven, som ni kastade kniv på kanske aldrig kommer till oss mer för den är tam, den kommer varje dag fram till människor, som vandrar just den väg som ni gick.

Jag har tagit flera fotografier på den räven och på många andra djur. Bästa »Delsjövän» fortsätt att gå ut i Delsjöreservatet ni blir inte anfallen – men lägg kniven hemma!

Folke Lind” (Ur: Göteborgs-Posten 28 juli 1970)

Ytterligare en insändare svarade på texten från »Delsjövän» under rubriken ”Större risk att tvåbenta anfaller”.

”Svar till »Delsjövän». Med största förvåning läste jag Eder insändare i G-P där ni påstår att Ni på vägen till Bertilsons stuga blivit anfallen av en räv och för att freda Eder måste Ni dra kniv som Ni sedan kastade mot »odjuret». Bäste »Delsjövän», först och främst vill jag klargöra för Eder att en räv aldrig angriper människan, det vet jag av mångårig erfarenhet och det har jag också expertutlåtande på. Bättre fly än illa fäkta tycks vara Mickel rävs valspråk när »rovdjuret» människan närmar sig.

»Delsjövän» anser för övrigt att det är skandal att vilda djur över huvud taget får gå lösa i Delsjöreservatet. Jag vill svara att de »vilda djuren» i Delsjöreservatet icke gör en människa förnär. Snarare är det elaka människor och alldeles speciellt sådana med lösa hundar som ofredar de vilda djuren.

För att »Delsjövän» i fortsättningen skall kunna känna sig absolut säker skulle jag vilja föreslå Slottsskogen som promenadplats. Där förvaras de vilda djuren bakom lås och galler, och där kan Ni under alla förhållanden gå utan risk för ett överfall av fyrbenta varelser. Hur stor risken är för ett överfall av tvåbenta kan jag däremot icke yttra mig om.

Uno Ranch.” (Ur: Göteborgs-Posten 8 augusti 1970)

Nästa söndag kommer räven, som orsakade »Delsjövän» att bli så rädd och upprörd, att presenteras här på Delsjöområdets historia. Räven var nämligen under 1970-talets inledning en riktig ”kändis” i Delsjöområdet.

Vargen kommer!

Göteborgs-Posten berättar idag om Jonas Hansson som vid tvåtiden i natt var ute och körde bil i närheten av Östra sjukhuset och Fräntorpsgatan när plötsligt en varg uppenbarar sig. Hans film finns på Göteborgs-Postens hemsida. Under morgonen siktades vargen åter vid Smörslottsgatans hållplats av Daniel Deak, även han filmade.

Martin Broberg som är rovdjurshandläggare på Länsstyrelsen i Halland har tittat på filmerna och bekräftat att det rör sig om en varg. Han säger till G-P ”– Det rör sig med stor sannolikhet om samma varg, en hane som vi spårat sedan i juli. Rörelsemönstret är som ett pärlband så det kan absolut vara samma individ, säger Martin Broberg.”

Håll ögonen öppna och kameran redo, oavsett om du är i bebyggelsen eller i Delsjöområdet, kanske finns möjligheten att se en livs levande varg!