Från utmark till stadsdel – Björkekärrs historia

[Denna sida är ännu under uppbyggnad, men en första version av uppbyggnaden av stadsdelen finns tillgänglig här]

Under andra världskriget började stadens tjänstemän att skissa på planer för stadens utbyggnad efter krigsslutet. Det behövdes stora mängder bostäder till en växande befolkning och det var på de landområden som staden köpt in sedan 1920-talet som stadens nya delar skulle uppföras. Dalgången mellan Kålltorp och Örgryte tillhörde de intressanta platserna för bostadsbyggande och det planerades för bebyggande av Stora Torps marker upp mot Delsjön. (Hansson 60-63) I Tore Svenssons bok ”Livet med Skogssällskapet” berättas om hur skogsnämnden som höll sina möten på Stora Torp fattade tycke för området. Nämndens ledamöter förespråkade att en annan del av Delsjöområdet skulle bebyggas, en trakt som var lika välbelägen som Stora Torp men utan dess ”kvaliteter”. En trakt bergen sargats av stentäkt, skogen skövlats, vägar och ledningar redan framdragits, alltså området norr om Härlanda tjärn som vi idag kallar Björkekärr. Den nya bebyggelsen skulle inte få lov att störa det kvarvarande rekreationsområdet så Alfred Wigelius och Tore Svensson fick vara med och undersöka om den nya bebyggelsen skulle vara synlig söder om Härlanda tjärn. Detta kontrollerades genom att stadsarkitektkontorets folk hissade upp ballonger till skorstenshöjd inom det blivande bostadsområdet. (Svensson 104-105) I Göteborgs Stadsfullmäktiges Handlingar (GSH) berättas att staden hade tankar på att bebygga området vid Stora torp 1943 men lyckades förvärva marken först 1946. I Stadsfullmäktige försökte Fritiof Kogge att få området invid Stora Torp fredat från bebyggelse, men inget sägs där om att nuvarande Björkekärr skulle bebyggas istället för Stora Torpsområdet. (GSH 1948:437)

stadsplan_1948

Den första stadsplanen över området norr om Härlanda tjärn 1948. Källa: GSH 1948:437

Det nya området ”norr om Härlanda tjärn” utformades enligt det som kallas grannskapstanken. Det innebar att det skulle finnas mycket grönt mellan huset och att bebyggelsen anpassades till terrängen. Vid de nya centrum eller torganläggningarna uppfördes ofta ett punkthus, i Björkekärr skedde det vid Stabbetorget. (Hansson, s. 60-63)

Den första stadsplanen för området norr om Härlanda tjärn var klar 1948. Stadsplanechefen i Göteborg Tage William-Olsson noterade att det ganska länge stått klart att höjdområdet mellan Torpagatan och Härlanda tjärn var lämplig till bostadsbebyggelse men att en sådan exploatering inte får ske i sådan omfattning att den blir störande för fritidsområdena kring Härlanda tjärn i söder. Den nya bebyggelsens sydgräns skulle utgöras av bergspartierna norr om Härlanda tjärn. Robertshöjd skulle lämnas utanför denna plan för att inte störa projekteringsarbetet för det nya sjukhuset vid Smörslottet. I en tidigare plan för området söder om Vidkärrs gård hade tillfartsvägen till området norr om Härlanda tjärn berörts. Förslaget var då att den nya huvudtillfarten skulle gå från Delsjövägen via Olbergatan och sedan upp mot Härlanda tjärn, men dessa tankar hade man övergivit 1948. Istället ritades huvudvägen in från Torpagatan då man funnit att den vägen kunde få en godtagbar lutning på maximalt 1:20. Den nya planen samordnades med det nya sjukhuset och det betonades att det var önskvärt att skapa ett sammanhängande promenadstråk mellan bostadsområden omkring Vidkärrs gård och Härlanda tjärn. Tanken var i planen från 1948 att området skulle domineras av villa- och radhusbebyggelse. Flerfamiljshus var tänkta att senare uppföras i Robertshöjd därför ritades en vändslinga för busstrafiken in vid slutet av den nya matarvägen som senare skulle få namnet Rosendalsgatan. (GSH 1948:240)

Rosendalsgatan under slutet av 1950-talet. Foto: Göteborgs stadsmuseum.

Rosendalsgatan 1955. Bortom skogspartiet syns byggandet av Stabbetorget, höghuset är vid denna tid ännu inte uppfört. Foto: Göteborgs stadsmuseum.

Utmed den västra delen av Rosendalsgatan inleddes arbetet med villor och radhus men 1953 beslutades det om att området längre åt öster skulle få en annan inriktning än tidigare beslutat. Det var fastighetskontoret som lämnade in ansökan om förändrad stadsplan efter att nya beräkningar av kostnader för utläggning av gator och annan infrastruktur skulle bli större än beräknat. Det skulle bli för dyrbart att enbart bygga villor och radhus, istället önskade framförallt HSB att planen skulle ändras så att flerfamiljshus i tre våningar och några punkthus skulle bli möjliga. Att det mest tätbebyggda området kom att planeras längst bort i öster var egentligen inte vad som önskades, men det var 1953 inte möjligt att ändra inriktningen inom områdena längre väster ut utmed Rosendalsgatan. I argumenten för att ändå bebygga den östligaste delen av området med flerfamiljshus fanns att expropriationen av mark i Västra Frölunda hade tagit längre tid än väntat och att det fanns ett behov av att snabbt få fram bostäder. Vid huvudcentrum (det som blev Stabbetorget) planerades ett punkthus i sex våningar och en butikslänga. Söder om Rosendalsgatan förlades områdets skola. Antalet parkeringsplatser och garage hade också ökats då bilinnehavet ökade snabbt under 1950-talet. (GSH 1953:499)

Vykort över Björkekärr 1957-58.

Vykort över Björkekärr 1957-58. Varken skola eller kyrka var då uppförda.

Knappt hade byggverksamheten i området kring Lådämnesgatan och Träringen avslutats innan nästa stora byggprojekt startade i det som kom att kallas Robertshöjdsområdet. Det nya området utformades annorlunda jämfört med den tidigare 50-tals bebyggelsen. En del av området utformades i fyrkanter med bilfria innergårdar och den andra delen i två långa halvcirkelformade huskroppar med en stor, också bilfri, innergård. Stadsplanerarnas ideal höll på att förskjutas mot ett mer storskaligt byggande. (Hansson, s. 64-67) Det märks tydligt i Björkekärr mellan 1950-talet väster om Smörslottsgatan och Robertshöjds flerbostadshus i öster.

Flygfoto över Robertshöjd 1960.

Flygfoto över Robertshöjd 1960.

Vid 1960-talets slut fick den lilla Fräntorpskolonin överges och hela området bebyggdes med de dittills mest storskaliga bostadshusen i Björkekärr, kvarteret Mandolinen.

Källor

Göteborgs Stadsfullmäktiges Handlingar (GSH)

Litteratur

Svensson, Tore Lars Kristoffer, Livet med Skogssällskapet, T. Svensson, Göteborg, 1994

%d bloggare gillar detta: