Torpet Dalarne

Olof Petersson och hustrun Anna var de första invånarna på torpet Dalarne när huset var nybyggt 1851. De stannade kvar i dryga tjugo år innan de gav upp arrendet 1871 och torparen August med hustrun Kerstin flyttade in. Även denna familj rotade sig på platsen och blev kvar ända till 1896. Utöver namnen på husets invånare är det sparsamt med information kring torpet under 1800-talet. Det skulle dröja till 1926 och försäljningen av torpen och gårdarna i området till Göteborgs stad innan det finns några beskrivningar av byggnaderna.

Torpet Dalarne

97. Boningshuset är uppfört av timmer, brädklädt, rödfärgmålat och täckt med tegel, innehållande ett rum och kök, vedbod och hönshus i dåligt skick.

98. Hönshus och källare, båda förfallna och i dåligt skick.

99. Skjutpaviljong, uppförd av resverike, brädklädd, rödfärgmålad och täckt med asfaltpapp i dåligt skick.[1]

På torpets ägor fanns en skjutpaviljong, när den uppfördes och varför framgår inte av beskrivningen. Det har inte hittills varit möjligt att hitta några andra uppgifter paviljongen. Frågan inställer sig om det var torparna som önskade sig en skjutpaviljong eller om det snarare var Vidkärrs gårds ägare som låg bakom uppförandet.

Med hjälp av 1935 års ekonomiska karta har torpet Dalarne placerats in på den moderna kartan, husen i svart, åkermark i gult, stora delar av åkermarken används ännu av odlare. Vägen upp från Vidkärr är inritad.

Torpet var bebott fram till början av hösten 1957 när de sista arrendatorerna gav sig av. Husets sista tid har skildrats i en tidningsartikel som ger en intressant bild av brytningstiden mellan livet på den gamla utmarken och den nya tiden med stora moderna bostadshus. Under en tid var huset öde och lockade till sig äventyrliga barn och ungdomar. Detta uppmärksammades av GT i en artikel från 1957, mer om torpets tid som ”rövarnäste” kan du läsa i en artikel från 2017 här på Delsjöområdets historia.

Ur: GT 1959-03-31
Ur: GT 1959-03-31

Den 5 augusti år 1958 beseglades torpet Dalarnes öde, när byggnadsnämnden i Göteborg beslutade att bifalla ansökning om att få riva torpet med bostad, lada, stall och redskapsbod. (Protokoll 1959) Därefter revs byggnaderna och i dag är den enda tydliga resten efter torpet en husgrund till en av uthusbyggnaderna.

Tomten där Dalarnes stuga låg, i december 2022. Foto: Per Hallén.

Referenser

Otryckta källor:

Husförhörslängd, Örgryte socken (Arkiv Digital) AI:12 – AII:25.

Tryckt källa

Göteborgs Stadsfullmäktiges Handlingar (GSH)

Faktarummet, Göteborgs stadsmuseum

Utdrag ur protokoll hållet hos byggnadsnämnden i Göteborg den 5 augusti 1959, nr 80252.

Tidning

GT

Karta

Ekonomiska kartan 1935, Rikets allmänna kartverk. (Lantmäteriet)


[1] GSH 1926 N:o 222, s. 27.

Bilden i sidhuvudet är hämtad ur GT 1959-03-31.