Husesyn på Ljungslätt 1911

Det finns en ny gata i den östra delen av Björkekärr som bär namnet Ljungslättsgatan. Den omges av ett nybyggt bostadsområde invid Robertshöjd. Både Ljungslätt och Robertshöjd var namn på två arbetarbostäder som låg grannar med varandra på västsidan av höjden där bostadsområdena i dag är uppförda. Denna ”försvunna” utmark som tidigare utgjorde den norra delen av Delsjöområdet kommer med början i dag att uppmärksammas här på ”Delsjöområdets historia”, vi inleder med att besöka Ljungslätt.

Till höger (öster) på kartan syns två boningshus, det nedre (södra) visar Ljungslätt på den ekonomiska kartan från 1935. Området ligger i en skarv mellan två kartblad som här har fogats samman. Lindekulla är det enda av husen markerade på kartan ovan som ännu finns kvar.

Flera av de små stugorna på utmarken norr om Härlanda tjärn var inte några torp utan bostäder för arbetare vid Säveåns trävaruaktiebolag, traktens stora industri som låg nere vid Säveån där SKF i dag har sina anläggningar. Bolaget hade köpt upp gårdarna i trakten och hade därmed också skaffat sig äganderätten till stora delar av utmarken och där arrenderade bolaget ut mark till arbetare som själva uppförde sina bostäder.

I sluttningen där de moderna husen reser sig låg Robertshöjd och Ljungslätt. Foto: Per Hallén 2022.

Hanssons på Ljungslätt

Familjen Hansson hade flyttat in på Ljungslätt 31 juli 1894 efter att ha lämnat Gamlestaden. Johan August var född 1855 i Hyssna socken och hans hustru Anna Brita Andersdotter 1858 i Björketorp socken. De hade med sig tre söner, som alla fötts under tiden i Gamlestaden och under deras första år på Ljungslätt fick de ytterligare en son.[1] Erik, som sonen kallades, blev blott två år innan han avled 1897. Familjen förlorade även några år senare dottern Anna Elisabet, inte heller hon blev äldre än två år.[2] Förutom Johan Agust kom även sönerna Gustaf, Karl och John att bli anställda vid Säveåns trävaruaktiebolag.[3]

Den 20 november 1910 drabbades pappan i familjen av en misstänkt blodpropp och avled.[4] Men då flera andra i familjen också arbetade inom ”bolaget” kunde kvarvarande familjemedlemmar bo kvar, åtminstone fram till 1930-talets inledning.[5] Dödsfallet var självklart en tragisk händelse för familjen men för oss sentida betraktare så öppnar sig möjligheten att få en inblick i hur det såg ut på Ljungslätt när bouppteckningen upprättades några månader efter dödsfallet.[6]

Den 14 februari 1911 kom bouppteckningsförrättaren till Ljungslätt. I uppteckningen berättas att Ljungslätt var ett hus på ofri grund, man arrenderade alltså marken. Där fanns en manhusbyggnad värderad till 750 kronor, en ladugård värd 200 och en källare samt en vagnbod värderade till totalt 50 kronor. Totalt var alltså byggnaderna värda 1000 kronor. Inne i manhusbyggnaden fanns två sängar, tre soffor, en kommod, 13 stolar och ett skåp samt tre bord samt en del förvaringsmöbler. På väggarna hängde det totalt fyra väggur runt om i stugan där de hade sällskap av två speglar. Köket var utrustat med två kopparkittlar samt flera andra kokkärl, kaffe kittlar, grytor och stekpannor. Givetvis även en fullständig utrustning av bestick, glas- och porslin. Kläder och textil beskrivs inte närmare i bouppteckningen, dessa sammanfattas som ”diverse gångkläder” och ”diverse sängkläder”.

Ljungslätt 1953. Foto: Allan Nilson. Göteborgs Stadsmuseum.

I Ljungslätts förrådsbyggnader fanns en mängd olika redskap såsom sågar, yxor och hyvlar. Där fanns också redskap som man skulle kunna förvänta sig vid en mindre gård eller ett torp, nämligen två plogar, två harvar en åkervält samt till och med ett mindre tröskverk och en sädesharpa. Dessa redskap samt liar, spett, hackor, grepar tillsammans med två vagnar och flera olika kärror var oväntat i ett hushåll där invånarna först och främst var arbetare inom industrin. I Ljungslätts ladugård stod en häst, vilket visar att redskapen inte endast var lagrade vid Ljungslätt, arrendatorn hade även ett eget dragdjur. Hästen delade ladugården med Ljungslätts ko och två grisar. Den odlingsmöda som man ägnat sig åt under det gångna året fanns också upptaget i bouppteckningen, 15 hektoliter potatis, 13 hektoliter havre, 3 lass halm och 2 lass hö.

Under 1900-talets början fanns ännu inte några socialförsäkringssystem som omfattade alla i samhället. Det var nödvändigt att själv skaffa sig försäkringar privat eller via företaget man arbetade vid. I bouppteckningen ser man exempel på hur Johan August hade ordnat detta. Han hade en fordran på ”Säfvenäs arbetares sjukkassa” som uppgick till 75 kronor och ”Sjukkassan Omtänksamheten” värd 150 kronor. Därtill hade han en fordran på sin arbetsgivare för lön som uppgick till 10 kronor och 50 öre. Men Johan August var även skyldig pengar till bland andra Janne Davidsson på Kristiania, som låg endast en kort sträcka från Ljungslätt, på 52 kronor och 50 öre. Spår av var han handlade sina redskap framträder också i bouppteckningen genom en skuld på fem kronor till järnhandlaren Elfvin i Redbergslid.

Bouppteckningen från 1911 visade alltså, något oväntat, att Ljungslätts invånare bedrev ett tämligen omfattande jordbruk vid sidan av sitt industriarbete. Det finns därmed anledning att undersöka om samma sak även visar sig i andra källor.

Registerkortet för Ljungslätt 1920 i Lokalundersökningen.

År 1920, alltså nio år efter bouppteckningen, pågick en lokalundersökning av jordbruken i Sverige. Undersökningen gav upplysning om odlingsareal, hur många och vilka husdjur som fanns samt hur stor skörd som producerades på gården. Den praktiska undersökningen genomfördes av Hushållningssällskapet på uppdrag av Statistiska Centralbyrån. På registerkortet för Lungslätt finns brukaren Gustaf Hansson noterad, alltså en av sönerna till Johan August. Enligt uppgifterna i undersökningen hade Ljungslätt fortfarande en ko 1920 men någon häst eller några grisar rapporteras inte. Arealen uppgavs vara en hektar och den användes till odling av potatis och hö. Utsädet uppgavs vara 150 kilo potatis på 0,10 hektar av arealen och det hade under 1919 gett en skörd av 730 kilo potatis. Resterande areal användes för produktionen av hö. Det pågick alltså fortfarande jordbruk vid Ljungslätt ett drygt decennium senare om än att det tycks ha minskat något i omfattning. Det kan också vara så att lokalundersökningen inte fått med all information kring Ljungslätt då platsen inte besökts utan informationen byggde på andrahandsuppgifter.

Undersökningen av Ljungslätt bjöd på en del överraskningar. Nu skall det bli intressant att se vad den fortsatta undersökningen av övriga små arbetarbostäder och torp inom det gamla utmarksområdet kan bjuda på.

Där Ljungslätt och Robertshöjd låg finns ännu några träd med äpplen kvar. Foto: Per Hallén 2022.

Källor

Lantmäteriet

Rikets allmänna kartverk, Ekonomiska kartan, kartläggningen utförd 1935.

Riksarkivet

Lokalundersökningar (jordbruk),

Örgryte 1920

Riksarkivet Göteborg

Örgryte församlingsbok

Örgryte (O) AI:25 (1890-1897).

Örgryte (O) AIIa:1 (1898-1906).

Örgryte (O) AIIa:25 (1906-1933).

Örgryte död- och begravningsbok

Örgryte (O) F:4 (1906-1913).


[1] Örgryte (O) AI:25 (1890-1897).

[2] Örgryte (O) AIIa:1 (1898-1906).

[3] Örgryte (O) AIIa:25 (1906-1933).

[4] Örgryte (O) F:4 (1906-1913).

[5] Örgryte (O) AIIa:25 (1906-1933).

[6] Den följande texten bygger på informationen i bouppteckningen: Askims, Hisings och Sävedals häradsrätt (O) FII:24 (1911).

2 kommentarer

  1. Hej Per!
    Var finns äppelträdet som står kvar efter Ljungslätt och Robertshöjd?

    Hans Olsson

    1. Du ser träden på bilden i inlägget mellan Träkilsgatan och bebyggelsen till höger i bild.
      Hälsningar
      Per

Kommentarer är stängda.