Under rubriken ”Spegeln i naturen” berättade signaturen –lund i Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning 1961 om odensvalan och den lilla tjärnen i den östligaste trakten av Delsjöområdet.
”Inte många källor talar om gångna tiders djurliv och alldeles särskilt sparsamma är uppgifterna om lokaler där de funnits. Men ganska tillförlitliga upplysningar kan man få om man studerar en kartas namn på gårdar, orter, berg och sjöar. En klyfta vid namn Vargagapet (Sävedals hd) föranleder oss att gissa att där fordom spändes nät vid vargskall. Otterhällan skvallrar om att det i rasbranterna bodde uttrar. Uvberget, Ramberget, Falklöv, Hökåsen – alla har de en gång varit hemort för fåglar som nu försvunnit, men vars namn ännu lever kvar.
Ett säreget djurnamn finner man när man ögnar igenom kartor över Partille och Landvetter socknar. Alldeles ovanför Delsjökärr vid Lilla Delsjön ligger en liten mörk tjärn, som bär det hedniskt klingande namnet Odensvaletjärn. Samma namn finner man på två ställen vid Landvetter, Odensvale mosse och Odensvale håla.
Den ’Svala’ som varit helgad åt Odin är en fågel, som nu helt försvunnit från vårt land, den svarta storken. Den tycks aldrig ha varit någon vanlig fågel i vår fauna. Redan Linné kallar den sällsynt, och vid mitten av förra århundradet då fågelkännedomen blivit tillförlitligare, var den en mycket sällsynt fågel. Den fanns då på spridda ställen i södra och mellersta Sverige, mena avtog alltmer, för att i början av 1900-talet ha försvunnit från de flesta lokaler, kanske var den inte årsviss som häckfågel ens då. Av de senaste häckningarna känner man till en i Närke 1922, i Småland 1933 och i en mörk upplandsskog 1940. Om senare häckningar tiger fågelböckerna, men den svarta storken är en hemlighetsfull fågel, omöjligt är inte att den häckat på senare år. Så gott som varje år ser man några enstaka fåglar och ett bestämt rykte förtäljer att 1952 stod två mystiska svarta fåglar med röda näbbar och ben i sitt bo bland fyra ungar någonstans i en småländsk skog, någonstans vid en småländsk sjö.
Men vid Odensvaletjärn växter inte längre några resliga tallar. Skogen har brunnit ner och på stigar genom det fjälliknande landskapet följer orienterare röda snitslar till målet vid Bertilssons stuga. Om den svarta storken funnits där, måste det ha varit ganska längesedan. Jägerskiöld nämner 1923 med anledning av tjärnens namn att om häckning av svart stork förekommit där måste det ha skett före år 1800.
Ingenting hindrar emellertid att vi klättrar upp på berget ovanför grävlingsgrytet och blickar ut över den mörka tjärnen med det hemlighetsfulla namnet. Kanske kommer ett rådjur ner för att dricka eller brakar en orrtupp upp ur ljungen. Båda finnas ännu där.
-lund.” (Ur: Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning 4 januari 1961)
Bilden i sidhuvudet visar en Svart stork, fotograf: Marek Szczepanek – wikimedia.org.
Delsjöområdets historia 