”Det torde tillåtas mig att fästa uppmärksamheten på det djurplågeri som sedan en tid pågår vid iskörning från trakter utom staden. Dragarne lastas med stora lass och tvingas sedan att med en, studnom två personer, påsittande, springa så att svetten rinner af dem, såsom fallet var då jag såg det i går. Äfven om dylikt djurplågeri icke kan förhindras utom staden (jag förmodar att de komma från Delsjön och öfriga trakter åt det hållet), kan man väl ha rätt att fordra, att det förhindras inom staden. Kan jag se det och många med mig, så borde väl polisen kunna se det och stäfja det. Då man tilltalar de råa körsvennerna, får man endast glåpord till svar.
Det är högst bedröfligt att djurplågeriet i en civiliserad stad icke skall kunna utrotas, trots allt tal och skrifvande.
Djurvän.” (Ur: Göteborgs-Posten 18 januari 1892)
