Efter att familjen Prytz lämnat Stora Torp 1830 växlade gården ägare flera gånger. Först köptes gården av Martin Backman men kort därefter såldes gården ännu en gång och från slutet av 1832 var hejderidaren Lars Svensson ägare av gården.[1]
”Han var till en början anställd vid tullen för att uppspåra smugglare, som på smygvägar försökte föra sitt gods från hallandskusten in till Göteborg. Han, som skulle se upp mes smugglare, var emellertid den störste lurendrejaren själv. Han ansågs vara en utstuderad smugglare.
Det berättas, att han en gång smugglat in ett parti sidentyger i landet. Han anade, att tulltjänstemän skulle göra husundersökning och sade därför till sin hustru, att hon skulle låtsas, att hon låg i barnsäng. Sidentygerna placerades i en säng, och hustrun lade sig ovanpå dessa. Dräggen skulle springande avlägsna sig från huset, om han märkte några ridande tullare. Om han blev anropad, skulle han säga, att han var på väg efter barnmorskan. Allt gick efter beräkning. Huset blev undersökt, alltsamman utom sängen, där den jämrande barnaföderskan låg. Tullen blev grundligt lurad.
Det sägs, att hejderidaren redan under sin livstid lät gräva sin grav och där mura in två skrin. Mannen, som utförde arbetet, vågade inte fråga, vad som fanns i skrinen, ty han var rädd, att hejdridaren då skulle döda honom. När graven var färdig, bjöd hejderidaren på grogg nere i graven. Han hade också låtit göra sin likkista, och varje dag sov han middag i den.
Enligt legenden fick hejderidaren en fruktansvärd död. En gång förföljdes han av sina fiender. Han kom ridande över bergen. På Rallareberget hann de ifatt honom och tog honom till fånga. Han tvingades nu att knyta en bindel för hästens ögon och en bindel för sina egna ögon. Sedan fick han rida utför bergsbranten. Ritten slutade med döden för både honom och hästen. Hejderidaren blev begravd tillsammans med sin häst.” (Tidland 1988, s. 12)
Hejderidaren omnämns även i Stenströms hembygdsbok om Örgryte och han återger en berättelse som skulle ha utspelat sig på 1860-talet då en ny ägare köpte Krokslätt Sörgården i Fässberg. Den nya ägaren började att renovera och bröt då upp golvet i huset och där påträffades stora förmultnade sidenstycken, kanske en kvarglömd gömma efter smugglaren, eller så är det endast en myt.[2]
Graven som Svensson lät bygga åt sig finns ännu kvar, men det har flyttats för att ge plats åt järnvägen. Det är därmed osannolikt att det finns kvar några dolda skatter på platsen. Men det är ändå värt att leta sig fram till denna dolda sevärdhet, om än att den ligger något utanför själva Delsjöområdet. Det är inte helt enkelt att hitta fram till platsen, men med hjälp av denna kartlänk borde du kunna finna dig en bra väg.
Läst mer om Lars Svensson via ”Det Gamla Göteborg”.
Referenser
Stenström, Fritz, Örgryte genom tiderna: en minnesbok. D. 1 och 2, 2. faks.-uppl., Sällsk. Örgryte odalmän, Göteborg, 1986[1920].
Tidland, Arne, Sägner och fornminnen från Mölndal, 2. uppl., Tidlands förlag, Mölndal, 1998.
Wilhelmsson, SA. Örgrytegårdarna samt några göteborgslanderier. Inbundna stenciler vid Göteborgs universitetsbibliotek.
Noter
[1] Wilhelmsson, kapitlet om Stora och Lilla Torp.
[2] Stenström, del II, s. 168.
Bilden i sidhuvudet visar gravstenen 2012. Foto: Per Hallén.
Delsjöområdets historia 