Frågan om busstrafik till Delsjökolonin under 1930-talet

Dagens berättelse är hämtad ur Stadsfullmäktiges handlingar där det 1935 diskuterades möjligheten att (åter) etablera busstrafik till Delsjökolonin.

”Yttrande av stadskollegiet över framställning av spårvägsstyrelsen om tillstånd till omnibustrafik mellan S:t Sigfrids plan och Delsjökolonien.

Till Stadsfullmäktige i Göteborg.

Genom resolution den 20 maj 1935 har Konungens befallningshavande i länet till stadskollegiet, för yttrande, överlämnat remisshandlingar, innefattande en av Oscar Johansson till Konungens befallningshavande ingiven, den 14 i nämnda månad dagtecknad ansökan om tillstånd till idkande av yrkesmässig automobilomnibustrafik från S:t Sigfrids plan till Delsjökolonien under tiden maj–september.

I anledning härav har stadskollegiet begärt yttrande över nämnda ansökan från spårvägsstyrelsen, som sedermera uti skrivelse till kollegiet den 27 maj 1935 avgivit utlåtande i ärendet på sätt framgår av det följande:

»Fr.o.m. den 18 juli t.o.m. den 15 september år 1930 bedrevs busstrafik på denna sträcka av Göteborgs spårvägar i samband med trafik S:t Sigfrids plan – Kärralund. En del av turerna från Kärralund – det större antalet – utsträcktes under nämnda tid via S:t Sigfrids plan till Delsjökolonien. Trafiken till Kärralund var av försöksnatur och upphörde den 24 januari 1931 i enlighet med stadsfullmäktiges beslut, emedan den ansågs vålla staden för stor förlust. (se härom stadsfullmäktiges handlingar N:o 527–1930). Förlusten för hela tiden, 18 juli 1930–24 januari 1931, beräknas hava uppgått till 8.270:–kr.

Sedan nämnda busstrafik upphörde har trafik mellan Käarralund och S:t Sigfrids plan samt under sommaren till Delsjökolonien utförts av handlanden G.F. Bergqvist. Då nu Bergqvist enligt vad som uppgives upphör med sin trafik till Delsjökolonien komma givetvis kolonisterna i ett ofördelaktigare läge än förut beträffande kommunikationerna. Dylika kommunikationer böra dock icke anordnas av enskilda, utan av staden. Då staden har spårvägstrafiken bör den även hava den motsvarande busstrafiken. Eljest uppkommer lätt en för såväl staden som enskilda ofördelaktig anordning. Särskilt kunna opåräknade utvidgningar av den enskildes trafik verka hämmande på den förutvarande trafiken.

Anser man att Delsjökolonien skall hava busstrafik, bör denna sålunda anordnas av staden. Behovet är icke detsamma som 1930, emedan en busslinje trafikeras från S: Sigfrids plan genom Delsjövägen till närheten av Lilla Torp, alltså mer än halva sträckan till Delsjökolonien. På den återstående sträckan finnes dock en lång brant backe.

En trafik till Delsjökolonien skulle kunna tänkas utförd endast under vissa tider av dagen t.ex. från 9 på morgonen och 4–7 (lördagar 1–6) på e.m. för att icke förlusten skall bliva allt för stor. Taxan anser jag böra vara utan någon samtrafiktaxa för övergång till spårvagn. År 1930 var ekonomien på linjen bättre under sommaren, då trafiken även pågick till Delsjökolonien, än under hösten, då trafiken endast upprätthölls mellan Kärralund och S:t Sigfrids plan. Det kan nämnas, att under augusti månad 1930 passagerarantalet till och från Delsjökolonien var 9 780 och från Kärralund 4 745.

Om nu trafik skulle ordnas från S:t Sigfrids plan till Delsjökolonien, bleve omkostnaderna nära nog desamma som 1930, emedan i båda fallen en buss erfordras. Om man inskränker sig till 2/3 av det antal turer som utfördes 1930, blir antalet vagnkm. Per månad c:a 2000. Efter 60 öre per vkm. Blir kostnaden 1.200:–kr. Om man likaledes antar 2/3 av passagerarantalet för 1930, blir detta per månad c:a 6000 och inkomsten = 900:–kr. Dessa beräkningar äro givetvis något osäkra; så t.ex. används fler cyklar nu än 1930 men å andra sidan kunna fler trafikanter påräknas komma med under vägen. Förlusten för 4 månader blir icke synnerligen stor, enligt ovanstående 1,200; kr.»

Vidare har spårvägsdirektören C.A. Reuterswärd till spårvägsstyrelsen den 25 maj 1935 avlåtit en skrivelse, så lydande:

»Med resolution av den 21 maj 1935 har stadskollegiet anhållit om spårvägsstyrelsens skyndsamma yttrande över en av omnibusägare Oscar Johansson den 14 maj 1935 till länsstyrelsen ingiven ansökan om tillstånd att idka yrkesmässig automobilomnibustrafik å linjen S:t Sigfrids plan – Delsjökolonien under maj – september. Avgiften för resa skulle förslagsvis bliva 25 öre för vuxen person och 15 öre för barn under 14 år.

Den förre koncessionsinnehavaren, omnibusägaren G.F. Bergqvist, har på förfrågan meddelat att trafiken på den ifrågavarande linjen varit så ringa och förlustbringande, att han icke kunnat fortsätta med densamma.

Spårvägsstyrelsen har under de senare åren uttalat sig för att konsekvent avstyrka alla framställningar om tillstånd att idka yrkesmässig busstrafik inom staden, enär staden själv bör utöva dylik trafik, i den mån ett verkligt trafikbehov kan anses föreligga. Att ett visst, ehuru litet och intermittent trafikbehov föreligger, i det här ifrågavarande fallet, torde ej kunna förnekas. Däremot torde trafiken ej vara så stor, att förlust på densamma kan undvikas, särskilt som trafikanterna, enligt uppgift, i allmänhet helst använda cykel när vädret är vackert och buss endast då det regnar.

Enligt trafikchefen A. Eriksson synes förlusten icke behöva uppgå till mer än c:a 300:–kr. per månad, och anser jag mig därför kunna föreslå styrelsen att göra en förnyad framställning till stadsfullmäktige, att få bedriva trafiken. Länsstyrelsens tillstånd måste också sökas.

Beträffande taxan, så synes denna på försök böra sättas mycket låg och endast till 15 öre (resp. 10 öre för barn under 14 år) för enkel resa utan rätt till övergång.

Jag får sålunda föreslå styrelsen att avstyrka bifall till den gjorda framställningen, samt, för den händelse styrelsen anser att den ifrågavarande trafiken är av sådan omfattning, att den bör komma till stånd, ingå till dels länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län med en anhållan om tillstånd att få bedriva busstrafik mellan S:t Sigfrids plan och Delsjökolonien och dels stadskollegiet med framställning att kollegiet ville ingå till stadsfullmäktige med en framställning, att fullmäktige ville uppdraga åt spårvägsstyrelsen att under förutsättning att ovannämnda tillstånd beviljas, bedriva busstrafik å linjen S:t Sigfrids plan – Delsjökolinen i den omfattning styrelsen kan finna lämpligt bestämma, mot en avgift av 15 öre för vuxen person och 10 öre för barn under 14 år, utan rätt till övergång. »

Uti sin ovannämnda, till stadskollegiet den 27 maj 1935 avlåtna skrivelse har spårvägsstyrelsen anfört:

»I remissresolutionen den 21 innevarande maj har kollegiet anhållit om spårvägsstyrelsens yttrande över en av Oscar Johansson hos härvarande länsstyrelse gjord ansökan om tillstånd till drivande av yrkesmässig automobilomnibustrafik mellan S:t Sigfrids plan och Delsjökolonien.

Under åberopande av innehållet i bilagda, av avdelningschefen vid spårvägarna A. Eriksson och spårvägsdirektören C.A. Reuterswärd avgivna promemoria och utlåtande får spårvägsstyrelsen avstyrka bifall till ansökningen samt hemställa, att stadskollegiet ville till stadsfullmäktige ingå med framställning i överensstämmelse med vad spårvägsdirektören i sitt utlåtande föreslagit. »

Härefter har stadskollegiet remitterat handlingarna i ärendet till poliskammaren för yttrande, till svar varå poliskammaren uti resolution den 28 innevarande maj yttrat:

»Såsom begärt yttrande över en av Oscar Johansson hos härvarande länsstyrelse gjord ansökan om tillstånd om drivande av yrkesmässig automobilomnibusstrafik mellan Sankt Sigfridsplan och Delsjökolonien får poliskammaren med återställande av remisshandlingarna till stadskollegiet i Göteborg tillstyrka det av styrelsen över Göteborgs spårvägar i ärendet framställda förslag. »

Stadskollegiet, som i ärendet hört kanslichefen, anser sig böra biträda det yttrande och förslag som i ärendet avgivits av spårvägsstyrelsen. Då kollegiet i överensstämmelse med denna ståndpunkt till svar å den av Konungens befallningshavande till kollegiet gjorda remissen avstyrkt bifall till den däri gjorda koncessionsansökningen, får kollegiet tillika hemställa till stadsfullmäktige att besluta:

1:o) att bemyndiga styrelsen över stadens spårvägar att hos Konungens befallningshavande i länet anhålla om tillstånd att bedriva omnibusstrafik mellan S.t Sigfrids plan och Delsjökolonien;

2:o) att under förutsättning at ti mom. 1:o) här ovan omförmälda tillstånd erhålles.

a) uppdraga åt spårvägsstyrelsen att i den omfattning, styrelsen finner lämplig, ombesörja denim om. 1:0) avsedda omnibusstrafiken; och

b) bestämma avgiften för personbefordran för enkel resa å omnibuslinjen eller del därav till 15 öre för vuxen person och 10 öre för barn under 14 år, utan rätt för den resande att erhålla fri övergånt tll eller från spårvagn; samt

3:o) att uppdraga åt spårvägsstyrelsen att underställa beslutet under mom. 2:o)b) här ovan Konungens befallningshavandes prövning.

Göteborg den 29 maj 1935.

På stadskollegiets vägnar:

Axel A. Dahlström
Eric Dunberger” (GSH 1935 N:o 248)

Bilden i sidhuvudet visar Delsjökolonin 1927 när de första stugorna hade uppförts. Foto: Kamerareportage.

Referens

Göteborgs Stadsfullmäktiges Handlingar (GSH)

%d bloggare gillar detta: