Kolmaden anno 1911

Torparen August Johansson bodde på Kolmaden under inledningen av förra århundradet tillsammans med sin hustru Alma Kristina Wilhelmina Johansson, född Tapper. Men när August blivit 53 år gammal avled han och efterlämnade en ganska stor familj på torpet.

I bouppteckningen berättas att deras myndiga dotter Helga Charlotta Kristina var gift och bodde på Sjölyckan ett kort stycke från Kolmaden tillsammans med sin man arbetaren Erik Martin Lindberg. Men i stugan fanns döttrarna Hulda Juliana Amalia (19 år), Hilda Dorotea Wilhelmina (10 år), Elsa Wiktoria Elisabet (7 år) samt sönerna Algott Mauritz Natanael (15 år) och Einar Wiktor Harald (12 år), deras rättigheter skulle bevakas av arrendatorn vid Stora Torp, Karl Teodor Nilsson.

Den som klev in som gäst i Kolmadens stuga 1911 hade kunnat välja på att sätta sig i en av tre soffor, varav en var en resårsoffa, det fanns även sex stoppade stolar och fyra trästolar som antagligen var placerade invid torpets fyra bord. Besökaren kanske fick kaffe serverat i en servis av nickel eller möjligen en av porslin. På ett av borden var torpets symaskin placerad. I stugan fanns även en komod, en skänk samt två draglådor. På vägen hängde en spegel och ett väggur. Rummet lystes upp med två lampor och två ljusstakar. Torpets fönster inramades med Lufter Gardiner med Cornischer och på golvet fanns mattor.

Familjen var ganska stor, men ändå hade man inte mer än tre sängar att dela på. Dessa bäddades med tre bolstrar, fem täcken, två filtar, två dynor, tio lakan och två sängtäcken samt diverse linne. Det fanns givetvis en del kläder efter August, men dessa beskrivs inte lika ingående i bouppteckningar från 1900-talet som man kan hitta i 1800-talets bouppteckningar.

Ute i ladugården, i dag samlingslokal, kunde en besökare till Kolmaden 1911 hälsa på torpets två kor, två grisar och åtta höns. Ute på tomten stod hela fyra bisamhällen som både pollinerade och gav honung till torpets invånare och gäster.

Bouppteckningen efter August berättar att det fanns diverse jordbruksredskap vid torpet, men inte vilken slags redskap. Det låga värdet på två kronor visar dock att det inte rörde sig om någon plog eller andra större redskap utan några enklare handredskap.

En liten inblick i August ekonomiska förehavanden får man också genom bouppteckningen. Den största skulden kom till efter Augusts död, nämligen kostnaden för begravningen som var på hela 100 kronor, jämfört med boets totala värde av 603 kronor och 25 öre. Sedan fanns även en skuld till Ivar Henneberg i Bö enligt motbok på 61 kronor och 6 öre samt till Karl Teodor Nilsson, arrendatorn av Stora Torp, på 35 kronor.

Denna ganska kortfattade bouppteckning ger oss ändå en inblick i hur det kunde se ut i torpen i Delsjöområdet för drygt hundra år sedan.

Källa

Bouppteckning efter torparen August Johansson
Askims, Hisings och Sävedals häradsrätt (O) FII:24 (1911) Bild 5430 (AID: v444448.b5430, NAD: SE/GLA/11066)


Bilden i sidhuvudet visar torpet Kolmaden 2020, stugan är den samma som 1911. Foto: Per Hallén.


Läs mer om Delsjöområdet i boken ”Delsjöskogen”.

En kommentar på “Kolmaden anno 1911

  1. Spännande läsning! Min farmor Elsa omnämns som 7-åring i texten. Min pappa, född 1937, en av Elsas barn, har varit med och renoverat Kolmaden och är aktiv i pensionsföreningen Skogsveteranerna som anordnar poängpromenader mm vid Kolmaden nuförtiden. Skogsveteranerna har verkligen tagit hand om Kolmaden på bästa sätt.

%d bloggare gillar detta: