Början av 1990-talet drabbades Sverige av en djup ekonomisk kris och byggandet avstannade. I detta läge förslogs uppförandet av 250 äldrebostäder där Delsjöområdet möter Delsjövägen. Nyheten presenterades på följande sätt i Göteborgs-Posten.
”Skall sysselsättningskrisen inom byggsektorn ge fart åt ett stort projekt med äldrebostäder på en grönyta vid Delsjövägen, tätt på Delsjöreservatet? Privata bolaget Delsjöns Servicebostäder AB med fyra kända göteborgare i styrelsen vill bygga cirka 250 lägenheter i bostadsrättsform.
I det förslag som lagts fram för stadsbyggnadskontoret finns fem stjärnhus i sex-sju våningar placerade på höjden intill radio-TV-huset med bilinfart vid kiosken strax intill. För att komma upp på kullen behövs en serpentinslinga. I en tidigare version skissades bilinfarten via Skårsgatan men så blir det inte.
Marken är obebyggd och kommunägd sedan 1942. Bolaget vill komma över lämplig bit av en rätt stor stadsäga.
Enligt en tät tidplan skulle bygglov behövas i september i år och hela projektet vara inflyttningsklart hösten 1994. Därmed skulle man kunna utnyttja dagens konkurrens mellan byggföretagen och nå en gynnsam kostnadsbild. Det rör sig uppskattningsvis om minst ett par hundra miljoner kronor i totalkostnader.
Hög standard
Verkställande direktör för Delsjöhus är Åke Gustavsson, före detta direktör för Bohusbanken. Övriga i styrelsen är Åke Norling, före detta kommunalråd (m) och landshövding, Bengt-Olof Melin, före detta stadsarkitekt och Lennart Ström Landvetterbolagets VD och före detta kommunstyrelseordförande (fp). Ström var en drivande kraft när ett kvarter i Gårda tidigare omvandlades till modern bebyggelse med äldrebostäder, det som blev bostadsrättsföreningen Tornhuset, invigt 1986.
Gustavsson framhåller för stadsbyggnadskontoret att det gäller en anläggning för serviceboende med hög standard och att intresset för en sådan bebyggelse visat sig vara enormt.
De positiva effekterna för arbetsmarknaden beskrivs också. Själva bygget ger 500 arbetstillfällen och kanske lika mycket inom byggindustrin. I färdigt skick behöver Delsjöhus 40 heltidsanställda som står för serviceutbudet gentemot de boende och gäster.
I komplexet skall finnas 250 lägenheter på två, två och ett halvt och tre rum med kök, reception, sällskapsrum, musikrum, bibliotek, restaurang, motionslokal, simbassäng, hobbyrum, läkar- och sköterskemottagning, fotvård med mera och maximalt 220 bilplatser i två underjordiska plan. Restaurangen skall kunna vara öppen för allmänheten. I de översta våningarna bjuds utsikt horisonten runt.
Lokalprogram och skissförslag för anläggningen har gjorts av Tuvert Arkitekter AB. Där vill man diskutera förslagen med stadsbyggnadskontoret vad det gäller höjder, innehåll, material, byggteknik med mera.
I stort sett samma koncept lades fram för byggnadsnämnden hösten 1989. Intressent den gången var föreningen Pauvres Honteux, som i Stockholm har ett stort bostadsbestånd via Nockebybostäder.
Den gången bestämde politikerna att stadsbyggnadskontoret inte skulle upprätta program för servicebostäder vid Delsjövägen.
Den som skarpast tog avstånd från tankegångarna då var ledamoten och förre ordföranden i byggnadsnämnden Gunnar Larsson (s). Han är lika tydlig i sin inställning i dag:
– Det var förfärligt att någon ens kom på tanken att lägga fram idén. Framsynta kommunalmän har tidigare slagit vakt om Delsjöområdet. Börjar man nu nafsa i kanterna på området så släpper man Barrabas lös!
Gunnar Larsson berättar att nämnden den gången fick se bilder där höghus syntes tydligt över annan bebyggelse. Han håller dock inte för otroligt att byggkonjunkturen kan få politiker att ta andra hänsyn i dag.
Billigt och nära
Projektet i sin tidigare tappning diskuterades också i den då ganska nya stadsdelsnämnden för Örgryte 1989. Stadsdelschefen Tomas Kollberg berättar:
– De flesta i nämnden tyckte att idén var intressant. Det verkade både billigt och nära. De flesta tyckte inte att det var så farligt att nagga i kanten på Delsjöområdet. Men frågan avgjordes den gången genom att byggnadsnämnden var kallsinnig. Men nu har byggintressenter åter hört av sig till stadsdelsförvaltningen. Kollberg bedömer att det finns ett stort intresse från politikers sida att något liknande kommer till stånd, men det är ingen akut fråga.
– Får vi fram möjligheter frö äldre att bo kvar i sitt område så är det förstås en tillgång, säger Kollberg.
Ansvarig på stadsbyggnadskontoret är Ingemar Blomgren, chef för distrikt Öster. Han konstaterar att materialet är inlämnat som diskussionsunderlag och att detaljplaneändring krävs. Det kan ta år.
– När konceptet presenterades 1989 var reaktionen tydligt negativ, säger han. Den nya byggnadsnämnden får avgöra om kontoret skall arbeta med frågan och då ge oss arbetsförutsättningar. Ärendet berör ju hela äldreboendet.” (Artikel av Sten Emanuelsson, Göteborgs-Posten 26 januari 1992)
Bilden i sidhuvudet är hämtad ur Göteborgs-Posten 26 januari.
Referens
Göteborgs-Posten