I dag finns det inte längre några spår av torpet Ledet vid dess tomt som numera ligger inom Lisebergsbyns område (tidigare Kärralunds camping). Namnet ”Ledet” avslöjar att torpet låg vid en grind i en hägnad som omgav gården. Den stora öppna ytan som i vår tid är uppställningsplats för husvagnar och husbilar var länge en del av den gemensamma utmarken men det fanns länge en önskan hos ägarna av Kärralunds gård att lägga dessa marker under gårdens ägor. Försök gjordes redan på 1500-talet men dessa misslyckades.[1] Det var först under 1700-talet som området skulle komma att införlivas med gården.
Uppgifterna kring torpen under Kärralund är sparsamma under 1700-talet. Från de få bevarade husförhörslängderna kan man utläsa att det under perioden 1773-81 fanns upp till fyra torpare på gården. Problemet med torpen under Kärralunds gård är dock att man inte alltid uppger torpens namn i husförhörslängden. Det blir därmed omöjligt att veta om det var fyra torp eller om det bodde flera torpare i varje hus. En lösning på detta problem finns i mantalslängderna. Även dessa är dåligt bevarade men från åren 1789 och 1794 finns uppgifter kring Kärralunds gård. 1789 finns två torp, Lyckan och Huset, 1794 återfinns Lyckan och Ledet.[2] Kanske är det ”Huset” som bytt namn till ”Ledet”.
Dessutom finns det uppgifter i domboken kring ”Staketorpet” år 1761.[3] Detta namn återkommer inte i några andra dokument så det är svårt att veta något närmare om detta torp. Det skulle kunna vara ett annat namn på torpet Ledet, eller så är det ett torp på en helt annan plats inom gårdens ägor. Men att torpet Ledet skulle kunna vara ett av de äldre under Kärralund verkar rimligt då det låg granne med gårdens huvudbyggnad och tycks ha fungerat som en grindstuga.
Torpet Ledet kan alltså med viss säkerhet spåras tillbaka till 1789, eventuellt till 1789 eller till och med 1761. Det är alltså möjligt att torpet var uppfört redan innan kvarn och kvarndamm anlades invid gården 1777. Tidiga invånare, möjligen de första, på torpet var Olof Andersson, Lars Larsson och Bengt Lindström. Torpet delades mellan två familjer där mannen i den ena familjen var torpare och mannen i den andra var mjölnare vid gårdens kvarn.
I brandförsäkringen för Kärralunds gård 1828 finns även en beskrivning av torpet; Nr 7. På 60 alnars avstånd (35,4 meter) från nr 6 (d.v.s. trädgårdsmästarebostaden) är ett boningshus uppbyggt av gott furutimmer, används till en förstuga och bod. 11 alnar (6,49 meter) långt, 7 alnar (4,13 meter) brett och 3 1/2 aln (2 meter) högt, brädklätt och rödmålat med tegeltak med bräder i godt stånd.
Stenfoten ¾ alnar hög 6 rd.
Stommen, 66.32 rd
Yttre taket med behör, 35 rd
Brädklädsel och målning, 16.32 rd
3ne släta dörrar, 2 ½ aln höga och 1 ½ aln breda med lås och gångjern, 9 rd.
1 ½ fönsterluft, 1 ½ aln hög och 1 ¼ aln bred, 4.32 rd.
Golf i rummet af bräder, 4 rd.
Takpanelningen, 3.16.
Köksspis i rummet med Bakugn, 10 rd.
1 Skorstensmur, 3 rd.
Takrännor, 1 rd.
Hela torpet värderades till 159.16 rd.
Det var alltså ett ganska litet boningshus som under många år delades av två familjer. Men efter 1828 bodde inte mjölnarens familj i huset, då byggdes en separat bostad åt mjölnaren samtidigt som kvarnen byggdes om.
År 1828 byggdes även en ny ekonomibyggnad åt torpet, den låg uppe bland de nuvarande stugorna, nära den äldre delen av vandrarhemmet. Det var en 15 meter lång byggnad och hade två fähus med vardera två bås för kor och en spilta för en häst. Dessutom fanns två lador.
Under 1880-talet upphör ledet att vara ett torp och blir istället en arbetarbostad för en ”arbetskarl” med familj. Alltså en anställd som hade något sämre anställningsvillkor än en torpare då arbetskarlen kunde få lämna hus och anställning nästan omedelbart medan torparen hade något bättre garantier genom sitt kontrakt och arrende. När Ledet blev arbetarbostad behövdes inte längre de gamla ekonomibyggnaderna vilka revs under 1880-talet.
Under de sista åren av 1800-talet genomförs flera ombyggnader av gården Kärralund och det gamla torpet Ledet var en av byggnaderna som då rivs.
Referenser:
Riksarkivet
Brandförsäkringsverket, Kärralunds gård, Örgryte socken 1828, försäkringsnummer 15024
https://sok.riksarkivet.se/bildvisning/BRFV_15001-15050_198
Göteborgs och Bohusläns länsstyrelse. Landskontorets arkiv
Mantalslängder 1748-1800
Örgryte socken, kyrkoarkiv
Husförhörslängder, AI – A31
Församlingsböcker A II a 1-13
Litteratur
Västergötlands fornminnesförenings tidskrift (1901). ‘Västergötlands fornminnesförenings tidskrift’, 1901–1909, Del II (Häft 1-10):
Ortnamnen i Göteborgs och Bohus län 2 Ortnamnen på Göteborgs stads område (och i Tuve socken) jämte gårds- och kulturhistoriska anteckningar (1925). Ortnamnen i Göteborgs och Bohus län 2 Ortnamnen på Göteborgs stads område (och i Tuve socken) jämte gårds- och kulturhistoriska anteckningar. Göteborg.
Noter
[1] Västergötlands fornminnesförenings tidskrift 1901, s. 97-99.
[2] Mantalslängder Örgryte socken 1789, 1794.
[3] Ortnamnen i Göteborgs och Bohus län 2 Ortnamnen på Göteborgs stads område (och i Tuve socken) jämte gårds- och kulturhistoriska anteckningar 1925, s. 74.
Delsjöområdets historia 