Behövs skyltar som varnar för djur?

Skall vi verkligen behöva acceptera att det strövar omkring djur i skogen vid Delsjöarna? Borde inte dessa jagas bort, åtminstone borde det finnas stora varningsskyltar så att inte oskyldiga drabbas av att möta en räv!

Detta är givetvis inte min åsikt! I en insändare från 1970 påträffades nyligen den värsta form av naturfobi jag skådat på länge. Frågan är om personen som under signaturen »Delsjövän» verkligen var allvarlig eller var ute för att provocera. I vår tid hade »Delsjövän» fått akta sig för större rovdjur en räven, tänk om »Delsjövän» stött på vargen!

”Då jag för några dagar sedan befann mig i delsjöreservatet, blev jag på vägen till Bertilssons stuga anfallen av en räv. Först då jag kastade en kniv mot räven kunde jag skrämma den på flykt. Enligt uppgift lär det också förekomma älg i området.

I ett område som är till för rekreation och idrott och användes av många,  däribland barn hör inte vilda djur hemma. Dess förekomst är en SKANDAL.

Det minsta man kan begära är att skyltar sättes upp om att det finns vilda djur! Beträffande hundar finns det endast skyltar vid badplatsen, man har satt upp skyltar, som varnar barn för att leka vid omkullblåsta trädstammar det är i och för sig bra, men verkar löjeväckande då man inte varnar för de vilda djuren mot vilka barnen är helt försvarslösa.

Delsjövän” (Ur: Göteborgs-Posten 23 juli 1970)

Insändaren väckte givetvis reaktioner och några dagar kom en insändare under rubriken ”Lägg kniven hemma!”

”De i Delsjöreservatet vilda djuren är inte så vilda som Ni tror. Räven som ni blev anfallen av är inte »vild». Själv har jag vandrat i skogarna kring Delsjöarna i många år och mött både räv, älg, rådjur, grävling och ormar men aldrig blivit anfallen av några djur. Räven, som ni kastade kniv på kanske aldrig kommer till oss mer för den är tam, den kommer varje dag fram till människor, som vandrar just den väg som ni gick.

Jag har tagit flera fotografier på den räven och på många andra djur. Bästa »Delsjövän» fortsätt att gå ut i Delsjöreservatet ni blir inte anfallen – men lägg kniven hemma!

Folke Lind” (Ur: Göteborgs-Posten 28 juli 1970)

Ytterligare en insändare svarade på texten från »Delsjövän» under rubriken ”Större risk att tvåbenta anfaller”.

”Svar till »Delsjövän». Med största förvåning läste jag Eder insändare i G-P där ni påstår att Ni på vägen till Bertilsons stuga blivit anfallen av en räv och för att freda Eder måste Ni dra kniv som Ni sedan kastade mot »odjuret». Bäste »Delsjövän», först och främst vill jag klargöra för Eder att en räv aldrig angriper människan, det vet jag av mångårig erfarenhet och det har jag också expertutlåtande på. Bättre fly än illa fäkta tycks vara Mickel rävs valspråk när »rovdjuret» människan närmar sig.

»Delsjövän» anser för övrigt att det är skandal att vilda djur över huvud taget får gå lösa i Delsjöreservatet. Jag vill svara att de »vilda djuren» i Delsjöreservatet icke gör en människa förnär. Snarare är det elaka människor och alldeles speciellt sådana med lösa hundar som ofredar de vilda djuren.

För att »Delsjövän» i fortsättningen skall kunna känna sig absolut säker skulle jag vilja föreslå Slottsskogen som promenadplats. Där förvaras de vilda djuren bakom lås och galler, och där kan Ni under alla förhållanden gå utan risk för ett överfall av fyrbenta varelser. Hur stor risken är för ett överfall av tvåbenta kan jag däremot icke yttra mig om.

Uno Ranch.” (Ur: Göteborgs-Posten 8 augusti 1970)

Nästa söndag kommer räven, som orsakade »Delsjövän» att bli så rädd och upprörd, att presenteras här på Delsjöområdets historia. Räven var nämligen under 1970-talets inledning en riktig ”kändis” i Delsjöområdet.

%d bloggare gillar detta: