Förslag på spår och stigar i Delsjöområdet 1969

I dag skall vi återvända till hur utredningen kring Delsjöområdets framtid 1969 ansåg att området skulle utformas i framtiden när det gällde spår och stigar av olika slag.

”Utöver gång- och cykelvägar som bildar ett huvudsystem för rörelse och framkomlighet, finns fem olika slag av funktionsbundna rörelsestråk; för terränglöpning, skidåkning, ridning, vandring och golf. De är inte helt renodlade till sin användning, och dubbel- eller trippelutnyttjande av ett och samma stråk är inte helt ovanligt. Vintertid förekommer t. ex. ridning, skidåkning och promenader på ett och samma stråk. Det medför konflikter och den framtida planeringen bör sikta till att eliminera olämplig dubbelanvändning. På vissa huvudstråk måste man därför räkna med att bygga ut parallella stråk.

Terränglöpningen har idag sitt centrum vid Skatås, varifrån utgår fyra märkta spår om 1,25 km, 2,5 km, 2,5 km och 5 km. Ett av 2,5 km-spåren har belysning. Terränglöpningen ökar snabbt i omfattning som motionssport, och då den under vinterhalvåret ofta äger rum under dygnets mörka timmar, har man att räkna med ökade krav på belysning. Vid Skatås föreståndande utbyggnad planeras även en översyn

av terrängspåren, som förutom belysning beräknas få för löpning lämplig ytbeläggning. Vid Björkekärr finns idag en belyst 2,5 km-slinga och behov av terränglöpningsspår kan förutses i samband med friluftsanläggningar vid Kåsjön och Råda.

Vintertid utnyttjas Delsjöterrängen flitigt för skidåkning. För backhoppning finns idag de två skidbackarna öster om Delsjökolonin. Teknikbacken finns idag endast på söder sluttningen mot Stora Delsjön vid Sjölyckan. Fem nya teknikbackar planeras. En vid Skatås på nordvästsluttningen ned mot Kärralunds campingplats. Den har en fallhöjd på 55 m på 300 m längd, får spår med olika svårighetsgrad, lift, elbelysning och snökanon. En backe med fallhöjd på 60 m på 500 m längd planeras på Brudareåsen när uppfyllningarna här avslutats. En backe planeras på norrsluttningen av Gillsås ner mot Lilla Delsjön vid Delsjökärr. Den får en fallhöjd av 50 m på 200 m längd. Den fjärde backen planeras i anslutning till friluftsgården vid Kåsjön. Den är lokaliserad till en östersluttning av Kåsjöås ned mot Kåsjön, och får en fallhöjd av 38 m på 150 m längd. Slutligen den femte backen, som egentligen består av två teknikbackar med likartad svårighetsgrad. De är lokaliserade till nordostsluttningen av Getryggen vid Blacktjärns raststuga och får fallhöjder på 65 m resp. 45 m och på 270 m resp. 200 m längd.

Längdåkningen vintertid är svår att särskilja från promenadstråk, samt löp- och ridspår. För att åstadkomma bättre förhållande för skidåkning, bör det påbörjade arbetet att upparbeta parallellstråk utsträckas till alla primärstråk. Från Skatås utgår en 1-milsslinga med sträckning runt Slättås, som i huvudsak söker sig fram i terräng, som ej utnyttjas för annat ändamål. Den kan kombineras med ett frekventerat skidstråk i Ugglebäckens dalgång via Ugglemossen till Blacktjärn. Detta stråk bör arbetas upp i Ugglebäckens dalgång och från Blacktjärn bör en ny förbindelse rekognoseras och röjas till Svarttjärn på Getryggens nordsluttning. Även öster om Ugglemossen inrymmer reservatet terrängområden, som bör inordnas i ett yttre slingsystem med vägvalsmöjligheter.

För ridning disponeras idag ett omfattande system av ridvägar med anslutning till ridhuset i Bö, stallar vid Stora och Lilla Torp samt ridbanor på gamla tippen väster om Råbockeberget och på Gundla mosse. I flera avsnitt av terrängen utgör ridvägarna den enda passagemöjligheten, varför de utnyttjas också för andra ändamål. Så är t. ex. fallet söder om Härlanda tjärn och den kraftigt frekventerade slingan Svarttjärn-Lilla Delsjön-Stora Delsjön. Längs sådana stråk bör separata ridvägar successivt anläggas. Ridvägar bör också anläggas runt Stora Delsjön, och runt Knipeflågsbergen med anknytning till Partille ridhus vid Kåsjön. Sammanknytningen av spårsystemen i områdets östra och västra delar ökar vägvalsmöjligheter och underlättar förflyttningen i samband med tävlingar. I ett särskilt avsnitt i punkt 1.13 Arbetsgruppens värderingar diskuteras lokaliseringen av nytt Ridhus som ersättning för ridhus i Bö. Där föreslås, att man prövar en lokalisering till Råda säteri. Skulle en sådan prövning utfalla positivt, kan ridvägarna i de hårt belastade västra delarna begränsas till förmån för annat utnyttjande. Efter beslut om ridhusets lokalisering bör nätet av ridspår prövas särskilt.

I de östra delarna av Delsjöområdet finns två vandringsleder, Blacktjärnsleden och Prästtjärnsleden. Blacktjärnsleden är 10 km och går i en slinga över Knipeflågsbergen från Puketorp till Delsjökärr. Prästtjärnleden är 3,5 km och går i en slinga runt Prästtjärn upp förbi de små tjärnarna på Björnås. Lederna märks och underhålls för närvarande av scoutorganisationer i Partille. De är viktiga leder, på vilka man kan uppleva vildmarksstämning mitt inne i storstadsregionen. Det är angeläget att de även i fortsättningen får behålla sin primitiva karaktär.

Gångstigarna i samband med golfbanan i väster är väl de mest specialiserade rörelsestråken, då de direkt är knutna till passage mellan det ena hålets green och nästa håls utslagsplats. När snön ligger, erbjuder emellertid både golfbanan och dess gångvägssystem bra möjligheter till skidåkning. Vid beslut om utbyggnad med en 9-hålsbana utökas även nätet med gångstigar.”

(Ur: Delsjöreservatet: en utredning för Göteborgs stadskollegium, Gako AB, Göteborg, 1969)

%d bloggare gillar detta: