Vattenförsörjning, kraftledningar, soptippar och en TV-mast – Delsjöområdet 1969

Idag presenteras nästa del av Delsjöreservatet: en utredning för Göteborgs stadskollegium, Gako AB, Göteborg, 1969, om vattenförsörjningen, avlopp, kraftledningar, soptippar och en TV-mast:

2.36                     VATTENFÖRSÖRJNING OCH AVLOPP

Kartbilaga nr 10

Uppgifter om vatten- och avloppsförhållande har inhämtats från Göteborgs VA-verk samt kommunalkontoren i Råda och PartiIle.

Delsjöområdet och Delsjöarna har under lång tid spelat en viktig roll i stadens vattenförsörjning. Den började redan i slutet av 1600-talet när avfall och spillvatten gjorde kanalvattnet inne i Göteborg otjänligt som hushållsvatten. Tanken på en vattenledning till Kallebäcks källa omnämnes 1692 av Laurentius Bööker i ett brev till Oalus Rudbeck. Men det dröjde till 1787 innan Gustaf III kunde inviga det nya källhuset vid Kallebäck och gav den namnet Gustafs källa. Om denna episod berättas: ”Då Konungen trädde in i hwalfwet, som war med några Lius eclairerat, steg på en trappa upp utur sjelwa Källan ett ungt Fruntimber kläddt uti Silfwer duk, föreställande en watten Nympf eller Najades”. 1854 väcktes frågan om en ny vattenledning till staden. Valet stod mellan Göta älv och Delsjöarna och 1871 togs det nya Delsjöverket i bruk. Vattnet passerade till att börja med långsamfilter av sand innan det med självtryck fördes in i stadens nät. Det kompletterades 1933 med marmorfilter och 1936 med kloreringsanläggning och kunde fullt utnyttjat lämna 3,5 miljoner m3 år, motsvarande sjöarnas totala avbördning.

Delsjöarnas roll ur vattenförsörjningssynpunkt ändrades radikalt 1968 genom tillkomsten av den nya råvattentunneln från Göta Älv. Älvvattnet ledes nu via sedimenteringsbassänger i tunneln till hävertstationen Kotången, som ligger på en udde med samma namn i Lilla Delsjön. Här släpps älvvattnet ut för att blandas med Delsjöarnas vatten. Delsjöarna fungerar nu dels som en stor vattenreservoar, dels som en jättelik sedimenteringsbassäng. Intagsstationen är placerad vid Brattklevs udde i Stora Delsjön. Härifrån leds vattnet till det nya vattenverket vid Lackarebäck, och vidare ut i stadens distributionsnät.

När den nya anläggningen togs i bruk 1968, stängdes det gamla vattenverket vid Sjölyckan. Samtidigt ändrades förutsättningarna för Delsjöarnas utnyttjande för friluftsliv i såväl positiv som negativ riktning. Badförbudet i sjöarna kunde hävas, men samtidigt förorsakar den stora vattengenomrinningen i sjöarna strömförhållande, som inom begränsade områden påverkar isläggningen och därmed vinterutnyttjandet.

På samma sätt som Delsjön spelar en roll i stadens vattenförsörjning har Kåsjön betydelse för Partille. Från vattenverket vid Hindtjärn leds vattnet i en lång framledning öster om Prästtjärn ner till dalen.

Befintliga anläggningar för friluftsliv inom reservatet har hittills haft en dålig försörjning med vatten och avlopp. När Nya Skatås inom kort kommer till, byggs vatten- och avloppsledningar från anslutningspunkter vid Olbergsgatan fram till den nya anläggningen. Bebyggelsen längs vägen till Sjölyckan, bl. a. Koloniområdet, har genom det gamla vattenverket vid Sjölyckan haft sin vattenförsörjning ordnad. Däremot saknas avloppsledningar, som måste framdragas från anslutningspunkt vid Lilla Torp, när Sjölyckan skall ges ny användning. Inom Kallebäcksområdet har klubbhuset till golfbanan nyligen anslutits till stadens nät. Rast- och serveringsstuga vid Delsjökärr kan inte påräkna anslutning till kommunalnät, utan bör utföras med vacuumanläggning. Råda kommun har först i och med förvärvet av Råda Säteri kommit i besittning av exploateringsbar mark, som gränsar mot reservatet. Enligt gällande planer skall områdena närmast söder om riksväg 40 utnyttjas dels för ett motell norr om Rådasjön, dels för industriområden. Markexploateringen för industriområdet har påbörjats. De anslutningspunkter för vatten och avlopp som därigenom erhålles, skapar förutsättningar för stödanläggningar i reservatet längs Öjersjövägen omedelbart norr om reservatet.

Partille kommun har, förutom sitt vattenverk, inget lokalt VA-nät inom området, men däremot en omfattande bebyggelse, vars VA-problem måste ordnas. Det gäller både Furulund och Öjersjö. Hur dessa VA-problem skall lösas, är föremål för specialutredning inom PartiIle byggnadsnämnd. Behovet av anslutningar till en fritidsanläggning vid Kåsjön har påtalats. Föreslagen raststuga norr om Blacktjärn kan antingen anslutas till det kommunala nätet, när Vallaplanen blir utbyggd, eller utföras med vacuumanläggning.

2.37                     KRAFTLEDNINGAR

Kartbilaga nr 9

Trollhätte Kraftverk har två högspänningsledningar, som passerar reservatet; den ena i väster, den andra i sydost.

Den västra kraftledningen från Lärje till Krokslätt kommer via Björkekärr, passerar Skatås på åsens östra sida, tvärar över Delsjökolonin och fortsätter över Gundla mosse mot SV.

Kraftledningen är tvåstolpig med tre luftledningar. Stolphöjd varierar mellan 15-18 m och minsta avstånd från luftledning till mark är 10,5 m. Längden på spannen förändras efter terrängformationen och vid plan mark är 200-300 m avstånd mellan stolparna normalt. Kraftledningens skyddsområde är 30 m och växtligheten i denna gata rensas till 3 m höjd vart sjätte år. Maximal växthöjd under ledningen är 6 m. Rensningen kan ske med tätare tidsintervall om max. växthöjd önskas. I kraftledningens skyddsområde får icke förläggas byggnad, bollplaner eller parkeringsplatser.

Kraftledningen och dess skyddszon utgör ett hinder för utnyttjande av flera centrala områden, bl. a. i anslutning till Skatås. Dessutom är ledningen på viktiga punkter störande ur landskapssynpunkt. Möjligheterna att flytta ledningen har undersökts i samråd med Trollhätte Kraftverk, Fastighetskontoret och Stadsbyggnadskontoret. Då ledningen inte lämpligen kan läggas om till jordkabel, har två sträckningar rekognoserats och undersökts med hänsyn till tekniskt genomförande och kostnader. Alternativ 1 avser en flyttning av ledningen till Skatåsens västra sluttning. Omläggningen berör en sträcka av ca 2 km för en preliminär kostnad av ca 225.000 kronor. Alternativ 2 avser en smärre justering av sträckning norr om Delsjökolonin. Omläggningssträckan är ca 450 meter och flyttningen skulle preliminärt kosta ca 60.000 kronor. Med hänsyn till att alternativ 2 endast delvis löser de aktuella problemen ifråga om utnyttjande av naturvård, förordas alternativ 1 till utförande.

Den östra kraftledningen från Partille till Mölndal har samma spänning och utförande som den västra kraftledningen. Den passerar reservatet utan att för närvarande medföra konflikter som påkallar åtgärder. På några ställen inträder dock situationer som bör påtalas. Längs norra Kåsjöstranden genomkorsar den ett starkt frekventerat och attraktivt fritidsområde. Ledningen korsar Ugglemossen på ett ur landskapssynpunkt oattraktivt sätt, och söder om Delsjön passerar den en norrsluttning, som lämpligen bör utnyttjas som teknikbacke.

2.38                     SOPTIPPAR

Kartbilaga nr 5

Inom Delsjöreservatet och dess omedelbara närhet finns för närvarande 4 tippar, varav två i Göteborg och två i Partille, som redovisas på kartbilaga.

Frågan om soptippar kommer att helt förändras när det regionala bolaget, GRAAB, startar sopförbränning för hela regionen i Sävenäsverket 1972. Problemet med soptippar försvinner inte helt med detta, men det ändrar karaktär; från att gälla primitiva avstjälpningsplatser för respektive kommuner, till att gälla rationella regionala anläggningar. Vilka typer av anläggningar, som kommer att krävas, och dessas lokalisering är föremål för en utredning inom Stor-Göteborgs Samarbetskommitté. Det kan förutsättas att Delsjöreservatet blir befriat från alla sådana anläggningar. Kvar är problemet att städa upp de gamla sopupplägningsplatserna och ge dem täckskikt och planteringar, som påskyndar deras inlemmande med kringliggande natur.

2.39                     TV-MAST

Att konstatera förekomsten av en TV-mast inom området kräver ingen speciell inventering. Med sina 335 meter på toppen av Slättås finns den med i bilden och medvetandet var man än befinner sig inom området. Trots att den kan ses som en väl formad monumentalskulptur, för den genom sin påträngande närvaro in ett moment av teknik och civilisation, som upplevelserna i ett naturreservat borde vara befriade ifrån. Nu är den där emellertid och åt det är knappast något att göra.

(Ur: Delsjöreservatet: en utredning för Göteborgs stadskollegium, Gako AB, Göteborg, 1969)

Brudaremossens master speglar sig i Stora Delsjön 2020. Foto: Per Hallén

Bilden i sidhuvudet visar kraftledningen nära Delsjökärr 2020. Foto: Per Hallén.

%d bloggare gillar detta: