I samband med bokmässan under hösten 2019 presenterades den nya boken ”Örgryte Torp. Där staden möter Delsjön”. Den är till stor del författad av journalisten och ”göteborgsförfattaren”, som han benämns i förordet, Lars O. Carlsson som tidigare skrivit många böcker om Göteborg. Byggherrarna har författat texterna om respektive hus och texten om arbetet med projektet och texten som presenterar arbetet med detaljplanen är en produkt från Älvstrandsbolaget.
Boken har delats ut till alla som bor i det nya området men den finns givetvis även till försäljning på nätet. Här på Delsjöområdets historia har bygget av detta område invid Delsjöområdet uppmärksammats regelbundet och det finns en stor mängd bilder att titta på här på hemsidan. Eftersom texten i hög grad berör områdets historia är det givet att boken uppmärksammas här, samt givetvis genomgår en granskning.
Boken är en presentation av ett större byggprojekt, inte en vetenskaplig produkt. Det märks då det inte finns något referenssystem eller ens en förteckning över använd litteratur. På några platser går det att se vilken källa som använts, men det tillhör undantagen.
Boken inleds med texten ”Från idé till 579 nya hem”, vilket bör vara den delen som Älvstranden Utveckling AB ansvarar för. Givetvis beskrivs affären som ledde fram till att medieverksamheten lämnade 70-tals huset vid Delsjövägen och flyttade in i Hasselblads hus på norra älvstranden.
Det skulle visa sig tämligen komplicerat att bygga på platsen, nedanstående citat ur boken beskriver problemen diplomatiskt:
”När konsortiet bildades var tidplanen att Synvillan skulle vara riven hösten 2009, detaljplanen antas våren därpå och utbyggnad av infrastrukturen påbörjas så snart planen var antagen. Men rivningsarbetet drog ut på tiden på grund av tekniska och miljömässiga faktorer som komplicerade och förlängde rivningen. Även arbetet med detaljplanen stötte på hinder så det dröjde till sommaren 2014 innan de första spadtagen för de nya bostäderna togs” (s. 12)
Synvillan innehöll många miljögifter och det gjorde att priset för rivningen ökade kraftigt. Dessutom lyckades företrädare för Göteborgs stad befinna sig på flera stolar och det innebar en jävsituation, alltså fick en stor del av planarbetet göras om – det var mycket som gick fel!
Nästa avsnitt i boken behandlar Delsjöområdet. Där finns en översikt av området när det gäller storlek och givetvis namnet, där tolkningen vilar på Ortnamnen i Göteborgs och Bohus län, som tolkar namnet utifrån att häradsgränsen gick söder om sjön. Men Carlsson vill ändå tolka namnet som att det har sin grund i delningen mellan Stora och Lilla Delsjön, en tolkning som inte är speciellt trolig framförallt som sjöarna ursprungligen var tydligare separerade från varandra då vattennivån var lägre i Stora Delsjön, men det nämns inte i boken.
När sedan Carlsson beger sig ut på promenad utmed vad som idag kallas Storatorpsvägen skriver han, ”om vi hade fortsatt rakt fram, i golfhålets riktning hade vi snart befunnit oss vid platsen för den sägenomspunna vargfällan. Där, i området mellan hål 5 och hål 6, hade man i äldre tider spänt upp nät för att fånga in vargar som man jagat och skrämselföst framför sig i avsikt att få djuren att springa rakt in i fällan.” (s. 23—24) Varifrån har denna (förvånande) uppgift kommit kan man undra, men det får vi inte veta då ingen referens anges. Den smala passagen var annars utloppet för vattnet från Gundla mosse innan Skår lät bygga sin ”kanal”. Mellan bergen där Carlsson på okänd grund hävdar att det fanns en vargfälla finns en ”grotta” där uteliggaren Pittas sägs ha bott, men det får läsaren av boken inte veta. Det är även mycket annat sevärt i trakten som utelämnas.
Torpen utmed vägen beskrivs kortfattat och Kaffestugan Lyckan beskrivs som ett 200 år gammalt statartorp, så står det även på kaffestugans hemsida. I detta fall är det lätt att spåra källan, men tyvärr så var torpet inte ett statartorp utan ett torp, en viktig skillnad då statare var jordbruksarbetare anställda på osäkra villkor medan torparen hade ett kontrakt och i förhållande till stataren en något säkrare ställning. Stora Torp hade inte några statare.
Den tänkta vandringen fortsätter sedan till Göteborgs Roddklubb och gör en mycket snabb sväng runt Delsjöarna utan annan information än längden på promenaderna. Lite ur Delsjökärrs historia nämns dock, det nämns inte men uppgifterna tycks hämtade ur Hans Bertilssons bok ”På kapten Bertilssons tid”.
IFK Göteborg och Kamratgården samt GAIS och Örgryte IS samt en del andra klubbar i området nämns.
Vägbeskrivningen upptar en stor del av texten, hade det inte varit bättre att upplåta lite plats i boken åt en karta?
Promenaden till Gamla Boråsvägen beskriver en del om naturen, Kung Rings grav och Kallebäcks källa. Avslutningsvis nämns att ”Delsjöområdet har dokumenterats i egna böcker och som innehåll i andra skrifter. Läs gärna dess, men glöm inte att själv botanisera i en fantastisk och generös miljö som erbjuder ett stort antal skiftande friluftsalternativ, rekreationsmöjligheter samt helt underbara och ovärderliga naturupplevelser”. Det kan man inte annat än att hålla med om, men varför finns det inte med några lästips?
Efter vandringen i Delsjöområdet kommer ett avsnitt om gården Stora Torp med fokus på spåren från konsul Ekmans dagar. En stor del av texten handlar dock om de som ägde gården före Ekman, men det är ganska rimligt att placera in Ekman i det större sammanhanget. Den stora branden 1871 beskrivs givetvis och det är ganska uppenbart att mycket av informationen har hämtats ur ”Mannström, O., Oscar Ekman 1812-1907 : en minnesbok på grundvalen av brev, dagböcker och andra dokument”.
Boken avrundas med en översikt av husen och gatorna, gatunamnen presenteras i två avsnitt, här kunde samordningen mellan de olika författarna ha ordnats bättre. Texten hade blivit mer läsvärd om gatunamnen och husen invid gatorna hade hållits inom ett kapitel. Det finns en hel del intressant att läsa i denna del av boken som ger lite krydda åt gatunamnen, med lite källhänvisningar så hade kapitlet blivit riktigt intressant och användbart.
Beskrivningarna av de olika husen är författade av representanter för de olika byggbolagen, och det märks. En del av texterna skulle mycket väl kunna vara direkt hämtade ur försäljningsbroschyren för bolagens bostadsrätter.
Boken ”Örgryte Torp. Där staden möter Delsjön” är, som betonade inledningsvis, inte en produkt av forskning eller avsedd som guidebok utan en bok som skildrar ett byggprojekt. Lars O. Carlsson som författat flera avsnitt har givetvis gjort detta arbete på beställning, inom ganska snävar ramar får man förmoda. Beställarna har säkerligen inte gett tid eller pengar till någon mer omfattande studie, inte ens av tillgänglig litteratur. Man kunde dock ha önskat att den använda litteraturen hade redovisats.
Boken ger inte någon ny eller fördjupad kunskap kring Delsjöområdet, eller gården Stora Torp. Den ger dock en inblick i hur beställarna, byggbolagen som uppfört Örgryte-Torp, vill framställa sitt projekt. Det är ur den synvinkeln jag ser bokens värde.
Det är inte en bok som jag skulle rekommendera som julklapp till någon av stadens tusentals delsjöälskare.
Per Hallén, har läst:
Carlsson, Lars O., Örgryte Torp: där staden möter Delsjön, Breakwater Publishing AB, Göteborg, 2019
Delsjöområdets historia 