Kalvkärr – stadssoldaternas hem

När Göteborg fick sina första privilegier under mars månad 1619 etablerades en kår av så kallade stadssoldater, samtliga rekryterades från Sävedals härad där socknarna Örgryte, Partille, Härryda och Landvetter ingick. Stadssoldaternas uppgift var att hålla vakt vid rådhuset, järnvågen, packhuset och andra offentliga byggnader. De skulle även fungera som stadens polis och hålla god ordning i staden. Kåren av stadssoldater fanns kvar till 1889.[1] Stadssoldaternas uniformer bestod av en blå rock med foder och ”gul boy”, mässingsknappar, gula strumpor, underkläder av gult skinn av samma modell som bars av Elfsborgs infanteriregemente. De försågs även med musköt, värja, kruthorn, smörjehorn.[2] Den exakta tidpunkten när Kalvkärr blev ett soldattorp och hem åt generationer av stadssoldater är ännu inte klarlagd. Men redan 1624 omnämns Kalfz Kärr” i domboken men då liksom vid omnämnandet 1732 rörde det sig troligen om naturnamn. Men 1736 omtalas i domboken Kalkiers krog, alltså en plats med bebyggelse. Ortnamns forskaren Hjalmar Lindroth som hittat dessa omnämnanden berättar även att krogen ibland kallades Kalf eller Kalfwekrogen åren 1745 och 1763.[3] Krogen låg utmed den ganska livligt trafikerade Boråsvägen och det lär vara oundvikligt att där inträffade händelser som kom att noteras i domböckerna. Det är från denna tid som de första säkra beläggen finns för att torpet och dess krog beboddes av stadssoldater.

Hustrun Anna Böchman levde under slutet av 1750-talet på torpet tillsammans med sin man stadssoldaten Jonas Böchman. Anna avled 1761 och det upprättades en bouppteckning, vilket visar att de inte tillhörde de fattigaste i samhället. Det fanns inte några kontanter i hemmet däremot ett antal föremål av silver. Dyrbarast var silverlodet, men även de tre silverringarna värderades högt. Torpets kök var välutrustat med både dyrbara kopparkittlar och en uppsättning järngrytor. Utrustning för att baka bröd och laga och äta mat fanns givetvis. Större delen av föremålen var av trä till exempel skedar, skålar och skopor, även möblerna var av trä. Torpet var sparsamt möblerat med endast fyra stolar, ett mindre bord samt några kistor. De enda finare glasföremålen var två brännvinsglas. Textilier var dyrbara och man ägde inte många kläder. Flera av kläderna samt sängens lakan vara trasiga men de värderas ändå ganska högt. Jonas redskapsuppsättning var ganska typisk för ett torp under 1700-talet. Det fanns yxor, knivar av olika slag, slägga och en mängd an-dra hantverksredskap. Däremot fanns inte några jordbruksredskap på torpet. Något jordbruk bedrevs inte vid Kalvkärr. Däremot höll man en ko och fyra stycken svin i torpets ladugård. [4]

Jonas Bökman gifte om sig efter Annas död med Brita och fik tre barn på med henne. År 1783 antecknade prästen i dödboken att Jonas Böchman begravde sin tvååriga son Magnus den 19 oktober. Nästa gång Jonas omnämns var år 1807, då Brita avled i feber. Det är troligt att Jonas snabbt gifte om sig, innan han själv avled någon gång före år 1814. Då anger husförhörslängden att hans nya hustru Johanna Bökman levde på torpet tillsammans med den nya stadssoldaten Gustav Hallongren. Familjerna Hallongren-Bökman stannade vid Kalvkärr ända till år 1835, då Hallongren troligen gick i pension och tvingades bort från torpet som endast var avsett för stadssoldater i aktiv tjänst. Under perioden mellan åren 1835 och 1848 bodde stadssoldat Anders Larsson med familj på torpet.[5]

De nya invånarna 1848 var Anders Thorén och Maria Dybeck som bodde på torpet fram till 1870 och därefter tog deras son Oscar över stugan. När Anders Thorén avled 1870 ges genom bouppteckningen åter en möjlighet att blicka in i torpet. I uppteckningens inledning beskrivs byggnaderna ytterst kortfattat ”en mindre manbyggnad med ladugård”. Inne i bostaden fanns givetvis en spis och invid den förvarades en större kopparkittel, två kaffekittlar, två grytor av järn, en kastrull, en stekpanna samt två bleckflaskor. På matbordet kunde Thoréns duka fram glas och porslin som förvarades i skänken, de ägde två dussin buteljer, fyra glas samt ett dussin kaffekoppar med fat, alltså en ganska stor uppsättning för många besökare. Var det möjligen så att det ännu vid denna tid fanns möjlighet att sälja kaffe till de som passerade på Boråsvägen eller berodde den stora uppsättningen på ett rikt umgänge. Den frågan lär vi aldrig kunna besvara.

Husets möbler, förutom köksbordet och skänken, bestod av en byrå, en kista, en soffa, fem stolar, en säng med stråbolster, två skåp samt en hylla som var fylld med böcker. På väggen hängde en spegel och två väggur. Kläder och textilier var inte många i uppteckningen, två par lakan, två täcken samt gångkläder till Anders, tre rockar, två par byxor, sex skjortor, två par strumpor, ett par stövlar, en mössa, en hatt, en väst samt en svart halsduk.

I ladugården stod två kor och en bagge, i uthuset fanns även sex höns. Någon vagn eller jordbruksredskap ägde inte Anders, endast två skottkärror.[6]

Efter Anders död bodde Anna kvar på torpet. Det kunde vara ett hårt liv och det blev inte lättare med stigande ålder. Tidigare i år (2019) berättades på denna hemsida om en insamling som anordnades via Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning gjorde för att hjälpa gumman på torpet, läs mer här ”Medan gräset gror dör kon”.

I en beskrivning som Werner Lundqvist nedtecknade någon gång mellan 1905 och 1914 finns följande skildring av Kalvkärr.

”En söndagsmorgon på sommaren begaf jag mig i sällskap med vår unge skollärare i Dalen ut på vandring och vi styrde våra steg till Delsjöns stränder. Vid en undangömd vik ligger ett soldattorp. Grått och bofälligt ser det ut och skorstenen lutar, men ur det lilla fönstret tittar fram gyllenlack och balsamin och hälsar vandraren välkommen. I stugan, som blott har ett rum, sitter mor Anna med postillan i knäet, ty hon kan numera icke gå den långa vägen över berget till kyrkan. Vi hälsa på den fryntliga gumman, som har våra båtredskap i förvar. Hon följer oss in i ladan, som är hopbyggd med stugan, och där hennes enda ko råmar mot henne, under det tuppen gal i stallgluggen. Vi hämta våra åror och fiskedon och taga så avsked af gumman.”[7]

Söker du spåren efter torpet får du ha god blick för lämningar efter äldre torp. Polisens skjutbana och en beachvolley plan upptar idag en stor del av torpets gamla tomt. Men om du kommer från parkeringen och går in på stigen i ritning mot Delsjön finns lite stenar till vänster om stigen, de är idag de enda synliga resterna efter torpet Kalvkärr.

I kanten av polisernas konstgjorda ”strand” låg Kalvkärr, Korvetorpet. Foto: Per Hallén.

Käll- och litteraturförteckning

Landsarkivet I Göteborg, Riksarkivet

Sävedals häradsrätt, FIIa:2 1752-1764.

Sävedals häradsrätt FIIa:32 1870-1880

Örgryte socken

Örgryte AI:1 (1773-1791

Örgryte AI:2 1814-1815

Örgryte AI:3 1815-1820

Örgryte AI:4 1821-1823

Örgryte AI:5 1822-1825

Örgryte AI:6 1825-1828

Örgryte AI:7 1828-1830

Örgryte AI:8 1831-1835

Örgryte AI:9 1835-1840

Örgryte AI:10 1840-1847

Örgryte AI:11 1848-1852

Örgryte  C:2 1783-1860

 

Litteratur

Andersson, B. (1996). Göteborgs historia : näringsliv och samhällsutveckling. 1, Från fästningsstad till handelsstad 1619-1820. Stockholm.

Berg, W. (1882). Samlingar till Göteborgs historia [Elektronisk resurs] 1 Kulturhistoriska skildringar. Stockholm.

Lundqvist, W. (1917). Böö-dalens krönika, börjad i oktober 1905 den helige Calixtii dag : en nybyggares betraktelser. Göteborg.

Ortnamnen i Göteborgs och Bohus län 1 Ortnamnen i Sävedals härad jämte gårds- och kulturhistoriska anteckningar (1923). Ortnamnen i Göteborgs och Bohus län 1 Ortnamnen i Sävedals härad jämte gårds- och kulturhistoriska anteckningar. Göteborg.

Ortnamnen i Göteborgs och Bohus län 2 Ortnamnen på Göteborgs stads område (och i Tuve socken) jämte gårds- och kulturhistoriska anteckningar (1925). Ortnamnen i Göteborgs och Bohus län 2 Ortnamnen på Göteborgs stads område (och i Tuve socken) jämte gårds- och kulturhistoriska anteckningar. Göteborg.

Noter

[1] Andersson 1996, s. 28, 354. Socknarna I Sävedals härad beskrivs bland annat i Ortnamnen i Göteborgs och Bohus län 1 Ortnamnen i Sävedals härad jämte gårds- och kulturhistoriska anteckningar 1923.

[2] Berg 1882, s. 127.

[3] Ortnamnen i Göteborgs och Bohus län 2 Ortnamnen på Göteborgs stads område (och i Tuve socken) jämte gårds- och kulturhistoriska anteckningar 1925, s. 63.

[4] Sävedals häradsrätt,  FIIa:2 1752-1764 Sida: 493.

[5] Örgryte AI:1, AI:2, AI:3, AI:4, AI:5,AI:6, AI:7, AI:8, AI:9, AI:10, AI:11, C:2.

[6] Sävedals häradsrätt FIIa:32 1870-1880 Sida: 281

[7] Lundqvist 1917


Bilden i sidhuvudet visar Kalvkärr avbildat av A. Säfe och signerad år 1917, men förlagan gjordes några år tidigare. Torpet revs nämligen redan 1915.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.

%d bloggare gillar detta: