Delsjöområdet har idag tre officiella badplatser och därutöver många lämpliga badstränder och enstaka bryggor som används för bad varma sommardagar. Göteborgarna har under mycket lång tid badat i områdets sjöar men det var först 1932 som ett förslag lades fram för stadsfullmäktige att anlägga en badplats vid den norra (i stadsfullmäktiges handlingar anges märkligt nog att det är den södra) stranden av Härlanda tjärn för att ge befolkningen i de närbelägna stadsdelarna, då avsåg man framförallt Kålltorp, bättre möjligheter till bad. Kostnaden för anläggandet beräknades till 28 000 kronor och arbetet skulle utföras som reservarbete, det vill säga av arbetslösa. Det var inte bara bryggor och liknande som skulle anläggas, det ansågs behövas en gångväg från trakten av nuvarande Skatås till Härlanda tjärn där den vid en vändplats mötte den nya kör- (bil-) vägens vändplan – den finns ännu kvar men är delvis övervuxen. Badplatsen behövde dräneras för att göra platsen badvänlig och det skulle anläggas två pirar med trampoliner.[1]

När arbetena vid Härlanda tjärns badplats nästan var färdigställda sommaren 1934 kom det dagligen tusentals besökare, till detta stadens första anlagda insjöbad. Göteborgs Tidningen noterade ”Det kan förefalla egendomligt att göteborgare eller västkustbor äro hågade för sötvattensbad. De brukar inte gilla annat än den salta böljan när de skola löga sin lekamen, och ofta tillåta de sig en föraktlig axelryckning åt dem som plaska i insjöar eller andra mindre vatten”.[2] Men det visade sig att även insjöbad lockade stora skaror av stadens invånare.

Vid badplatsen fanns två bryggor med trampoliner samt omklädningshytter. Badplatsen hade dessutom en anställd vaktman, alltså en slags badvakt, som skulle hålla uppsikt och slå larm vid eventuella olyckor. Vaktmannen försågs med en egen stuga där det fanns telefon.[3]

Besökarna var många vid Härlanda tjärn och de som önskade att ha lite färre människor omkring sig sökte sig längre in i området, bland annat till Västra Långvattnet. Det ökande antalet besökare vid sjön gjorde att det lades fram ett förslag att göra i ordning området, bland annat rensa upp sjöbotten och ordna med avklädningsplatser. Arbetet var tänkt att utföras som sysselsättning för 10 man under två månader av beredskapsarbetskraft. Iordningställandet av Västra Långvattnet beräknades kosta 10 000 kronor.

Den 23:e mars 1944 beslöt Stadsfullmäktige att; 1, uppdraga åt drätselkammarens andra avdelning att genom skogsnämnden i huvudsaklig överenstämmelse med skogsnämndens, handlingar i ärendet bilagda promemoria av december 1943 till en beräknad kostnad av 10 000 kronor iordningställa i nyssnämnda promemoria åsyftad badplats vid Västra Långvattnet.[4]

Sommaren 1968 blev det till sist möjligt att lagligt bada även i Delsjöarna, även om många tagit sig ett dopp där även när det inte var tillåtet givetvis. Det hade under årtionden varit en fråga som diskuterats i media och bland politiker, men badförbudet hade bibehållits. När vatten började pumpas upp från Göta älv till Delsjöarna var det givetvis inte längre nödvändigt att lagföra den som doppade tårna i sjöarnas vatten, det skulle ändå vidare till ett reningsverk innan det nådde konsumentens kranar.

Baden i stadens statistik

Under 1950-talet började staden föra regelbunden statistik över antalet besökare vid badplatserna. Det rörde sig givetvis om skattningar av antalet då det inte fanns personal på plats dagligen för att räkna besökare. Den varma sommaren 1955 beräknades det att 221 000 personer besökt Härlanda tjärns badplats och 10 000 Västra Långvattnet. Antalet besök vid en badplats styrs givetvis av väder och temperatur och det märks i statistiken då antalet besökare vid Härlanda tjärn reduceras till 104 000 följande år och ned till blott 60 000 år 1958. Å andra sidan valde dryga 15 000 att besöka Västra Långvattnet 1958. Men när sommarvädret åter var badvänligt 1959 strömmade besökarna till och det beräknas att 189 000 besökte tjärnens badplats. Under 1960- och 70-talen (besöksstatistik fördes fram till och med 1977) var besökarna fortsatt många men nådde inte längre upp till 100 000 under en sommar. Allt fler hade vid den tiden skaffat egna bilar och hade möjligheten att välja andra, mer avlägsna, badplatser. Dessutom kom den nya badplatsen vid Stora Delsjön att locka många av som tidigare besökt Härlanda tjärn eller Västra Långvattnet. Varma somrar under 1970-talet kunde upp emot 95 000 besöka Delsjöbadet under sommarveckorna.[5]

 

Referenser

Tryckta källor

Göteborgs Stadsfullmäktiges Handlingar (GSH)

Historisk statistik för Sverige. D. 2

Statistisk årsbok för Göteborg

Tidningar

Göteborg denna vecka, Göteborg, 1931-1977

Göteborgs-Tidningen (GT)

Noter

[1] GSH 1932 nr 349.

[2] ”Härlandabadet lockar tusentals besökare dagligen” GT 23 juni 1934.

[3] ”Härlandabadet lockar tusentals besökare dagligen” GT 23 juni 1934.

[4] GSH 1944 nr 126, protokoll 23/3.

[5] Historisk statistik för Sverige. D. 2, Statistisk årsbok för Göteborg, 1955-77.