Hindtjärn och skogsrået

Norr om Kåsjön ligger den lilla Hindtjärn, en farlig plats i området enligt sagan. I en uppteckning från tidigt 1900-tal som Bergendahl återger i Partille krönika 1920 berättas följande om den lilla skogstjärnen.

”En bonde i Öjersjö var en dag för många år sedan ute och letade efter en ko som gått bort sig där i trakten. Bäst han så gick där kom han fram på en backsluttning och fick se Hindtjärns mörka vatten skymta mellan träden. Han tänkte just vända om då något annat tilldrog sig hans uppmärksamhet. På en tuva vid stranden satt själva skogsrået i en ung, vacker flickas skepnad och kammade sitt långa hår under det hon speglade sig i vattnet. Håret glänste som guld i solskenet och det sprakade som av gnistor när hon förde kammen genom detsamma. Bonden ryckte sig emellertid ur förtrollningen, som anblicken av rået bundit honom uti, och sprang mot hemmet allt vad benen förmådde bära honom.

Många andra underliga ting hava timat där upp kring Hindtjärn, men som sedan gammalt det talet går i trakten, att det ej skall vara bra att närmare meddela vad som där fordom hänt och timat, så är det kanske bäst att låta det redan anförda vara nog.” (Bergendahl, E., Partille krönika. Sävedalen 1920. s. 204-205)

Skogsrået kallas ibland även för skogsfrun, skogssnuvan, råndan eller skogsnymfen och är en varelse som det berättats om under lång tid, traditionerna går tillbaka till förkristen tid. Redan Oden lär ha tyckt illa om rået och jagat henne genom skogarna! I berättelserna om skogsrået är det hennes dubbla natur av att vara en vacker ung kvinna framifrån och en varelse med ihålig rygg och svans bakifrån som är det som återkommer i alla berättelser. Hon uppges ha härskat över de vilda djuren och vara en flitig förförare av män hon fattat tycke för. Dessutom har hon som favoritsyssla att locka vandrare vilse,

Det finns de som försökt att gruppera våra sagoväsen och då hamnar skogsrået i gruppen ”sydsvenska troll”.

Dessa sagoväsen har till och med satt avtryck i rättsväsendets protokoll. I ett rättsprotokoll från Västmanland 1685 berättas följande ”en man vid namn Matts ställd inför rätta för att ha haft olovlig beblandelse med skogsrået. Enligt ett vittne hade han sagt ”att han hafwer haft en i skougen, som war mycket wacker, hwilken Matts föregifwit haft en Sabelskinnsmössa, hwijt kjortel, hwijt förkläde och halsduck, röda regarns strumpor och swarta karduwangsskor”.

Läs mer om skogsrået på Institutet för språk och folkminnens hemsida.

 

Bild hämtad från Nordiska museet. Skogsrået och kolaren av Per Daniel Holm 1882.

Bilden i sidhuvudet är hämtad från Institutet för språk och folkminnen. ”Huldran” av Theodor Kittelsen. Foto: Nasjonalmuseet (CC BY-NC)

Referenser

Bergendahl, E., Partille krönika. Sävedalen 1920.

Institutet för språk och folkminnen.

Nordiska museet – sökord Skogsrået.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.

%d bloggare gillar detta: