I Delsjöområdet hålls ofta tävlingar av olika slag och hästtävlingar har en lång tradition. Numera är kanske ”rävjakt” inte så vanligt men annat var det under slutet av 1800-talet då dessa jakter förekom regelbundet. Men det var inte tal om att jaga räv på det sätt som varit vanligt i Storbritannien, i Göteborg var ”räven” en människa som jagades av en större grupp ryttare. Göteborgs fältrittklubb startades 1894 och redan efter två veckor hölls den första jakten i trakterna av Bö och Kärralund. Det fanns flera olika former av jakter;
Släpjakt, där man rider efter ett spann hundar, ett så kalla meute. Hundarna luktade sig fram längs ett doftspår som lagts ut i förväg.
Schnitzeljakter, där reds jakten längst med en schnitzlad bana.
Parforcejakt, där man jagade ett levande villebråd, men detta var ovanligt efter sekelskiftet 1900.
Vanligare var istället jakt à vue, det vill säga jaktdeltagarna fick följa en master som anvisade var jakten skulle ridas. (Göteborgs fältrittklubb s. 61-62) Det var en sådan form av jakt som organiserades i november 1894 och som skildrades i Göteborgs Aftonblad.
”Fältridtklubben härstädes afred i går en jakt under rätt ogynsamma såväl väglags- som väderleksförehållanden, hvilka dock inte hindrade den raska ryttareskara, som vid 2-tiden på middagen samlades kring mastern, att visa, att man med en smula lust och god vilja kan med nöje rida i skog och mark, äfven då förhållandena icke äro de allra bästa.
Starten skedde från fälten mellan Böö och Örgryte kyrka, och togs den första galoppen till venster om landsvägen förbi allén till Stora Torp fram mot Kärralundsparken.
Några diken, en stenmur samt ett mindre stängsel passerades härunder. Inkommen i den präktiga ekparken gaf räfven sina förföljare tillfälle att söka sig i ganska omvexlande terräng, och bar det vidare genom täta snår, än rundt om bergsbackarne, än upp och ned för dem, ut och in öfver hägnader o.s.v., till dess mickel efter åtskilligt krumbuktande åter gaf sig ut på öppna fältet, tog fötterna under sig och lät det gå. Jakten gick nu vidare öfver landsvägen till Kärralund och fälten söder om parken. Efter ett par ytterligare afstickare upp i ekbackarna styrde mickel rak kurs på Kolltorp, där han äntligen efter en frisk galopp upphanns och togs. Hela distansen var omkring 3000 meter.
Jakten var anordnad såsom s.k. ”jakt à vue” d.v.s. med räfven hela tiden synlig, följd på lämpligt afstånd af mastern, som bakom sig har jägarskaran.
De senaste veckornas och i all synnerhet det senaste dygnets ymniga och ihållande regn hade till ytterlighet upplött marken, hvadan, der gammal gräsvall icke tillstadde ett fastare tramp, hästfötterna rätt grundligt djupplöjde fälten, men raskt framåt gick dock galoppen långa stycken, afbrutna likväl då och då af kortare skridt eller traf, der marken var alltför sank. Sedan mastern ”släppt” gick det friskt undan å relativt god gräsvall några hundra meter tvärs öfver en landsväg med tillhörande diken.
Segertecknet eröfrades af herr Kreüger, och närvoro för öfrigt vid Halali herr G. Bratt, Osborn Dickson, C.O. Wijk, Liedberg, O. Lindberg samt en långväga gäst löjtnant Frick vid Smålands husarregemente. Öfrige deltagare skingrades under vägen.
Som räf red underlöjtnanten grefve Hamilton. (Ur: Göteborgs Aftonblad 14 november 1894)
Bilden i sidhuvudet är hämtad ur Göteborgs fältrittklubb, s. 62. Ett jaktfält 1896.
Referenser
Göteborgs Aftonblad
Göteborgs fältrittklubb., klubben, Göteborg, 1935-1992.
Delsjöområdets historia 