Delsjöområdets gränser beslutades 1970

Den 12 november 1970 sammanträdde Göteborgs Stadsfullmäktige för att diskutera framtiden för Delsjöområdet och vilka gränser som skulle gälla för natur- och rekreationsområdet samt hur den framtida användningen skulle vara. Ledamöterna hade två förslag att ta ställning till, båda förslagen yrkade bifall till de gränser som utredningen kring Delsjöområdet hade presenterat. Det rådde endast delade meningar om en utbyggnad av golfbanan i området invid Gamla Boråsvägen.

Det förslag som yrkade på bifall till hela förslaget från utredningen vann med 54 röster mot 20 i den följande omröstningen, alla ledamöter stödde alltså gränsförslaget som utredningen lagt fram. Protokollet finns tryckt men är inte en handling som är speciellt lättillgänglig. Därför har nu det tryckta och justerade protokollet scannats (GSH_Protokoll_12nov_1970), liksom de handlingar och yttranden som låg till grund för beslutet, allt detta finns tillgängligt via denna länk. Det är av stor vikt för Delsjöområdets framtid att kännedom om detta viktiga fullmäktigebeslut sprids. Utredningen var mycket tydlig med utformningen av gränsen.

”Den södra gränsen har naturligt nog föreslagits längs den nya sträckningen för riks­väg 40.

Den västra gränsen mot staden är entydigt bestämd av stadsplanelagda områden så när som på det område vid Kallebäck, som ligger i anslutning till Svenska Konserverings- forskningsinstitutet. /—/

Den norra gränsen har fastställts med beaktande av fastställda och utbyggda stads­planer. Ett mindre stadsplanelagt men ej utbyggt industriområde i Kålltorp, Apslätten, föreslås med hänsyn till läge och naturvärden intaget i reservatet.

Den östra gränsen har inte kunnat fastställas, då dispositionen av markområden i Partille och Landvetter öster om Kåsjön – Öjersjö ej är regionalt fixerad.”

Inom det beslutade reservatet var avsikten att få en del skyddad som naturreservat och en del (uppdelat i två delområden) som främst skulle vara till för friluftslivet men det betonades att detta område skulle ha ett lika starkt skydd som ett naturreservat och ”ytterligare intrång i reservatet, som inte tjänar för friluftslivet väsentligt ändamål, bör förhindras”. I underlaget till beslutet (GSH_1970_H496) s. 18,  skriver kommunalrådet Torsten Henrikson ”Jag vill betona att avsikten är att gränserna för de båda delområdena skall fastslås med samma giltighet som för reservatet i övrigt. Ej under några förhållanden får sålunda något intrång av bostadsbebyggelse o dyl tolereras”.

Härmed ställs en öppen fråga till alla som uppbär politiskt ämbete eller tjänst inom Göteborg stad: Är ni redo att följa och försvara det framsynta beslut som Stadsfullmäktige enhälligt fattade kring Delsjöområdets gränser 1970?

Delsjöområdets gränser inom Göteborg enligt 1970 års beslut

Kartan ovan bygger på gällande stadsplaner och detaljplaner, som finns tillgängliga via Göteborgs stads hemsida. Därtill har lantmäteriets ekonomiska karta från 1970-talet använts. Gränsen är ritad utifrån utredningens beskrivning.

Bakgrund till beslutet

Fastställandet av Delsjöområdets gränser den 12 november 1970 var inte något hastverk. Det var en fråga som hade väckts redan under 1940-talet då det fanns förslag om att bebygga skogsmarken mellan Stora Torp och Delsjöarna. Den gången träffades en överenskommelse och de nya bostadsområdena uppfördes istället norr om Härlanda tjärn, alltså dagens Björkekärr. (GSH_1970_H496), s. 43.

I mars månad 1945 skrev herrarna Strömberg och Henrikson en motion till Stadsfullmäktige där de bland annat begärde en utredning av frågan om bestämmande av gränserna för ett fritidsområde inom det s.k. Delsjökomplexet. (GSH Protokoll N:o 4, 22 mars 1945). Motionen är viktig eftersom den ligger till grund för beslutet att utreda frågan.

Till Stadsfullmäktige i Göteborg.

Under årtionden har det talats om planer på att reservera det s.k. Delsjökomplexet till fritidsområde för stadens invånare. Härtill torde det även vara utomordentligt lämpat – ja, inget område i stadens närhet äger så stora företräden i detta avseende som just detta. Genom att staden låtit göra utdikningar och planteringar samt ordnat med promenadvägar, skidbackar, ridbanor etc. har folk stärkts i uppfattningen, att området verkligen reserverats för det antydda ändamålet. Delsjökomplexet har också blivit en alltmer kär tillflyktsort för massor av människor från hela staden, vilka vinter och sommar sökt sig hit ut för att få en för vardagens gärning välbehövlig avkoppling.

På senare år har emellertid staden vuxit allt längre upp emot – i vissa fall överskridit – vad som åtminstone tidigare ansetts utgöra detta områdes gränser. Vid Skår där bostadsbebyggelsen upp i terrängen, i Örgryte når bebyggelsen helt fram till Delsjövägen. När omsider den ”röda ringlinjen” blir klar utsättes man för en svår frestelse, att fortsätta med bebyggelsen även på andra sidan Delsjövägen. Med ett planerat villaområde öster om bostadsområdet i Kålltorp tangerar man Delsjökomplexet och det nya sjukhuset i Torpa placeras i början av samma område. Det drömda paradiset inringas. Och vid sina söndagspromenader luftar nu medborgarna sin oro inför framtiden. Hur långt har man tänkt sig gå? Skall idén om ett fritidsområde förfuskas?

Vissa delar av vad man kallar Delsjökomplexet torde utan olägenhet kunna exploateras för bostadsbebyggelse, andra delar är omistliga i ett blivande fritidsområde. Det är därför viktigt att gränserna nu uppdragas, så att inte området plottras bort. Vi anser en utredning härom påkallad. En gång förstört kan aldrig fritidsområdet inom Delsjökomplexet ersättas. Någon motsvarighet finns inte någonstans i stadens närmaste omgivningar.

Samtidigt som denna gränsdagning sker bör man ta under övervägande åtgärder för att göra fritidsområdet ännu mer lämpat för sitt ändamål. Vi anser tiden mogen för en allvarlig omprövning ifråga om förbudet mot bad i Delsjöarna. De östra stadsdelarna är vanlottade beträffande friluftsbad. Härlanda tjärn kan inte fylla det stora behovet. Under varma dagar går badfrekvensen där upp till det tiodubbla mot vad som skulle vara önskvärt ur hygieniska synpunkter. Delsjöarna däremot är så stora, avlopp och tillflöde så goda, att det inte där föreligger någon risk för sanitära olägenheter. Dessa sjöar har också goda naturliga badstränder, att det inte skulle behöva förorsaka staden några större kostnader att iordningställa dem för bad. Det synes oss nu inte längre finnas några vettiga skäl för att upprätthålla detta gamla förbud. Sist frågan var uppe till offentligt meningsutbyte framfördes det mest psykologiska skäl för badförbudets vidmakthållande. Sådant kan botas med upplysning. Det bör i varje fall inte få utgöra något hinder för ett utnyttjande av ett utmärkt badvatten. Då man t.o.m. av älvvattnet kan göra ett gott dricksvatten, så kan man utan hinder göra Delsjövattnet rent – även om de stora sjöarna hade några tusen badande under varma sommardagar.

Som andra önskvärda anordningar inom Delsjökomplexet vill vi nämna en serveringsbyggnad, placerad någonstans i områdets mitt. I anslutning till denna bör idrottsfolk få tillgång till omklädningsrum och en enkel bastu. Då campingmöjligheterna i stadens närhet är alltför otillräckliga bör det övervägas att inom fritidsområdet ordna ett campingområde.

Vi har med detta velat antyda några av de ting medborgarna önskar sig i ett fritidsområde. En utredning torde kunna få fram ytterligare synpunkter på hur man bäst skall tillvarataga alla de möjligheter naturen här bjuder oss.

Med stöd av vad vi ovan anförs föreslår vi

att stadsfullmäktige måtte tillsätta en beredning med uppdrag att utreda frågan om gränserna för ett fritidsområde inom Delsjökomplexet och i samband därmed pröva frågan om lämpligheten av att nu upphäva badförbudet i Delsjöarna samt vad som för övrigt kan tänkas göra berörda område än mer lämpat för uppgiften som fritidsområde.

 

Göteborg den 22 mars 1945
Kålltorps soc.-dem. förening, Göteborg:

O.H. Strömberg

Förestående framställning upptages som egen motion.

 

O.H. Strömberg. Torsten Henrikson.

(GSH_1947_H34)

Det dröjde till 1947 innan Strömberg och Henriksons motion fick ett svar från Stadskollegiet. Från alla delar av stadens förvaltning kom medhåll om att Delsjkomplexet var mycket viktigt för Göteborg. I svaret från staden diskuterades även vilka områden som kunde bebyggas och det som då pekades ut var området norr om Härlanda tjärn. ”Givetvis skulle bebyggelsen sluta på betryggande avstånd från Härlanda tjärn samt förläggas och utformas på ett sådant sätt att densamma icke kommer att medföra olägenheter för det egentliga friluftsområde” (GSH_1947_H34, s. 2) Som första punkt i Stadskollegiets skrivelse angav ”att uppdraga åt stadskollegiets generalplaneberedning att snarast och i samråd med berörda myndigheter låta verkställa erforderlig utredning för fixering av Delsjökomplexets gränser. Stadsfullmäktige beslutade den 13 februari att bifalla det som Stadskollegiet föreslog. (GSH_1947_P13februari)

Detta arbete ledde fram till att gränserna för Delsjökomplexet fördes in i förslaget till generalplan för Göteborg, utarbetad av stadsplanekontoret år 1959. Ändå fanns det många frågetecken, inte minst kring vilka aktiviteter som skulle tillåtas i området. Det gjorde att en framställan angående planläggning av Delsjöreservatets framtida nyttjande och förvaltning begärdes 1967. (GSH_1967_H263) Detta blev startpunkten för den stora utredningen kring Delsjöområdet. Områdets gränser och utnyttjandet av området var viktiga frågor att grundligt undersöka enligt uppdraget till utredarna.

Utredningen är en läsvärd text och här på Delsjöområdets historia kommer den att presenteras etappvis under det kommande året, en början är gjord när det gäller uppdraget och förslaget om gränser. (se denna länk)

När utredningen var klar och presenterades 1969 lämnades den ut på remiss och det skulle visa sig att reaktionerna var positiva. GSH_1970_H496 är ett dokument som omfattar 77 sidor med remissvar och låg till grund för beslutet om bland annat gränserna. Skogsnämndens kommentar är en av de mer läsvärda synpunkterna.  Skogsnämnden, som förvaltat stadens skogar sedan 1921, beklagade sig över hur illa frågan om Delsjöområdets gränser hanterats ”Olyckligtvis har någon gräns för reservatet aldrig blivit dragen. Istället har undan för undan fastställda stadsplaner fått utgöra avgränsningen i väster och norr. Följden har blivit att lättillgänglig mark tagits i anspråk för andra ändamål utan hänsyn till verkningarna för reservatets utformning och utnyttjande. Sålunda har skogsbrynet mot Delsjövägen och spårvägslinje 5 helt avskärmats genom bebyggelse med djupa inskärningar vid Lilla Torp och Kärralund. Radiohuset vid Stora Torp har tilldelats den sista öppna ängsmarken”. (GSH_1970_H496), s. 43. Skogsnämndens inställning till förslaget som utredningen kring Delsjöområdet presenterat var därför förhoppningsfull. ”Den omständigheten att Göteborgs stad har förmånen att inom sina gränser rymma detta utsökta naturområde och haft karaktären nog att bara i trängande fall göra störande ingrepp däri förpliktar till ett varsamt men ändå effektivt fortsatt utnyttjande för rekreation. Den föreliggande utredningen bör uppfattas som en tydlig dokumentation om att Delsjöreservatet kan förbli en rikt givande hälsokälla”. (GSH_1970_H496), s. 45.

Beslutet fattades, som vi konstaterat ovan, enhälligt av Stadsfullmäktige. Ingen hade några invändningar mot gränsdragningen. Det är då extra bedrövligt, för att inte säga sorgligt, att det gång på gång kan läggas förslag om stora och omfattande ingrepp innanför den gräns som redan är beslutad.

---

Bilden i sidhuvudet består av:

Omslaget till Delsjöreservatet: Delsjöreservatet: en utredning för Göteborgs stadskollegium, Gako AB, Göteborg, 1969.

Bilder på några av de politiker som var delaktiga i att säkra Delsjområdets gränser, ur: Fahl, Magnus (red.), Göteborgs stadsfullmäktige 1863-1962. 2, Biografisk matrikel, Göteborg, 1963.

Överst till vänster: Karl Olof Harry Strömberg (I Stadsfullmäktige 1939-46)

Överst i mitten: Carl Torsten Henrikson (I Stadsfullmäktige från 1943)

Överst till höger: Hanna Elisabeth (Ella) Högmark (I Stadsfullmäktige från 1951)

Längst ned till vänster: Jöns Bruno Nordenhäll (I Stadsfullmäktige från 1957)

Längst ned i mitten: Maj-Britt Gunvor Holmstedt (I Stadsfullmäktige från 1957)

Längst ned till höger: Knut Gösta Harald Björck (I Stadsfullmäktige från 1951)