Idag ligger Vidkärrs ”herrgård” omgiven av bostadsområden från 1950- och 60-talen. Men under större delen av gårdens historia låg huvudbyggnaden invid gränsen till den stora gemensamma utmarken, som vi idag oftast benämner Delsjöområdet.

”Björn i Widekiärr” omnämns i jordeboken 1550 då gården tillhörde Torpa by. Det är det äldsta kända omnämnandet av Vidkärr. (Wilhelmsson) Det är därför inte osannolikt att Vidkärr växte fram ur Torpa by, kanske som en nyodling under slutet av medeltiden. Gårdens läge nära utmarksgränsen och i den västliga utkanten av Torpa by tyder på att detta kan ha varit en del av utmarken som togs i anspråk för odling och senare även blev en permanent bosättning.

Anläggandet av staden Nya Lödöse under 1470-talet innebar säkert en mycket påtaglig förändring för invånarna i området och gårdarna kring staden blev på olika sätt indragna i en ny ekonomisk verklighet, med både möjligheter och vissa problem. Knappt hundra år efter den nya stadens tillkomst ändrade Johan III i Nya Lödöses privilegier och lade fler gårdar och jordbruksmarker under stadens kontroll. I Stenströms bok ”Örgryte genom tiderna” berättas att ”År 1573 höra fyra gårdar i Torpa under Stadens privilegier i Nylöse. Dessa fyra Torpagårdar utgjorde tillsammans det hemman Vidkärr, som Johan III 1572 förlänat Nylödöse jämte 10 gårdar i Härlanda och lika många i Kviberg. Vidkärr lades dock efter några år under hospitalet” (Stenström del 1 s. 17) Men det stämmer inte riktigt med händelseförloppet enligt vad Rydqvist och Wilhelmsson har kommit fram till. Dels ingick tre, inte fyra gårdar av Torpa by, dels blev aldrig kungens plan verklighet då Torpagårdarna aldrig lades under staden. Vidkärr däremot kom att tillhöra staden och senare läggas under Göteborgs hospital. (Rydqvist s. s.5-6, Wilhelmsson)

Under 1600-talet finns inte mycket information kring gården annat än i form av några spridda namnuppgifter på de som då brukade jorden. I jordeboken 1685 noteras gården som kronogård med brukarna Oluf och Anders med ¼ vardera av Vidkärr. (Wilhelmsson) När en karta upprättades över Torpa by 1761 ritades även Vidkärr in som en del av byn då ägorna låg blandade med varandra. Resultatet av karteringen blev att ägo uppdelningen blev något tydligare och 1764 återvände lantmätaren med uppdraget att rita en ny karta över Hospitalets ägor i Vidkärr. På samma karta finns även Hospitalets marker i Kålltorp, på Ranängen samt i Lexby. De båda kartorna håller en mycket hög kvalitet, lantmäteriets kartor tillhör ett av de bästa och mest pålitliga källmaterialen. Lantmätaren hade inte enbart till uppgift att rita själva kartan över Vidkärr, det skulle även göras bedömningar av avkastningen för att uppdragsgivaren vid Hospitalet, alltså Göteborgs stad, skulle kunna bedöma vad som var rimligt att få i räntor från jorden. (Geometrisk avmätning 1764)

Bilden som framträder av Vidkärr på 1760-talet är inte av en rik gård. Flertalet åkrar gav 4 ½ korn, några så lite som 2 ½. Det innebär att för varje korn som såddes på åkrarna fick bonden 4 ½ eller 2 ½ tillbaka. Ett måste användas till nästa års utsäde, resten till egen konsumtion eller försäljning. Kålgården söder om boningshuset gav så lite som 1 ½ korn. Inte heller höskörden var riklig från de ganska mossbelupna ängarna kring gården. Den ringa avkastningen beskrivs av lantmätaren, ”säd måste också köpas til bröfödan öfver sommaren”. (Geometrisk avmätning 1764)

De båda brukarna av Vidkärr hade sina hem på den tomt där huvudbyggnaden idag står. Den dåvarande huvudbyggnaden låg strax väster om den nuvarande och det tycks som om boningshus och ekonomibyggnader var sammanbyggda, en ganska vanlig plan för gårdar under 1700-talet. Det fanns utrymme för 10-12 nötkreatur, 4 hästar samt tolv får. (Geometrisk avmätning 1764)

Kartan beskriver även det skoglösa landskapet som bredde ut sig kring Göteborg, ”Skog eller bränsle finnes ej, utan måste alt sådant kiöpas”. När man behövde ved eller timmer så fraktades det, enligt upplysningarna på kartan, från Wättle härad (alltså Lerum med omgivningar) på Säveån. Visserligen fanns det torvmossar på utmarken men dessa var av mindre värde och användes sällan. (Geometrisk avmätning 1764)

Fiske var inte något som bönderna i Vidkärr ägnade sig åt och det skall inte ha funnits några lämpliga fiskevatten vid gården. (Geometrisk avmätning 1764)

Ett kanske viktigare problem var att få tillgång till en kvarn för att mala den säd som ändå producerades. Bönderna använde sig av kvarnen i Hede öster om Lerum, drygt två mil från gården. Om det var riklig tillgång på vatten i sjöar och bäckar fanns ett alternativ i Kåbäckens kvarn under Partille herrgård som bara låg ¾ mil från gården. (Geometrisk avmätning 1764)

Men att resa var inte en ovan syssla för åborna på Vidkärr. I skildringen som bifogats kartan berättas att åborna utförde transporttjänster åt de handlande i Göteborg, man bedrev alltså en form av åkeriverksamhet. Det förklarar hur två familjer kunde dela på och överleva på den lilla gården Vidkärr. (Geometrisk avmätning 1764)

En av gårdens bönder, Anders Larsson, beslutade sig 1772 för att köpa 5/16 av gården av kronan och marken omvandlades därmed till skattejord. Det var mycket vanligt att bönder på kronojord köpte hela eller delar av sina marker under denna tid. Under 1770-talet var det extra förmånligt att köpa kronans jordar, allt för förmånligt skulle det visa sig då staten tillfälligt stoppade försäljningarna 1773. (Wilhelmsson, Gadd s. 198-202) Anders lyckades alltså få igenom sitt köp av kronojorden omedelbart innan försäljningsstoppet infördes och gjorde troligen en ganska god affär.

De båda delarna av Vidkärrs gård kom att förenas till en då handelsmannen Lars Quiding i Göteborg 1782 köpte gården av Olof Pettersson och hans hustru Christina Larsdotter samt den andra hälften av arvingarna efter bonden Anders Larsson. Quidin hade året innan köpt Torpa Sörgård och 5/8 mantal av Torpa Mellangård och genom köpet även av Vidkärr hade han skaffat sig en större jordegendom. Quiding var inte jordbrukare utan hade vunnit burskap som buntmakare (körsnär) i Göteborg. (Wilhelmsson)

Det är troligt att det var Lars som byggde om gården och skapade den nya huvudbyggnaden, även om det är svårt att ge ett säkert årtal för huset utifrån bevarade källmaterial.

Lars Quiding avled 1789 och året därefter skulle gårdarna i Torpa och Vidkärr säljas. Den 18 december 1790 infördes i tidningen Götheborgska nyheter följande text.

”Den 25 näst. Januarii blifwer på Boursen härstädes under friwillig auction til den mästbjudande försåldt 5 åttondels krono-Skatte hospitals hemmanet Wikärr i Säfwedals härad och Örgryte socken, något mer än en fjerdingswäg härifrån Staden belägit, med dess åbyggnader och tillhörigheter, att nästa fardag tillträda, hwarwid tillkännagifwes, at någon del af köpesumman får emot säkerhet i egendomen innestå. Äfwen uplåtes wid samma tilfälle under arrende på 15 års tid, med wilkor af upodling, frälse egendomarne Sörgården et helt och Mellangården 5 åttondels Mantal i Torpa by, samma härad och socken belägne.” (Götheborgska Nyheter 1790-12-18)

Försäljningen innebar inte slutet på Quidings närvaro på Vidkärr, men det är en annan historia som kommer att berättas om några veckor. Närmare bestämt 1 april då Vidkärrs historia under 1800-talet kommer att presenteras här på Delsjöområdets historia.

---

Bilden i sidhuvudet visar Vidkärrs gård, från ”baksidan”. Där det idag finns en lekplats var det under 1700-talet trädgård och kålgård. Foto: Per Hallén 2017.

---

Källor och litteratur

Lantmäterimyndigheternas arkiv

14-ÖRG-12, Karta 1761

14-ÖRG-15, Karta 1764

Lantmäteristyrelsens arkiv

Örgryte socken Vikärr nr 1, Geometrisk avmätning 1764

Tidning

Götheborgska Nyheter

Litteratur

Gadd, Carl-Johan, Det svenska jordbrukets historia. Bd 3, Den agrara revolutionen : 1700-1870, Stockholm, 2000.

Rydqvist, Carl Magnus, Historisk-statistisk beskrifning öfver Göteborg: från dess anläggning till närvarande tid, Göteborg, 1860.

Stenström, F. Örgryte genom tiderna. Del I-II. Göteborg 1920-24.

Wilhelmsson, SA. Örgrytegårdarna samt några göteborgslanderier. Inbundna stenciler vid Göteborgs universitetsbibliotek.