Hästsport å Delsjön vintern 1909

I en tidigare artikel har jag berättat om ryttartävlingar på Delsjöns is år 1929 men idag skall vi blicka ytterligare tjugo år längre tillbaka i tiden och ägna uppmärksamheten åt en tävling som hölls under slutet av februari 1909.

”I lördags omkring kl 2 e.m. rådde på den vackra och i vanliga fall så fridfulla och lugna Delsjön ett sprudlande lif. På dess isbelagda yta rörde sig en brokig samling människor  med eller utan stålsko å fot, eller också uppflugna på någon ädel, fyrbent springare. Officerarnes sportförening å Kviberg samt Fältridklubben hade nämligen gemensamt arrangerat en galoppbana å isen, som nu skulle pröfvas. Banan var lagd på St. Delsjön med början å dess vestligaste del, och gick genast efter passerandet af en häck in på den östra delen af sjön. Just i gattet, som förenar de båda delarna af St. Delsjön var ett mycket aptitligt stockhinder uppbygdt, kanske blott en smula för lågt. Efter att ha gått i en sväng på förutnämnda dels södra ända passerades åter stockhindret och man befann sig återigen å den vestra delen af sjön. Längden af denna bana var omkring 2500 m. Hindren utgjordes utom af ofvan nämnda stockhinder af tre stycken häckar – vanliga dimensioner – trefligt placerade och bra att hoppa på.

Den ekonomiska sidan af hindrens arrangerande hade Fältridklubben iklädt sig, under det att anordnandet af desamma öfverlemnats åt officerarnas sportklubb, som å sin sida uppdragit det åt löjtnant Ahlman. På så sätt hade å Delsjön skapats en framstående kapplöpningsbana, visserligen en smula för hård för en eventuell kullridning, men däremot så mycket bättre att galoppera på.

Strax efter kl. 2 e.m. samlades bakom kapten af Sandeberg 12 officerare för att fullfölja första täflingen om »Ridderstolpes pris 1909«. Af de 17 anmälda hade således redan 5 af en eller annan anledning dragit sig tillbaka. Öfver den förut beskrifna banan ledde mastern fältet i ett lugnt, emellanåt kanske allt för långsamt tempo. I en väl sammanhållen grupp galopperades banan fram och utan någon passning lemnades stockhindret för andra gången bakom fältet. Strax efteråt, då masterns »rid« hördes, skilde sig tre hästar från det öfriga fältet – »Corona«, »Carola«, och »Alba«.

Efter några galoppsprång tappade »Corona« en sko och gick omkull. Ryttaren, löjtnant Mannerfelt, slapp undan med några mindre skråmor. Sedan äfven »Carola« blifvit af med en sko, blef det en lätt sak för »Alba« att först galoppera in genom målet.

Resultatet blef sålunda: 1. Alba efter Goldregen, löjt. Göransson. 2. Alaska efter Cheep-Chase, löjn. Kjellén. 3. Iren efter Pollux, löjtn. Lovén. 4. Carola efter Krupp, löjtn. Ekstrand.

Förste man erhåller 30 points, andre man 27 p., tredje man 24 p. Öfriga deltagare erhålla hvardera 21 points. Under upploppet gick äfven löjtnant von Sydow å »Druid« omkull, beroende på ett par tappade skor. Hvarken häst eller ryttare kom till någon skada.

Under ridten förekom en sak, som man måste slösa några ord på. Det var nämligen en ryttare på en rödaktig stickelhårig häst, som hela tiden följde med i fältet. Påpekas bör, att inom hippologiska kretsar anses ett sådant tillvägagångssätt synnerligen ogentilit. Att mannen i fråga ej i tid afslutade sin ridt trots kraftiga uppmaningar från de täflande ryttarne, utan i stället deltog i upploppet under lifligt användande såväl af spå som sporrar, vittnar föga till förmån för hvarken hans intelligens eller djurskyddsvänliga läggning, i all synnherhet som han äfven å samma häst deltog i den följande jakten och förut ridit en jakt för sig själf. Emellertid är det att hoppas, att något sådant hädanefter ej kommer att inträffa.

Därefter hade Fältridtklubben arrangerat en jakt, hvartill äfven medlemmar ej tillhörande klubben inbjudits. Bakom mastern, kapten Hamilton, samlades ett fält af 23 deltagare, bland hvilka märktes en dam – fru von Sydow – samt dessutom en mängd uniformerade och ett fåtal civila ryttare. I ett tämligen hastigt tempo galopperades samma bana som förut i ett på djupet mycket utdraget fält, hufvudsakligen beroende på att mången ryttare endast ville vänja en »ungdom« att galoppera i sällskap. Utan något missöde kommo samtliga med vid halali – vid den närmast staden belägna delen af sjön. Fru von Sydow utdelade kvistar åt samtliga deltagare i jakten.

Äfven under jakten tappade en hel del hästar skor, och som det hardt när är omöjligt för en häst att oskodd taga sig fram på is, bör det vara en lärdom för hvarje ryttare, att vid ett sådant här tillfälle mer än eljest uppmärksamma sin häst skoning.

Efter en tilltalande sportdag, som länder arrangörerna till stor heder, skildes man åt och hvar och en begaf sig vederbörligen uppfriskad hem til sig.

Egentligen hade det varit meningen att Fältridklubbens distansridt skulle egt rum under lördagen, men den har på grund af det dåliga väglaget uppskjutits. Håller det nu rådande snövädret i sig, kommer den antagligen att ridas om onsdag.

G–n” (Ur: Göteborgs Aftonblad 1 mars 1909)

Bilden i sidhuvudet är hämtad från Göteborgs stadsmuseum, Carlotta och visar herrskapet från Stora Torp som går på isen omkring år 1902.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.

%d bloggare gillar detta: