Årets sista dag är här och vi skall blicka tillbaka på året 2017. Det blir nedslag bland händelser under det gångna året och bland några av de texter som publicerats som söndagsläsning. Det finns rikligt med länkar i dagens text, använd dig av dessa för att läsa mer!
Under januari månad berättades det om bygget av televerkets tunnel under Delsjöområdet, inte lika känd som den tunnel som för vatten upp till Delsjöarna från Göta älv. Första söndagen i varje månad användes Reinerus Reineri Broocmans Hushållsbok från 1739 för att skildra hur en jordbrukare skötte sina sysslor under året, med Stora Torp som exempel.
När året inleddes fanns flera förslag till att förändra och bygga i Delsjöområdet. I kanten av området, vid den så kallade Björkekärrs plan, en liten fotbollsplan inte långt från Stabbetorget fanns ett förslag om temporära bostäder. Detta förslag blev aldrig verklighet, inte heller tankarna på att bygga ett mycket större område med temporära bostäder i Björkedalen, där Liseberg tidigare hade camping under sommaren, blev verklighet.
I den östra delen av området, vid det expansiva Öjersjö, lade Partille kommun fram planer på att bygga ut nya bostäder och butiker på Gökegårdens marker. Förslaget presenterades under 2014 men kom under det gångna året att passera granskningsskedet och det är sannolikt att planen blir antagen våren 2018. Det påverkar omkring 42 hektar, alltså ett betydande ingrepp i naturen söder om Kåsjön.
Ytterligare ett storskaligt ingrepp presenterades under sensommaren av Partille kommun, ”förslag till planprogram för Partille Eco Park”. Tydligen anser planerare i Partille att det är ”Eco” att bygga en väg genom den känsliga Finngösaravinen. Liknande planer har tidigare stoppats och det har även hållits en folkomröstning i frågan som avvisade byggplanerna. Det är därmed märkligt att dessa idéer läggs fram på nytt. Under hela året har också planerna på en skola vid Härlanda tjärn diskuterats, den planen har gått vidare upp till granskningsskedet under slutet av året och risken är stor att ytterligare en bit av Delsjöområdet förloras.
Det var inte mycket till vinter 2017 men då kunde vi istället minnas 1895 då Henning Öfverström nästan blev ny världsmästare genom att skrinna 500 meter på 45 4/5 sekunder, jämfört med det gamla rekordet på 47 sekunder. Hans världsrekord blev dock inte godkänt.
Under våren berättades en dramatisk saga om Trollet vid Delsjön som publicerades i tidningen Svensk Amerikanaren tisdagen den 18 oktober 1881. Sagans beskrivning av platser och miljöer gör att man måste misstänka att det var någon utvandrare från trakten som återberättat den för tidningen. Kanske var det en lokal tradition, eller så var det en saga som hittades på för att minnas hemlandet. Oavsett hur sagan kommit till så är Trollet vid Delsjön, del 1 och del 2 väl värda att läsa.
Idag glömmer vi ofta bort att dagens Björkekärr, Robertshöjd och Östra sjukhuset ligger på den gamla utmarken. Den togs i anspråk för bebyggelse under 1950-talet och var ett storskaligt ingrepp i det de flesta uppfattade som en del av ”Delsjöreservatet” som dock inte haft status som reservat. När den nya bebyggelsen växte fram revs oftast den äldre bebyggelsen, men några stugor blev kvar. Den 12 mars berättades det här om torpet Dalas sista tid som ”rövarnäste”.
Under en längre tid har ett samarbete med arkeologen Roger Nyqvist och Göteborgs arkeologiska studentförening pågått och vi har diskuterat olika sätt att studera landskapet kring Stora Torp. Det resulterade i den första (av förhoppningsvis flera) arkeologiska undersökningarna. Den 22-23 april undersöktes lämningarna efter det så kallade Blå tornet på toppen av Korpberget.
Under det gångna året har det inletts en utbyggnad av den så kallade Stans väg mellan Öjersjö och Sävedalen. Det är tänkt att hela sträckan skall bli en 2,5 meter bred grusväg för cyklister, idag är bara den norra delen en grusväg, resten är en större skogsstig som bitvis haft lite förstärkningar med sten i marken och spänger över blöta områden. Finns verkligen behovet av denna cykelväg? Upplevelsen av att vandra Stans väg kommer inte att vara den samma när man inte längre behöver ”tampas med stock och sten”. En gnagande misstanke är att utbyggnaden kan vara ett första steg i en större exploatering av området öster om vägen. I väster ligger naturreservatet ”och blockerar” eventuella byggplaner, men i öster skulle någon planerare i Partille kommun mycket väl kunna komma på idén om ett ”grönt och ekologiskt” bostadsområde.
Skatås blev stadens friluftsanläggning 1947 efter att flyktingförläggningen avvecklats. När tidningen Göteborg av idag 1948 skrev om Skatås var namnet ännu inte så välkänt bland Göteborgarna, även om Delsjöreservatet som helhet var mycket välbesökt. För att ”sälja in” Skatås liknade man anläggningen vid Vålådalen i Jämtland som ansågs vara ett namn som alla kände till.
Under den första sommarmånaden berättades det här om hur Bertilsson ville lära folk att leka och om hans planer för Delsjökärr. Han var något av en rebell som gärna såg att man bröt mot förbudet att bada i Delsjöarna. Sedan 2005 hade en annan särpräglad person gjort Delsjöområdet till sitt hem, men inte i något torp utan i ett enkelt tält. Det är inte tillåtet att bosätta sig i området men staden har valt att inte köra bort mannen, men efter att det kommit in en officiell anmälan tvingades man att agera och mannen skulle köras bort under sommaren.
Nationaldagen firades traditionsenligt på Apslätten där stora mängder människor från hela staden samlats för att se på teater och lyssna på musik, samt inte minst ägna sig åt den medhavda matsäcken. Vädret var utmärkt och stämningen mycket god.
Under slutet av juli gjordes ett besök med husesyn på Skårs högar, ett inlägg som har haft många läsare. Jag träffade där Mia-Mari Lundgren som arrenderar Skårs högar och stallet, men det senare skall hon under kommande år lämna ifrån sig. Kanske kommer en ny arrendator eller i värsta fall så försvinner hästarna vid Gundla mosse.
Den 17 juli friade Delsjökolonin 90 år, ett mycket välbesökt arrangemang där jag var anlitad som föredragshållare. Arrangörerna blev nog överraskade av den stora tillströmningen av åhörare, väl över 100 var närvarande under föredraget. Tidigare har jag även arrangerat vandringar för medlemmarna i föreningen som driver Delsjökolonin vilka brukar vara mycket välbesökta. Historiska vandringar som finns nedtecknade ger ofta mig inspiration till att genomföra motsvarande under vår egen tid. Under det gångna året tog jag med er läsare ut på en sådan i Fritz Stenströms fotspår.
En ”riktig” äventyrare som skildrat Delsjöområdet är Thorild Wulff som besökte och studerade villrunorna nära Gundla mosse. Wulffs text publicerades här den 15 oktober och är väl värd att läsa, inte bara för skildringarna av runorna utan även för den miljöskildring som finna av området vid tiden för hans besök 1908.
Under december månad utspelade sig ett verkligt drama i 1700-tals parken vid Stora Torp där det meddelades att Fastighetsnämnden önskade att få ett planbesked för att uppföra ett stort kinesiskt generalkonsulat. Nyheten publicerades här på Delsjöområdets historia under morgonen den 14 december och den spreds sedan som en löpeld på sociala media. Några timmar senare ringde SVT Väst upp mig och därefter nådde nyheten ut till inte bara göteborgare utan hela västra Sverige. Det märktes på besöksstatistiken för denna sida som låg på över 2 500 per dygn. Följande dag berättade även Rapport om planerna, frågan hade alltså blivit riksnyheter. Den stora uppmärksamheten fick några av politikerna i Fastighetsnämnden att göra ett besök vid Stora Torp den 16 december, och dom möttes av en stor grupp göteborgare, långtifrån alla var närboende. Detta var en fråga som väckte reaktioner över hela staden, ja hela riket. Under söndagskvällen den 17 december kom meddelandet från miljöpartiet, som hade vågmästarrollen i denna fråga, att partiet skulle säga nej till markanvisning. Därmed hade hotet om bebyggande av själva porten till Delsjöområdet undanröjts. Det var sannerligen fyra dygn som skakade Stora Torp och Delsjöområdet.
Delsjöområdets historia 