Den 16 december var Oscar Ekmans födelsedag och 1902 fyllde han 90-år. Det är tur att han inte lever idag och får höra om förslagen att förstöra den vackra parken. Tidigare under hösten hade en journalist från Göteborgs Aftonblad besökt Stora Torp och på 90-årsdagen publicerades hans skildring.
”En dag i september detta år kom jag till Stora Torp utanför Göteborg. Det var en af dessa sällsynta höstdagar, då naturen åter manar fram hela sommarens fägring och endast de i solljuset glänsande gula löfven talar om förgängligheten af jordens sommartid.
I den med böcker, i band från svunna sekel, med gamla dyrbara taflor och andra konstskatter prydda salongen, hvars åt parken vettande glasdörrar stodo öppna, emottog mig Stora Torps egare, konsul Oscar Ekman. Med samma hjärtliga välvilja som alltid, samma underbara minne för allt förflutet, emottog mig den vördnadsvärde åldringen. Den korta stund, han talade med mig, skall aldrig gå ur mitt minne. Han berättade sina personliga minnen af händelser, om hvilka man läser i historien. Det var Göteborgs stads och hela Sveriges historia under förra seklet, som rymdes i den gamles erfarenheter. Alla Sveriges ledande män under 1800-talet hafva tillhört Oscar Ekmans personliga bekanta. Ej under att ett samtal med en sådan man fäster sig i ens minne.
I dag, då Oscar Ekman fyller 90 år, går min tanke tillbaka till den soliga septemberdagen. Ett sådant höstens varmaste solsken synes mig hvila öfver hans sena ålderdoms dag.
Det blir få dödliga förunnadt att med bibehållande af alla själskrafter uppnå en så hög ålder. Ännu färre förunnas det att kunna blicka tillbaka på en så händelserik och välsignelsebringande lefnad.
År 1812, då Oscar Ekman föddes, det år då Napoleon drog mot Ryssland, lefde Sverige ännu i hoppet att med den franska kejsarens bistånd kunna återtaga det nyss förlorade Finland. Ingen kunde då ana, att vårt land under det sekel, som då var ungt, skulle komma att nå sitt nuvarande ekonomiska uppsving och genom handel och industri i viss mån eröfra Finland åter.
I detta stora verk har Oscar Ekman mer än kanske någon annan nu lefvande medverkat. Hvad han varit, särskildt för Göteborgs samhälle, känner hvarje medborgare i vår stad. Hvad han gjort för Göteborgs högskola, för folkskoleväsendets utveckling, för arbetarnes bostadsfråga, för nykterhetens befrämjande och i den rätta välgörenhetens tjänst är allmänt bekant. Om Göteborg i en mängd afseenden varit och är en mönsterstad, har det att härför tacka Oscar Ekman och hans medhjälpare i midten af 1800-talet. Den storslagna anda, som besjälade dessa män, bör stå som föredöme i kommande tider. Och vi, som nu lefva, som skörda frukterna af deras arbete, vi hafva att bringa dem som då verkade vårt tack. Till den främste af dessa män, till konsul Oscar Ekman, går därför på denna hans 90-årsdag hela samhällets hjärtliga, tacksamma hyllning. Från tusende hjärtan höjes idag en välsignelse öfver hans namn.
O.F.K.” (Ur: Göteborgs Aftonblad 16 december 1902)
Stora Torp är inte enbart av lokalhistoriskt intresse, gården bär på en historia som kan knytas till ett större svenskt och internationellt historiskt förlopp. Det visar dagens text, om än med ett något ålderdomligt språk.
Bilden till vänster i sidhuvudet visar Oscar Ekman vid mitten av 1800-talet, hämtad ur boken Mannström, Oscar, Oscar Ekman 1812-1907: en minnesbok på grundvalen av brev, dagböcker och andra dokument, Stockholm, 1922.
Bilden till höger i sidhuvudet visar Konsul Oscar Ekman med fru i arbetsrummet på Stora Torp år 1902. Fotot är hämtat från Göteborgs stadsmuseum, Carlotta.
Delsjöområdets historia 