För elfte gången detta år skall första söndagen i månaden handla om vad en jordbrukare, exempelvis på Stora Torp, kunde ägna sig åt under den kommande månaden. Om man skulle följa Broocmans råd var det bra att under november låta vatten rinna ut över ängsmarken och när det frusit kunde djuren beta råg-brodden. Genom att marken då var hård så trampade djuren inte sönder den värdefulla ängen.
Om det blev en vinter med spårsnö kunde jordbrukaren bege sig ut på jakt efter älg, rådjur, björn, varg , räv och hare. I trakten av Stora Torp var det under 1700-talet ont om de flesta större djur, inte ens varg var längre vanligt förekommande och björnar hade då inte funnits på mycket länge. Hare och räv däremot kunde säkerligen jagas även i trakten av Stora Torp.
I köksträdgården skulle man nu ta tillvara örter och olika rötter, bland annat ålandsroten. Det är en växt som liknar solrosen men blir inte lika hög. Ålandsroten var en vanlig odlingsväxt in till början av 1900-talet i delar av Sverige.
Det mesta av löven på fruktträden borde nu ha fallit av, men det kan sitta kvar löv och dessa måste plockas bort för att inte ge ohyra möjlighet att få skydd och ställa till med skada. Alla ogräs och onyttiga växter skall rensas bort med rötterna.
Om någon läsare med egna odlingar vill pröva att förbättra sin egen fruktträdgård så skall ni passa på i samband med Alhelgona-helgen:
”Om man Alhelgon-Dags-affton wil taga biörk- eller wide-käppar, så månge man wil, sticka them en alnsdjupt i jorden, följande Juhlafftonen taga them up, och strax lika tjocka grenar af frucktbärande träen i hålen insticka, så skola the komma sig före och frucktbärande warda, som then gamle Colerus i sin Almanach, och flere andre af honom intyga.” (Broocman s. 110-11)
Från mitten av november var det lämpligt att börja arbeta i skogen. Kring Stora Torp fanns inte många träd under 1700-talet så det var knappast aktuellt för bönderna där att läsa Broocmans råd. Men i de trakter där det fanns skog skulle man vid vackert väder hugga timmer och rensa bort odugliga träd och använda dessa till ved. Likaså skulle vindfällen huggas upp och förvandlas till bränsle. Bra timmer behövdes till byggnader på gården samt till att förbättra gårdens eventuella kvarn.
Var noga med att ge boskapen gott foder och nu är det också tid att släppa baggarna till fåren och bockarna till getterna. Ta väl vara på dina dräktiga ston och se till att hästarna får nya skor. Hönsen är känsliga för kylan och behöver hållas i ett varmt rum och fodras med kokt havre så att de värper tidigt.
På Stora Torp fanns två fiskdammar och där gällde det att vara uppmärksam om det blev sträng kyla. Då måste det huggas upp hål i isen så att ”fisken må få lufft och ej qwafias till döds”. (Broocman s. 111)
Tröskningen pågick säkert fortfarande på gården, men den sysslan utfördes bäst under dygnets ljusa timmar då det var stor brandfara att ha ljus och lyckta tända under tröskningen. Resultatet blev dessutom bättre om arbetet skedde i dagsljus.
Andra sysslor var att sota skorstenarna, reparera fönster, dra upp eventuella båtar och utföra underhåll på vagnar, kärror och slädar. ”Morgon och qwällar spinnes flitigt, fiäder spritas, gässen slactas”. (Broocman s. 111)
Därmed har alla nu fått veta vad som behöver göras den kommande månaden!
Litteratur
Gadd, Carl-Johan, Den agrara revolutionen: 1700-1870, Stockholm, 2000. (Bilden i sidhuvudet)
Håkan, Tunón (red) 2016. Broocman, Reineri, En Fulständig Swensk Hus-Hålds-Bok af Reinerus Reineri Broocman. En Handbok i gårds- och hushållsskötsel i vid mening från 1700-talets första hälft samt Broocmans värld och hushållsbok belyst i åtta artiklar av nutida forskare. Centrum för biologisk mångfald, Uppsala & Kungl. Skogs- och Lantbruksakademien, Stockholm.
Delsjöområdets historia 