När skogen brann mellan sjöarna

I Stenströms hembygdsbok ”Örgryte genom tiderna” får läsaren följa med på en vandring Från Mölndalsån över bergen till Delsjöarna, en vandring som du kan följa även i nutid genom att bekanta dig med berättelserna här på Delsjöområdets historia från den 20 maj 2012 (se länk) och  den 21 maj 2017 (se länk). Stenström berättar kortfattat om en ljung- och skogsbrand som inträffat under hans egen samtid. ”Den 18 april 1907 brann ljung och småskog över en stor del av det beskrivna fjällområdet öster och norr om Delsjöarna” (Stenström del II s. 37)

I Göteborgs tidningar beskrevs givetvis också branden och dagens söndagsläsning hämtas ur Göteborgs Aftonblad där signaturen Florian skildrar eldens framfart.

”En dag, när jord och människor länge trått efter regn, stiger plötsligt en liten gråblå rökspiral upp ur ljungen mellan granarna i berget. En vindfläkt går fram längs sluttningen; den väcker upp en röd eldkam, som hväsande far fram i den torra ljungen; som en eldorm vindlar den sig vidare uppför sluttnin­gen, och folket på andra sidan berget ser plötsligt en tjock röksky lyfta sig öfver dess kam. Den vidgar sig och tätnar och flammar slutligen röd under­ifrån, vältrar fram i allt tjockare mas­sor och försätter folket i staden i orolig undran.

De som ha tid, och för öfrigt de mest nyfikna, skynda mot den plats, där fenomenet ter sig. Bland en skara sådant folk befann mig äfven jag i lördags på bergvandring i höjderna ofvan Delsjön, sedan droskan måst stanna vid vattenverkets vaktstuga, där vägen tog slut.

Då hade det redan brunnit ett par timmar, och på en lång sträckning gingo vi fram öfver mark, där den till grå svart aska och svartnade rester af ljung­stammar förvandlade vegetationen talade om det lössläppta elementets härj­ningar, På afstånd slingrade sig eld ormen uppför bergen, glimmade till och reste sig, när vinden friskade i, följd i hälarna af en rad karlar och pojkar, som med långa granruskor och afhuggna enar slogo löst på den eld, som ännu låg och pyrde i ljungen. Vidare på sin väg österut angriper eldkolonnen träd och buskar och allt som för öfrigt kom­mer i dess väg. Här står en ungbjörk: stammen är svärtad af sot ända upp till de fina grenarna, knopparna, som stodo halföppna och endast väntade på en läskande skur för att spricka ut, frasa förtorkade sönder vid beröringen; den björken skall icke grönska i år.

Illustration ur Göteborgs Aftonblad

Eldens framfart.

Elden hade först observerats af vakten vid Delsjöns vattenverk, som pr telefon rekvirerade hjälp från brandmanskapet Örgryte. Då emellertid markerna ej

lågo inom samhällets område, vågade brandchefen ingenting lofva härom, och söktes och erhölls därpå hjälp från brandkåren i Krokslätt.

Då elden emellertid allt mera närma­de sig stadens egor vid Kåltorp fann man för godt att utsända en afdelning på sex man af stadens brandkår för att deltaga i släckningsarbetet. Detta mötte dock stora svårigheter; öfver den oländiga terrängen kunde man ej fä fram några sprutor, utan måste brandsolda­terna taga del i det förut påbörjade

Folk från Råda samt manskap från Kvibergs artillerietablissement utryckte vid 5-tiden, och man lyckades nu med förenade krafter afvärja eldfaran från ett par hotade bondgårdar samt sätta en gräns för elden vid Delsjökärr. Hade detta ej skett, skulle Råda säteris präktiga skogar troligen ha blifvit lågornas rof.

Då vinden mot skymningen mojnade af, gick släckningsmanskapet till sitt, som det trodde efter välförrättadt ärende, Men på natten vaknade vinden igen, nu nordlig, elden flammade åter upp och ryckte på nytt med en ganska bred kolonn öfver backar och berg mot Partille till.

Ett par poliser från Örgryte, som vid 3-tiden på natten kommit ut till Delsjön för att taga brandplatsen i be­traktande, möttes af de framvältrande lågorna, som de dock, gynnade af terrängen, snart sågo sig i stånd att dämpa.

Det ymniga regn, som i går föll öfver nejden, släckte väl de sista glöderna i den härjade marken. Men då låg en sträcka på en half mil svartnad och förödd och skall i sommarens lif tala dystert om död och förgängelse,

Florian.” (Ur: Göteborgs Aftonblad 22 april 1907)

Bilden i sidhuvudet är hämtad ur artikeln i Göteborgs Aftonblad, bildtext: Släckningsarbetet med ruskor.

Tidning

Göteborgs Aftonblad.

Litteratur

Stenström, F. Örgryte genom tiderna. Del I-II. Göteborg 1920-24.

 

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: