Historia kring en grusplan

Norr om Härlanda tjärn finns en parkeringsplats och norr om den en grusplan, platsen har inte ändrats speciellt mycket sedan 1970-talet med undantag av en grusväg som numera leder motionärerna på 8:ans motionsspår öster om parkeringen. Under det senaste året har ett förslag lagts fram om att lägga en ny skola i området samt en vändslinga för busstrafik. I dagens söndagsläsning skall grusplanens historia berättas, den utgör en viktig del i förklaringen till det senaste årets händelser.

Grusplanens historia i årtal:

* Före 1967: En del av friluftsområdet, skogbevuxen mark.

* 1967: Stadsplan upprättas. Ishockeybana, garage och parkering skall byggas.

* 1969: Förändringarna är genomförda.

* 2003: Länsstyrelsen föreslår en utvidgning av Delsjöns naturreservat, avslås av Göteborgs stad 2007 som självständigt önskar bestämma över området.

* 2015: Ansökan om förprövning angående en ny skola vid Härlanda tjärn lämnas till Stadsbyggnadskontoret.

* 2016: Länsstyrelsen fattar den 14 mars beslut om den nya gränsen för Riksintresse för friluftsliv, FO 07 där bland annat grusplanen vid Härlanda tjärn inkluderas i det skyddade området. Det anges tydligt att exploatering i form av bostadsbebyggelse, permanent eller fritidshusbebyggelse, industrianläggningar och vindkraft, kan skada värdena för friluftslivet i området. Läs mer om Delsjöområdets viktiga gränser via denna länk.

* 2016: I december, alltså mindre än 9 månader efter beslutet om gränsen för riksintresset, föreslås byggandet av en ny skola för ca 500 elever på grusplanen samt en skolgård, den föreslås sträcka sig in över den angränsande naturen mellan 8:ans motionsspår och radhusområdet.

2017: Samrådet genomförs och över 400 synpunkter lämnas in av allmänhet och föreningar. De kritiska synpunkterna avvisas utan att det sker några ändringar i förslaget. Men, alla politiker är inte eniga i frågan så beslut i Byggnadsnämnden har ännu (2017-09-10) inte fattats.


Grusplanens historia kan även skildras mer i detalj genom att följa vägen från 1967 års stadsplan över området fram till dagens akuta hot mot Delsjöområdets gräns.

En ny stadsplan för området föreslås 1967

Den som slår upp Göteborgs Stadsfullmäktiges Handlingar Nr 346 år 1967 kan läsa följande.

”Till byggnadsnämnden 5 april 1966

Förslag till ändring och utvidgning av stadsplanen för del av stadsdelen Sävenäs i Göteborg (idrottsområde m.m. norr om Härlanda tjärn)

Med skrivelse till fastighetsnämnden den 1 april 1963 anhöll Björkekärrs IF om tomt för ordnande av ishockeybana. I skrivelsen – varav kopia bilägges ärendet – utvecklar föreningen närmare motiv, intresse och förutsättningar att få dylik anläggning till stånd. Fastighets- och stadsbyggnadskontoren har vid upprepade tillfällen diskuterat olika alternativa lägen. Samråd har därvid också skett med representant för idrottsnämnden och – beträffande den placering som nu föreslå  med skogsnämnden.

Det föreslagna läget strax öster om Fräntorpsgatans förlängning (nuvarande Smörslottsgatan), söder om Robertshöjdsgatan är ur terrängsynpunkt fördelaktigt samtidigt som det – i jämförelse med diskuterade alternativlägen – synes mindre störande för närboende.

Utöver område för nämnda idrottsanläggning ingår i förslaget ett mindre område för garage – för närliggande radhusområdes behov – och ett större område för biluppställning, närmast avsett för utflyktstrafiken till Härlanda tjärn.

Förslaget, som närmare redogöres för i tillhörande beskrivning, är av den art att det kan förväntas kunna antagas av byggnadsnämnden i stadsfullmäktiges ställe.

Kontoret föreslår att byggnadsnämnden beslutar

Dels översända förslaget till fastighetsnämnden, gatunämnden, idrottsnämnden, skogsnämnden, vatten- och avloppsnämnden, energiverksstyrelsen och polismyndigheten för yttrande.

Dels låta utställa förslaget för granskning

K.O. Jonsson
Stadsbyggnadsdirektör
Folke Björck
Stadsplanechef” (GSH 1967:346)

Därefter följer en beskrivning av vilka ingrepp som skulle genomföras.

”Förslaget omfattar ett ca 300 m långt och ca 60-70 m brett område, innefattande vägen till Härlanda tjärn, söder om Robertshöjdsgatan, och området öster därom. Området, som till huvudsaklig del upptar skogsterräng, är obebyggt. I södra delen av området är en parkeringsplats för ca 100 bilar utbyggd.

Förslaget avser att möjliggöra områdets utnyttjande – i skilda delar från norr räknat – för garage, idrottsanläggning och biluppställning. Anläggningarna föreslås från vägen räknat indragna i terrängen, så att en skogsridå, i norra delen 13 m bred och i södra delen 18 m, kvarstår. Från bostadsbebyggelsen i norr är avståndet till närmaste anläggning ca 60 m.

Garageområdet med plats för ca 30 bilar utgör ett komplement till mark med motsvarande användning inom radhusområdet öster om Robertshöjdsgatan och tillgodoser framställda önskemål härom från därvarande egnahemsförening.

Idrottsområdet är i första hand avsett för en ishockeybana och därtill hörande anordningar. Vid planering för utbyggnaden förutsättes närmare utredas huruvida förutsättningar finns även för annan lämplig användning, så att området kan utnyttjas under större del av året.

Det i förslaget upptagna, större området för biluppställning innefattar befintlig parkeringsplats för utflyktstrafiken till Härlanda tjärn och medger att denna ökas till ca 275 bilplatser. Behovet av en utökning är påtagligt, då vägar och närliggande gator nu överbelastas av uppställda bilar vid tider då utflyktstrafiken är stor.

Förslaget utnyttjande av området förutsätter att den befintliga vägen österut mot Svarttjärn omlägges på en kortare sträcka mellan idrotts- och parkeringsanläggningarna. Ett i terrängen befintligt dike norr om nämnda väg förutsättes ersatt med kulvert.

Folke Björck
Stadsplanechef
Folke Skugghall” (GSH 1967:346)

Därefter redovisades i Göteborgs Stadsfullmäktiges Handlingar svaren från samrådet. Energiverken hade inget att erinra mot förslaget. Gatunämnden önskade en mindre ändring av höjder inom området men hade i övrigt inget att erinra. Inte heller Vatten- och avloppsnämnden, Polismyndigheten, Idrottsnämnden eller Fastighetsnämnden hade några invändningar.

En något mer kritisk ton hade Skogsnämnden som genom Tore Svensson lämnade sitt svar: ”Intrånget i Delsjöreservatet har motiverats med behov av dels ishockeybana för Björkekärrs IF, dels biluppställningsutrymmen för utflyktstrafiken.
En ishockeybana utan frysanläggning får i Göteborg en mycket kort användningstid. Då därtill kommer, att dessa banor som regel får stå ovårdade och missprydande mellan användningstillfällena, är det angeläget att området kan utnyttjas för annat ändamål under tider då isläggning ej kan påräknas.”

Walter Syrén lämnade ett längre svar där han påpekade att det var olämpligt att bygga garage i området, dessa skulle komma att ligga utan någon insyn från bebyggelse och riskera inbrott nattetid. Även ishockeybanan ansåg sakägaren vara olämpligt placerad och föreslog att den kunde ligga väster om Härlanda tjärn mellan tjärnet och den befintliga vägen i anslutning till den byggnad som fanns där för omklädning. Walter skrev sedan ”Väsentligt för många göteborgare är, att, när de vistas i det klassiska fritidsområdet kring Härlanda tjärn, där uppleva naturens närhet utan att känna kontakten med bebyggelse. Härvid utgör vägen till Svarttjärn/Västra Långvattnet en viktig vandringsled. Genom att ta vårt förslag i beaktande bibehålles den kraftiga trädbarriären mot fritidsområdets infart, vilken idag verkar naturlig och riktig.

Bertil Johannison, boende på Blacktjärnsgatan 5G, framförde invändningar mot bygget av bygget av garage i Delsjöreservatet. Han hävdade att styrelsen inte informerat medlemmarna i samband med att önskemål om att bygga garage framförts till staden. Det fick styrelsen att reagera och ordföranden Jan-Erik Bördal påpekade i en skrivelse att Bertils skrivelse skulle anses som en privat handling och hade intet stöd hos föreningens styrelse.

Stadsbyggnadskontoret sammanfattade synpunkterna och ansåg att Skogsnämndens förslag om att ishockeyplanen skulle kunna användas till andra ändamål var rimlig, det man förespråkade var ytterligare parkeringsplatser när det inte fanns is på planen. När det gällde invändningarna mot ingreppet i området ansåg Stadsbyggnadskontoret att ”kontoret kan ej heller finna att föreslagna anläggningar skulle medföra sådana olägenheter att det finns bärande motiv för ändring av förslaget”. (GSH 1967:346)

Grusplanen 1969, Ur: GT 1969-12-02.

Förslaget ändrades inte utan genomfördes, den nya parkeringen byggdes ut och i december 1969 var även den nya idrottsplatsen klar att börja användas. GT presenterade denna nyhet i en kortare notis. ”Hallå i Björkekärr med omgivning! Om ni väntar på klarsignal för användande av den lilla trivsamma idrottsplatsen strax innan man kommer fram till Härlanda tjärn, så kan vi berätta, att den för användas redan nu. Det är emellertid inte så aktuellt med fotboll förstås och någon is har inte lagts ännu. Men om cirka 14 dagar är det meningen, att anläggningen ska kunna användas för skridskoåkning även efter mörkrets inbrott. Belysningsstolparna har anlänt och eftersom fundamenten med inneliggande ledningar finns inmonterade är resterande arbete kvickt ordnat. Nu gäller det bara om vintern ska bestå, så att man kan spola planen. Om långtidsprognosen för nästa vecka säger, att kylan håller i sig har Idrottsnämnden personal att sätta in omedelbart. Den här lilla trevliga planen som ska användas för seriespel i sjumannafotboll nästa säsong är en idealisk plats för allmänhetens åkning, inte minst för de yngsta.” (GT 1969-12-02)

Den nya planen blev inte någon framgång trots optimismen i GT 1969. Vid några tillfällen har isen spolats och det har spelats fotboll där men jämfört med populariteten hos exempelvis den närbelägna badplatsen och vinterlekarna när naturisen ligger på Härlanda tjärn har planen inte haft någon egentlig betydelse. Tore Svenssons antagande om att platsen riskerade förfall var helt riktig, planen borde aldrig ha fått byggas. Det enda 1967 års beslut lett fram till är att en bit av Delsjöområdet blivit stadsplanerat och en yta blivit parkeringsplats och en annan en tämligen övergiven grusplan som i bästa fall används till reservparkering. Tänk om skogen istället fått stå kvar och markera entrén till Härlanda tjärn, den hade använts av det rörliga friluftslivet på samma sätt som i övriga Delsjöområdet.

Nästan ett naturreservat

När Länsstyrelsen i Västra Götalands län 2003 presenterade sina förslag till nya naturreservat i Den tätortsnära naturen i Göteborgsregionen, fanns ett utökat reservat i Delsjöområdet med på listan. I förslaget gick det nya naturreservatet i kanten av parkering och grusplan. Själva grusplanen och parkeringen ingick dock inte i det tänkta naturreservatet. Eftersom Göteborg stad är markägare gick förslaget ut på remiss och Länsstyrelsens förslag fick ett blandat mottagande. Park och Naturnämnden, Miljönämnden och Nämnden för Göteborg Vatten liksom dåvarande stadsdelsnämnden Härlanda välkomnade förslaget. Stadsdelsnämnden önskade till och med att reservatet skulle utökas ytterligare och ligga kant i kant med bebyggelsen för att på så sätt säkra områdets framtid. Kulturnämnden tillhörde de som var positiva men önskade en annan form av skydd än ett statligt naturreservat.

Fastighetsnämnden däremot var tveksam och ville göra ändringar, det önskade också Kretsloppsnämnden samt Idrotts- och föreningsnämnden. Lisebergs Gäst AB var också missnöjda liksom Förvaltnings AB Framtiden som framförde den märkliga synpunkten att man gärna ville ha ett naturreservat, bara det gick att bygga där! Byggnadsnämnden var inne på liknande tankar och yrkade också på ett avslag. (Yttrande till kommunstyrelsen över länsstyrelsens förslag till utökning av naturreservat i Delsjöområdet i Göteborgs, Härryda och Mölndals kommuner. 2007-08-15, Dnr 0298/7. Länsstyrelsens föreläggande: Förslag till utökning av naturreservatet Delsjöområdet i Göteborgs, Härryda och Mölndals kommuner. Förslag till beslut. 2007-10-08 Diarienummer 0519/07.)

Riksintresse för friluftslivet

Det blev aldrig någon utökning av naturreservatet. (GP 2007-09-23 ”Politiker säger nej till större Delsjöreservat”) Men området inkluderades inom ett riksintresse för friluftslivet (FO 07), ett skydd som är svårare att tolka vad det egentligen innebär. Men i beskrivningen av vad som kan skada riksintresset anges tydligt att det är exploatering i form av bostadsbebyggelse, permanent eller fritidshusbebyggelse, industrianläggningar och vindkraft.

Riksintressets gränser reviderades och godkändes 2016 men parallellt med detta arbete lämnades det in en ansökan om förprövning angående en ny skola och idrottshall vid Härlanda tjärn som planerades ligga inom gränsen för riksintresset. Detta förslag återkom i december 2016 tillsammans med förslag om bostadsbebyggelse norr om Delsjöområdets gräns.

Ur: Granskningshandling Augusti 2017.

Reaktionen på detta förslag har varit kraftig bland enskilda och bland föreningar. Det finns många frågetecken kring planen som ger intrycket av att vara ett hastverk.

Ur: Granskningshandling Augusti 2017.

Det är intressant att se hur Stadsbyggnadskontoret bemött kritiken och frågorna. ”Kontoret bedömer inte att exploateringen påverkar riksintresset för friluftslivet på ett sådant sätt att det påtagligt skadas. Bedömningen går att läsa i planbeskrivningen under rubriken riksintresse.” (Samrådsredogörelse 2017-08-29 s.6). Stadsbyggnadskontoret hänvisar också till Länsstyrelsen som inte gjort några anmärkningar mot intrånget, vilket också kanske inte är så märkligt då Länsstyrelsen numera tycks ha helt tappat allt intresse för Delsjöområdets framtid – en tragisk förändring, man kanske har man tröttnat på Göteborgs stads motsträvighet till att skydda Delsjöområdet, vilket varit fallet under mer än ett halvt århundrade?

Vad skriver kontoret om riksintresse i planbeskrivningen där bedömningen skall kunna utläsas? ”Stadsbyggnadskontoret gör bedömningen att de värden som definierar riksintresset inte påverkas negativt av planförslaget. Tillgängligheten till friluftsområdet bedöms också kunna öka genom föreslagen detaljplan med utbyggnad av gång- och cykelvägar samt möjliggörande av att trafikera området med kollektivtrafik”. (Granskningshandling Augusti 2017 s.11) Stadsbyggnadskontoret för ett cirkelresonemang, man säger sig göra en bedömning, utan att närmare förklara hur, där man hänvisar till ett annat dokument där det sägs samma sak.

Frågan om hur detta intrång påverkar skyddet för Delsjöområdet i övrigt bemöts med total tystnad från Stadsbyggnadskontorets sida.

Det tyngsta argumentet i planen för intrånget vid Härlanda tjärn är att man ökar tillgängligheten genom att bygga en vändslinga för busstrafik (som tar bort en stor del av den gröna ridå som idag finns mellan väg och parkering). Detta trots att Västtrafik gett svaret ”Angående den vändslinga som är föreslagen och inritad i planförslaget för Robertshöjd i östra Björkekärr så ser Västtrafik i dagsläget inget närliggande behov av att trafikera en sådan”. (Samrådsredogörelse 2017-08-29 s.35) Det halmstrå som Stadsbyggnadskontoret då griper är att Västtrafik talar om att det i framtiden inte är omöjligt med eventuell trafikering av mer lokal karaktär. En sådan finns redan i form av Flexlinjen och kräver inte någon ny vändslinga bör man dock påpeka.

Göteborgs stad har inte framfört ett enda trovärdigt skäl till att överträda den nyligen etablerade gränsen för riksintresset. Det vore önskvärt att politiker, samt Länsstyrelsen, tog sitt ansvar och etablerade ett starkt skydd för det populära Delsjöområdet istället för att ständigt försöka minska dess omfattning. Via denna länk kan du läsa mer om Delsjöområdets gränser och de försök som gjort, men misslyckats, att skydda Delsjöområdet sedan mitten av 1900-talet.

Även om grusplanen ligger på vänster sida av vägen finns ändå en grön rand vid vägen. Om förslaget från staden genomförs ersätts den av en fem våningar hög byggnad. Foto: Per Hallén 2017.

Framtiden för grusplanen

Grusplanen vid Härlanda tjärn är tveklöst en av de mest misslyckade satsningarna i Delsjöområdet, den tillför inte något utan skapar endast lockelsen för de som vill satsa på att exploatera friluftsområdet. Grusplanen borde aldrig ha byggts! Istället för att öka den redan existerande skadan finns dock ett alternativ, satsa på en riktig utveckling av området. Låt naturen återta grusplanen, öppna den lilla bäcken och skapa ytor som välkomnar besökarna som går, cyklar eller kör bil ner mot Härlanda tjärn. Tillsammans med Skatås och Stora Torp är Härlanda tjärn en av de stora entréerna till Delsjöområdet. Där borde finnas en välkomnande grön miljö, inte byggnader i 4-5 våningar eller en grusplan.

Upplevelsen av att motionera på 8:an skulle påtagligt försämras om det låg stora byggnader på denna plats. Ta bort grusplanen och gör om den till en grön entréyta istället. Kanske ett utomhusgym? Kanske lite information för besökarna om möjliga vägval vidare in i Delsjöområdet. Foto: Per Hallén 2017.

Referenser

Delsjön-Härskogenkilen. Upplevelsevärden och biologisk mångfald i en av Göteborgsregionens gröna kilar.

Delsjöreservatet: en utredning för Göteborgs stadskollegium, Gako AB, Göteborg, 1969.

Den tätortsnära naturen i Göteborgsregionen, Göteborg, 2003.

Göteborgs Stadsfullmäktiges Handlingar (GSH)

Göteborgs Posten (GP)

Göteborgs Tidningen (GT)

Handlingar från Göteborgs Stadsbyggnadskontor (länkar i texten)

 

 

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: