Septembris Månads Syslor

För nionde gången i år är det dags att berätta om vad 1700-tals jordbrukare förväntades ägna sig åt under 1700-talet.

Hösten är i antågande och det är dags att så vete på åkrarna inför nästa odlingssäsong. Ängsmarken behöver röjas och stubbåkrarna behöver köras över med harvar och andra redskap. Dessutom skall åkrarnas diken rensas så att de klarar höstens regn.

I köksträdgården är det tid att ta upp rovor och andra rotfrukter samt att skörda det sista av kålen.

Stora Torps fruktträdgård, 1815

Kvarvarande frukt i fruktträdgården plockas och under september är det lämpligt att plantera om de unga träden och buskarna. Den frukt som skall förvaras över vintern får inte skakas ned från träden, den måste plockas genom att klättra upp i trädet med en trädgårdsstege och försiktigt plocka frukterna i en korg. Därefter tar man blad och löv från samma träd där frukten vuxit, låter dessa torka, och varvar frukt och löv i en tunna. Den förvarade frukten måste sedan inspekteras varje månad för att ta bort det som blivit dåligt.

I skogen har bonden inget att uträtta under denna månad.

Kreaturen skall nu föras inomhus och gödboskapen skall ställas för sig. Fåren skall tvättas och klippas. Både unga och gamla svin skall gödas med smörgås och lagerbär. Getterna kan vara besvärliga och det är viktigt att dessa inte kommer ut på åkern där vintersäden nu skall vara sådd. Vid Stora Torp fanns det under 1700-talets slut varken får eller getter.

Ur: Gadd 2000

När vädret nu börjar bli lite opålitligt och kallt är det viktigt att de unga fölen inte går ute. Även andra djur skall hållas inomhus när det börjar frysa på, ”ty tå äta the sig sjukdom och krankhet på halsen”.

Förhoppningsvis fanns det efter sommaren många höns, gäss och kalkoner på gården som kunde säljas för att få kontanta pengar. Men gässen fick vaktas så att de inte kom ut på de nysådda åkrarna. I hönshuset vid Stora Torp gick fyra hönor och en tupp värda 40 skilling enligt bouppteckningen efter Magnus Prytz år 1800.

När september inletts var det slut på kräftfisket och för att få fisk på kroken behövde revarna sänkas allt djupare ned i vattnet.

I huset var det nu arbete med att röta lin och hampa, bråka och häckla, samt att ansa humlegården. Översyn av husens tak och göra redskapen i ordning för vintern. Om gården hade bin så skulle kuporna skattas och vax smältas. På Stora Torp fanns det år 1800, enligt bouppteckningen efter Prytz, tre bistockar värda 6 riksdaler.

På logen pågick morgon och kväll tröskningen med slagor och resor fick göras till marknaden för att köpa salt och salt fisk som lagrades inför vintern.

Ur: Gadd 2000

Karta

Lantmäterimyndighetens arkiv
14-ÖRG-51, Stora Torp 1815 (upprättad 1814)

Källa

Landsarkivet i Göteborg
Sävedals häradsrätt FIIa:13 år 1800, Bouppteckning efter M. Prytz.

Litteratur

Gadd, Carl-Johan, Den agrara revolutionen: 1700-1870, Stockholm, 2000.

Håkan, Tunón (red) 2016. Broocman, Reineri, En Fulständig Swensk Hus-Hålds-Bok af Reinerus Reineri Broocman. En Handbok i gårds- och hushållsskötsel i vid mening från 1700-talets första hälft samt Broocmans värld och hushållsbok belyst i åtta artiklar av nutida forskare. Centrum för biologisk mångfald, Uppsala & Kungl. Skogs- och Lantbruksakademien, Stockholm.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: